Creativity vs. Law

Här kommer en film som fångar en del av mina tankar och idéer om copyright, idéer, demokrati och ansvar.

En väl värd 20-minuter lång presentation av Larry Lessing som kan varmt rekommenderas för att sätta sig in i dagsaktuell problematik kring bland annat intellektuell äganderätt:

Rättning: The Boss

Jag skulle vilja tacka Claes och Gustaf för påpekandet att Bruce Springsteens smeknamn såklart är The Boss! Samtidigt vill jag be om ursäkt för alla andra läsare och Springsteen-fans som kände sig slagna i pungen av denna ytterst grava felskrivning och hoppas att det aldrig ska ske igen. Jag vet helt inte vad som gick i mig.

Originalposten är korrigerad och skall nu vara felfri.

Med Vänliga Hälsningar

/Den ständigt uppkopplade Jens som nu befinner sig i Grand Canyon sedan igår natt

Bruce Springsteen i sommar

I sommar blir det Bruce Springsteen i Göteborg!

Ville bara säga att jag är priviligierad att i sommar se "The Boss" - Bruce Springsteen - uppträda i Göteborg. Min morsa är bäst!

Nashville - gröna kullar, kinesisk bluegrass & trist släkt

Änteligen efter två dagars förskjutning lämnade jag och Julie Asheville i tisdags för vår roadtrip västerut! Första dagstrippen, en kortare på fyra timmar, gick till Nashville - countrymusikens hemstad där vi lyssnade på Kinesiskinfluerad bluegrass och hälsade på hennes (en gång roliga, men nu) stentrista kusin..

För några veckor sedan investerade Julies morsa Mary i en ny bil till Julies syrra Cindy. En (het, heh) silvrig Honda Accord. Hon (Mary) föreslog i förra veckan att vi istället för Julies fräsiga Toyota Camery kunde ta denna bil. Ett bra erbjudande som vi övervägde under två testrundor i deras kvarter i vardera bil. Kvalitetstesterna som vi utförde var: Stereocheck med Peps Persson, 'seat comfortability', 'smell check'... Vi noterade också att den nya bilen hade fyra navkapslar istället för tre och tackade därmed ja till erbjudandet. Såhär i efterhand så har vi insett att vi missade: cruise control test, luftkonditioneringstest, luft i däcken-test, ljustest, framrutetorkare-/regntest... Tack och lov har allt fungerat finfint förutom vindrutetorkarna som jag försöker övertyga Julie behöver investeras i nya.

För att komplettera mina och Julies kvalitetstester på den nya bilen så körde vi den också till en verkstad på lördagen och lät dem gå över saker och ting. Efter en dagstur så tyckte Mary att bilens motor luktade lite bränt så vi tog henne ytterliggare en gång till verkstad där de dubbelcheckade oljefilter med mera. Lukten var lite utspilld olja över motorn. Den sistnämnda verkstadsvisiten var anledningen till att saker och ting blev försenat ett par dagar; vi hade planerat att fara söndagen men for en tisdag. Men bråttom har vi ju inte så 'no big deal'.

Ett förtydligande: Med att 'köra bil' och 'vi' så har jag ju inte ett körkort. Jag kör alltså inte utan ser mig själv lite som en 'aktiv wingman' som matar förerskan med Thin Wheat-crackers, riskakor i smakerna äpple/kanel och kola, vatten, tomater, gurka, bagels. Som wingman är jag även den som står för musikspelandet av de över tio CD-skivor jag har bränt för vårt ändamål. Jag bistår även förerskan i den ädla konsten av svenskt uttal när hon lyssnar på "Learn Swedish"-CD-skivor i timtal. Allt för att resan ska bli så behaglig som möjligt, helt enkelt.

View Larger Map

Bilfärden till Nashville, Tennessee, gick genom Appallacherna. I själva verket lämnade vi aldrig riktigt bergen helt, även om bergen i det sista mer övergick till små kullar. 'The Smoky Mountains', det lokala namnet på bergen vi passerade, är oerhört gröna och vackra under den här årstiden. Som allra vackrast var det när vi passerade 'The Smoky Mountains National Park' där bergen likt gröna torn vakade över oss där motorvägen slingrade sig fram i dalgången. Tidvis var Julie lite smånervös över de bautastora SUV:s och lastbilar som hittills har lastat både hela pool:ar, fetingmotorbåtar, hela hus och kranar. Inte alltid vad man vill passera i ringlande dalgångar, även om amerikanska vägar är lika breda som långa.

