Check och status

Idag har jag för första gången betalat med check! ...och inte vilken check som helst, utan en häftig $3.877,00-scheck för mitt boende, någon utlandsstudieavgift och matsedlarna. Det kostar att ligga på topp! Någon som vet när man senast betalade med checkar i Sverige?

...mina kurser fortsätter att vara superintressanta...jag tror att jag gillar det sokratiska sättet de lär ut här.

Ikväll har jag, Hans, Adrienne och Merle varit käkat Mexikanarkäk, bunkrat upp lite inför fest med alla internationella studenterna imorgon, plus att jag har köpt en alldelles egen kastrull! Utöver detta har Hurtjens slagit till igen och varit ute och sprungit.

/J

PS. Jag har även en personlig kalender så ni får inte veta ALLT :-) DS.

Mat och träning

Nå? Hur äter du egentligen? Hur är maten i USA? Bra frågor! Trevligt att ni ställer dom! :)

Amerikanarna är mycket för mat. Och det ska vara i stora lass. Som jag skrev tidigare så har det känts svårt (inte lika nu) att beställa snabbmat för mig - men samtidigt så blir variationen i mat så otroligt mycket större. Man är t.ex. inte fast vid paketbeställningarna (en hamburgare, en läsk och pommes frites, eh french fries menar jag).

Det känns på ett sätt nästan lite motsägelsefullt att många av de manliga amerikanare som jag har träffat är så mycket för mat, men samtidigt inte kan laga mat. Svaret ligger med största sannolikhet i könsrollerna. I det (enda) kvinnoboende jag har besökt kunde mat lagas, visserligen av varierande grad :-)

På UNC äter cirka 5000-6000 studenter (av de över 30 000) sina måltider på skolans Dining Halls (matsalar, typ), och jag och Hans har i olika grad valt att hoppa på detta. Jag har köpt 105 inträden till hallen (kostar många pengar, men det är det värt!), och räknar då med att ungefär äta en måltid (läs: lunch) per dag där. I övrigt lagar jag lite middag hemma till och från. Dessa Dining Halls har i princip 7-8 olika restauranter/matstationer som alla har buffé. Man kan få allt från hamburgare och pommes frites, korv, stekt potatis, mjölk och flingor, burritos, pizzor, pasta, sandwiches till sallad, soppa med mera. Bara haffa en tallrik och gå runt och plocka hur mycket man vill - i början var man lyrisk vi blev så mätta att vi knappt kunde gå och nu har jag iallafall (läs: inte Hans) lärt mig att dra ner lite på maten.

Här har vi en av de 5000-6000 studenterna som äter glupskt varje dag. Gaffel i högsta hugg - är det måntro pommes frites på väg ner?

Till dricka så finns det såklart hur mycket läsk (som är som vatten här), men också isté, vatten, mjölkchoklad och vanlig mjölk. Sa jag att man tycker om söta grejor här? :) Sa jag tidigare att det finns gratis läskstationer runtom på universitetet för att att det är så varmt. Sjukt. Jag nöjer mig med mjölk.

Ni hör med andra ord hur lätt det är att gå upp i vikt här. Om man gör en uppskattning över hur folk ser ut här så är de antingen smällfeta eller "superfitta" :). De flesta tränar supermycket på gym, eller någonting annat. Idrott och gymmande är en central del i hela studerandet. Av denna anledning så ska jag också se till att få igång lite regelbunden träning. Jag hade en plan på att bli vegetarian om jag mådde dåligt av maten, men som det ser ut nu så står jag nog över det.

Handboll, handboll, handboll...

Det var några korta ord om matlevernet. Nu ska jag och Harry Potter gå till sängs. Over and out.

Fest, kinesiskt och andra happenings

Oj, så mycket som har hänt sedan den 21:a då jag beskrev läget, och likväl känner jag att jag har haft väldigt mycket tid där jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra - till största delen för att mina kurser verkar ha en segare uppstart än de flesta andra har (två av kurserna har en mjukstart i att använda datorprogrammet Matlab, som jag har arbetat i i fyra år, och den sista kursen påbörjade jag idag). Idag känns det iallafall som att kurserna verkligen har börjat och jag har lärt mig en massa nytt spännande redan!

Kurserna här är numrerade. För att beskriva vilken kurs man tar så säger man t.ex. MATH 325 - vilket betyder att man läser mattekursen (#325) på 300-nivå. Desto högre nivå desto knepigare. Precis som Hans så läser jag också en kurs på 700-nivån och precis som han gjorde förra veckan så insåg jag nu ikväll att det både går snabbt fram och inte är så lätt! Den lilla skaran som läser kursen kan räknas till åtta stycken, och vi förväntas lära oss ett nytt programmeringsspråk på en och en halv dag! Vi får se hur det här går :-P Men intressant är det!

Men jag tänkte (med min kalender i knäet) att jag skulle berätta lite kort vad som hänt sedan jag senast rapporterade: Den i tisdags förra veckan så skulle det vara en filmkväll (The Art of Happiness - som jag sett 4/5 av) ute i gräset vid ett studentboende här i närheten - men timmen innan så det stora åskvädret, så hela kalaset avskrevs.

Under tisdagen fick jag också ett mail från en kille som hävdade att han var min mentor under min tid här på UNC. Utan att veta det så hade jag uppenbarligen kryssat i att jag gärna hade velat ha en mentor - mycket trevligt och uppskattat. Mentorn heter Dan och vi var snabba att bestämma en tid för lunch nere i Chapel Hill "Downtown" (ni kommer ihåg, den där gatan som ligger på andra sidan campus:et). Lunchen var trevlig och 22-åringen Dan, som nu under sitt sista år har som mål att festa så mycket som det bara går (för tillfället tre ggr. i veckan), bjöd med mig och Hans på en fest på torsdagen.

