Amerikansk kabeldragning?Att North Carolina länge har haft torka är något som alla här har vetat om ett tag. Under de senaste veckorna så har flera massmail skickats ut som uppmanat oss att minska vår dagliga vattenänvandningen. Samtidigt har universitetet dragit ner på allmän vattenanvändning såsom bevattningsystem etc. Men få har tagit påminnelserna på allvar.
Idag kom ytterliggare ett mail och denna gång fick jag upp ögonen för hur stor torkan är! Trots tre dagars tungt spöregn så beräknar myndigheterna att North Carolina har 66 dagar kvar av vatten innan man har helt slut på vatten! 66 dagar är tidsmässigt en spott i havet så låt oss nu hoppas att den här hösten blir blötare än såhär!
I förrgår hade jag en fika med Fleming (som är förlovad med Joakim som är en god vän till min kusin Peder). Fleming är en mycket intressant kvinna på många sätt och vis, bland annat för att hon är involverad i den lokala LGBT-organisationen och är en av få här som rakryggat säger sig vara feminist - ett uttryck som få tar seriöst här (- även i Sverige). Under sin utbytestermin i Sverige så träffade hon inte bara Jocke utan läste också en kurs i genusvetenskap och trots att hon egentligen läser juridik här så läser hon även just genusvetenskapskurser.
* Lesbian Gay Bi Trans
Genusvetenskap är ett ämne som intresserar mig och jag har många gånger funderat på att ta en kurs i Lund i ämnet men än så länge så har RFSU medlemstidning Ottar fått stå för min utbildning. Det är roligt att höra vad Fleming har att säga, kanske inte så mycket i ämnet i sig, men snarare hennes analys av hur sexualitet och genus upplevs här i jämförelse med Lund. Att vi sen har artisten Ani Difranco ([1], [2]) som en gemensam idol hjälper... :-)
Redan första gången jag och Fleming träffades, ovetandes om hur genusmedveten jag var, tog hon till orda och förklarade för mig (fritt översatt såklart):
"Om du går på nattklubb här så är det inte alls som i Sverige. När man dansar här är det mannen som står still medan kvinnan dansar i mångt och mycket för honom. Att en tjej dansar så erotiskt som de gör här betyder inte alls att de flirtar med dig."Och det stämmer. Så mycket erotiskt gnuggande och envägsklämmande har jag aldrig sett maken till. På samma sätt som jag lätt hade kunnat missta mig så var det många som misstog sig med Fleming när hon svirade på det svenska dansgolvet. Ack så fel det kan bli kulturellt...
Haha! Det förra blogginlägget skrevs från UNC:s största bibliotek Davis Library. Under tiden jag skrev det så hördes i högtalarna att "biblioteket stänger och dörrarna låses". "Äsch", tänkte jag och knappade vidare övertygad om att nödutgången alltid är öppen eller att det åtminstone skulle gå en vakt genom byggnaden.
2 timmar senare går Jens vilsen runt på bottenvåningen och känner på alla nödutgångar. Låsta. Jens suckar dessutom över att hans mobiltelefon har slut på batterier. Vem ska då rädda honom? Några minuter senare ser det ljusare ut - en telefonkiosk finns till förfogande. Men vem har mynt, inte Jens iallafall. Efter ytterliggare en kvarts villervallor i det största bibliotek jag någonsin har varit på ser jag en av våra målvakter i handbollslaget promenera förbi genom den enorma glasfasaden. Efter en del bankande och lite skrikande så ringer han polisen som efter sisådär en timme släpper ut mig! Tjoho! Äventyr, äventyr!
Nu blir det pasta, för jag är vrålhungrig!