Vårt mål i Nashville var Julies kusin Jacob; en 25-årig doktorand inom medicin som spikade sitt SAT-test (liknande högskoleprovet) och med detta geniförklarades av Julie. Jacob beskrevs av Julie som en lekfull kille som inte skyllde att gå sin egna väg. De hade inte setts på fyra år då, till Julies förvåning, Jacob gifte sig med sin fru Elisabeth. Giftermålet har under de senaste åren resulterat i 2 söta töser - Claire och Caroline.

Men vårt besök var inte riktigt vad vi väntat. När Julie är upphetsad över något så är hon _upphetsad_ - ansiktet ler och skrattar och hon hoppar upp och ner och hit och dit. Det bet på mig och jag var mycket nyfiken över denna lekfulla kusin. Men efter fyra år med en hårt hållande hustru sätter sina spår. Det var alltså inte riktigt så mycket Jacob som hans fru som var problemet. Hon var enligt oss ärligt talat ett dominant ego som mest vara intresserad av att höra sin egen röst och tala om sig själv. Ständigt uppassad av sin man. Den trevligaste tid vi hade hos familjen var vår sista halvtimme på morgonen när frun lämnade en av ungarna på skolan. Då dök den gamle Jacob upp, den nyfikne, alternativa karl som inte har en mobiltelefon och som vill diskutera vad som händer i världen.

Att gifta sig tidigt ligger i kulturen här som tidigare blogginlägg har sagt. Julie, som är 20 år, har redan fått pikar från vänner i bergen som redan gift sig. Galet tycker hon, och får medhåll av mig. Elisabeth och Jacob är redan i nästa stadium och letar nu ett hus som de kan bo i under resten av sitt liv (även pensionerade och döende liv) i Nashville. Stabilt som fan.

MEN vår visit i Nashville fick trots vår lilla värdbesvikelse en trevlig överaskning. Jacob & Elisabeths polare Laura erbjöd att ta ut oss till en riktig bluegrassbar och Elisabeth hängde på. En missavläsning på barens hemsida resulterade att vi istället hamnade på ett releasepartaj för 'Abigail Washburn' - en 'kinesiskinspirerad bluegrasskvartett' bestående av två banjospelare (bl.a. Bella Fleck), en cellospelade och en violinist. Sånger var både på kinesiska och engelska. Det mesta vad rätt långrandigt, men kvällen hade sina ljusa stunder då lite mer klassisk bluegrass tidvis dök upp.

Vi lämnade Nashville tidigt och snabbt mot väster, Boulder, Colorado. Glada över att ha fått se en av få amerikanska rondeller och ha lyssnat på extremt alternativ bluegrass. Tacksamma är vi också över att ha fått låna luftmadrass, en veranda över en natt och fått tips av Elisabeth att istället stanna hos en annan av Julies släktingar på hemvägen.

Detta blogginlägg postades från en rastplats på gränsen mellan Kansas och Colorado (med gratis trådlöst internet ute i INGENSTANS!!!). På grund av dåligt batteri och brist på tid postar jag bilder till detta inlägg senare. Allt är och går väl och fler blogginlägg är på G. Puss och kram! /J

Gratis konserter

Igår mötte jag upp med Julie's brudar och henne själv för att plocka ut gratis konsert till "Boys II Men". Två biljetter per person och sistaårsstudenter (seniors) fick biljetter före alla andra. Jag övertygade dem att jag är en jag också. "Boys II Men" är den 26:e april.

Duke University har en liknande grej den 23:e april med band såsom Third Eye Blind, The Roots och två andra band. Jag och Julie sticker förmodligen över dit och möter upp med hennes bästa väninna och hennes nördiga (helt i min stil) pojkvän. Man behöver inte ens vara student där.

Allt om jag har tid såklart. Mycket studier nu - inte ens tid att skriva det här blogginlägget egentligen.

Namnlista mot förlängning av upphovsrätt på musik

Dagens upphovsrätt av musik gäller i livstid plus 70 år! En absurt lång tid som saknar rimlighet. Upphovsmannen är ju död sedan länge!