Men onsdagen var längre än så! Senare samma dag var det också det årliga "Ice Cream Social"-evenemanget där alla internationella studenter fick äta så mycket glass de ville! Evenemanget hölls såklart i den nya Global Education Center-byggnaden och glassen smakade mycket bra. Då Merle, som vi träffade där, och Hans båda hade ärenden att ränna på ganska så snabbt så fann jag mig kvickt ensam i evenemanget och bestämde mig för att gå och kika på det handbollslaget som jag hade hört skulle träna då. Men icke-sa-Nicke - "Carolina Team Handball"-teamet tränar först den 5:e september - och i och med min nya kurs så kommer jag förmodligen vissa en del av den ena träningen i veckan.

När jag ändå är inne och talar om handbollen: Handboll på engelska heter just "Team Handball" här för att "Handball" är en sport som liknar squash utan racket om jag har förstått det rätt. Jag har varit i kontakt med lagets tränare per mail och försökt att spekulera lite i om man kan få tag på handbollsskor här men det vore ett ambitiöst projekt då det inte verkar finnas några. Jag har gjort ett försökt att få tag på det på "the Mall", men fann mest instabila tennisskor och blytunga basketskor. Får väl se om kanske ett onlineköp från Europa kan bli aktuellt.
Jag är fortfarande mycket nyfiken hur duktiga de är på handboll här.

Nåja, tillbaka till mina dagar; Tanken på onsdagkvällen var att ytterliggare en gång göra ett försök att gå på gräsbiograf och se "Men in Black". Det hade varit ett perfekt sätt att lära känna lite människor, men jag var helt enkelt lite för neggo för att ta mig dit (ni vet..."jag trivs bäst här..."-stuket...).

Vad jag inte berättade tidigare var att Dan bor på ett så kallat fraternity. Fraternity är mycket gamla, många gånger konservativa, studentorganisationerna här som anordnar fester och samtidigt har boenden i samma hus. Lite som nationer fast att de har vissa ståndpunkter som det håller fast vid och som man måste godta för att få vara med. I själva verket liknar dessa i många avseenden de så kallade Verbindungs som jag stötte på i Freiburg - undantaget att man här inte behöver slåss och märkt för livet för att bli med :-)

Som ni kanske klurat ut så kommer ordet fraternity från just franskans fraternité - brödraskap - och organisationerna tillåter bara män att gå med. Som motpol finns såklart (60% av UNC:s studenter är kvinnor!) också sororities (sing.: sorority från ) - som bara tillåter kvinnor (och har lite mer städade fester).

Dan:s partaj på Fraternity:t.

Adrienne och Merle.

Nåja, Dan:s "lilla" torsdagsfest visade sig vara en riktigt schabrak till partaj. Hela deras vardagsrum (allrum) var undanröjt och uppställt var en stor scen med live-musik. Hela huset var packat med glada människor och baren nere i källaren serverade gratis öl! Säg, vad hade alkoholmyndigheten i Lund sagt om detta?! Efter att ha pressat en bunt populära ballader och rocklåtar så bestämde jag och Hans oss för att i stället finna oss till ro på utestället Top Of the Hill (allmänt Top O') i Chapel Hill downtown där vi mötte upp med vår kinesiska Merle och hennes väninna Adrienne. Mycket trevligt var det - och jag känner verkligen att kvällarna känns så otroligt mycket trevligare när man slipper betala en häftig summa pengar i entréavgift (som de flesta ställen inte har)!

Under kvällens villervalla så bestämde Merle att Hans och Jens behövde mobiltelefoner så fredagens nöje, efter att Jens överlevt en seg föreläsning och sovit tre timmar efter, blev att ta sig till det omtalat the Mall för att mobilifiera. Självklart vet ni att uppdraget var lyckat, eftersom ni slaviskt följer denna blogg - eller hur? :-P

Men nifty som man är så hade Jens med en lista över annat som inte hade varit fel att införskaffa - numera har han: Salt, mobiltelefon, mjölk, plastpåsar, fler kläder, en fantastiskt bra kökskniv. Nu är det bara handbollsskor, sandaler, några vardagsrumsaffischer och eventuellt en ny plånbok som saknas!
Shoppingen avslutades med ett litet besök till en kinarestaurant, där Merle och Adrienne (som talar mycket bra kinesiska) njöt av att kunna språket medan vi satt som frågetecken. En mycket trevlig fredagsutflykt helt enkelt.

Mina lördagsaktiviteter bestod i att sova extremt länge, äta brunch med Hans vid universitetets matställe (mer om det sen) och tvätta kläder. Inget mer än så. Jag var också mycket duktig och tvingade mig till en joggingtur på kvällen - men ack vad tungt det är att andas i denna luft oavsett om det är kväll eller dag! Samma kväll gick vi ut och tog en öl med ett par kineser.

Hans bondar med Chris.

Söndagen började, liksom lördagen, med Hans och brunch, för att sedan avlutas med ett stenhårt pass i gymmet. Förmodligen för att jag gick ut för hårt, är otränad, inte hade ätit på 4 timmar, åt lite vid brunchen och inte druckit tillräckligt så blev jag riktigt illamående och avslutade efter att ha ett par sets kvar...men träningsvärken hann sätta sig! :) Kvällen avslutades med en ordentlig pasta- och köttfärsmiddag hos mig - mycket smarrigt!

