"Fast food" och konsumtion

När man anländer till USA så slås gemene svensk av det totala beroende av snabbmat, eller fast food som man kallar det här. Att äta snabbmat varannan dag var för mig en gåta hur det var ekonomiskt möjligt, men som det mesta är snabbmat betydligt billigare här än i Sverige. Jag vill dock varna alla oerfarna turister för de snillrika amerikanska prisfällorna som man kan snava i. Följande små saker bör varje snålänning/svensk känna till innan ankomst till det stora landet:

• På Subway (som serverar baguetter), där jag känner mig mest lurad, är priserna uppsatta på väggen för små baguetter medan alla bilder är på de stora baguetterna. Första frågan man får är om man vill ha en "foot long", dvs. den stora baguetten, som kostar dubbelt så mycket. I själva verket är det detsamma på Subway i Sverige, men ack ännu mer relevant här...
• Om man räknar ut det totala priset när man handlar så är det i själva verket inte alls det priset man pungar ut. Termen "value added tax", direkt översättning - "värdesökande skatt" - eller det vi kallar moms är läggs på i efterhand när man betalar - allt för att maximera konsumtionen.
• Vid de flesta köp så lägger de med tillbehör i form av en chipspåse eller liknande - denna kostar pengar.
• Amerikanare ä fett beroende av kyla och framförallt is i sina läskeblaskor. Om man explicit inte ber om att inte ha is i sin läsk så fyller de banne mig hela glaset med det och sedan pyttelite läsk. Fördelen är att läsk i det här landet är likvärdigt med vatten och påtå i allmänhet givet. Det är väl mest att jag börjar bli jävligt trött på all denna is.

Alla punkter ovan säger någonting om hur den amerikanska verkligheten baseras på konsumtion på ett helt annat sätt än i Europa. Det har sina (bl.a. pris)fördelar, men gör mig många gånger äcklad över hur mycket skräp det är: refills, value added tax, plastförpackningar i plastförpackningar (rekursivt?). Se "waste".

Men trots att man känner till de goda tips ovan så är det inte lätt att köpa snabbmat i USA! Snabbmat i Sverige är busenkelt - man kliver in i haket, beställer en meny #3 och typ av läsk - och vips så är man klar!

Amerikansk fast food-beställning är i själva verket inte alls så. Jag skulle i själva verket kunna skriva en hel liten instruktionsbok om amerikansk snabbmat och dess rutiner. Nedan följer några väl valda tips för en ovan fast food-beställare. Dessa tips kan mycket väl skrivas ut och tas med inför en riktigt (eller varför inte fantiserad?!) resa till USA:

Att välja fast food-ställe: Det är inget snack om saken - amerikanska snabbmatsställena kan sin snabbmat, men då matkvalitéen går hand i hand med dessa ätare så är amerikanare mer petiga med mat än några av de med bortskämda matätarna jag känner i Sverige. Av denna anledning bör val av snabbmatshak göras av en amerikan om du har en sådan med dig - de flesta snabbmatskedjor vi har i Sverige anses sunkiga här, och med rätta. I ärlighetens namn så har jag ibland svårt att känna skillnad mellan Quiznos och Subway, men vafasen. Om du inte går med en amerikan så handlar det stora valet om varifrån i världen snabbmaten ska ha influenser ifrån; amerikansk BBQ/hamburgare, mexikanskt, indiskt, kinesiskt, mexikanskt eller smörgåsar/sallad.

Att beställa: Tack och lov så finns det alternativ att utgå ifrån. Inledningsvis kan beställning ske genom att peka. Denna beställning i form av pekning kan sägas vara en bas utifrån man justerar: lägger till och drar bort ingredienser. Beställer man smörgåsar måste man dock redan i förväg ha bestämt vad man vill ha för bröd (wheat, white, Italian...), och om man vill ha det rostat. Äter man mexikanskt rekommenderas det att ha funderat på typ av bönor (svarta eller bruna, tror jag...). Nästa steg handlar ofta att bestämma läskeblaska, se ovan för detta. Nästa steg ska man specifikt bestämma vad man vill ha på och detta är i själva verket det jobbista steget i beställningen - om det inte finns pedagogiska bilder på alla möjliga ingredienser kan det bli knepigt och engelska motsvarigheter såsom "boston gurka" - kan behöva vetas i förväg.

Har man kommit så långt att man svettandes lyckats överleva detaljpreferenserna av ingredienser så är man nästan färdig. Det sista hindret är att förstå när mannen/kvinnan mumlar "for here or to go?", dvs. "äta här, eller ta med?". I själva verket är denna fråga inte så svår som folk tror - för så fort de mumlar någonting man inte begriper så är det med största sannolikhet denna fråga de ställer! Betalning sker som vanligt med value-added-tax helvetet. Sist men inte minst, bli inte rädda för affärsbiträdena - arbetsförållandena är inte de bästa i USA och glada människor i lågbetalda jobb är svåra att finna.

Justja - man ger inte dricks på snabbmatsställena - men dock i amerikanska restauranter!

That's all folks! Lycka till! Vi ses i snabbmatsdjungeln!

Svensken Hans vinkar hej från skräpmatsdjungeln!

Spanskt i Connecticut (forts.)

KULTUR?
Är tomhet och kultur att två timmar sitta leende och oförstående med en grupp glatt berusade latinamerikaner som sjunger falskt till gitarr?

Jahapp, nu har jag varit här i några dagar och här har man det bra. Jag är lika bortskämd som Dan och hans bröder. Vi har varit och julshoppat i två dagar och jag har fått se dessa små idylliska småstäder/byar med gator som till skillnad från North Carolina är privatägda butiker och inga enorma shopping malls. Mycket köpt har det då inte blivit av då jag det mesta planeras att köpas under mellandagarna, men jag bör ta mig i kragen och finna någonting fint att ge åt Dans föräldrar.

Jag har fått gallant tillfälle att få inblick i en, enligt mig, amerikansk undre överklassfamilj. Inte nog med att min mentor är en frat-pojke. Han största mål är i princip att bli rik och på något sätt så lyser det igenom mest Dan men ibland lite genom hans familj att det är status att ha pengar. Dans mål är att bli börsmäklare. Så småningom i sitt eget företag. Han är en reko kille, men jag är inte så förtjust i hur han ser ner på icke-akademiker (elitism) - något som samtidigt inte är föga förvånande när man har växt upp i dessa rika kvarter med endast en svart student i high school.

Igår kväll var familjen och jag inbjudna till julefest och senare jag och Dan till en privatfest av Dans chilenska vän, Giermo.

Julfesten bestod av halva Broadway (överdrift) och vi gick runt hela kvarteret och sjöng julsånger. Satan vad dessa broadwaymänniskor kan sjunga! Efteråt var det lite snack men vi fick begränsa oss då vi till nästa fest vi var på väg till hade med oss lassagne för tjugo personer. Lassagne för 20 personer är jävligt mycket lassagne. Tro mig.

Privatfesten vi hamnade på visade sig vara en spansktalande tequilafylld fest med både salsa och merengue. Mycket annorlunda, inte bara för att allt var så spanskt, utan också för att platsen för festen var ett supertomt hus då värden var fastighetsmäklare! Kvällen slutade med allsång (mest) på spanska framför brasan. När alla spanska sånger var över så lyckades jag göra reklam för Lars Winnerbäck så mycket att jag idag tror har givit honom 2 nya fans från sydamerika. Kul!

Sömn har vi inatt fått i något av det värsta rikemanshus jag har sett där Dan vaktar ett par hundar. Prylar i massor och fina märken av allt, men så är han tydligen en av de mest välrenommerade börsmäklarna i USA. Vi lär sova där inatt igen.

I övrigt så har denna dag varit ganska seg och vi håller på att planera avgång för ett andra biobesök (häromdagen såg vi I Am Legend - rekommenderas inte). För tillfället lutar det åt
den nya Johnny Depp-filmen.

F-1 visum

Jag har ju velat att denna blogg kan komma till användning för andra utbytesstudenter, speciellt då sådana som ska till USA. För att ta sig in i USA så måste man ju ha ett visum. Problemet med visum är som sagt att man blir utkastat ur landet om man inte har ett giltigt sådant. Visumet har en giltighetstid, i mitt fal giltigt under hela min studietid, men detta betyder inte att jag måste lämna USA så fort jag är klar med mina studier. Hur länge man får stanna beror på vilken typ av visum man har.

Som student så har man antingen F-1 eller M-1 (dessa nummer antar folk att man känner till när man anländer hit - men det är bara att verka dum och fråga). I mitt fall, och i de flesta svenska fall tror jag, har jag ett F-1 visum. Idag (19 december 2007) så kan man stanna 60 dagar extra på ett F-1 visum och 30 dagar extra på ett M-1 visum. Exakt och uppdaterad visuminformation finns att läsa här.

Detta gör att jag, och alla andra utbytesstudenter, får lite tid att resa runt och se lite av USA innan vi blir tvungna att fara tillbaka till våra hemland.

I Connecticut

Dagens citat:

- Hey, do you think there might be ice on the road? Frågar en orolig Jens efter att ha noterat att termometern i bilen visar 31 grader fahrenheit (vid 32 grader fahrenheit fryser vatten) och efter att Dan tar innerkurvan på motorvägen samtidigt som han bromsar in liiite för hårt.
- No, I just don't want to break when we turn. Svarar Dan, som om han förstod precis vad jag menar.

Svar på tal kan man säga. Jag befinner mig skrivandets stund i Connecticut, staten norr om New York och det tar i själva verket 2 timmar söderut med bil för att ta sig till Manhattan. Hållan jag kommer att leka i den kommande veckan heter Westport och detta är min mentor Dan the Man:s barndomsstad.