Den 4:e oktober så skrev jag ett blogginlägg där jag listade en del av mina spännande planer. Min moster Lise var snabb att skicka mig ett mail för att säga att minsann hon med familj även de skulle resa under julen - till New York! De goda nyheterna fortsatte att rulla in och veckan senare så genomfors mitt huvud av ytterliggare glädjande nyheter - hela min familj kommer till New York under mellandagarna!!! Genom att lägga ihop två och två, och dubbelchecka lite här och var så är min jul så gott som spikad (förutom flygplan som måste bokas!!!):
Äventyret börjar den 17:e december när jag anländer till min mentor Dan the Man och hans päron i Connecticut där jag firar Jul och stannar till den 25:e då jag sprintar en timmes bilfärd över till New York för att äta middag med moster-familj och min familj. Fram till den 30:e eller 31:a är jag med familjen (planer? vet ej!) och därefter far jag till centrala Chicago där nyårsfirande blir med Hans och hans vänner - hippt! Boende hos någon av Hans vänner verkar inte vara något problem så jag räknar med att vara i Chicago till kring den åttonde om möjligt. Min skola börjar den nionde.
Det här jullovet kan bli hur bra som helst!
Hej!
Nu börjar folk att undra vad Jens egetligen håller på med och ja - han har varit dålig på att hålla den tidigare någorlunda ständigt strömmande informationen på flyt. För att vara klok och följa ordspråket "det finns inga bortförklaringar, bara anledningar" så kommer jag att istället för att spendera en hel paragraf åt mumbojumbo låta bloggen ge er mina anledningar (många!
Först och främst så måste jag säga till er som har försökt att få tag i mig de senaste tre dagarna så har jag haft lite datorstrul. En felande uppdatering till den senaste versionen av Ubuntu Linux resulterade i att jag fick säkerhetskopiera hela burken, ominstallera Ubunutu (som min vän Elin säger), kopiera allt tillbaka och sedan se till att saker och ting funkar. Omständigt och tidskrävande! ...men ack så läckert senaste Ubuntu är!
...men i vilken ända ska vi egentligen börja...?
...vad sägs om att stilla ryktena? Den dam som jag mycket kort benämnde som Julie i ett tidigare blogginlägg visade sig bli lite mer än en vän och är numera en flirt som jag har spenderat mycket tid med. Julie läser sitt sista år i Communication Studies, är ursprungligen från Asheville i bergen och är fylld av galna upptåg samt känner halva Chapel Hill. Att hon dessutom bor med fem helgalna tjejer (och två mycket lustiga, kanske homosexuella, halvt inneboende killar) i ett delat hus som de kallar Yellowhouse har gjort att jag hängt mycket där istället för mitt eget tradiga boende - men också att jag inte haft särskilt mycket ensamtid och studietid den senaste tiden.
Nåja, nog talat om Julie. Hon kommer att följa med i bloggen oavsett - och vad är bättre än att lära känna en karaktär än via dess åstadkomster?!
Jens iförd mycket hippa Homer Simpsson-boxershorts. Till höger har ni en stolt Julie i sina moon boots.Jag är ju på gränsen till södern som är välkänt för att vara mycket konservativt och religiöst. Egentligen skulle man faktiskt säga att jag befinner mig i den amerikanska södern, men just UNC är mycket liberalt. Termen "bibelbältet" används för vår breddgrader.
Att detta är sant tar inte lång tid att inse: Bibelstudier står på mångas agenda och är en viktig del av många gemenskap, inte minst min ena rumskamrat och hans flickvän.
Passerar man dessutom The Pit* eller dess kringliggande parker under lunch, vilket många gör, så möts man ofta av välklädda vita medelklassmän som står och predikar bibelns ord. Predikanterna går fram och tillbaka och halvskriker viftandes med den lilla röda boken om vad bibeln säger, hur syndiga vi är, att dagens kvinnor klär sig som horor och att homosexuella kommer att hamna i helvetet. En del är så mycket skitsnack att jag undrar var de själva kommer att hamna när det dör. Ibland undrar jag om det inte kunnat vara hets mot folkgrupp. Wicked.
Att predikorna samlar människorna är inte konstigt så mycket kalabalik som dessa män (såklart...bara män...) ställer till med. Intressant är att en av religionsjullarna för ett par veckor sedan blev tillfrågad vad han egentligen gjorde, om han "var där för att predika, eller för att få folk att konvertera till kristendomen?". En fråga som aldrig besvarades. Jag förstår inte vad målet är, eller om de bara är lite småknäppa.
När såg man något liknande sådant publikt evenemang i Sverige? Återigen kan detta knytas an till min tanke om vad man lär sig om sitt eget land - oj vad vi är sekulariserade! Att svenska kyrkan tar emot människor som inte nödvändigtvis tror på bibeln men mer en gud är för många ett skämt här.