Idag har jag haft ett par lektioner - och avstod glatt för att träna då jag hellre låter min träningsvärk lägga sig lite. Under eftermiddagen lyckades jag och pappa Micky få kontakt över Skype också - duktig teknisk pappa som lyckas installera och fixa och kul att det funkade så bra! Sist men inte minst så tog jag en ensampromenad och fann mig själv sittandes ensam på UNC:s bauta hemlängtans-basebollsläktare. Det är som dom sa på vårt introduktionsmöte, "don't worry, it's natural, during your stay here at UNC you will probably have gone through all the feelings you can have".

Planerna i det närmaste är som följer: Mycket pluggande imorgon + lunch med Dan imorgon + gå och se Dave Matthews Band i Raleigh om några veckor + middag med en bunt danskar imorgon kväll + försöker träffa Peders kompis Jocke och hans fästmö som både är i krokarna.

Åh, justja - vi har nu lärt oss att åka buss här och det är najs. Speciellt när man ska till skolan om morgnarna. Dock brukar jag ta och promenera hem - jag ser det som en bra vana. Precis som att alla träningsfaciliteter är gratis om man har sin studentlegitimation så är även bussarna bara att hoppa på. Hippt!

Många och hjärtliga hälsningar hem till Ni Fina,

Jens

PS. Justja, jag glömde säga att Hans är bäst... DS.

Kontakta mig

Jag kom på att jag inte har skrivit vilka informationskanaler som ni kan nå mig på:

• Min e-postadress: ztyx snabel-A email.unc.edu (gör sig gällande under min tid i USA, men inte längre än så)
• MSN: jrantil ett-snabel-A hotmail en-punkt com
• ICQ: 21404613
• Skype: skypeztyx

För alla som inte vet det så är Skype ett program som, om man har mikrofon till datorn, man kan använda för att ringa gratis över internet. Jag har Skype på mestadels hela tiden.

Chatta med mig kan man göra både över Skype, MSN och/eller ICQ. Ibland är jag inte så snabb på att svara på e-post men läser dom ofta illa kvickt.

Jag har även Facebook där ni kan finna mig under mitt riktiga namn.

Jag har dessutom skaffat mig en mobiltelefon! Men innan ni ringer mig så skulle jag vilja be er att vara lite vaksamma på telefontiden då jag betalar lika mycket om jag tar emot ett samtal som när jag ringer. Mitt telefonnummer är 919-265-9618. Självklart kan man SMS:a till det numret också. Långa samtal blir alltså över Skype (eller över SIP IP-telefoni om någon av mina IT-vänner har det).

Lite mer kursvånda

Frågan är om man inte ska läsa någon extrakurs ändå. Sista dagen att anmäla sig är imorgon eller på måndag. Det finns många spännande kurser (grymt stort utbud av många olika kurser) och jag har numera inget krav på att ta ett visst antal poäng:

• Livräddning i vatten?
• Förstahjälpen?
• En grundkurs i gitarr musikskolan?
• Kurs i sång? (har ej kollat om det finns)
• En introduktion till operativsystem?
• En grundkurs i datornätverk?

Under Fall Fest var det en kvinna som frågade mig om vilket lidande som jag led av och satte svaret i halsen. Jag tror nog att nyfikenheten är ett av dem. Det var en bra fråga, tror jag ska lägga den på minnet.

Kurserna startar

Igår (augusti) startade alla mina tre kurser. På UNC fungerar det som så att om man är på graduate level så behöver man bara läsa 9 credit hours (vanligtvis tre kurser) medan om man som undergraduate måste läsa 12 c.hours (vanligtvis fyra kurser). De kurser jag registrerade mig till var:

Mathematical Modelling, en kurs som handlar om hur kaos uppkommer i olika system. Kanske behandlar den också fraktaler en del. Det som verkade mest spännande med denna kurs är att det är många från olika håll av universitetet som läser denna kurs, t.ex. statsvetare, biologer... Om kursen är lyckad så kan läraren kunna finna guldkorn ur allas discipliner att frodas. Vi hade faktiskt en ofärberett mattetest första seminariet, men det var ingenting knepigt. På sin skulle jacobianen för ett en flerdimensionell funktion beräknas. Lite derivation helt enkelt.

Images, graphics and vision - min mest spännande kurs hittills! En väldigt bred kurs som bygger upp en stabil bas för att kunna arbeta med bildanalys och datorvision. Professorn har pondus och verkar mycket duktig. Det är möjligt att jag får brottas lite med denna kurs, men om allt går väl så vill jag verkligen läsa en fortsättningskurs inom detta fält under våren.
Kursen är mycket bred men eftersom att man läser varje kurs under en hel termin så är jag inte så orolig att vi inte kommer att hinna gå igenom mycket stoff. Kursen kommer bland annat att behandla hur kameran, ögat, datorskärmar, realisering av bilder, förbättring av bilder och hur en dator identifierar former ur bilder med mera. Det roliga är att jag inte trodde att bildanalys var knepigt att finna här... :-)

Computer organization, denna kurs visade sig helst enkelt vara för enkel. Kursen går ut på att man bottom-up får reda på hur en dator fungerar och ska fungera som en introduktionskurs för alla som planerar att ta en examen i Computer Science. Första föreläsningen hade visserligen en intressant ingång till datorer genom att diskutera information ur en informationsteoretiskt perspektiv, men till och med detta har jag läst i Sverige under förra terminen. Med tanke på mitt datorintresse så känner jag att denna kurs inte riktigt upfyller mina krav.

