Haha! Det förra blogginlägget skrevs från UNC:s största bibliotek Davis Library. Under tiden jag skrev det så hördes i högtalarna att "biblioteket stänger och dörrarna låses". "Äsch", tänkte jag och knappade vidare övertygad om att nödutgången alltid är öppen eller att det åtminstone skulle gå en vakt genom byggnaden.
2 timmar senare går Jens vilsen runt på bottenvåningen och känner på alla nödutgångar. Låsta. Jens suckar dessutom över att hans mobiltelefon har slut på batterier. Vem ska då rädda honom? Några minuter senare ser det ljusare ut - en telefonkiosk finns till förfogande. Men vem har mynt, inte Jens iallafall. Efter ytterliggare en kvarts villervallor i det största bibliotek jag någonsin har varit på ser jag en av våra målvakter i handbollslaget promenera förbi genom den enorma glasfasaden. Efter en del bankande och lite skrikande så ringer han polisen som efter sisådär en timme släpper ut mig! Tjoho! Äventyr, äventyr!
Nu blir det pasta, för jag är vrålhungrig!
söndag 28 oktober 2007
Så kan det gå när haspen är på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min spontana reaktion var att skratta åt dig, men sedan tänkte jag efter och vill nu istället hylla dig. Du tog dig tid att tala om för oss vad som händer därborta, till priset av din egen frihet! Heja Jens!
Veckans Jens! Och jag var inte ens där bevittnande spektaklet!
Skicka en kommentar