Nutidsorientering och reflektioner om världsmedvetenhet

Hej!
Nu har jag inte skrivit någonting här på mer än en vecka nu och det är väl i sig ett tecken på att jag börjar finna mig här bland dessa välklippta gräsmattor och jättestora bilar. Det känns som att det alltid är så, först kommer kulturchocken, för att sedan abrupt övergå tills att man landat - oavsett vart man reser.

Det är i själva verket nu som man sakta börjar gräva sig ner i de djupare delarna av en kultur - man får chansen att ställa de frågor som inte besvaras av fasader, affischer, priser och förpackningar. Det är också nu som jag börjar känna att jag har människor som kan besvara många av mina frågor: Religion, fetma, politik, alkohol, geografikunskaper (både mina och deras!), världsmedvetenhet och amerikanska högskolesystemet är saker som jag gärna gräver ner mig lite i. Självklart får man i samma veva förklara berätta om Sverige och Europa, och även andra delar av världen som man sett. Det intressanta med att vara ute på äventyr, och som så många glömmer, är att för varje liten bit kunskap om äventyret ger kunskap om allt annat man har i sitt bagage. Att resa behöver inte vara för att lära känna en plats, det kan lika gärna vara sitt eget hem. Eller sagt på annat sätt, att lära känna människor gör att man också lär känna sig själv.

Den här helgen har jag bl.a. lärt ut svenska, sjungit den svenska nationalsången, berättat om svenska studenttraditioner, Indien, allemansrätt och svensk handboll...

Så vad händer, len? Under förra helgen så gick luften ur mig och jag utnjöt en helg i stilla ensamhet där jag i mångt och mycket arbetade på Helsingkonas hemsida (mer om detta senare). Det är viktigt att ge sig själv lite tid till och från, speciellt när man träffar så många och får så många intryck. Samma sak gällde i Indien.

Under förra veckan så var jag dels på bio med svenskan Viveka, men också tre galna fester:

På Franklin Street, huvudgatan här, finns det en pytteliten alternativ biograf. Att sådana alternativa biografer som den vi var på existerar är underbart. För tillfället visas två filmer. När vi dök upp så lyckades vi övertyga biografmästaren om att spela vår film, istället för en som Viveka redan hade sett. Kan man göra detta på större biografer, nah! Filmen 2 days in Paris kan varmt rekommenderas. En historia om hur förhållanden kan spricka av gamla minnen. Jag skrattade väldigt mycket, men det finns något seriöst i den också.

Ja, och sen har det ju varit festerna. Förra veckan var jag ut och partade med Flemings sambas (femininum av sambo) . Att dessa människor står ut med att gå ut fyra gånger i veckan för mig är ett under. Rent ekonomiskt så kostar vätske alkoholhanltiga drycker ingenting här, och det kanske dricks lite mindra än i Sverige, men ändå! I fredags hade damlaget i handboll en fest och hela herrlaget var på plats. En mycket rolig fest med mycket beer pong och som för mig och min nystiftade bekantskap Julie även hade ett inslag av en utgång till en av stadens dansklubbar - och ojojoj vad vi svenskar har avstånd mellan varandra på våra dansgolv må jag säga! På nattklubben "The Players" gnids både det ena och andra mot varandra i en yta som skulle få både brandingenjörerna att svimma!

Under lördagskvällen blev jag medbjuden till ytterliggare en annan fest. Det kvällen summeras med nyckelord såsom: Beer pong, trevliga halveuropeiska filosofiasiater, vattenballonger, och barfotapromenader.

Rent studiemässigt så hänger jag med, trots partajen. :) Ständigt ligger läxorna och trycker en i ryggen och precis som alltid så ligger jag alltid steget efter i att ha dessa gjorda, men än så länge ingen katastrof och jag må säga att läxorna inte är svåra. Tyvärr. Min kurs inom matematisk modellering kommer att kräva att man gör ett större projekt - och imorgon ska jag presentera min idé. Det lutar åt det kommer att handla om ett ballt sätt att representera objekt i bilder, så kallat medial representation, något som min professor i bildanalysen forskat på i många år. Det projektet får jag inte börja för sent med.

Gällande studier så blev jag i förra veckan tillfrågad av en mycket blyg liten indiska, Megha, om vi inte skulle bilda grupp för de kommande läxorna. Det ska bli mycket spännande att jobba med henne. Indien lever fortfarande i mig, trots de 12 kilona jag lämnade kvar i asien.

Indiskan är förvånansvärt bra på engelska i sina mail, men i det verkliga livet så hör jag knappt var hon säger :-) För mig är engelskan är inget större problem så länge jag inte behöver tala. Jag har i min knepiga kurs gjort tre djärva försök att hoppa in i diskussionen; Två gånger lade jag fram mina idéer så otydligt att ingen förstod och den sista gången så var jag tydlig, men då visade det sig istället att ingen förstod mig på grund av en minimal kulturell skillnad*. Det är intressant hur min engelska varierar med dagarna, ibland känns det som att man snubblar över uttalet som om man är nyvaken en lördagmorgon. Om jag börja drömma på engelska så hojtar jag.

Så, vad händer den här veckan? I måndags deltog jag för första gången i UNC:s jongleringsklubbs bollande utanför Wilson Library i gräset. Mycket inspirerande och jag har som mål att lyckats sätta något trick med fem bollar! Om jag får lite tid över i helgen är det möjligen jonglering den kommer att läggas på.

Igår trodde jag och en tysk grabb att utbytesstudenterna skulle träffas för att spela fotboll (soccer), men det var tydligen bara förra veckan så vi lyckades time badmintontiderna i Fetzer Gymmet så att vi fick en match. Asiaterna var så duktiga att vi inte trodde våra ögon - och jag förlorade matchen. Revanch!

Idag har det varit handbollsträning och information om gratis program. Det är trevliga grabbar som spelar i laget och stämningen är god. De erfarna spelarna bollar (hehe) idéer och utbyter en massa tips på ett helt annat sätt än vad jag kände i Tumba. Kanske har det med att alla sitter lite mer i samma båt här. Handbollen är rolig och inspirerande även den! Jag måste inom kort beställa ett par riktigt skor.

Gratisprogram-eventet ('free' software) gick jag på mest som en scout åt Carolina Open Source Initiative-gruppen (COSI-gruppen) för att ge en kommentar på om det var 'Fri' programvara eller om det var 'Gratis'. Tyvärr, var den gratis men inte fri.

Imorgon ska jag göra läxa med indiskan, fastställa vad mitt modelleringsprojekt ska handla om, gå på COSI-möte, träna handboll, göra klart en läxa och helst påbörja de två andra, deltaga i "Free Culture"-gruppens första möte på väldigt länge. Vi får se hur mycket jag hinner med!

Välstädade hälsningar från USA:t,

Jens

* Minimal kulturell skillnad visade sig vara att få i USA verkar veta vad en MindMap är. För er som inte vet så är det ett sätt att realisera idéer (brainstorma) på papper genom att placera ut ord över pappret och dra pilar och linjer mellan dessa som symboliserar associationer. Idéen bygger på hur hjärnan ofta arbetar med associationer.