...och då kanske några hävdar "jamen, du behöver ju inte vara här för att lära dig". Visst, "computer organization"-kursen är godkänd av LTH och jag skulle kunna få poäng för den, men jag känner som det är nu att jag mycket väl kommer att ha tid att få leka runt med en massa amerikaner även om jag väljer en kurs där jag faktiskt lär mig lite mer.

...av denna anledning så har jag därför idag och igårkväll gått igenom en stor bunt kurser för att leta efter ett bra substitut - och det visade sig att det inte var så lätt som jag först trodde(!) och det är såhär i efterhand som man är glad att det fanns en schemaläggare från första början som lyckades matcha det kurser som jag var intresserad av. Problemet är av byråkratisk natur och följande: I USA delas högskolestudierna upp i undergraduate och graduate. För att läsa heltidsstudier så måste jag antingen läsa 9 graduate poäng (endast graduate-kurser) eller 12 undergraduate kurser (endast undergraduate-kurser). Då jag redan läser två graduate kurser á 3 poäng så måste jag helst hitta en graduate kurs till att läsa. I annat fall så måste jag med största sannolikhet läsa två undergraduatekurser. Då undergraduatekurserna kräver att man går mer på seminarier och har mindre egenstudier så känner jag att graduatekurserna hade varit bättre. Iallafall såhär i början när mycket är nytt.
Det kurser som jag har funnit som intressanta substitut till Computer Organization-kursen har antingen

• varit fulla.
• varit undergraduate-kurser.
  
• endast gått jämna årtal.
• krockat någon av mina andra två kurser.
• gått under våren.
• krävt att jag har läst någonting tidigare som jag inte har (vanligtvis undergraduatekurser).

Som Hans säger så kan det kanske inte spela någon roll om man inte riktigt har de exakta förkunskapskraven, men jag känner samtidigt inte för att leka med förkunskapskraven min första termin här.

Efter mycket letande har jag hursomhelst hittat en kurs som jag tyckte var intressant; Software Design - en kurs som inte har så mycket matematik men som handlar om hur man lägger upp designen av större programvaror. Jag är intresserad av ämnet, och hoppas nu bara att Gunnar Sparr, min utbildningsledare, tycker att kursen kan räknas in i min utbildning.

Mina första dagar vid UNC

Då jag ligger några dagar efter i mitt bloggande så tänkte jag nu göra ett djärvt försök att komma ifatt och berätta lite om vad som har hänt såhär långt. Det finns vissa saker som jag medvetet kommer att lägga undan till senare bloginlägg; bland annat en diskussion om relativa storlekar, amerikansk matkultur, amerikanska högskolesystemet, alkoholpolicy och ett spekulativt inlägg om vilka kroppsformer som ni kan tänkas få hem mig i när jag far tillbaka (under förutsättningen att jag håller, Elin, Clara, Tina och morsan vad jag lovar och inte gifter mig här).

I fredags förra veckan så checkade jag in på International Office i den nya "Global Education Center"-byggnaden och varandrade omkring i värmen på campus-området. Senare på kvällen så far jag och min rumskamrat John iväg i bil för att handla mat på den jätteenorma mataffären Food Lion. Trots min längd så kände jag mig mycket liten i den affären och varje gång som jag kände mig helt bestämd på vad jag ville köpa så mötes av jag ett 30 olika modeller och varianter av produkten i fråga - men John kom till min undsättning och valde ut bland annat en mycket lustig gel-deodorant, ost, mjölk, juice med mera. Jag vet inte riktigt om det är jetlag, värmen eller alla intryck, eller allt tillsammans, men jag kände mig väldigt snurrig i den affären. Ni bör räkna in att platsen jag är på är i princip varmast i hela USA för tillfället. Nåja, mat bunkrade jag upp, och John tyckte att jag köpte ytterst lustiga saker. Till kvällsmat blev det stekt korv och köttdiskussioner.

Under lördagen hookade jag upp med Hans. Vi fick tag på varandra över MSN. Då jag har skrivit om den 24-åriga lundastudenten Hans i mitt första blogginlägg så känner jag inte att jag behöver skriva någonting mer om honom nu. Trots att Hans kommit bara en dag innan mig så känns det fortfarande som att han kan det här campuset sååå mycket bättre än jag. Han visade mig runt och kunde på något magiskt sätt till och med berätta lite vad det olika byggnaderna hette. Höjdpunkten på rundvandringen var när vi stannade och åt mexikansk snabbmat - det är inte lätt att beställa! Jag känner mig fortfarande ytterst ovan i hur det går till när man ska peka hit och dit och fram och tillbaka...helst plötsligt måste man veta så mycket bättre vad man egentligen vill ha! :-)

På lördagkvällen var det International Welcome Party för utbytesstudenterna - det första leksamma evenemanget för utbytesstudenterna. Jag och Hans hade en liten tupplur innan vi knallade dit och visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. På International Welcome Party serverades en massa sallad, Hans fick fick ÅTTA stycken alldelles egna ballonger (ja, jag skrev rätt ovan - han är 24 år). Utöver detta så träffade vi två andra svenska på UNC, en dansk, en mycket stor bunt asiater och några trevliga amerikanskor. Jag och Hans är ju båda singlar så vi har alltid den lilla glimten i ögat när det kommer till damsällskap, haha. Skämt åsido så var vi till och med så trevliga att vi spontant blev medbjudna med en halvkinesiska/-amerikanska vid namn Merle att gå ut och dricka öl och med mera efteråt och det var i samband med den övergången som Hans ballonger behövde elimineras på ett snabbt, glatt och trevligt sätt - nämligen med ett VISA-kort! ...och inte vilket VISA-kort som helst, utan MITT! :-P (om någon nu undrar varför mitt VISA-kort gick sönder så stor här nu svaret mellan raderna...).