En annan sak som är nämnvärt är alla dessa kyrkor i olika former. Att här fråga vilken religion man tillhör är en fråga om vilken kyrka man tillhör: Reformistkyrkan, Bibelkyrkan, Presbyteranska kyrkan... Vill man gråta över vilka synder man har under predikan så kan man göra det i en kyrka, medan om man vill gå till kyrkan i vanliga kläder så finns det en annan.
Någon moské har jag inte sett röken till (men det finns en muslimsk förening!). Och jag undrar vilket hinduiskt tempel min indiska kursare går till :-P Det finns även en filosofiskt grupp som håller möten som diskuterar livsfilosofi, sanning, gudsbegreppet, målet med livet, livsmedvetenhet etc. Gruppen fokuserar starkt på återkoppling till det dagliga livet. Kanske något att gå och lyssna på. Ska bara komma på vad gruppen kallade sig...
Over and out.
/J
* Campusets centrum, en nedsänkning i marken kan man säga.
Hej! Skulle bara skriva (eller skryta) lite om mina möjliga planer långt i framtiden:
Hej!
Nu har jag inte skrivit någonting här på mer än en vecka nu och det är väl i sig ett tecken på att jag börjar finna mig här bland dessa välklippta gräsmattor och jättestora bilar. Det känns som att det alltid är så, först kommer kulturchocken, för att sedan abrupt övergå tills att man landat - oavsett vart man reser.
Det är i själva verket nu som man sakta börjar gräva sig ner i de djupare delarna av en kultur - man får chansen att ställa de frågor som inte besvaras av fasader, affischer, priser och förpackningar. Det är också nu som jag börjar känna att jag har människor som kan besvara många av mina frågor: Religion, fetma, politik, alkohol, geografikunskaper (både mina och deras!), världsmedvetenhet och amerikanska högskolesystemet är saker som jag gärna gräver ner mig lite i. Självklart får man i samma veva förklara berätta om Sverige och Europa, och även andra delar av världen som man sett. Det intressanta med att vara ute på äventyr, och som så många glömmer, är att för varje liten bit kunskap om äventyret ger kunskap om allt annat man har i sitt bagage. Att resa behöver inte vara för att lära känna en plats, det kan lika gärna vara sitt eget hem. Eller sagt på annat sätt, att lära känna människor gör att man också lär känna sig själv.
Den här helgen har jag bl.a. lärt ut svenska, sjungit den svenska nationalsången, berättat om svenska studenttraditioner, Indien, allemansrätt och svensk handboll...
Så vad händer, len? Under förra helgen så gick luften ur mig och jag utnjöt en helg i stilla ensamhet där jag i mångt och mycket arbetade på Helsingkonas hemsida (mer om detta senare). Det är viktigt att ge sig själv lite tid till och från, speciellt när man träffar så många och får så många intryck. Samma sak gällde i Indien.
Under förra veckan så var jag dels på bio med svenskan Viveka, men också tre galna fester:
På Franklin Street, huvudgatan här, finns det en pytteliten alternativ biograf. Att sådana alternativa biografer som den vi var på existerar är underbart. För tillfället visas två filmer. När vi dök upp så lyckades vi övertyga biografmästaren om att spela vår film, istället för en som Viveka redan hade sett. Kan man göra detta på större biografer, nah! Filmen 2 days in Paris kan varmt rekommenderas. En historia om hur förhållanden kan spricka av gamla minnen. Jag skrattade väldigt mycket, men det finns något seriöst i den också.
Ja, och sen har det ju varit festerna. Förra veckan var jag ut och partade med Flemings sambas (femininum av sambo) . Att dessa människor står ut med att gå ut fyra gånger i veckan för mig är ett under. Rent ekonomiskt så kostar vätske alkoholhanltiga drycker ingenting här, och det kanske dricks lite mindra än i Sverige, men ändå! I fredags hade damlaget i handboll en fest och hela herrlaget var på plats. En mycket rolig fest med mycket beer pong och som för mig och min nystiftade bekantskap Julie även hade ett inslag av en utgång till en av stadens dansklubbar - och ojojoj vad vi svenskar har avstånd mellan varandra på våra dansgolv må jag säga! På nattklubben "The Players" gnids både det ena och andra mot varandra i en yta som skulle få både brandingenjörerna att svimma!