Just nu håller det inom EU på att lobbas för att göra denna bisarra tid 50 år längre då musikindustrin sakta håller på att tappa greppet om monopolet på sin musik och jag finner det lustigt att de ska tjäna pengar på verk som någon annan har producerat.

Om du läser detta, var god gå in på http://www.soundcopyright.eu/petition och stöd kampen mot att förlänga upphovsrätten för musik genom att fylla i namn och e-postadress. Det tar mindre än 30 sekunder.

Tack!

Se också:

• Protestlista mot förlängning av upphovsrätten på musik
  

Dansande papegoja

Humor:

Dave Matthews Band

I tisdags var det dags för min första konsert i amerikalandet! Om kameror hade varit tillåtna så hade jag kunnat lägga upp lite bilder, men så var inte fallet...

Dave Matthews Band under en spelning i Australien 2005.
(bilden är tagen från Wikipedia och är publicerad under The GNU Free Documentation License)

Vad: Dave Matthews Band
Dave Matthews hade 1991, då han bodde i Virginia, lite musikaliska idéer som han ville testa och formade då bandet Dave Matthews Band. Bandet är ett 6-personersband (trummor, el-/akustisk gura, fiol, bas och ett par blåsinstrument - vanligtvis sax och trumpet), och spelar vad jag skulle kalla nån sorts "upprockad jazz, till sång". Sångaren Dave Matthews har en mycket ball röst och är en jävel på att hitta bala riff på gitarren!

Dave Matthews Band är mycket populära i USA, men har inte spridit sina korn mot Europa lika väl. Jag kom över dom på nätet för något år sedan och tyckte att de var hippa.

Var: (Utanför) Raleigh
Officiellt så var konserten i Raleigh, som ligger lite över en bussfärd, österut härifrån. Inofficiellt var konserten en kvart med buss ut från Raleigh för att sedan promenera i en extra kvart. Ute i ingenstans så finns det nämligen en jätteenorm amfiteater (Walnut Creek) med gräsytor längst bak och stolar med tak över sig längst fram. Allting riktat mot en i amerikanska mått säkerligen liten scen, men i svenska... :-)

Alltid kul att få en liten glutt av Raleigh, där State University of North Carolina ligger - ett universitet som jag ryktesvägen egentligen ska vara lite bättre vad gäller matematik och ingenjörskurser. Jag har för övrigt en vän i Lund som ska dit nästa termin.

När: Tisdag 18/10-07 ~20:30-23:00
Ingen kommentar :-)

Hur (var det)?
Min första reaktion var att jag trodde att det var ett större band. De inspelningar jag har lyssnat på har ett mycket stort ljudrum och jag var imponerad över hur dessa sex herrar (inga kvinnor!) på scen kunde låta så stabila.

Ordet "stabilt" kommer igen, och på något sätt så var väl det det som också var deras motgång den här konserten. Allt kändes mycket planerat, förmodligen strikt inplanerat för deras tour, och jag saknade lite av spontanitet. T.ex. så var mellanspelen precis likadana på en del livespelningar jag har lyssnat på... Kan det ha varit att de spelat denna välplanerade tour så länge som gjorde att de glömde bort att kontakt med publiken eller var det bara att folkmassan var så stor?

Sist men inte minst så var de fantastiskt duktiga på att göra spännande övergångar mellan låtarna utan att pausa, men många långa instrumentala stycken - som många gånger kan få publiken att skriva sig i stolarna - men inte denna gång! Ett par gånger övergick de bland till latinamerikansk musik och jammade loss ordentligt för att sedan smidigt övergå till en ny låt.

Återigen, Dave Matthews är en jävel på gitarr och har en ball röst.

Over and out. I november ska jag se Ani DiFranco ([1], [2]) - det kan bli hur hippt som helst!

PS. Micky, jag gav dig en skiva med Dave Matthews Band en gång. Kommer ihåg? DS.

PS2. Tack för alla trevliga kommentarer ni har skickat mig! DS2.

Referenser:

• Dave Matthews Bands officiella sajt
• Wikipedia / Dave Matthews Band
  
• Pirate Bay - [1] & [2]
• Ani Difranco - officiella hemsida