Den uttalade utgånen med Merle i den ytterst lilla "Chapel Hill downtown" det finns visade sig bestå av att vi vi köpte ett flak öl och åkte hem till Merles homosexuella killkompisar, satt och drack och hade det trevligt, svängde förbi en väldigt tom bar och fick några gratis drinkar för att hon kände bartendern, och sen fick en nattlig genomgång av Chapel Hills få uteställen från deras utsida (alla ligger på samma gata). Hade hennes kompis inte varit under 21 så kanske vi hade tagit en öl, men jag var nog för trött för det...

I söndags var planen att sova länge, men detta är någonting jag inte har lyckats med hittills. Jag har snarare vaknat upp klockan åtta på morgonen oavsett om jag somnar klockan halv tre på morgonen (AM!) eller klockan elva på kvällen (PM!). Jag och John åkte en svängom till Walmart och köpte lite extragrejor som jag ansåg saknades i lägenheten såsom skärbräda, en sax, en dörrmatta, toalettborstar, hink och rengöringsmedel. Vi investerade också i en matta till vardagsrummet. Jag gick även i sönags en svängom och övertygade Student Health Service om att jag hade tagit min stelkrampsspruta, och Hans bokade tid för sin.

I söndags kväll var det någonting som kallas för "Fallfest" - ett mycket stort evenemang där alla studentorganisationer radar upp sig för att höras och synas så mycket som bara möjligt på en central väg som stängs av för biltrafik. Intrycken var grymt många och trots att alla ville synas så mycket så försvann de alla i svammel och bakom en massa människor, nästan så att budskapen överröstade sig själva, om ni förstår vad jag menar.Jag bestämde mig ganska tidigt för att det nog var en bättre idé att leta upp information om alla organisationer på nätet, även om jag hittade några intressanta grejor; bland annat ett stort gäng som träffas varje vecka och spelar afrikanska trummor, och Hans fann även ett handbollslag som vi funderar på att gå med i! I övrigt så serverades det bautamycket gratis pizza, läsk och annan skräpmat. Det delades även ut gratis preventivmedel, och ett stenkast därifrån fanns även organisationen "Young Women against abortion". Kontraster, kontraster...

Igår var återigen krigskumpanerna Jens och Hans återigen ute på nytt uppdrag: Det var dags för "expedition kurslitteratur" - ett mycket misslyckat uppdrag. Kurslitteratur beställs enklast på nätet med VISA, och så går man bara och hämtar ut dessa på UNC officiella bokaffär "Student Book Store", det var bara det att ingen hade plockat ihop mitt paket. Är man smart, vilket jag inte var, så går man och kollar i de andra två bokaffärerna först innan man beställler såklart. Som ett plåster på såret så hittade jag istället ytterliggare en konverteringsadapter för eluttag till min externa hårddisk.

Igår kväll så visade det sig att det var ett stormöte för alla som bodde på vår våning på Ram Village. Varje våning har (vi har inte fått någon, ännu) en så kallad RA, Room Advisor (gissar vi), som är ansvarig för att saker och ting fungerar som det ska och att alla trivs, och det var dessa som höll i mötet. Vi har fick höra vad det var för regler gällande alkohol, droger, kasta ut saker genom fönstret, städa lägenheten, tysta tider...jaja, ni vet. Sen fick vi presentera oss ingen lät särskilt exalterad över någon förutom när de fick höra att det flyttat in en svensk utbytesstudent i ena änden av korridoren :-P Våra RA:s tryckte på att vi skulle dyka upp på vår filmkväll som kommer att vara imorgon för att lära känna varandra. Det lät trevligt.

Ett plus med våningsmötet som vi hade var att vi fick ett litet kontrakt som lägenhetsvis skulle skrivas på. Där skulle man gå igenom saker som, när studietider var, om TV:n fick vara på då, vilket håll toarullen skulle sitta på toaletten :-) och om någon i lägenheten hade saker och ting som de störde sig på. Detta lilla kontrakt gav mig, John och Andrew ett ypperligt tillfälle att faktiskt kommunicera lite med varandra alla tre och jag vågar nog säga att det släppte spänningarna liiitegrann - även om Andrew fortfarande verkar vara en mycket reserverad pojke. Gällande kontraktet så verkar vi alla tre vara väldigt avslappnade med det mesta - det är ok att dricka alkohol i lägenheten, få nattliga besök, spela musik tyst på kvällen, se på TV på kvällen. Det mesta handlade om att vi skulle se till att hålla rent i köket - något som är speciellt viktigt med ett så litet kök.

Idag har jag och Hans äntligen lämnat in våra Health Insurance Papper (vi har fått en sådan från Lunds Universitet så vi behövde bara övertyga dom om att den var giltig) och ätit lunch på Rams Head Dining Hall - där vi kommer att äta många av våra luncher/middagar under terminens gång (jag ska skriva med om hur mat fugnerar här, det är ett mycket intressant fenomen).

Så! Det var en liten sammanfattning! Jag vet att jag har några få e-postmeddelanden som jag inte har svarat på, men håll till godo! Svar är på väg!