Under lördagskvällen blev jag medbjuden till ytterliggare en annan fest. Det kvällen summeras med nyckelord såsom: Beer pong, trevliga halveuropeiska filosofiasiater, vattenballonger, och barfotapromenader.
Rent studiemässigt så hänger jag med, trots partajen. :) Ständigt ligger läxorna och trycker en i ryggen och precis som alltid så ligger jag alltid steget efter i att ha dessa gjorda, men än så länge ingen katastrof och jag må säga att läxorna inte är svåra. Tyvärr. Min kurs inom matematisk modellering kommer att kräva att man gör ett större projekt - och imorgon ska jag presentera min idé. Det lutar åt det kommer att handla om ett ballt sätt att representera objekt i bilder, så kallat medial representation, något som min professor i bildanalysen forskat på i många år. Det projektet får jag inte börja för sent med.
Gällande studier så blev jag i förra veckan tillfrågad av en mycket blyg liten indiska, Megha, om vi inte skulle bilda grupp för de kommande läxorna. Det ska bli mycket spännande att jobba med henne. Indien lever fortfarande i mig, trots de 12 kilona jag lämnade kvar i asien.
Indiskan är förvånansvärt bra på engelska i sina mail, men i det verkliga livet så hör jag knappt var hon säger :-) För mig är engelskan är inget större problem så länge jag inte behöver tala. Jag har i min knepiga kurs gjort tre djärva försök att hoppa in i diskussionen; Två gånger lade jag fram mina idéer så otydligt att ingen förstod och den sista gången så var jag tydlig, men då visade det sig istället att ingen förstod mig på grund av en minimal kulturell skillnad*. Det är intressant hur min engelska varierar med dagarna, ibland känns det som att man snubblar över uttalet som om man är nyvaken en lördagmorgon. Om jag börja drömma på engelska så hojtar jag.
Så, vad händer den här veckan? I måndags deltog jag för första gången i UNC:s jongleringsklubbs bollande utanför Wilson Library i gräset. Mycket inspirerande och jag har som mål att lyckats sätta något trick med fem bollar! Om jag får lite tid över i helgen är det möjligen jonglering den kommer att läggas på.
Igår trodde jag och en tysk grabb att utbytesstudenterna skulle träffas för att spela fotboll (soccer), men det var tydligen bara förra veckan så vi lyckades time badmintontiderna i Fetzer Gymmet så att vi fick en match. Asiaterna var så duktiga att vi inte trodde våra ögon - och jag förlorade matchen. Revanch!
Idag har det varit handbollsträning och information om gratis program. Det är trevliga grabbar som spelar i laget och stämningen är god. De erfarna spelarna bollar (hehe) idéer och utbyter en massa tips på ett helt annat sätt än vad jag kände i Tumba. Kanske har det med att alla sitter lite mer i samma båt här. Handbollen är rolig och inspirerande även den! Jag måste inom kort beställa ett par riktigt skor.
Gratisprogram-eventet ('free' software) gick jag på mest som en scout åt Carolina Open Source Initiative-gruppen (COSI-gruppen) för att ge en kommentar på om det var 'Fri' programvara eller om det var 'Gratis'. Tyvärr, var den gratis men inte fri.
Imorgon ska jag göra läxa med indiskan, fastställa vad mitt modelleringsprojekt ska handla om, gå på COSI-möte, träna handboll, göra klart en läxa och helst påbörja de två andra, deltaga i "Free Culture"-gruppens första möte på väldigt länge. Vi får se hur mycket jag hinner med!
Välstädade hälsningar från USA:t,
Jens
* Minimal kulturell skillnad visade sig vara att få i USA verkar veta vad en MindMap är. För er som inte vet så är det ett sätt att realisera idéer (brainstorma) på papper genom att placera ut ord över pappret och dra pilar och linjer mellan dessa som symboliserar associationer. Idéen bygger på hur hjärnan ofta arbetar med associationer.
