"Fast food" och konsumtion

När man anländer till USA så slås gemene svensk av det totala beroende av snabbmat, eller fast food som man kallar det här. Att äta snabbmat varannan dag var för mig en gåta hur det var ekonomiskt möjligt, men som det mesta är snabbmat betydligt billigare här än i Sverige. Jag vill dock varna alla oerfarna turister för de snillrika amerikanska prisfällorna som man kan snava i. Följande små saker bör varje snålänning/svensk känna till innan ankomst till det stora landet:

• På Subway (som serverar baguetter), där jag känner mig mest lurad, är priserna uppsatta på väggen för små baguetter medan alla bilder är på de stora baguetterna. Första frågan man får är om man vill ha en "foot long", dvs. den stora baguetten, som kostar dubbelt så mycket. I själva verket är det detsamma på Subway i Sverige, men ack ännu mer relevant här...
• Om man räknar ut det totala priset när man handlar så är det i själva verket inte alls det priset man pungar ut. Termen "value added tax", direkt översättning - "värdesökande skatt" - eller det vi kallar moms är läggs på i efterhand när man betalar - allt för att maximera konsumtionen.
• Vid de flesta köp så lägger de med tillbehör i form av en chipspåse eller liknande - denna kostar pengar.
• Amerikanare ä fett beroende av kyla och framförallt is i sina läskeblaskor. Om man explicit inte ber om att inte ha is i sin läsk så fyller de banne mig hela glaset med det och sedan pyttelite läsk. Fördelen är att läsk i det här landet är likvärdigt med vatten och påtå i allmänhet givet. Det är väl mest att jag börjar bli jävligt trött på all denna is.

Alla punkter ovan säger någonting om hur den amerikanska verkligheten baseras på konsumtion på ett helt annat sätt än i Europa. Det har sina (bl.a. pris)fördelar, men gör mig många gånger äcklad över hur mycket skräp det är: refills, value added tax, plastförpackningar i plastförpackningar (rekursivt?). Se "waste".

Men trots att man känner till de goda tips ovan så är det inte lätt att köpa snabbmat i USA! Snabbmat i Sverige är busenkelt - man kliver in i haket, beställer en meny #3 och typ av läsk - och vips så är man klar!

Amerikansk fast food-beställning är i själva verket inte alls så. Jag skulle i själva verket kunna skriva en hel liten instruktionsbok om amerikansk snabbmat och dess rutiner. Nedan följer några väl valda tips för en ovan fast food-beställare. Dessa tips kan mycket väl skrivas ut och tas med inför en riktigt (eller varför inte fantiserad?!) resa till USA:

Att välja fast food-ställe: Det är inget snack om saken - amerikanska snabbmatsställena kan sin snabbmat, men då matkvalitéen går hand i hand med dessa ätare så är amerikanare mer petiga med mat än några av de med bortskämda matätarna jag känner i Sverige. Av denna anledning bör val av snabbmatshak göras av en amerikan om du har en sådan med dig - de flesta snabbmatskedjor vi har i Sverige anses sunkiga här, och med rätta. I ärlighetens namn så har jag ibland svårt att känna skillnad mellan Quiznos och Subway, men vafasen. Om du inte går med en amerikan så handlar det stora valet om varifrån i världen snabbmaten ska ha influenser ifrån; amerikansk BBQ/hamburgare, mexikanskt, indiskt, kinesiskt, mexikanskt eller smörgåsar/sallad.

Att beställa: Tack och lov så finns det alternativ att utgå ifrån. Inledningsvis kan beställning ske genom att peka. Denna beställning i form av pekning kan sägas vara en bas utifrån man justerar: lägger till och drar bort ingredienser. Beställer man smörgåsar måste man dock redan i förväg ha bestämt vad man vill ha för bröd (wheat, white, Italian...), och om man vill ha det rostat. Äter man mexikanskt rekommenderas det att ha funderat på typ av bönor (svarta eller bruna, tror jag...). Nästa steg handlar ofta att bestämma läskeblaska, se ovan för detta. Nästa steg ska man specifikt bestämma vad man vill ha på och detta är i själva verket det jobbista steget i beställningen - om det inte finns pedagogiska bilder på alla möjliga ingredienser kan det bli knepigt och engelska motsvarigheter såsom "boston gurka" - kan behöva vetas i förväg.