Sedan i fredags har jag varit ledig. Mina sista veckor var, som ett tidigare bloginlägg hävdade, mycket stressiga och jag bestämde mig förra veckan att några dagars ledighet innan Jens smakade sig vidare i den amerikanska julegröten inte hade suttit fel. Mina dagar innan avresa hit har innehållit:

• Pizza + Öl + Amerikansk collegebasket (UNC mot nått annat lag)
• Sju böcker från biblioteket
• Latmaskeri/Pillat mig i naveln (allmänt kallat "Navelpilleri")
  
• En mycket gullig middag av Julie
• En galen kväll av Swat Cup

Allt utom latmaskeri behöver sin beskrivning:

I går for Hans danska flickvän Anne Mette tillbaka till Danmark. Snyft. Jag, Hans och Julie lämnade av henne vid flugplatsen och det blev genast lite tommare i UNC. Anne Mette är, om mina beskrivningar inte nått fram, en mycket mysig blivande bibliotekarie som har hängt med oss i vått och torrt. Nästa gång vi ses kommer marken att vara stabilare och landet skandinaviskt. Tills dess så får Facebook stå till vårt förfogande. Av denna anledning har vi spenderat en del tid med Anne Mette och Hans denna helg - bland annat gått ut och sett UNC spela basket, men även spelat biljard i det sunkigaste puben jag någonsin varit i - The Cave - en pubb i underjorden inredd till en grotta med lukt av en grotta. Det enda jag saknade var en hund, som dök upp efter minuter. Men sunkiga ställen har sin charm och även detta. Nästa gång ska jag vara mindre uppklädd, dricka lite sunkigare öl och spela mer pool.

Häromdan var jag också en sväng på biblioteket. Målet var att låna en bok om genetiska algoritmer - ett ämne som intresserar mig då det är ett ballt sätt att få en dator att lära sig saker. Men den som söker han finner och jag kom hem med sju böcker istället för en. Jag har uppenbarligen funnit både mitt nya favoritbibliotek, Information and Library Science Library, som är fullt med spännande böcker om databashantering, bildbehandling, webbdesign med mera...! Tyvärr har jag bara med mig tre böcker under min julresa. :-)

Igår kväll bjöd Julie mig på middag. Detta kanske inte låter mycket i mångas öron, men matlagning i allmänhet är ingenting som amerikanska studenter behärskar och tyvärr inte Julie heller. Jag lär henne sakta konsten och har börjat med att lära grunderna i att hacka lök (blir skiva gurka nästa steg, måntro?). Julie förklarade för mig att hennes mat såg mycket godare ut innan hon hade stekt den (då kycklingen och paprikan var relativt svarta på tallriken). Efter att ha plockat bort det mest brända hade vi en trevlig och rolig middag som sedan avslutades med lite gitarrspelande och planer på att gå ut och dansa...

...men så blev inte fallet. Någon timma senare kommer det inrumlande ett större gäng ungdommar glada i hågen för att spela ett "drinking game" kallat "Swat cup" (referens någon?) - oj, så roligt! Stressigt och snabbt och jag tror att vi spelade det i två timmar innan vi gav upp. Tack och lov var ölstraffen volymsmässigt mycket små...

Ja, jag nämnde ju julresa tidigare. Den är alltså nu i full gång. Jag kommer att vara i Connecticut denna veckan och kommer att fira både europeisk jul (den 24:e) och amerikansk jul (den 25:e) här. Den 26:e bär det av till New York och Manhattan där jag kommer att tillbringa mellandagarna med hela familjen (längtar!) och den 31:a bär det av till Chicago där nyår firas med Hans. Från Chicago flyger jag den 8:e tillbaka till UNC. Kul och spännande!

Nu måste jag sova. Både Dan och jag sover i familjens källare och jag är mycket nyfiken på att träffa hans familj. Under bilfärden från mitt flygplan har jag fått reda på att hans 9-åriga lillebror är skådespelare på Broadway och det här huset är ostädat á-la hippieföräldrar som Tobbes. Inte alls vad jag trodde om en Frat-pojkes familj... Spännande, spännande...

Vardagsrum med Hot-Tub och palmer hos Dan.

En del av källaren där vi sover.

Här sover jag!

Over and out och gonatt,

Jens

DN idag: Statsministern nattvandrar

Haha! En titel som låter bra. Vill ni veta fortsättningen i DN:s artikel?

"...i Danderyd."

Nästa gång kanske han nattvandrar i Täby. Eller Liljeholmen...

Först när Herr Statsminister Fredrik Reinfeldt nattvandrar i Rosengård. Eller i Alby. Eller Rinkeby. Först då kommer jag att lyssna. Men Danderyd - tss, nästan gulligt...

Singel eller dubbel?

I förra veckans skulpteringsprojekt så var jag i början mycket nervös över att jag kanske inte skulle ha tillräckligt med material för att fylla upp de 10 sidor. Men ack vad fel jag hade. Två dagar innan den slutliga presentationen framkom att vår lärare, menade med dubbelt radavstånd i texten - något som alla andra på UNC tog förgivet.

Kulturkrock? Helt plötsligt satt jag med dubbelt så mycket material än vad som förväntades. Men resultet blev bra, och jag fick inte all jag ville ha med!

Hoppsan

Humor.

21 grader celsius igår, 20 grader idag

Man får sig en tankeställare. Samma dag som Al Gore och Rajendra Pachauri, årets fredspristagare, håller en presskonferens om klimatfrågan i Oslo så har vi 20 grader utomhus. Trots att det är mitt vintern - 9:e december. Igår var det 21 grader!

Visst att jag befinner mig på samma breddgrader som Marocko, men för en vecka sedan var det svinkallt, fuktigt och jävligt, och det är så urinvånarna i North Carolina säger att brukar vara.

Jag promenerar till skolan - men det gör inte mina klasskamrater.

Studier i USA - och vånda

Innan jag for över Atlanten så var jag förstås ytterst nyfiken på vad det var för skillnad mellan att studera här gentenom i Sverige. Som alltid varierade svaret, men det jag kunde urskilja var att detn allmänna uppfattningen är att studier här är lättare men mer läxor. Det var framför allt kusin Markus som framförde detta.

Och det stämmer. Studierna här är inte svåra. Letar man sig upp bland graduatekurserna så kan det möjligen bli lite knepigt, men det svåraste jag har erfarit i kurserna är att förstå ett par vetenskapliga artiklar med en del matematik. Tackar vet man Google, som finna förklaringar för de kvarstående frågetecknena.

Vad studierna istället är, är tidskrävande, oavsett om ämnet är svårt eller lätt så tenderar de att kräva lika mycket tid; Ständiga läxor varannan vecka, presentationer och skrivna projekt. Man säga att det handlar med om att tillämpa än att förstå, något som gjort sig gällande i många av mina kurser.

Igår avslutade jag mitt projekt i matematisk kommunikation. Arbetet, titulerat, "A model for object boundary adaptation using space warp based deformations", går att läsa här. Slideshows från presentationen finns även att ladda ner och kika på här. En mycket lyckad presentation må jag säga, men ingen rast eller ro för det. Inatt studerade jag till klockan fem på morgonen för att få klart terminens sista läxa. För första gången får jag handskas med begreppet Quaternioner, ett mycket användbart redskap för att rotera object i 3D mycket enklare. Särskilt svårt är det inte, men jag har ännu inte lyckats få fanskapet att fungera som det ska.

På måndag presenterar jag och min indiska compadre Megha vårt stora projekt där vi översiktligt har designat ett "online voting system", dvs. ett datorbaserat röstsystem. Väldigt roligt projekt och vi har fått lära oss lärorika metoder för att designa större datorprojekt - något som jag tror kommer att komma mig till användning i framtiden.

Redan i skrivandets stund har jag även min första hemtenta ute. Jag har inte haft en sekund att titta på den. På måndag kommer den andra hemtentan ut. Båda skall in på fredag. När fredag om en vecka.

När fredag har passerat så kommer jag antingen att jubla eller sova.

PS - Amerikansk fotboll

...och Jens ropade förtvivlat:
- Hey, pass me! Pass me! I'm free! medan pojken med den amerikanska fotbollen i sin hand förvånad tittade på honom sekundrarna innan han blev nermanglad av tre stora pojkar som skrikande kastade sig över honom.

Efter en kvarts intensivt spelande av amerikansk fotboll kommer Kelsey fram och viskar diskret till Jens:
- Jens, this isn't handball - you're only allowed to do one pass!

Jag vet iallafall nästan hur man kastar makapären till boll nu. Inte lätt inte lätt att försöka vara amerikan. :-)

Thanksgiving

Hej!
För exakt två veckor sedan började vårt Thanksgiving lov, som varade under sju dagar, och Jens var medbjuden till upstate New York för att hälsa på Julies rumskamrat Kelsey. I brist på tid så säger ett litet snipp från ett mail till mor min en hel del:

Allt nog och emedan. New York, alltså norr om självaste staden ute i ingenstans var vackert och naturnära. Huset som Kelsey, Julie:s rumskompis, växt upp i är en gammal äppelfarm från 1800-talet men då far i huset är snickare är allt upprustat förutom de gamla takbjälkarna som såklart var kvar. De äger än den 250 hektar stora marken.

Mysigt hus, och ännu mysigare blev det under natten till fredagen då vi fick några centimeter snö. Snöglädjen höll sig dock bara en förmiddag för sedan var det dags för oss att traditionsenligt möta upp med Kelsey high school-vänner och spela amerikansk fotboll i snö/lera. Jag fick några rejäla tacklingar, gjorde en touch down, och lärde mig grunderna. En rolig sport, även om jag har lite svårt att förstå alla interna uttryck. :-)

Lite smått i amerikansk anda så sov jag på soffa ordentligt separerad från Julie, Kelsey och Sydney som sov på loftet och jag kände mig lite som ett bihang i början då speciellt föräldrarna visade obalanserat mer intresse för damerna än för mig. Det slätade ut sig lite eftersom.
Vänliga föräldrar och en rolig far i huset. Hund hade de men inga problem. Deras hus var också fyllt med olika handgjorda knep-och-knåp av Kelseys farbror. Jag tror att jag har löst fem stycken knep under veckan!

...och sen var det ju mycket mat, förstås - det är ju halva grejen med thanksgiving. Kalkon, stuffings, röror, räkor, chips, potatis, läsk...senare under Thanksgivingkvällen så bjud jag på en jongleringsshow för släkten och Kelseys farfar hade trollerishow. Det var uppskattat.

Tanken var att det skulle studeras under vår resa men icke sa Nicke. Istället gjorde vi så mycket annat och ända sedan jag kom hem så har jag haft raket i baken. De kommande två veckorna går jag (och resten av UNC!) in i ytterliggare en högre växel då jag ska presentera ett större projekt i övermorgon, ett på måndag. Däremellan har jag läxor och två hemtentor. När terminen slutar den 14:e tänker jag sova.

...med andra ord, mycket håll tillgodo med det goda bloggandet, men jag finns, lever och frodas!

