I Connecticut

Dagens citat:

- Hey, do you think there might be ice on the road? Frågar en orolig Jens efter att ha noterat att termometern i bilen visar 31 grader fahrenheit (vid 32 grader fahrenheit fryser vatten) och efter att Dan tar innerkurvan på motorvägen samtidigt som han bromsar in liiite för hårt.
- No, I just don't want to break when we turn. Svarar Dan, som om han förstod precis vad jag menar.

Svar på tal kan man säga. Jag befinner mig skrivandets stund i Connecticut, staten norr om New York och det tar i själva verket 2 timmar söderut med bil för att ta sig till Manhattan. Hållan jag kommer att leka i den kommande veckan heter Westport och detta är min mentor Dan the Man:s barndomsstad.

Sedan i fredags har jag varit ledig. Mina sista veckor var, som ett tidigare bloginlägg hävdade, mycket stressiga och jag bestämde mig förra veckan att några dagars ledighet innan Jens smakade sig vidare i den amerikanska julegröten inte hade suttit fel. Mina dagar innan avresa hit har innehållit:

• Pizza + Öl + Amerikansk collegebasket (UNC mot nått annat lag)
• Sju böcker från biblioteket
• Latmaskeri/Pillat mig i naveln (allmänt kallat "Navelpilleri")
  
• En mycket gullig middag av Julie
• En galen kväll av Swat Cup

Allt utom latmaskeri behöver sin beskrivning:

I går for Hans danska flickvän Anne Mette tillbaka till Danmark. Snyft. Jag, Hans och Julie lämnade av henne vid flugplatsen och det blev genast lite tommare i UNC. Anne Mette är, om mina beskrivningar inte nått fram, en mycket mysig blivande bibliotekarie som har hängt med oss i vått och torrt. Nästa gång vi ses kommer marken att vara stabilare och landet skandinaviskt. Tills dess så får Facebook stå till vårt förfogande. Av denna anledning har vi spenderat en del tid med Anne Mette och Hans denna helg - bland annat gått ut och sett UNC spela basket, men även spelat biljard i det sunkigaste puben jag någonsin varit i - The Cave - en pubb i underjorden inredd till en grotta med lukt av en grotta. Det enda jag saknade var en hund, som dök upp efter minuter. Men sunkiga ställen har sin charm och även detta. Nästa gång ska jag vara mindre uppklädd, dricka lite sunkigare öl och spela mer pool.

Häromdan var jag också en sväng på biblioteket. Målet var att låna en bok om genetiska algoritmer - ett ämne som intresserar mig då det är ett ballt sätt att få en dator att lära sig saker. Men den som söker han finner och jag kom hem med sju böcker istället för en. Jag har uppenbarligen funnit både mitt nya favoritbibliotek, Information and Library Science Library, som är fullt med spännande böcker om databashantering, bildbehandling, webbdesign med mera...! Tyvärr har jag bara med mig tre böcker under min julresa. :-)

Igår kväll bjöd Julie mig på middag. Detta kanske inte låter mycket i mångas öron, men matlagning i allmänhet är ingenting som amerikanska studenter behärskar och tyvärr inte Julie heller. Jag lär henne sakta konsten och har börjat med att lära grunderna i att hacka lök (blir skiva gurka nästa steg, måntro?). Julie förklarade för mig att hennes mat såg mycket godare ut innan hon hade stekt den (då kycklingen och paprikan var relativt svarta på tallriken). Efter att ha plockat bort det mest brända hade vi en trevlig och rolig middag som sedan avslutades med lite gitarrspelande och planer på att gå ut och dansa...

...men så blev inte fallet. Någon timma senare kommer det inrumlande ett större gäng ungdommar glada i hågen för att spela ett "drinking game" kallat "Swat cup" (referens någon?) - oj, så roligt! Stressigt och snabbt och jag tror att vi spelade det i två timmar innan vi gav upp. Tack och lov var ölstraffen volymsmässigt mycket små...

Ja, jag nämnde ju julresa tidigare. Den är alltså nu i full gång. Jag kommer att vara i Connecticut denna veckan och kommer att fira både europeisk jul (den 24:e) och amerikansk jul (den 25:e) här. Den 26:e bär det av till New York och Manhattan där jag kommer att tillbringa mellandagarna med hela familjen (längtar!) och den 31:a bär det av till Chicago där nyår firas med Hans. Från Chicago flyger jag den 8:e tillbaka till UNC. Kul och spännande!

Nu måste jag sova. Både Dan och jag sover i familjens källare och jag är mycket nyfiken på att träffa hans familj. Under bilfärden från mitt flygplan har jag fått reda på att hans 9-åriga lillebror är skådespelare på Broadway och det här huset är ostädat á-la hippieföräldrar som Tobbes. Inte alls vad jag trodde om en Frat-pojkes familj... Spännande, spännande...

Vardagsrum med Hot-Tub och palmer hos Dan.

En del av källaren där vi sover.

Här sover jag!

Over and out och gonatt,

Jens