Har man kommit så långt att man svettandes lyckats överleva detaljpreferenserna av ingredienser så är man nästan färdig. Det sista hindret är att förstå när mannen/kvinnan mumlar "for here or to go?", dvs. "äta här, eller ta med?". I själva verket är denna fråga inte så svår som folk tror - för så fort de mumlar någonting man inte begriper så är det med största sannolikhet denna fråga de ställer! Betalning sker som vanligt med value-added-tax helvetet. Sist men inte minst, bli inte rädda för affärsbiträdena - arbetsförållandena är inte de bästa i USA och glada människor i lågbetalda jobb är svåra att finna.

Justja - man ger inte dricks på snabbmatsställena - men dock i amerikanska restauranter!

That's all folks! Lycka till! Vi ses i snabbmatsdjungeln!

Svensken Hans vinkar hej från skräpmatsdjungeln!

Spanskt i Connecticut (forts.)

KULTUR?
Är tomhet och kultur att två timmar sitta leende och oförstående med en grupp glatt berusade latinamerikaner som sjunger falskt till gitarr?

Jahapp, nu har jag varit här i några dagar och här har man det bra. Jag är lika bortskämd som Dan och hans bröder. Vi har varit och julshoppat i två dagar och jag har fått se dessa små idylliska småstäder/byar med gator som till skillnad från North Carolina är privatägda butiker och inga enorma shopping malls. Mycket köpt har det då inte blivit av då jag det mesta planeras att köpas under mellandagarna, men jag bör ta mig i kragen och finna någonting fint att ge åt Dans föräldrar.

Jag har fått gallant tillfälle att få inblick i en, enligt mig, amerikansk undre överklassfamilj. Inte nog med att min mentor är en frat-pojke. Han största mål är i princip att bli rik och på något sätt så lyser det igenom mest Dan men ibland lite genom hans familj att det är status att ha pengar. Dans mål är att bli börsmäklare. Så småningom i sitt eget företag. Han är en reko kille, men jag är inte så förtjust i hur han ser ner på icke-akademiker (elitism) - något som samtidigt inte är föga förvånande när man har växt upp i dessa rika kvarter med endast en svart student i high school.

Igår kväll var familjen och jag inbjudna till julefest och senare jag och Dan till en privatfest av Dans chilenska vän, Giermo.

Julfesten bestod av halva Broadway (överdrift) och vi gick runt hela kvarteret och sjöng julsånger. Satan vad dessa broadwaymänniskor kan sjunga! Efteråt var det lite snack men vi fick begränsa oss då vi till nästa fest vi var på väg till hade med oss lassagne för tjugo personer. Lassagne för 20 personer är jävligt mycket lassagne. Tro mig.

Privatfesten vi hamnade på visade sig vara en spansktalande tequilafylld fest med både salsa och merengue. Mycket annorlunda, inte bara för att allt var så spanskt, utan också för att platsen för festen var ett supertomt hus då värden var fastighetsmäklare! Kvällen slutade med allsång (mest) på spanska framför brasan. När alla spanska sånger var över så lyckades jag göra reklam för Lars Winnerbäck så mycket att jag idag tror har givit honom 2 nya fans från sydamerika. Kul!

Sömn har vi inatt fått i något av det värsta rikemanshus jag har sett där Dan vaktar ett par hundar. Prylar i massor och fina märken av allt, men så är han tydligen en av de mest välrenommerade börsmäklarna i USA. Vi lär sova där inatt igen.

I övrigt så har denna dag varit ganska seg och vi håller på att planera avgång för ett andra biobesök (häromdagen såg vi I Am Legend - rekommenderas inte). För tillfället lutar det åt
den nya Johnny Depp-filmen.

F-1 visum

Jag har ju velat att denna blogg kan komma till användning för andra utbytesstudenter, speciellt då sådana som ska till USA. För att ta sig in i USA så måste man ju ha ett visum. Problemet med visum är som sagt att man blir utkastat ur landet om man inte har ett giltigt sådant. Visumet har en giltighetstid, i mitt fal giltigt under hela min studietid, men detta betyder inte att jag måste lämna USA så fort jag är klar med mina studier. Hur länge man får stanna beror på vilken typ av visum man har.