Jens

Småkultur

- Ett skepp kommer lastat.
- Med vadå?
- En underbar Haiku (från poesisidan's blogg):

Småfet och pösig
och glosögd och väderspänd
Oj, vad han var grann!

Nytt datalagringsdirektiv - nytt kontrollsamhälle?

Nu har det hänt igen. Återigen försöker en svensk regering få igenom ett lagförslag som är ett steg närmre George Orwells bok 1984. Den förra socialdemokratiska regeringen med Thomas Bodström i spetsen, var redan den i framtåg att försöka få igenom olika diverse kontrollåtgärder över sina medborgare och nu är det alltså dags igen.

I den nya utredningen, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76), som släpptes av Justitiedepartementet idag föreslås åtgärder för att komma åt brottslighet till ett skrämmande högt pris för den personliga integriteten. Utredningen förslår att telefonbolag och internetoperatörer skall samla in och lagra i ETT ÅR:

• alla medborgares telefonsamtal.
• alla medborgares SMS.
• alla medborgares internettrafik (e-post, webbsidor plus diverse paketinformation).

Värt att notera är också att alla medborgares positioner kommer att lagras genom att ständigt pejla in våra mobitelefoner. För detaljerad specifikation av vilka uppgifter som skall sparas hänvisas till sidan 20 i utredningen.

Om vi för ett par paragrafer låter oss ignorera hur kränkande det är att alla sveriges medborgare ständigt kommer att delges misstänkta för brott så finns det också praktiska problem med ett lagförslag som detta. Dagens Nyheters nätupplaga har idag en artikel om utredningen och skriver skriver bland annat följande:

"Datamängden det handlar om är enorm, flera tiotals miljoner kommunikationer mellan enskilda svenskar varje dag, och den ska lagras av operatörerna i exakt ett år och sedan raderas."

Det är i själva verket inte konstigt att många internetleverantörer och telefonoperatörer motsatte sig Bodströms datalagringsförslag för något år sedan och det skulle inte förvåna mig om de fortfarande beklagar sig. Att spara alla dessa uppgifter är enormt mycket data - och kostar tillika väldigt mycket pengar i utrustning för att lagra både i mängd och säkerhet.

Säkerhet är någonting annat som gör sig gällande. Uppgifterna skall lagras hos operatörerna. Vad är det som säger att denna information inte kommer att springa vidare? Kommer denna enorma bank av data aldrig sin server? Jag har en GNU T-shirt som med stora bokstäver säger "Information wants to be FREE" - ett faktum som både politiker och musik-/filmbranchen tycks ha svårt att förstå. Säkerhet? Nah, jag tror inte det. Lagrar operatörerna så mycket information så kommer hackers att ligga som klister på dom innan ett år har passerat. Information vill slita sig loss.

Kanske är det dags för oss att investera i en ny T-shirt i år? En med tydligt budskap som får oss att tänka om och fundera över hur tilltron mellan stat och medborgare ska vara.

Som om detta lagförslag inte vore tillräckligt så har även EU bestämt sig för att släppa lite på vårt privatliv. I read your mail!

Trumkurs!

Jag tror många vet hur jag har arbetat för att få ihop något slags trumslagargäng i Lund utan att egentligen lyckas. I mitt ägo har jag nämligen en afrikansk trumma - en djembe - som vill bli trummad på lika mycket som jag vill på den.

Det roliga är att Julie även hon har en sådan i sin ägo och i vår har vi signat upp på en trumkurs en gång i veckan här. Det kan bli hur kul som helst!

Till dess så får jag dyka upp på trumcirkelmötena som äger runt en gång i veckan...

Dansande papegoja

Humor:

Förlängning?

Amerikansk kabeldragning?

Jag kunde inte låta bli att publicera denna bild. Igår strosade jag runt lite i Student Union och stötte på den gulligaste elinstallationen jag sett på länge. Notera hur den övre kontakten är kopplad till den undre. Varför?!

Torka

Att North Carolina länge har haft torka är något som alla här har vetat om ett tag. Under de senaste veckorna så har flera massmail skickats ut som uppmanat oss att minska vår dagliga vattenänvandningen. Samtidigt har universitetet dragit ner på allmän vattenanvändning såsom bevattningsystem etc. Men få har tagit påminnelserna på allvar.

Idag kom ytterliggare ett mail och denna gång fick jag upp ögonen för hur stor torkan är! Trots tre dagars tungt spöregn så beräknar myndigheterna att North Carolina har 66 dagar kvar av vatten innan man har helt slut på vatten! 66 dagar är tidsmässigt en spott i havet så låt oss nu hoppas att den här hösten blir blötare än såhär!

Sexualitet och genus på en internationell arena

I förrgår hade jag en fika med Fleming (som är förlovad med Joakim som är en god vän till min kusin Peder). Fleming är en mycket intressant kvinna på många sätt och vis, bland annat för att hon är involverad i den lokala LGBT-organisationen och är en av få här som rakryggat säger sig vara feminist - ett uttryck som få tar seriöst här (- även i Sverige). Under sin utbytestermin i Sverige så träffade hon inte bara Jocke utan läste också en kurs i genusvetenskap och trots att hon egentligen läser juridik här så läser hon även just genusvetenskapskurser.

* Lesbian Gay Bi Trans

Genusvetenskap är ett ämne som intresserar mig och jag har många gånger funderat på att ta en kurs i Lund i ämnet men än så länge så har RFSU medlemstidning Ottar fått stå för min utbildning. Det är roligt att höra vad Fleming har att säga, kanske inte så mycket i ämnet i sig, men snarare hennes analys av hur sexualitet och genus upplevs här i jämförelse med Lund. Att vi sen har artisten Ani Difranco ([1], [2]) som en gemensam idol hjälper... :-)

Redan första gången jag och Fleming träffades, ovetandes om hur genusmedveten jag var, tog hon till orda och förklarade för mig (fritt översatt såklart):

"Om du går på nattklubb här så är det inte alls som i Sverige. När man dansar här är det mannen som står still medan kvinnan dansar i mångt och mycket för honom. Att en tjej dansar så erotiskt som de gör här betyder inte alls att de flirtar med dig."

Och det stämmer. Så mycket erotiskt gnuggande och envägsklämmande har jag aldrig sett maken till. På samma sätt som jag lätt hade kunnat missta mig så var det många som misstog sig med Fleming när hon svirade på det svenska dansgolvet. Ack så fel det kan bli kulturellt...

Under vår cafésession häromdagen grävde sig våra diskussioner givetvis mot bastufronten - en, enligt mig, ständigt roande diskussion, oavsett nationalitet. På något sätt ställer den dualismen nakenhet/sex mot väggen men har också godbitar såsom kroppsnormer inbakat. Under Flemings första kväll i Sverige var det fest och det förvarnades redan tidigt att festen skulle sluta i bastu och att det var obligatoriskt att vara naken i bastun (se nedan).
- Ojoj, tänkte jag och skrattade inombords av inre bilder av en bastu fylld med generade nakna internationella studenter. Som tur är(?) kan alkohol göra situationer lite mer avslappnade.
Och resultatet? Fleming överlevde generad kvällen - och kanske hennes första kulturella krock med Skandinavien.

Att vara naken här är helt enkelt mer tabu här än i Sverige. Ni kommer kanske ihåg att min rumskamrat redan mitt första dygn här förklarade att många förmodligen hade problem med att jag gick runt i bar överkropp?

Bastufenomentet sätter inte bara kulturella skillnader på sin spets, utan också som ovan, kulturell tolerans på sin spets. Kan en pryd amerikanska tolerera detta vimmel av snoppar, trots att de själva ha en handduk runt sig? Eller varför inte; Tolererar en svensk att någon skyler sin kropp med en handduk? Det sistnämnda är svaret många gånger NEJ, och jag motsätter mig det. Ibland är kanske inte nakenhet är ett måste i en bastu, eller? Att jag är relativt nakenliberal är det väl få som motsätter sig, men personligen sveper jag med glädje en handduk runt mig om miljön så kräver det.

Fleming fortsatte och berättade om skillnaden mellan att läsa genusvetenskap här och i Sverige. Efter sin kurs i Sverige så var grundkursen i ämnet här som på dagis. Finns det en klyfta mellan män och kvinnor? Finns det överhuvudtaget något problem med normer? Eller - finns normer? Dessa är frågor som ställs här och behandlas sakta under hela grundkursen medan man i Sverige gör antagandet att så är fallet. En STOR skillnad - hur kan ett problem diskuteras om det inte kan problematiseras?

Preventivmedel här är inte mycket att hurra för. Ni som läst bloggen noggrant vet att de delades ut (med information) under Fall Fest för ett par månader sedan (bredvid organisationen Young Women Against Abortion!), men i allmänhet är det avhållsamhet som gäller. Sex är inget man talar om, men det ges utbildning i ämnet i begränsad omfattning under high school. Att nämna sex för sina föräldrar är lika mycket tabu för många som att berätta att det händer att de är fulla. Locket på.

Fleming har åtskilliga gånger pekat på den höga våldtäktssiffran i Chapel Hill - tror att det var varannan kvinna här som utsatts för våldtäktsförsök - och pekar just att genusklyftan är så stor och skev. Jag tror själv att det också har med undertryckta känslor och tror att en mer öppen diskussion i ämnet hade hjälpt - locket av.

Så kan det gå när haspen är på!

Haha! Det förra blogginlägget skrevs från UNC:s största bibliotek Davis Library. Under tiden jag skrev det så hördes i högtalarna att "biblioteket stänger och dörrarna låses". "Äsch", tänkte jag och knappade vidare övertygad om att nödutgången alltid är öppen eller att det åtminstone skulle gå en vakt genom byggnaden.

2 timmar senare går Jens vilsen runt på bottenvåningen och känner på alla nödutgångar. Låsta. Jens suckar dessutom över att hans mobiltelefon har slut på batterier. Vem ska då rädda honom? Några minuter senare ser det ljusare ut - en telefonkiosk finns till förfogande. Men vem har mynt, inte Jens iallafall. Efter ytterliggare en kvarts villervallor i det största bibliotek jag någonsin har varit på ser jag en av våra målvakter i handbollslaget promenera förbi genom den enorma glasfasaden. Efter en del bankande och lite skrikande så ringer han polisen som efter sisådär en timme släpper ut mig! Tjoho! Äventyr, äventyr!

Nu blir det pasta, för jag är vrålhungrig!