Många kramar till er alla - nu ska jag iväg och gå på "Undergraduate Orientation Seminar", typ. Det är en liten kopia av det föredrag för alla internationella studenter som jag missade i torsdags.

/Jens

Campus och lite kringliggande

Jag är inte riktigt säker på vad ett campus är. Jag har alltid varit lite osäker på begreppet då det inte används lika flitigt i Sverige. Krävdes det att gräsmattorna var klippta med greengräsklippare för att det skulle vara ett campus? Har Uppsala Universitet som ligger lite utspritt i en stad ett campus? Enklast är väl att göra den direkta översättning campus->universitetsområde, och låta bektraktaren bedömma efter eget hjärta och tycke vad som är vad.

Chapel Hill kan i princip sägas vara ett enda stort campus med en liten stadsdel precis norr om campus:et. Storleken är såpass att jag går från söder till norr på 20 minuter. Det mesta av universitetets byggnader (där man läser alltså) ligger i de norra delarna. Utöver dessa byggnader så finns det en fantastisk uppsamling av parkeringshus (och flera byggs det!) samt kanske 10-15 olika studentboenden av varierande kvalitet; min rumskompis John bodde t.ex. "Hinton and James"-boendet här bredvid och levde i ett år utan air condition - imponerande! Jag bor i den absolut södra delen.

För att göra livet lite gladare, och luften lite sämre, så kör det runt bussar på campus:et. Dessa kommer varje kvart och det verkar finnas 3 olika busslinjer om vi har förstått det hela rätt. Som student här så har man även rätt till att åka gratis så kallad P2P-taxi som man kan ringa sent på natten, lyxigt. Det är lite som Hans säger: "Ja, här ser man vad man kan göra med lite pengar...".

Hittills har vi mest promenerat då det visat sig att Hans, precis som jag, föredrar att lära känner platser med hjälp av fötterna.

Av någon anledning så verkar de flesta amerikanska universitet ha någon förkärlek för pelare, nästan lite Aten-wannabe:s, och går man runt och kikar på byggnaderna här så kan man ibland få för sig att de är gamla när deras ålder många gånger inte uppgår ens 50 år. Det är inga småbyggnader, men vad är litet i det här landet egentligen? Det skulle vara min ena rumskompis i så fall :-P

Men åldern säger ingenting om hur vackra byggnaderna är. Med det stora undantaget för en gräslig basketarena och parkeringshusen så är campuset vackert. Speciellt i de norra delarna där det inte är någon trafik, utan bara parker och gångvägar mellan husen. Jag har länge funderat på hur många trädgårdsmästare som är anställda här, men skrattade gott och väl när jag under kvällens stadsfest (mer om den senare) passerade en organisation för typ "frivilliga student-trädgårdsarbetare" - där hade vi svaret! Med tanke på att hans har e-postadressen gardening_at_night@???.com så kanske han skulle vara intresserad av detta, haha.

Det bör också nämnas att det även finns några moderna byggnader. Under min flygtur från Atlanta till Raleigh/Durham så träffade jag en professor på UNC som höll på med näringslära. Han rekommenderade mig starkt att ta mig till det så kallade "Global Education Center" då det "var en byggnad av mycket modern skandinavisk-liknande design". (Jag råkade befinna mig där och det var en hipp byggnad, men inte i det tuffaste laget).

I centrala campus finns det lite shopper och en "student union" där man kan hänga på café och äta snabbmat. Bland annat finns den officiella studentshopen som har all studentlitteratur för alla kurser.

En bit från campus:et (20 minuter med buss kanske, men man vill helst ha bil) så ligger Walmart och en del andra kedjor där man kan storhandla...och det är inte småaffärer där inte. Nu vad jag visserligen väldigt trött och jetlag:ad när jag anlände men John har fått hjälpa mig att välja ut saker och ting ur dessa bautasortiment Kan ni tänka er att stå och välja ut tvättmedel när det finns 25 stycken?!

Nu blir det sömn för hela slanten. Imorgon ska jag köpa kurslitteratur och kika på om jag inte ska starta upp ett konto på Bank of Amerika. Mitt VISA-kort gick sönder igår, och SEB kräver 350 kronor för att skicka ett nytt till mig...grr...

Min skola börjar på onsdag. Ser ut som att jag kommer att vara ledig på tisdagar och torsdagar, och nästan hela fredagen under denna termin. Najs! (lär nog vara en del egna studier dock!)

Boendet

Jag bor alltså med två andra karlar; John och Andrew. Andrew hade flyttat in de flesta av sina saker redan innan jag anlände. Då han tydligen bor i närheten så bodde han hemma så länge som möjligt, men anlände för några timmar sedan och har visat det minsta intresse man kan tänka sig för mig - mycket mystiskt - John känner han redan. Vad jag har hört så ska han också läsa på Business School. Jag får helt enkelt skriva lite om honom när jag vet lite mer.

På campus finns det en massa olika studentboenden och mitt heter Ram Village och ligger absolut sydöstra delen av campus:et, lite typiskt då jag förmodligen pluggar i de norra delarna, men jag har ingenting emot att promenera lite eller ta bussen (det går ett par bussar ständigt runt, runt, runt på campus).

Ram Village är egentligen fem byggnader, med ett par expeditioner som drivs av studenter som får en slant för detta. Utöver detta så finns det också människor som kan hjälpa till med folks datorer (ett IT-utskott!!!), ett biljardbord, en fett stor tvättstuga, ett par godisautomater, små studierum här och var och någon gemensamt TV-lounge någonstans.