Som student så har man antingen F-1 eller M-1 (dessa nummer antar folk att man känner till när man anländer hit - men det är bara att verka dum och fråga). I mitt fall, och i de flesta svenska fall tror jag, har jag ett F-1 visum. Idag (19 december 2007) så kan man stanna 60 dagar extra på ett F-1 visum och 30 dagar extra på ett M-1 visum. Exakt och uppdaterad visuminformation finns att läsa här.

Detta gör att jag, och alla andra utbytesstudenter, får lite tid att resa runt och se lite av USA innan vi blir tvungna att fara tillbaka till våra hemland.

I Connecticut

Dagens citat:

- Hey, do you think there might be ice on the road? Frågar en orolig Jens efter att ha noterat att termometern i bilen visar 31 grader fahrenheit (vid 32 grader fahrenheit fryser vatten) och efter att Dan tar innerkurvan på motorvägen samtidigt som han bromsar in liiite för hårt.
- No, I just don't want to break when we turn. Svarar Dan, som om han förstod precis vad jag menar.

Svar på tal kan man säga. Jag befinner mig skrivandets stund i Connecticut, staten norr om New York och det tar i själva verket 2 timmar söderut med bil för att ta sig till Manhattan. Hållan jag kommer att leka i den kommande veckan heter Westport och detta är min mentor Dan the Man:s barndomsstad.

Sedan i fredags har jag varit ledig. Mina sista veckor var, som ett tidigare bloginlägg hävdade, mycket stressiga och jag bestämde mig förra veckan att några dagars ledighet innan Jens smakade sig vidare i den amerikanska julegröten inte hade suttit fel. Mina dagar innan avresa hit har innehållit:

• Pizza + Öl + Amerikansk collegebasket (UNC mot nått annat lag)
• Sju böcker från biblioteket
• Latmaskeri/Pillat mig i naveln (allmänt kallat "Navelpilleri")
  
• En mycket gullig middag av Julie
• En galen kväll av Swat Cup

Allt utom latmaskeri behöver sin beskrivning:

I går for Hans danska flickvän Anne Mette tillbaka till Danmark. Snyft. Jag, Hans och Julie lämnade av henne vid flugplatsen och det blev genast lite tommare i UNC. Anne Mette är, om mina beskrivningar inte nått fram, en mycket mysig blivande bibliotekarie som har hängt med oss i vått och torrt. Nästa gång vi ses kommer marken att vara stabilare och landet skandinaviskt. Tills dess så får Facebook stå till vårt förfogande. Av denna anledning har vi spenderat en del tid med Anne Mette och Hans denna helg - bland annat gått ut och sett UNC spela basket, men även spelat biljard i det sunkigaste puben jag någonsin varit i - The Cave - en pubb i underjorden inredd till en grotta med lukt av en grotta. Det enda jag saknade var en hund, som dök upp efter minuter. Men sunkiga ställen har sin charm och även detta. Nästa gång ska jag vara mindre uppklädd, dricka lite sunkigare öl och spela mer pool.

Häromdan var jag också en sväng på biblioteket. Målet var att låna en bok om genetiska algoritmer - ett ämne som intresserar mig då det är ett ballt sätt att få en dator att lära sig saker. Men den som söker han finner och jag kom hem med sju böcker istället för en. Jag har uppenbarligen funnit både mitt nya favoritbibliotek, Information and Library Science Library, som är fullt med spännande böcker om databashantering, bildbehandling, webbdesign med mera...! Tyvärr har jag bara med mig tre böcker under min julresa. :-)

Igår kväll bjöd Julie mig på middag. Detta kanske inte låter mycket i mångas öron, men matlagning i allmänhet är ingenting som amerikanska studenter behärskar och tyvärr inte Julie heller. Jag lär henne sakta konsten och har börjat med att lära grunderna i att hacka lök (blir skiva gurka nästa steg, måntro?). Julie förklarade för mig att hennes mat såg mycket godare ut innan hon hade stekt den (då kycklingen och paprikan var relativt svarta på tallriken). Efter att ha plockat bort det mest brända hade vi en trevlig och rolig middag som sedan avslutades med lite gitarrspelande och planer på att gå ut och dansa...