Mitt Jullov

Den 4:e oktober så skrev jag ett blogginlägg där jag listade en del av mina spännande planer. Min moster Lise var snabb att skicka mig ett mail för att säga att minsann hon med familj även de skulle resa under julen - till New York! De goda nyheterna fortsatte att rulla in och veckan senare så genomfors mitt huvud av ytterliggare glädjande nyheter - hela min familj kommer till New York under mellandagarna!!! Genom att lägga ihop två och två, och dubbelchecka lite här och var så är min jul så gott som spikad (förutom flygplan som måste bokas!!!):

Äventyret börjar den 17:e december när jag anländer till min mentor Dan the Man och hans päron i Connecticut där jag firar Jul och stannar till den 25:e då jag sprintar en timmes bilfärd över till New York för att äta middag med moster-familj och min familj. Fram till den 30:e eller 31:a är jag med familjen (planer? vet ej!) och därefter far jag till centrala Chicago där nyårsfirande blir med Hans och hans vänner - hippt! Boende hos någon av Hans vänner verkar inte vara något problem så jag räknar med att vara i Chicago till kring den åttonde om möjligt. Min skola börjar den nionde.

Det här jullovet kan bli hur bra som helst!

Pinglor, resa och handboll

Hej!
Nu börjar folk att undra vad Jens egetligen håller på med och ja - han har varit dålig på att hålla den tidigare någorlunda ständigt strömmande informationen på flyt. För att vara klok och följa ordspråket "det finns inga bortförklaringar, bara anledningar" så kommer jag att istället för att spendera en hel paragraf åt mumbojumbo låta bloggen ge er mina anledningar (många!

Först och främst så måste jag säga till er som har försökt att få tag i mig de senaste tre dagarna så har jag haft lite datorstrul. En felande uppdatering till den senaste versionen av Ubuntu Linux resulterade i att jag fick säkerhetskopiera hela burken, ominstallera Ubunutu (som min vän Elin säger), kopiera allt tillbaka och sedan se till att saker och ting funkar. Omständigt och tidskrävande! ...men ack så läckert senaste Ubuntu är!

...men i vilken ända ska vi egentligen börja...?

...vad sägs om att stilla ryktena? Den dam som jag mycket kort benämnde som Julie i ett tidigare blogginlägg visade sig bli lite mer än en vän och är numera en flirt som jag har spenderat mycket tid med. Julie läser sitt sista år i Communication Studies, är ursprungligen från Asheville i bergen och är fylld av galna upptåg samt känner halva Chapel Hill. Att hon dessutom bor med fem helgalna tjejer (och två mycket lustiga, kanske homosexuella, halvt inneboende killar) i ett delat hus som de kallar Yellowhouse har gjort att jag hängt mycket där istället för mitt eget tradiga boende - men också att jag inte haft särskilt mycket ensamtid och studietid den senaste tiden.

Nåja, nog talat om Julie. Hon kommer att följa med i bloggen oavsett - och vad är bättre än att lära känna en karaktär än via dess åstadkomster?!

Jens iförd mycket hippa Homer Simpsson-boxershorts. Till höger har ni en stolt Julie i sina moon boots.

Helgen efter att jag hade träffat Julie så var det återigen fest i Yellowhouse - men denna gång för att fira Josh som bor halvtid inne i deras hus. Då Josh i allmänhet promenerar runt i boxershorts så var temat givet - boxershortspartaj! I brist på ett par ordentligt amerikanska boxershortsmed häng så var Julie vänlig att köra mig till shoppingcentret där jag fann ett par mycket lämpliga orange:a Homer Simpsson-kallingar. En mycket galen och avklädd (heh) fest som avslutades med en öl på en lokal pub av mig och Julie (se bild).

När ni ändå inspekterar bilden så vill jag återkomma till ett tidigare diskuterat ämne. När Julie promenerade runt på Franklin street i boxershorts så var det ingen som kommenterade då damernas shorts ser ut så! Jag däremot fick dras med att antingen titta upp i himlen och fick vid ett tillfälle sakligt förklara för en grabb att han minsann tagit fel - jag bar vanliga shorts och inga boxershorts!

...och även om ni inte tror det så har jag studerat lite emellan alla dessa händelser! Jag hade ett möte med min professor Pizer veckan efter boxershortsen där vi diskuterade vad jag kunde göra för något projekt i matematisk modelleringskursen och dagen efter kastades jag in i en en veckas brottningsmatch med en hemtenta (som måhända startades på i sista momangen)!

Men under självaste hemtentaperioden (typiskt!) var årets första handbollskupp i storlek mini placerad. Tyvärr befann jag mig vid sidan av planen på grund av en dålig hals (inga anledningar givna!). En halv lördag gick åt till matcher och poängtavleknappande för att sedan fara ut till vår tränare John "Doc" Silva som bjöd på en underbar trädgård till läsk och massor av cateringmat bara för att hålla handbollsorganisationen rullande. Mycket lyckat!

När jag ändå är igång och talar om handbollen så har jag såklart(!) tagit på mig ansvaret att administrera handbollslagets hemsida. Den befintliga ser ut som om den är gjord i början av 90-talet, så jag just nu håller jag på att filar på en ny design som kommer att glänsa som guld i jämförelse med den gamla. Ett litet hobbyprojekt, helt enkelt.

Allt nog och emedan - mellan den 18-21:a oktober befann jag mig i Washington och denna vecka har jag både varit på circus och bio. Tyvärr ryms dessa inte i detta blogginlägg då jag både ska äta någon sorts middag och representera mig på en euro-rave-(tema)fest inom kort.

Skepp ohoj!

Jens

PS. Thanksgiving (21-26:e november) kommer att spenderas i New York med Julie och några av hennes roomisar. Kul! DS.

Extreme Religion

Jag är ju på gränsen till södern som är välkänt för att vara mycket konservativt och religiöst. Egentligen skulle man faktiskt säga att jag befinner mig i den amerikanska södern, men just UNC är mycket liberalt. Termen "bibelbältet" används för vår breddgrader.

Att detta är sant tar inte lång tid att inse: Bibelstudier står på mångas agenda och är en viktig del av många gemenskap, inte minst min ena rumskamrat och hans flickvän.


Passerar man dessutom The Pit* eller dess kringliggande parker under lunch, vilket många gör, så möts man ofta av välklädda vita medelklassmän som står och predikar bibelns ord. Predikanterna går fram och tillbaka och halvskriker viftandes med den lilla röda boken om vad bibeln säger, hur syndiga vi är, att dagens kvinnor klär sig som horor och att homosexuella kommer att hamna i helvetet. En del är så mycket skitsnack att jag undrar var de själva kommer att hamna när det dör. Ibland undrar jag om det inte kunnat vara hets mot folkgrupp. Wicked.

Att predikorna samlar människorna är inte konstigt så mycket kalabalik som dessa män (såklart...bara män...) ställer till med. Intressant är att en av religionsjullarna för ett par veckor sedan blev tillfrågad vad han egentligen gjorde, om han "var där för att predika, eller för att få folk att konvertera till kristendomen?". En fråga som aldrig besvarades. Jag förstår inte vad målet är, eller om de bara är lite småknäppa.

När såg man något liknande sådant publikt evenemang i Sverige? Återigen kan detta knytas an till min tanke om vad man lär sig om sitt eget land - oj vad vi är sekulariserade! Att svenska kyrkan tar emot människor som inte nödvändigtvis tror på bibeln men mer en gud är för många ett skämt här.

En annan sak som är nämnvärt är alla dessa kyrkor i olika former. Att här fråga vilken religion man tillhör är en fråga om vilken kyrka man tillhör: Reformistkyrkan, Bibelkyrkan, Presbyteranska kyrkan... Vill man gråta över vilka synder man har under predikan så kan man göra det i en kyrka, medan om man vill gå till kyrkan i vanliga kläder så finns det en annan.

Någon moské har jag inte sett röken till (men det finns en muslimsk förening!). Och jag undrar vilket hinduiskt tempel min indiska kursare går till :-P Det finns även en filosofiskt grupp som håller möten som diskuterar livsfilosofi, sanning, gudsbegreppet, målet med livet, livsmedvetenhet etc. Gruppen fokuserar starkt på återkoppling till det dagliga livet. Kanske något att gå och lyssna på. Ska bara komma på vad gruppen kallade sig...

Over and out.
/J

* Campusets centrum, en nedsänkning i marken kan man säga.

Kommande planer

Hej! Skulle bara skriva (eller skryta) lite om mina möjliga planer långt i framtiden:

• Höstlovet (snart!) kommer förmodligen att spenderas i Washington DC och jag hoppas kunna träffa min belgienkompis Lotta.
• Thanksgiving har jag fått erbjudande att fira i New York med tre söta töser.
  
• Jul firas kanske hos min mentor i Connecticut, en timme utanför New York.
• Familj, eller päron kanske kommer över under antingen mellandagarna i Jul eller under vårlovet (påsklovet).
• Jag har en vän som har planerat att bila till Toronto under vårlovet.
• Min kompis Julie erbjöd mig att paddla kajak vid kusten i Alaska under sommaren. Hon kommer förmodligen att jobba som turistguide där. Tyvärr är det illegalt för mig att jobba annars hade kanske inte det varit helt omöjligt... :-/ ...och det blir roadtrip dit...
• En svensk jag träffade och drack öl med förra veckan rekommenderade mig att kolla med det svenska konsulatet i Durham om det finns något svenskt företag här som legalt kan anställa mig i sommar.
• Handbollskupp i New York i januari.

Over and out. /J

Nutidsorientering och reflektioner om världsmedvetenhet

Hej!
Nu har jag inte skrivit någonting här på mer än en vecka nu och det är väl i sig ett tecken på att jag börjar finna mig här bland dessa välklippta gräsmattor och jättestora bilar. Det känns som att det alltid är så, först kommer kulturchocken, för att sedan abrupt övergå tills att man landat - oavsett vart man reser.

Det är i själva verket nu som man sakta börjar gräva sig ner i de djupare delarna av en kultur - man får chansen att ställa de frågor som inte besvaras av fasader, affischer, priser och förpackningar. Det är också nu som jag börjar känna att jag har människor som kan besvara många av mina frågor: Religion, fetma, politik, alkohol, geografikunskaper (både mina och deras!), världsmedvetenhet och amerikanska högskolesystemet är saker som jag gärna gräver ner mig lite i. Självklart får man i samma veva förklara berätta om Sverige och Europa, och även andra delar av världen som man sett. Det intressanta med att vara ute på äventyr, och som så många glömmer, är att för varje liten bit kunskap om äventyret ger kunskap om allt annat man har i sitt bagage. Att resa behöver inte vara för att lära känna en plats, det kan lika gärna vara sitt eget hem. Eller sagt på annat sätt, att lära känna människor gör att man också lär känna sig själv.