Vår lägenhet är en en fyra med kök och två badrum. Allt är überfräscht, då hela området är byggt förra året. Jag, Andrew och John har alla varsitt rum, inrett med en hög säng (som jag kan bygga om så att jag måste klättra upp på den), en garderob, gratis internet ur väggen, ett skrivbord med en massa lådor, taklampa, och en jättestor burå för kläder. John och Andrews rum ligger på andra sidan vardagsrummet från mitt. Det roliga är att John förklarade för mig sakligt i bilen när han hämtade mig att den toaletten som ligger vid mig är "min" - det var bara att tacka och bocka! Jag planerar att höja upp min säng, köpa någon sån där riskudde under sängen för en gitarrhörna, samt investera i några posters till väggarna (vet var en posteraffär ligger nämligen).

Köket är jättefint också nytt såklart. John och Andrew hade köpt det mesta innan jag kom, även om jag tycker att en del prylar är lite lustiga; plastbestick i tusental som inte går att diska rent från fett. John och Andrew hade redan innan jag kom bestämt att vi skulle ha vår egen mat, tack och lov :-P, men vad jag inte förstår är dock varför vi inte ens kan dela på salt och peppar?! Det märks att pojkarna inte är vana vid att ha ett eget hushåll alls, och ibland är det lite knepigt för mig att sakligt säga till om en del saker.

Häromdagen köpte vi en fin matta till vardagsrummet, som också har en TV som Andrew tagit hit. Vi behöver lite posters där också...mitt mål är att jag gärna vill ha någonting annat än sportposters... :-)

Så! Hur campus:et är, vad jag gjorde när vi festade igår och hur kvällens "fall fest" i norra campus:et är skriver jag om imorgon!

Resa över till USA

Den 16:e flög jag över Atlanten. Rummet tömt, Claes saker nerpackade, det mesta skrindat till moster Lise. Lite nervöst och stressigt var det allt då jag planerat att leka lite med Elin kvällen innan. Lite lekande blev det och så bestämde vi att jag sov på min extrasäng i hennes rum sista natten, mitt rum var så tomt och kalt.

Dagen därpå följde Elin och Peder till vänliga själabjörnar rörd och snurrig Jens till tågstationen. Allt gick smidigt, rentav ovanligt smidigt - jag lyckades övertyga incheckningsfrugan att mitt handbagage hade en tillräckligt liten storlek. Så med sin rull-carry-on väska Jens klev på sitt Atlantaflyg. Nio timmar, skulle det ta, men Hermann Hesses gestalt Siddharta kom och räddade Jens från denna långa tid. Jag rekommenderar er verkligen att läsa denna bok, "Siddharta" av Hermann Hesse, det är kanske den bästa bok jag har läst. Tack Lise och Lasse!

Flygresan var ovanligt kall. Till och med jeans på. Jag försökte låta Atlanta-tanten bredvid värma med hennes ego-samtal men förgäves. Jeans är bra i luften, men i Atlanta var det över 100 grader fahrenheit ((100-32)/1.8=37 grader celsius) och det var då shortsen gjorde sig aktuella, tro mig!

Efter att ha visat passet för amerikanska gränsen kom jag löpande försent till nästa flyg. Inget jättejobbigt i sig då de går ofta, men min rumskompis John väntade på mig i andra änden av den flyglatsen, på Raleigh/Durham-flygplatsen. Snälla John tog reda på att jag missat första flyget och väntade en och en halv timme på mig!

Väl framme i Raleigh/Durham träffade jag alltså John. John är den ena av mina två rumskamrater, där den andra heter Andrew. John är en 20.5 år gammal läkarson, kort, mycket inresserad av amerikansk fotboll även om andra sporter intresserar honom mycket också. Han har en flickvän som jag än inte har träffat men undrar mycket hur hon ser ut, han känns som 16-17 år, ogillar att jag går i kalsonger och helst inte i bar överkropp i lägenheten, är grymt nojjig med hur jag hanterar kött i köket. Samtidigt så har han varit jättejättesupersjysst och kört mig till mataffären och en annan affär och hjälpt mig hitta i dessa bautastora affärer. Justja, John spelar tennis ett par gånger i veckan och han är klädd som att han spelar tennis dygnet runt och så har han precis kommit in på business school.

Nåja, såklart kom inte mitt Bagage. Jag saknade hela min klädsamling plus lite till! Kläderna kom inte förrän 24:a timmar senare till min lägenhet! Detta ledde till att John körde mig till Walmart så att vi kunde köpa sängkläder, en tandborste, tandkräm, tvål och en handduk för att överleva natten. Sen åt vi snabbmat (här börjas det! :-) ), båda vrålhungriga, och körde sent hem till vår lägenhet.

Att söka utlandsstudier via LUUP

Det finns vissa saker som jag har reagerat på när jag har sökt till mina utlandsstudier. För att kanske hjälpa någon, och för att inte glömma, så skriver jag ner dessa här:

Först och främst så har jag alltså sökt via Lunds Universitets utbytesprogram, LUUP. Jag antar att en del av mina tankar dock kan appliceras på andra universitet också.

Följande noteringar gäller oavsett vad man läser:

1. Det kan inte förtydligas tillräckligt - börja skriva ansökan i tid! Jag sökte utbyte till tre olika universitet och man måste sätta sig in i deras poängsystem, vilka kurser man vill läsa etc. Varje universitet tenderar att ha bautastora hemsidor som i varierande grad erbjuder sina besökare labyrinter i informationens snårskogar. Jag la ner uppskattningsvis 48 timmars arbete för min ansökan. Vill man lägga fokus på ett visst universitet, vilket jag inte gjorde, så kan det krävas ännu mer tid för att finslipa sitt personliga brev etcetera.
2. Var snabb med att kolla så att ditt pass inte är paj, att du har det.
   