...men så blev inte fallet. Någon timma senare kommer det inrumlande ett större gäng ungdommar glada i hågen för att spela ett "drinking game" kallat "Swat cup" (referens någon?) - oj, så roligt! Stressigt och snabbt och jag tror att vi spelade det i två timmar innan vi gav upp. Tack och lov var ölstraffen volymsmässigt mycket små...

Ja, jag nämnde ju julresa tidigare. Den är alltså nu i full gång. Jag kommer att vara i Connecticut denna veckan och kommer att fira både europeisk jul (den 24:e) och amerikansk jul (den 25:e) här. Den 26:e bär det av till New York och Manhattan där jag kommer att tillbringa mellandagarna med hela familjen (längtar!) och den 31:a bär det av till Chicago där nyår firas med Hans. Från Chicago flyger jag den 8:e tillbaka till UNC. Kul och spännande!

Nu måste jag sova. Både Dan och jag sover i familjens källare och jag är mycket nyfiken på att träffa hans familj. Under bilfärden från mitt flygplan har jag fått reda på att hans 9-åriga lillebror är skådespelare på Broadway och det här huset är ostädat á-la hippieföräldrar som Tobbes. Inte alls vad jag trodde om en Frat-pojkes familj... Spännande, spännande...

Vardagsrum med Hot-Tub och palmer hos Dan.

En del av källaren där vi sover.

Här sover jag!

Over and out och gonatt,

Jens

DN idag: Statsministern nattvandrar

Haha! En titel som låter bra. Vill ni veta fortsättningen i DN:s artikel?

"...i Danderyd."

Nästa gång kanske han nattvandrar i Täby. Eller Liljeholmen...

Först när Herr Statsminister Fredrik Reinfeldt nattvandrar i Rosengård. Eller i Alby. Eller Rinkeby. Först då kommer jag att lyssna. Men Danderyd - tss, nästan gulligt...

Singel eller dubbel?

I förra veckans skulpteringsprojekt så var jag i början mycket nervös över att jag kanske inte skulle ha tillräckligt med material för att fylla upp de 10 sidor. Men ack vad fel jag hade. Två dagar innan den slutliga presentationen framkom att vår lärare, menade med dubbelt radavstånd i texten - något som alla andra på UNC tog förgivet.

Kulturkrock? Helt plötsligt satt jag med dubbelt så mycket material än vad som förväntades. Men resultet blev bra, och jag fick inte all jag ville ha med!

Hoppsan

Humor.

21 grader celsius igår, 20 grader idag

Man får sig en tankeställare. Samma dag som Al Gore och Rajendra Pachauri, årets fredspristagare, håller en presskonferens om klimatfrågan i Oslo så har vi 20 grader utomhus. Trots att det är mitt vintern - 9:e december. Igår var det 21 grader!

Visst att jag befinner mig på samma breddgrader som Marocko, men för en vecka sedan var det svinkallt, fuktigt och jävligt, och det är så urinvånarna i North Carolina säger att brukar vara.

Jag promenerar till skolan - men det gör inte mina klasskamrater.

Studier i USA - och vånda

Innan jag for över Atlanten så var jag förstås ytterst nyfiken på vad det var för skillnad mellan att studera här gentenom i Sverige. Som alltid varierade svaret, men det jag kunde urskilja var att detn allmänna uppfattningen är att studier här är lättare men mer läxor. Det var framför allt kusin Markus som framförde detta.

Och det stämmer. Studierna här är inte svåra. Letar man sig upp bland graduatekurserna så kan det möjligen bli lite knepigt, men det svåraste jag har erfarit i kurserna är att förstå ett par vetenskapliga artiklar med en del matematik. Tackar vet man Google, som finna förklaringar för de kvarstående frågetecknena.

Vad studierna istället är, är tidskrävande, oavsett om ämnet är svårt eller lätt så tenderar de att kräva lika mycket tid; Ständiga läxor varannan vecka, presentationer och skrivna projekt. Man säga att det handlar med om att tillämpa än att förstå, något som gjort sig gällande i många av mina kurser.