Den här helgen har jag bl.a. lärt ut svenska, sjungit den svenska nationalsången, berättat om svenska studenttraditioner, Indien, allemansrätt och svensk handboll...

Så vad händer, len? Under förra helgen så gick luften ur mig och jag utnjöt en helg i stilla ensamhet där jag i mångt och mycket arbetade på Helsingkonas hemsida (mer om detta senare). Det är viktigt att ge sig själv lite tid till och från, speciellt när man träffar så många och får så många intryck. Samma sak gällde i Indien.

Under förra veckan så var jag dels på bio med svenskan Viveka, men också tre galna fester:

På Franklin Street, huvudgatan här, finns det en pytteliten alternativ biograf. Att sådana alternativa biografer som den vi var på existerar är underbart. För tillfället visas två filmer. När vi dök upp så lyckades vi övertyga biografmästaren om att spela vår film, istället för en som Viveka redan hade sett. Kan man göra detta på större biografer, nah! Filmen 2 days in Paris kan varmt rekommenderas. En historia om hur förhållanden kan spricka av gamla minnen. Jag skrattade väldigt mycket, men det finns något seriöst i den också.

Ja, och sen har det ju varit festerna. Förra veckan var jag ut och partade med Flemings sambas (femininum av sambo) . Att dessa människor står ut med att gå ut fyra gånger i veckan för mig är ett under. Rent ekonomiskt så kostar vätske alkoholhanltiga drycker ingenting här, och det kanske dricks lite mindra än i Sverige, men ändå! I fredags hade damlaget i handboll en fest och hela herrlaget var på plats. En mycket rolig fest med mycket beer pong och som för mig och min nystiftade bekantskap Julie även hade ett inslag av en utgång till en av stadens dansklubbar - och ojojoj vad vi svenskar har avstånd mellan varandra på våra dansgolv må jag säga! På nattklubben "The Players" gnids både det ena och andra mot varandra i en yta som skulle få både brandingenjörerna att svimma!

Under lördagskvällen blev jag medbjuden till ytterliggare en annan fest. Det kvällen summeras med nyckelord såsom: Beer pong, trevliga halveuropeiska filosofiasiater, vattenballonger, och barfotapromenader.

Rent studiemässigt så hänger jag med, trots partajen. :) Ständigt ligger läxorna och trycker en i ryggen och precis som alltid så ligger jag alltid steget efter i att ha dessa gjorda, men än så länge ingen katastrof och jag må säga att läxorna inte är svåra. Tyvärr. Min kurs inom matematisk modellering kommer att kräva att man gör ett större projekt - och imorgon ska jag presentera min idé. Det lutar åt det kommer att handla om ett ballt sätt att representera objekt i bilder, så kallat medial representation, något som min professor i bildanalysen forskat på i många år. Det projektet får jag inte börja för sent med.

Gällande studier så blev jag i förra veckan tillfrågad av en mycket blyg liten indiska, Megha, om vi inte skulle bilda grupp för de kommande läxorna. Det ska bli mycket spännande att jobba med henne. Indien lever fortfarande i mig, trots de 12 kilona jag lämnade kvar i asien.

Indiskan är förvånansvärt bra på engelska i sina mail, men i det verkliga livet så hör jag knappt var hon säger :-) För mig är engelskan är inget större problem så länge jag inte behöver tala. Jag har i min knepiga kurs gjort tre djärva försök att hoppa in i diskussionen; Två gånger lade jag fram mina idéer så otydligt att ingen förstod och den sista gången så var jag tydlig, men då visade det sig istället att ingen förstod mig på grund av en minimal kulturell skillnad*. Det är intressant hur min engelska varierar med dagarna, ibland känns det som att man snubblar över uttalet som om man är nyvaken en lördagmorgon. Om jag börja drömma på engelska så hojtar jag.

Så, vad händer den här veckan? I måndags deltog jag för första gången i UNC:s jongleringsklubbs bollande utanför Wilson Library i gräset. Mycket inspirerande och jag har som mål att lyckats sätta något trick med fem bollar! Om jag får lite tid över i helgen är det möjligen jonglering den kommer att läggas på.

Igår trodde jag och en tysk grabb att utbytesstudenterna skulle träffas för att spela fotboll (soccer), men det var tydligen bara förra veckan så vi lyckades time badmintontiderna i Fetzer Gymmet så att vi fick en match. Asiaterna var så duktiga att vi inte trodde våra ögon - och jag förlorade matchen. Revanch!

Idag har det varit handbollsträning och information om gratis program. Det är trevliga grabbar som spelar i laget och stämningen är god. De erfarna spelarna bollar (hehe) idéer och utbyter en massa tips på ett helt annat sätt än vad jag kände i Tumba. Kanske har det med att alla sitter lite mer i samma båt här. Handbollen är rolig och inspirerande även den! Jag måste inom kort beställa ett par riktigt skor.

Gratisprogram-eventet ('free' software) gick jag på mest som en scout åt Carolina Open Source Initiative-gruppen (COSI-gruppen) för att ge en kommentar på om det var 'Fri' programvara eller om det var 'Gratis'. Tyvärr, var den gratis men inte fri.

Imorgon ska jag göra läxa med indiskan, fastställa vad mitt modelleringsprojekt ska handla om, gå på COSI-möte, träna handboll, göra klart en läxa och helst påbörja de två andra, deltaga i "Free Culture"-gruppens första möte på väldigt länge. Vi får se hur mycket jag hinner med!

Välstädade hälsningar från USA:t,

Jens

* Minimal kulturell skillnad visade sig vara att få i USA verkar veta vad en MindMap är. För er som inte vet så är det ett sätt att realisera idéer (brainstorma) på papper genom att placera ut ord över pappret och dra pilar och linjer mellan dessa som symboliserar associationer. Idéen bygger på hur hjärnan ofta arbetar med associationer.

UTF8 and MySQL

To get LAMP to work with UTF8 encoding is not as easy as one would like to think it is. This spring I had huge trouble to get it to work. I had set all the table and database settings to UTF8 and the problem presented itself when PHP connected itself to MySQL and tried to present a query to a (browser) client. The MySQL client always hesitated to convert everything to latin1 encoding.

In the beginning i used the old mysql PHP module and later tried the new mysqli PHP module. Neither of these gave the right encoding. mysqli even has a special function to set the prefered encoding but it didn't work, neither did changing locale on the server/client help me - nothing, niet, nada.

Googling the web told me that I wasn't the only one having this problem. There were numerous bug reports at MySQL's website and people were trying all different sorts of things on forums and blogs. Finally I found a solution to the problem and it is to run the command

SET NAMES utf8

every time the (PHP) MySQL client connects to the server.

If you have administration right to the MySQL server you're connecting to another way is two add the line

[mysqld]
...
init_connect='SET NAMES utf8'
...

in /etc/mysql/my.cnf (or whatever the MySQL configuration file is called...).

Why I'm writing this now is because I didn't have a blog this spring and I just encountered the problem again. It's a strange MySQL haven't done something about this, especially when they're claiming that they have full UTF8 encoding.

Dave Matthews Band

I tisdags var det dags för min första konsert i amerikalandet! Om kameror hade varit tillåtna så hade jag kunnat lägga upp lite bilder, men så var inte fallet...

Dave Matthews Band under en spelning i Australien 2005.
(bilden är tagen från Wikipedia och är publicerad under The GNU Free Documentation License)

Vad: Dave Matthews Band
Dave Matthews hade 1991, då han bodde i Virginia, lite musikaliska idéer som han ville testa och formade då bandet Dave Matthews Band. Bandet är ett 6-personersband (trummor, el-/akustisk gura, fiol, bas och ett par blåsinstrument - vanligtvis sax och trumpet), och spelar vad jag skulle kalla nån sorts "upprockad jazz, till sång". Sångaren Dave Matthews har en mycket ball röst och är en jävel på att hitta bala riff på gitarren!

Dave Matthews Band är mycket populära i USA, men har inte spridit sina korn mot Europa lika väl. Jag kom över dom på nätet för något år sedan och tyckte att de var hippa.

Var: (Utanför) Raleigh
Officiellt så var konserten i Raleigh, som ligger lite över en bussfärd, österut härifrån. Inofficiellt var konserten en kvart med buss ut från Raleigh för att sedan promenera i en extra kvart. Ute i ingenstans så finns det nämligen en jätteenorm amfiteater (Walnut Creek) med gräsytor längst bak och stolar med tak över sig längst fram. Allting riktat mot en i amerikanska mått säkerligen liten scen, men i svenska... :-)

Alltid kul att få en liten glutt av Raleigh, där State University of North Carolina ligger - ett universitet som jag ryktesvägen egentligen ska vara lite bättre vad gäller matematik och ingenjörskurser. Jag har för övrigt en vän i Lund som ska dit nästa termin.

När: Tisdag 18/10-07 ~20:30-23:00
Ingen kommentar :-)

Hur (var det)?
Min första reaktion var att jag trodde att det var ett större band. De inspelningar jag har lyssnat på har ett mycket stort ljudrum och jag var imponerad över hur dessa sex herrar (inga kvinnor!) på scen kunde låta så stabila.

Ordet "stabilt" kommer igen, och på något sätt så var väl det det som också var deras motgång den här konserten. Allt kändes mycket planerat, förmodligen strikt inplanerat för deras tour, och jag saknade lite av spontanitet. T.ex. så var mellanspelen precis likadana på en del livespelningar jag har lyssnat på... Kan det ha varit att de spelat denna välplanerade tour så länge som gjorde att de glömde bort att kontakt med publiken eller var det bara att folkmassan var så stor?

Sist men inte minst så var de fantastiskt duktiga på att göra spännande övergångar mellan låtarna utan att pausa, men många långa instrumentala stycken - som många gånger kan få publiken att skriva sig i stolarna - men inte denna gång! Ett par gånger övergick de bland till latinamerikansk musik och jammade loss ordentligt för att sedan smidigt övergå till en ny låt.

Återigen, Dave Matthews är en jävel på gitarr och har en ball röst.