3. Skaffa visum tidigt. Om ambassaden kräver att du ska på intervju eller liknande (såsom den amerikanska) så är det lika bra att boka en tid så snabbt som möjligt. Skit i vad kötiderna säger, lika bra att ha möte bokat. Vid ett tidigt mötesbokande så kan man också boka in att träffa lite kompisar samma gång!
   

Om man sökt utlandsstudier via Lunds Universitet och kommit in, men studerar på Lunds Tekniska Högskola (som rent byråkratiskt är en del av Lunds Universitet - dubbearbete där, eller?!), så är det en del information som inte kommer fram eftersom att båda dessa instansers internationella sekretariat anser att de inte behöver ge denna. Utöver de vanliga procesurerna så måste följande göras:

1. Gå till Teknologkårens kansli och meddela att du ska studera utomlands. Detta skall registreras av dom i deras datasystem. Notera att terminsavgift måste betalas trots att du inte befinner dig i Lund. Om man kan betala en reducerad avgift eller ej håller jag fortfarande på att spekulera i.
   
2. Om du vill vara säker på att tillgodoräkna dig de poäng som du tar utomlands till din LTH-utbildning så måste du skriva ett kontrakt med din programplanerare på LTH (Gunnar Sparr för Teknisk Matematik, VT2007) så att de inte kan neka dig att tillgodoräkna dig poängen när du kommer tillbaka. Det finns ett formulär för detta kontrakt som är tryckt på ett gult papper och går att hämtar på LTH:s utlandsstudieenhet (andra våningen bakom LTH:s reception på LTH:s Studiecentrum, VT2007). Detta kontrakt skall efter underskrift av prograplanerare och dig tillbaka till LTH:s utlandsstudieenhet för någon typ av registrering av i LADOK. Se till att behålla en kopia av det gula pappret (helst original) då det är en värdehandling!
3. På LTH:s utlandsstudieenhet ska man hämta ut en vit blankett som heter "Certificate of Arriving" som man tar med sig när man åker till sitt nya utlandsuniversitet. Så fort man anländer så måste man låta skolan fylla i denna och fax:a till LTH. Utan detta så har jag för mig att man riskerar att inte få några pengar - problematiskt :-)

Studieförsäkran kan ju ges på nätet numera, men jag rekommenderar att göra detta innan man åker för att ha det klart utan strul.

När man åker till USA så finns det några saker som kan vara bra att veta:

1. När man passerar gränskontrollen så kommer man att få lite stämplar av en inte-alltför-glad gubbe som kontrollerar pass och visum samt ber om fingeravtryck. Se till att han stämplar både I-94 (som man får på flyget - "imigration form", typ) men också I-20 formuläret som användes när man ansökte om visum till USA.
2. Det kan ta ett tag att ta sig igenom passkontroller och grejor, se till att ha god tid till nästa flyg om du ska vidare.

Kommer jag på flera saker så uppdaterar jag denna bloggpost eftersom.

Ett första blogginlägg

Hej och välkommen till min blogg!
Denna blogg är nu i sin början riktad till mina nära och kära, som undrar hur jag har det och till viss del en liten resedagbok till mig själv så att jag som gammal och skröplig kan titta tillbaka och reflektera över mitt liv.

Att blogga har länge varit en liten idé jag har haft som aldrig riktigt blivit realitet. Själva essensen med en blogg är att upphöja sig själv och sina tankar i skyarna och från dessa skyar sedan lite dominant titta ner över alla andra och rapportera. Det border ju inte vara så svårt. :-) Jag tror mig ha många tankar och händelser att rapportera.

Jag tänkte börja mjukt. Istället för att vågat kasta mig in i blogvärlden med tankar och grubblerier så har jag nu registrerat denna blogg i samband med att jag åker till USA för ett utlandsår. Universitetet är University of North Carolina at Chapel Hill och det ligger i staten North Carolina. Jag kommer att plugga här i två terminer, HT2007 och VT2008.

Planer på att komma hem? Nah, inga direkta planer på hur ledigheterna kommer att se ut alls faktiskt. Det har varit en del spekulativa planer på att vänner kan komma över. Kristina, mor min, har sagt att hon mer än gärna vill hälsa på. Ni är alla varmt välkomna! Under julledigheterna så stängs boendet på campus. Man kan be om lov att få stanna, men kanske reser jag runt lite. Om någon är intresserad av att hänga på så är det bara att säga till!

Justja, mitt boendet lämpar sig ypperligt för att ha folk på besök, men mer om det senare...

Med mig från Lunds Universitet så har jag också min vapendragare Hans Eriksson , som även han har en blogg. Hans är en juridikstuderande 24-åring, ursprungligen från Jönköping, sjukt musikintresserad (äter album till frukost), glasögonorm och hade ett sabbatsår efter gymnasiet där han bodde och studerade på high school i Chicago under 8(?) månader. Hans kommer att vara här under två terminer precis som jag och ser denna tid som ett kul sabbatsår från juridiken som han snart är klar med. Hans kommer mestadels att läsa political science (statsvetenskap) då han är intresserad av detta. Justja, han gillar att träna roliga saker och gå på konserter.

Trevlig läsning!

Kram!

Jens