Igår avslutade jag mitt projekt i matematisk kommunikation. Arbetet, titulerat, "A model for object boundary adaptation using space warp based deformations", går att läsa här. Slideshows från presentationen finns även att ladda ner och kika på här. En mycket lyckad presentation må jag säga, men ingen rast eller ro för det. Inatt studerade jag till klockan fem på morgonen för att få klart terminens sista läxa. För första gången får jag handskas med begreppet Quaternioner, ett mycket användbart redskap för att rotera object i 3D mycket enklare. Särskilt svårt är det inte, men jag har ännu inte lyckats få fanskapet att fungera som det ska.

På måndag presenterar jag och min indiska compadre Megha vårt stora projekt där vi översiktligt har designat ett "online voting system", dvs. ett datorbaserat röstsystem. Väldigt roligt projekt och vi har fått lära oss lärorika metoder för att designa större datorprojekt - något som jag tror kommer att komma mig till användning i framtiden.

Redan i skrivandets stund har jag även min första hemtenta ute. Jag har inte haft en sekund att titta på den. På måndag kommer den andra hemtentan ut. Båda skall in på fredag. När fredag om en vecka.

När fredag har passerat så kommer jag antingen att jubla eller sova.

PS - Amerikansk fotboll

...och Jens ropade förtvivlat:
- Hey, pass me! Pass me! I'm free! medan pojken med den amerikanska fotbollen i sin hand förvånad tittade på honom sekundrarna innan han blev nermanglad av tre stora pojkar som skrikande kastade sig över honom.

Efter en kvarts intensivt spelande av amerikansk fotboll kommer Kelsey fram och viskar diskret till Jens:
- Jens, this isn't handball - you're only allowed to do one pass!

Jag vet iallafall nästan hur man kastar makapären till boll nu. Inte lätt inte lätt att försöka vara amerikan. :-)

Thanksgiving

Hej!
För exakt två veckor sedan började vårt Thanksgiving lov, som varade under sju dagar, och Jens var medbjuden till upstate New York för att hälsa på Julies rumskamrat Kelsey. I brist på tid så säger ett litet snipp från ett mail till mor min en hel del:

Allt nog och emedan. New York, alltså norr om självaste staden ute i ingenstans var vackert och naturnära. Huset som Kelsey, Julie:s rumskompis, växt upp i är en gammal äppelfarm från 1800-talet men då far i huset är snickare är allt upprustat förutom de gamla takbjälkarna som såklart var kvar. De äger än den 250 hektar stora marken.

Mysigt hus, och ännu mysigare blev det under natten till fredagen då vi fick några centimeter snö. Snöglädjen höll sig dock bara en förmiddag för sedan var det dags för oss att traditionsenligt möta upp med Kelsey high school-vänner och spela amerikansk fotboll i snö/lera. Jag fick några rejäla tacklingar, gjorde en touch down, och lärde mig grunderna. En rolig sport, även om jag har lite svårt att förstå alla interna uttryck. :-)

Lite smått i amerikansk anda så sov jag på soffa ordentligt separerad från Julie, Kelsey och Sydney som sov på loftet och jag kände mig lite som ett bihang i början då speciellt föräldrarna visade obalanserat mer intresse för damerna än för mig. Det slätade ut sig lite eftersom.
Vänliga föräldrar och en rolig far i huset. Hund hade de men inga problem. Deras hus var också fyllt med olika handgjorda knep-och-knåp av Kelseys farbror. Jag tror att jag har löst fem stycken knep under veckan!

...och sen var det ju mycket mat, förstås - det är ju halva grejen med thanksgiving. Kalkon, stuffings, röror, räkor, chips, potatis, läsk...senare under Thanksgivingkvällen så bjud jag på en jongleringsshow för släkten och Kelseys farfar hade trollerishow. Det var uppskattat.

Tanken var att det skulle studeras under vår resa men icke sa Nicke. Istället gjorde vi så mycket annat och ända sedan jag kom hem så har jag haft raket i baken. De kommande två veckorna går jag (och resten av UNC!) in i ytterliggare en högre växel då jag ska presentera ett större projekt i övermorgon, ett på måndag. Däremellan har jag läxor och två hemtentor. När terminen slutar den 14:e tänker jag sova.

...med andra ord, mycket håll tillgodo med det goda bloggandet, men jag finns, lever och frodas!

Jens