Over and out. I november ska jag se Ani DiFranco ([1], [2]) - det kan bli hur hippt som helst!

PS. Micky, jag gav dig en skiva med Dave Matthews Band en gång. Kommer ihåg? DS.

PS2. Tack för alla trevliga kommentarer ni har skickat mig! DS2.

Referenser:

• Dave Matthews Bands officiella sajt
• Wikipedia / Dave Matthews Band
  
• Pirate Bay - [1] & [2]
• Ani Difranco - officiella hemsida
  

Kul länkar

För att göra dagen lite gladare för er alla så skänker jag er här några roliga länkar på nätet:

• En mycket rolig artikel på DN.se om vandring i Himalaya.
  
• Project Euler - mycket beroende framkallande quizliknande tjänst för alla hobbyprogrammerare (och kanske hobbymatematiker). Min genius level är för tillfället 11%, men jag får medge att jag inte har arbetat mycket på min status på ett tag :-)
  
• pi-calculator - ett roligt projekt för den inbitne matematikprogrammeraren.
• GPG4WIN - gratis program för att skicka säkra krypterade e-mail. En svensk manual håller på att översättas.
• poesisidan.se/blogg - en blogg innehållande dagliga haikus på svenska. Mycket underhållande och beroendeframkallande.

Keep on surfin'.

UNC wireless network on Ubuntu Linux

Finally I got the encrypted UNC wireless network (WLAN) working on Ubuntu today (in Ram Village Dining hall)! I have yet to try further to really be sure it works, though.

Since I arrived at UNC I have not managed to get the wireless working in Ubuntu Feisty 7.04. I tried the inofficial instructions given at the ITS website*, but to no extent. Of course the more I tried the less sure I was what encryption that was used at the campus etcetera.

Also, what is a bit sad, is that the GNU/Linux instructions given on the ITS website requires the user to use a terminal - which isn't required in most distributions nowadays!

This is what I did to get the wireless working (these instructions requires that you use GNOME as you desktop environment - and should probably work with any distribution which does so):

1. Install the "Network Manager Applet". In Ubuntu this can be done by installing the "network-manager-gnome" package in the Synaptic Package Manager.
2. Restart your computer (maybe restarting GNOME will be enough).
3. When GNOME is again up and running you should have a new icon in the top right corner of your screen containing something like one computer in front of another. This icon is the GNOME Network Manager Applet.
4. Double check that your wireless network card is turned on. Some computer's got a button to turn it on, some don't. Usually the wireless LED begins flashing on most computers. By turning on the WLAN the computer automagically begins to search for wireless networks around your computer.
   
5. After a few seconds a left click on the network manager applet should give a list of the available WLAN:s together with their signal strenth. For many network it is just to click on any of the to get them working. For the UNC wireless network DON'T...!
6. ...instead click on "Connect to Other Wireless Network Network..."
7. Network name should be "UNC-1", wireless security should be set to "WEP 64/128-bit Hex", authentication should be "Open System" and the key is the key given by ITS (I guess they don't want me to post it here...even though the encryption sucks).
8. Press "Connect", sometimes the GNOME Keyring Manager requires you to enter your password. This is to be able to save the WEP key so that it can connect automatically for you later on.
   

If all is well you should be given an IP-adress and the network should work straight away. Try fire up your web browser and see if it works.

Good luck and I hope this helps!

* Notice that the program 'dhcpcd' is replaced by 'dhclient' on Ubuntu. The link requires an onyen login - which all students at UNC have.

Kär utbildning har många namn

När någon i Sverige frågar mig vad jag läser brukar mitt svar variera. Säger man "matematik" får man lika många höga suckar som stirrande blickar - tänk att ett ämne kan vara fyllt med så många känslor, gamla skolminnen och fördomar. Ni vet alla hur jag är så mycket för att förklara, men vissa människor börjar springa bort från mig redan innan jag har hunnit säga "matem..." - hur ska man då kunna ge både matematiken (och därmed rädda sig själv) en chans?!

Min vän Calle i Lund menar att utbildningen Teknisk Matematik, som jag läser på Lunds Teknisk Högskola (LTH), än så länge är så ny att han hellre skulle sagt att han läste Teknisk Fysik. Detta för att min utbildning är hämtad ur Teknisk Fysik-utbildningen och för att denna är så mycket mer allmänt känd. Men vill jag inte skylta med Teknisk Matematik och sprida att den finns? Ordet "Fysik" är förmodligen mindre negativt värdeladdat, men är ändock i samma klass som "Matematik" vad gäller fördomar, känslor och skolminnen.

För att enklast förklara vad jag läser, både i Sverige och här, så säger jag numera många gånger "tillämpad matematik" och lägger ibland till en knorr där jag mumlar nått om "matematik och data". Anledningen till att jag lägger fram min utbildning på detta sätt är flera:

Den första är relativt enkel - en amerikansk "civil engineer" är (iallafall i dessa krokar) inte vara samma sak som en svensk "civilingenjör". Efter att mina första veckor här fått behöva förklara om och om igen att jag aldrig någonsin kommer att bygga en enda bro i hela mitt liv så fick jag helt enkelt byta namn på min utbildning.

För det andra så är "Tillämpad matematik" ett mycket luddigt begrepp, till det positiva i det här sammanhanget. Om Lisa, som är rädd för matematik (för det är ju det det egentligen handlar om! - mattefobi), hör någon som mumlar "tillämpad matematik" så vet hon inte lika mycket om hon ska springa eller inte. Om jag då är snabb så brukar man kunna flika in någonting intressant och spännande så att Lisa stannar och lyssnar - och slappnar av lite(!). (har ni sett hur folk spänner sig i hela kroppen när man nämner matematik?! Inte? Titta noggrant nästa gång ni ser någon nämna matematik...). Självklart har ingen någon aning om jag läser fysik, medicin eller datorvetenskap om jag säger "tillämpad matematik", men det är en annan femma som är lätt att lösa.

Någonting som har slagit mig mer och mer när jag läser här är hur disciplinen
matematik skyltas annorlunda med här än på LTH, och kanske kommer just tillämpad matematik mer väl till pass här. Det finns en matematik-, statistik- och en datorvetenskapsfakultet. Visserligen att matematikfakulteten har teoretiska kurser, men fördelningen av den matematiska teorin som läses är annorlunda än i Sverige; I Sverige står matematikfakulteten och sträcker sina fingrar utåt mot andra vetenskaper, medan man i USA snarare har de tillämpade vetenskaperna som sträcker sina fingrar mot matematiken. Att du kan läsa bildanalys som en matematikkurs på LTH är ett gyllene exempel. Här läser jag nu min bildanalyskurs på datorvetenskapsfakulteten, och i den kursen så går vi igenom grunderna i den matematik som behövs.

Jag ser många hint:ar till varför denna iaktagelse stämmer in så väl med mycket annat här: "Teori är inte viktigt om det inte leder till någonting i praktiken". Denna mening säger inte bara någonting om USA och matematik, inte bara något om UNC, utan snarare väldigt mycket om USA. Min matematikkurs här handlar till exempel om analysera olika exempel på tillämpningar.

Tillåt mig nu att sväva iväg under några sekunder:

För att LTH och Lunds Universitet ska sluta trampa varandra på fötterna så är det kanske just en sån här profileringen som krävs - att matematik ska flyttas ut ur mattehuset till andra hus. Kanske ligger det en förbättring i att göra just detta - som man har gjort här.

När jag ändå är ute och grämer mig över civilingenjörutbildning så vill jag återigen trycka lite på fler exjobb. Civilingenjörer i övriga Europa kan ha upp till TRE(!) internships på företag innan de har tagit examen. I Sverige har vi en. Om tekniska högskolor ska kunna närma sig arbetsmarknad på ett bättre sätt så anser jag att mer praktik ute på arbetsplatser är relevant.

Tips: Så om du är en student som ska söka matematikkurser utomlands, se då alltså till att leta utanför matematikfaktulteternas kurser, för jag blev förvånad när jag sökte hur få matematikkurser som UNC hade - de låg vid andra fakulteter!

Harry, Free Software Day & amerikansk fotboll

Ah! Äntligen börjar jag vakna upp ur min förkylningsdvala! Jag har varit ordentligt förkyld sedan i måndags och har sedan dess producerat både stora mängder snor och stönat högt över att min hjärna har känts som tuggummi. Min räddare i nöden har varit Harry, Harry Potter alltså, som har kommit till undsättning under de tillfällen när jag varit sängliggande och väck. Oj, oj, oj så spännande den femte boken "Order of the Phoenix" har varit! Denna bok är visserligen sedan klockan fyra i morse slutläst, finito och bakom mig - men jag kan knappt vänta tills att jag får tag på nästa bok! Har jag tur har Fleming denna i sin ägo...

I fredags så firade Open Source Initiative-gruppen här på UNC den officiella "Software Freedom Day". Inbjudna var en del intressanta föreläsare, bland annat:

• Max Spevack, Fedoras Projektansvarig.
• Amit Bhutani, Senior Linux programmer ansvarig för Linux på DELL.
• Mark Finkle, programmerare och ansvarig för plugin-strukturen på Mozilla Firefox.

Utöver dessa så fanns även Creative Commons representerade vilket jag fann mycket glädjande att se! Till råga på det hela så fick jag också en e-postadress till en kille som varje månad åker till den närmaste LUG:en, Triangle LUG - najs! Tänk...snart kanske jag äntligen kan få träffa lite riktiga nördkompisar... ;-P

Utöver denna, för mig, heliga dag, så var det igår, Lördags, dags för ytterliggare en fotbollsmatch in-town. Intressant denna gång var att istället för att stå i publiken så arbetade jag på matchen - handbollslaget som jag spelar i kräver nämligen att man har ett visst antal pengar för att få spela i matcher/kupper så jag och nio andra gossar hoppade i några gråa arbetskläder och stod vid entren i 6 timmar. Jobbet gick ut på att le, vara trevlig, tydlig, skärpt och dra studenternas passérkort vid inträde - ett tungt jobb om man varit ute och tjoat och tjimmat kvällen innan och bara sovit sex timmarunder natten.

Efter att ha dragit kanske 4000 kort så känner jag säkrare på det mycket typiska amerikanska kallpratet; såsom "hey, how'r'u'doin'?" (man skiter i egentligen i vad folk svarar), "Hey, what's up?", "Enjoy the game", "Enjoy"... Den sista timmen var jag säkerhetsansvarig på planen nedanför publimassorna - himla häftigt och jag smygtog några bilder med mobilkameran. Jag lovar att man inte alls kände sig särskilt stor och farlig som vakt där nere :-)


Så vad har hänt mera den här veckan? Hans och danskan Anne-Mette har hookat upp och är nu lika keliga som två nykära syrsor, jag har haft ett fullt direkt samtal med min knepiga rumskompis, jag har lekt med svenskan Viveka och spelat mycket biljard med Hans...

Idag har temperaturen varit underbar ute - precis som svensk högsommar - och jag och Viveka har legat i sol och gräs under eftermiddagen och studerat. Mycket trevligt. Kvällningen var kall (16 grader!) och nu sitter jag i halvt underställ i vår kalla luftkonditionerade lägenhet.

Hade jag inte varit så himla schleten hade jag spöat Hans i biljard ikväll, men nu blir det istället lite lite läxläsning och sänggående.

Optimering av läsbarhet

I somras hade jag en sommaranställning i två och en halv månad med ett forskningsprojekt på Humanistlaboratoriet vid Lunds Universitet som lundabor finner nere i källaren på det nya Språk och Litteraturcentrum (SOL-centrum). Forskningsprojektet gick i korthet ut på att förbereda mätningar och analys av lästester från över 300 ekonomistudenter som skulle läsa en text på datorskärm i en kvart vardera. Experimentet skulle utföras under oktober månad nu i höst (2007).

Under utvecklingens gång stötte jag på många små problem och en av dessa gällde läsbarhet av texter på datorskärm under olika design ([1], [2], [3], [4], [1.5]). Jag gjorde lite bakgrundsundersökningar på Internet och fann mycket information gällande teckensnitt och utformning av dessa. Mer intressant var att avsaknaden av att undersöka hur olika färger fungerade tillsammans. Min chef Kenneth, som hade lite koll på området, trodde inte att det hade gjorts mycket undersökningar inom området.

Vissa sidor menade att det var viktigt att kontrasten mellan förgrund och bakgrund var viktig (duh!), men var fanns undersökningarna om olika färgkombinationer?

A. L. Hill (1997) hade visserligen en undersökning som många uppenbarligen verkar hänvisa till (då den dyker upp högt upp i sökning på Google), men jag tyckte att den vacklar i sin metod att välja ut de färger som analyseras för vidare analys. Att bara välja ut 6 stycken bakgrunds-/förgrundsfärger är en spott i havet. En dator representerar vanligtvis en färg i RGB (rött, grönt, blått) baspar. Rent teoretiskt ligger i de flesta fall varje färgstyrka i intervallet 0-255, vilket ger 256^3=16 777 216 olika färgkombinationer. Rent teoretiskt (kombinatoriskt) så finns det alltså (256^3)^2=256^6=281 474 976 710 656 ~= 2.8*10^14 olika bakgrunds-/förgrundspar. Hur kan man då välja ut 6 kombinationer av detta?

Motargumentetet är att ett mänskligt öga inte kan se någon större skillnad mellan RGB(0,0,0)/RGB(0,0,0) och RGB(0,0,0)/RGB(0,0,1) - visst, men tänk er då att intervallet 0-255 istället delas in i 16 distinkt olika färger. Detta skulle ge 16^6 = 16 777 216 olika kombinationer av förgrunds-/bakgrundsfärger - i jämförelse med 6 stycken!

Idag fick jag en liten idé som jag skulle kunna tänka mig att spinna vidare på. Det är ju rent praktiskt omöjligt att göra en undersökning som undersöker läsbarheten för alla dessa kombinationer av färger, men problemet skulle faktiskt kunna ses som ett optimeringsproblem: Givet färger så vill man optimera läsbarhet.

Om man gör antagandet att läsbarhet är proportionell mot läshastighet (och att försökspersonen inte slutar läsa texten) så skulle man kunna implementera en hemsida som beroende på hur snabbt en läsare läser en artikel kan optimera färgkombinationerna. Idag har många sidor sina artiklar uppdelade på flera sidor, och det är precis den funktionaliteten som man skulle kunna utnyttja.

Att läsare manuellt ger respons på läsbarhet i all ära, men vem orkar göra det?

Vilken optimeringsalgoritm man skulle kunna utnyttja är inte trivialt, men jag kan tänka mig att Simulated Annealing skulle kunna vara en mycket välfungerande algoritm för projektet, eller varför inte en evolutionär algoritm?

Det intressanta är att dessa idéer på ett sätt ligger i linje med två av de kurser jag läser nu. Datorgrafikkursen behandlar nu ytligt perception och hur ögat och hjärnan behandlar synintryck, såsom färger. Min matematikkurs, Matematisk Modellering, behandlar ytligt olika modeller för optimering - såsom just de ovannämnda. Modelleringskursen kommer att innehålla ett större projekt, är det detta jag vill göra?

Så vad krävs för att projektet ska gå i hamn?

• En välbesökt sida (nej, min blogg är inte så välbesökt :-) - jag har i medel 2 besök per dag)
• En sida med ordentlig databas.
• En duktig programmerare som vill leka med parametrarna i den "simulerade stelningen". Givetvis kan färgerna inte slumpas fram helt till en början, utan något krav får nog finnas på exempelvis kontrast mellan färgerna.
• Som alltid...tid och vilja.
  

Referenser:

1. Readability Of Websites With Various Foreground/Background Color Combinations, Font Types And Word Styles, 1997, A. L. Hill (se också här)
   
2. The Five-Finger Readability Rule, 12/9-07, K. Stout
3. Wikipedia - Readability (in writing), 12/9-07
4. Readability, 12/9-07, www.webdesignfromscratch.com
   

Helgfester och snörvel

Ojojoj, ännu en helg har passerat och det är under helgerna saker och ting händer, tro mig. Ibland känns det nästan som semester under veckodagarna - tid att vila upp sig.

När jag fick reda på att jag kommit in på Chapel Hill i våras fick jag också reda på att min kusins (Peders) kompis Joakim var förlovad med en tjej, Fleming, som läste här. Tyvärr är alla bilder av henne lite för suddiga för publikation. Denna tuffing till väldigt liberal amerikansk kvinna skrev till mig den 3:e september på Facebook:

I dont know if sketchy* translates to swedish but you need to quit being it. We'll be out on Tuesday night, Thursday, Friday, and Saturday nights (and probably Sunday as well). Come out with us (I have five hot single roomies and I feel the need to introduce them to a decent single Swedish man which I assume you are). Hope all is going well!

Fleming

* Sketchy: ungefär "knepig" eller "ignorant", typ - jag hade varit lite dålig på att höra av mig.

Finns det någon som hade tackat nej till detta erbjudande? Icke. :) Då veckan var begränsad av studier siktade jag på helgpartajen.

Flemings partaj.

Den officiella inbjudan till fredagsfesten kom såklart över Facebook då allt här numera är Facebookiserat. Inbjudna till antalet var 400(!), men tjejerna räknade med att bara 200 skulle komma. Då deras egensålda bål tog slut efter halva festen undrar jag om det inte var fler. I all denna villervalla rusade Fleming runt med mig och introducerade mig till minst 10-15 vackra damer - mycket trevligt men inoptimalt då jag och namn aldrig riktigt går ihop. Hans och Anne Mette dök upp senare på kvällen.

Som tur var var det ju fest i lördags också och tid att repetera lite namn. Det var ytterliggare en privatfest hos en viss Brett(?) med kanske 50 pers. och gratis öl. Efter någon timme kom polisen och stängde ner festen (det händer tydligen ofta) så det blev utgång till någon bar där alla europeiska utbytesstudenter plus Adrienne och hennes vän råkade vara.

Nu kommer utbytesstudentens första budord, håll i er:

1. Du skall hålla hårt i de vänner som har många vänner. Stöt dig inte med dessa spindlar i det sociala nätet.

Adrienne & Merle, Dan the Man och numera Fleming är exempel på detta.

Jag har ju flera gånger nämnt att man har fantastiska privilegier som student här. Bland annat finns det en utomhuspool (som visserligen stänger om någon vecka). På bakissöndagen så bjöd Viveka med mig att hänga vid poolen. Mycket trevligt. Viveka, biokemistuderande från Lund, är en av de två andra svenskarna utöver Hans här.

Som alltid så kostar det att ligga på topp. Av denna anledning så resulterade denna mycket lyckade helg i en sen läxkväll och en ordentlig förkylning som jag idag släpar runt på. Jag lär hålla mig inne till middag med Hans, då ryktena säger att det är 35 grader Celsius ute...

Laptop screen issue

Since this might be valuable information for someone else I am posting this in English.

The 25th of December last year (2006) I bought a Fujitsu-Siemens Amilo Pro V3205. This laptop has been working perfectly, almost out-of-the-box, in GNU/Linux (Ubuntu). A wonderful small thing and I don't know what I'd do without it.

Some time ago I noticed that there were marks appearing on my screen - most easily seen in black- or white-only screen. I've been very careful with if and since they are geometrically shaped I believe they are manufacturer errors.

I've got a 1-year warranty. The laptop was bought in Sweden and unfortunately I'll be in United States until May 2007, so I will soon be looking into a way to solve the issue of not being without a laptop during class. I'll keep this blog updated about what Fujitsu-Siemens says about it.

Here are a few pictures of the screen: [1], [2], [3] and [4].

Is someone experiences the same problem I'd be happy to hear.

Biljard, frusen yoghurt och handboll

Ah! En underbar kväll av biljardspelande mot Hans, med en paus för biltur med Merle och hennes homopolare till ett upperbarligen mycket populärt ställe som sålde frusen yoghurt - det som vi kallar mjukglass :-) Notera för övrigt att jag leder stort över Hans för tillfället i biljardspelen.

...men jag ska faktiskt börja i rätt ände. Egentligen så började min dag med att jag gjorde halva min läxa som jag fick igår och har två veckor på mig att göra. Väldigt skönt och jag kände mig mycket duktig när jag lade läxprogrammerandet åt sidan för att ta en promenad och fylla i formulär för byte. En del av er har hört att jag har haft lite strul med en rumskamrat - och det känns inte värt att gå runt och må dåligt av det om jag kan byta boende.

Därefter for jag på min andra handbollsträning här. Den förra var igår, och om jag inte hade tillräckligt med träningsvärk i morse så har jag det garanterat nu. Det här är annorlunda handboll än vad jag är van vid på många sätt:

Handboll här (Team Handball på engelska) är en mycket liten sport och det finns några eldsjälar som slåss mot upplösning för att hålla igång sporten. De som har spelat handboll längst här har ungefär spelat i fyra år. De flesta 1-2 år. Om jag bara hade haft lite bättre koordination så hade jag varit stjärna. Tränaren, som befann sig i Sverige som extratränare i Örebro i sommar, har hållt i handbollslag sedan -89 nån gång. Det är nog möjligt att jag kan få en plats i deras "A-lag" om jag sköter mig (se nedan).

Eftersom att sporten är så liten, och massor av spelarna tog examen förra året så har de grym brist på spelare. Bland annat grund av denna brist så tar de in ~5-10 nya spelare varje termin och lär dessa spelarna grunderna i sporten i form av jämförelser med rörelser, strategi med mera i amerikansk fotboll, basket... Mycket lustigt. Hela gårdagen gick ut på att vi fick göra övningar i att passa, göra enkla växlar med mera. En nybörjarkurs i handboll helt enkelt.

Spelandet i sig är sig ganska likt - skott och passar är bra men jag undrar hur många kombinationer de kan. Spelsinnet verkar inte vara lika mycket topp som alla andra detaljer, om jag har sett rätt.

En annan sak, som kanske är den största skillnaden för mig är den mycket annorlunda ledarstilen: Tre visselpip och alla i laget fryser i sina positioner. Första träningen viskade jag diskret med en kille medan tränaren berättade hur man spelade handboll - och den incidenten resulterade i att vi blev bortskickade från planen, direkt. Utöver detta har tränaren 2-4 underhuggare, som har fått titlar, som i början kändes som rövslickare men som faller väldigt praktiska. Det är intressant hur de har lagt uppträningen av nykomlingar och hur de erfarna (inklusive jag) hjälper till att lära folk spela handboll :-) Tränaren uppskattar om vi alla köper varsin visselpipa för att själva vara domare - vilket kan bli mycket spännande.

Tyvärr har jag inga bilder för tillfället.

Nu ska här sovas! Imorgon har jag en pyttelektion, lite lunch med Hans och under kvällningen är jag bjuden till Fleming, Peders kompis festmö, på en jädrans partaj med över 200 inbjudna. Det ska bli mycket spännande. Det finns ett tema också som jag nog måste göra något åt under eftermiddagen.

Ses i vimlet. /J

Vad händer, mannen?

Jahapp, så då tänkte jag i vanlig anda berätta lite om vad som händer. Som en gammal Botkyrkabo så föll det sig därför naturligt att välja titeln "Vad händer, mannen?" för detta.

Sist jag rapporterade vad som händer i hooden var den 27:e augusti - nästan två veckor sedan och en hel helg emellan! Dagen efter denna rapport (måndag) så bjöd min mentor, Dan the Man, mig på lunch vid hans fraternity. Grabbarna som bor där har en anställd kock under 4 dar i veckan så det var bara för mig att smita in och vara glad. Till dessert var det Halo 2-spelande (TV-spelande) på deras jumbo-plasma-TV i vardagsrummet. Jag tror bestämt att småpojkarnas päron har lite pengar, om inte så har de gamla medlemmarna.

Senare samma måndag så möttes hela EASE-organisationen upp på en restaurant vid Franklin Street, den stora gatan som är downtown ni vet. EASE är lite vad det låter. Det är en organisation som finns för att göra det lite lättare, gladare och trevligare att vara utbytesstudent här genom att förmedla mentorer såsom Dan. Nu var Dan inte så lycklig av valet av restuarant så han stannade hemma, men trevligt hade vi ändå.

Hela EASE-kvällen var också ett ypperligt tillfälle för mig att samla lite UNC-vänner på Facebook. Jag har nämligen uttryckt för Merle, Hans och Adrienne att det är ett av mina mål under min tid här - att ha fler UNC-polare än Merle när jag lämnar stället. Ställningen är för tillfället 19-346 till Merle - men jag närmar mig med stormsteg och spänningen är olidlig!!!

Sen hände inte så mycket. Under onsdagen fick jag min första riktiga läxa, som jag lämnade in igår, och under torsdagen så Skype:ade jag med Micky och Axel. Jag antar att jag studerade lite också :-)

Det riktigt roliga kom inte förrän i fredags när Dan och hans fraternityvänner tog ut mig till Jordan Lake för att segla. Det var hur kul som helst. Tänk er: 7 killar, två jollar, toppenväder och pissljummet vatten + några öl. Vi band ihop jollarna mitten av sjön och låg och flöt i våra flytvästar i jag-vet-inte-hur-länge och hade det trevligt. Dan tog kommandot i ungefär 5 minuter efter lossläggning innan han insåg att jag var både mer segelvan och tidigare kapten. En mycket lyckad utflykt, och vi ska göra det flera gånger med matsäck (och gärna några söta tjejer sades det).

Min fredagkväll blev mycket galen med så kallat tour-de-Chambres emellan alla de europeiska utbytesstudenterna. Vi gick från bostad till bostad och fick på varje ställe en drink/öl/annat som skulle komma från deras länder. Jag och Hans bjöd på Absolut Vodka-drinkar såklart. En mycket rolig fest som vi gärna hade gjort igen.

På lördagen uppvaknade Chapel Hill som jag aldrig sett det - det var nämligen dags för den första matchen i amerikansk fotboll! Överallt delades balonger ut, familjer poppade upp från ingenstans åt och tjoade och tjimmade. Dan bjöd över mig på sitt fraternity som försökte samla medlemmar - eftersom att jag är utbytesstudent så är jag befriad från raggandet men åtnjöt istället ett helt lamm som de hade på grill. Till detta spelades bluegrass country - sjysst brunch må jag säga!

Campare som skulle se premiärmatchen.

Redan dagen före detta fotbollsevenemang förklarade Merle för mig att husbilarna som fyllde uppe en hel parkering vid vårt hus i själva verket var här bara för att se matchen. Om jag sedan säger att hela Kenan Memorial Stadium var fylld med 60.000 pers så kanske det säger något om hur stort det här evenemanget var. Det hippaste var nästan att alla studenter på hela Chapel Hill har gratis inträde på alla matcher! Det så kallade OneCard-kortet som man får när man studerar här ger verkligen en hel del...

Dan, the Man, min mentor

Att, som jag, aldrig ha sett varken en basket-, amerikansk fotboll- eller basebollmatch ger liknande reaktioner som när någon förklarar att de inte kan läsa i Sverige. Folk rynkade pannan under matchen när Dan och en okänd kvinna till höger om mig under jubel försökte förklara för mig hur det gick till; Jag har lite bättre koll nu. Jajustja, "James Madison" hette laget de mötte! :)

Å justja...cheerleaders, mascot, fallskärmshoppare, fetingorkester var alla där. Precis som i filmerna helt enkelt!

Under söndagen Skype:ade jag för första gången länge och väl hem. Familjen kom tillbaka från Danmark och Skånelandet. Claes har flyttat till Lund (Helsingkrona!) och det gläder mig att höra att den kurs han läser är spännande och intressant.

Under den här veckan har jag och Hans hängt lite med en danska som heter Anne Mette. En trevlig prick, som vi med ibland tvekar om vi ska tala engelska eller svenska med. Utöver detta har det varit ganska mycket studier och handboll.

Många hälsningar till er där hemma,

Träningsvärks-Jens

Monster.se hackad

För ungefär ett halvår sedan registrerade jag mig på kul på www.monster.se - en sajt där man kan lägga upp sitt CV för att förenkla jobbsökning med mera. Spännande och "kan alltid va bra å ha" tänkte jag.

I fredags fick jag ett mail skickat till mig från monster.se där de berättade att deras amerikanska motsvarighet monster.com hade blivit hackad ([3], 1.6 miljoner kontakter hade läckt ut!). Det värsta av allt är att de nu misstänker att deras kunder också har blivit utsatta för phishing ([1] & [2]) och skickar nu därför ut information om hur phishing kan undvikas.

Det roliga är att mailet i gav mig känslan att deras hackade databas var deras konsumenters fel då paragrafen om detta var så kort i jämförelse med det mycket längre avsnittet om hur phishing undviks. Att monster.se överhuvudtaget är osäkra på om deras konsumenter har blivit utsatta för bedrägerier eller inte tycker jag säger någonting om hur de, utöver sin databassäkerhet, fallerar i gott säkerhetstänk vad gäller internetsäkerhet.

Då sajten nu har tappat mitt förtroende gick jag in och valde "tag bort mitt konto". Om detta är samma sak som att alla mina personliga uppgifter är borttagna ur deras databas vet jag fortfarande inte, men jag har mailat dom och inväntar svar. Jag hör av mig när jag fått svar.

Hela denna incident kan relateras till tidigare tankar (inte på den här bloggen) som jag har haft gällande bland annat internetsäkerhet och den brist på IT-bildning som finns inom detta i dagens skola - om man inte ska gå ett steg längre och tala om folkbildning: Det finns vissa saker som alla borde veta; Visste du att

• brevhemligheten, lagen som skyddar att inte brevbäraren får läsa din post, inte gäller e-post?
• att ett vanligt e-post passerar många (uppemot 5-6) datorer på vägen från din dator till mottagaren, och att varje en av dessa datorer kan ha någon obehörig som läser ditt mail?
• man kan skicka krypterade e-post som gör att ingen kan läsa dina brev förutom du och din mottagare?
• ditt användarnamn och lösenord skickas i klartext (okrypterat - kan sparas lätt av en obehörig någonstans på internet) på de flesta inloggningar på internet?

Jag har varit en del involverad i organisationen Ung Pirat, Piratpartiets ungdomsorganisation och tillika en organisation som försöker föra debatt kring en del av dagens förlegade synsätt gällande teknik. Bland annat var jag representant för Ung Pirat Lund under organisationens första kongress i somras. Under denna kongress beslutades att organisationen just skulle utnyttja den kunskap som fanns därinom och göra en del informationsmaterial om bland annat internetsäkerhet - någonting som jag då visade intresse för och som jag fortfarande hoppas kunna bidra med.

Då Ung Pirat är en politisk organisation så ska det bli spännande att se om skolor är villiga att ta emot representanter från organisationen om de ska tala om datorsäkerhet, eller hur internet fungerar...