Pirate Party Ad

fredag 7 september 2007

Vad händer, mannen?

Jahapp, så då tänkte jag i vanlig anda berätta lite om vad som händer. Som en gammal Botkyrkabo så föll det sig därför naturligt att välja titeln "Vad händer, mannen?" för detta.

Sist jag rapporterade vad som händer i hooden var den 27:e augusti - nästan två veckor sedan och en hel helg emellan! Dagen efter denna rapport (måndag) så bjöd min mentor, Dan the Man, mig på lunch vid hans fraternity. Grabbarna som bor där har en anställd kock under 4 dar i veckan så det var bara för mig att smita in och vara glad. Till dessert var det Halo 2-spelande (TV-spelande) på deras jumbo-plasma-TV i vardagsrummet. Jag tror bestämt att småpojkarnas päron har lite pengar, om inte så har de gamla medlemmarna.

Senare samma måndag så möttes hela EASE-organisationen upp på en restaurant vid Franklin Street, den stora gatan som är downtown ni vet. EASE är lite vad det låter. Det är en organisation som finns för att göra det lite lättare, gladare och trevligare att vara utbytesstudent här genom att förmedla mentorer såsom Dan. Nu var Dan inte så lycklig av valet av restuarant så han stannade hemma, men trevligt hade vi ändå.

Hela EASE-kvällen var också ett ypperligt tillfälle för mig att samla lite UNC-vänner på Facebook. Jag har nämligen uttryckt för Merle, Hans och Adrienne att det är ett av mina mål under min tid här - att ha fler UNC-polare än Merle när jag lämnar stället. Ställningen är för tillfället 19-346 till Merle - men jag närmar mig med stormsteg och spänningen är olidlig!!!

Sen hände inte så mycket. Under onsdagen fick jag min första riktiga läxa, som jag lämnade in igår, och under torsdagen så Skype:ade jag med Micky och Axel. Jag antar att jag studerade lite också :-)

Det riktigt roliga kom inte förrän i fredags när Dan och hans fraternityvänner tog ut mig till Jordan Lake för att segla. Det var hur kul som helst. Tänk er: 7 killar, två jollar, toppenväder och pissljummet vatten + några öl. Vi band ihop jollarna mitten av sjön och låg och flöt i våra flytvästar i jag-vet-inte-hur-länge och hade det trevligt. Dan tog kommandot i ungefär 5 minuter efter lossläggning innan han insåg att jag var både mer segelvan och tidigare kapten. En mycket lyckad utflykt, och vi ska göra det flera gånger med matsäck (och gärna några söta tjejer sades det).

Min fredagkväll blev mycket galen med så kallat tour-de-Chambres emellan alla de europeiska utbytesstudenterna. Vi gick från bostad till bostad och fick på varje ställe en drink/öl/annat som skulle komma från deras länder. Jag och Hans bjöd på Absolut Vodka-drinkar såklart. En mycket rolig fest som vi gärna hade gjort igen.

På lördagen uppvaknade Chapel Hill som jag aldrig sett det - det var nämligen dags för den första matchen i amerikansk fotboll! Överallt delades balonger ut, familjer poppade upp från ingenstans åt och tjoade och tjimmade. Dan bjöd över mig på sitt fraternity som försökte samla medlemmar - eftersom att jag är utbytesstudent så är jag befriad från raggandet men åtnjöt istället ett helt lamm som de hade på grill. Till detta spelades bluegrass country - sjysst brunch må jag säga!

Campare som skulle se premiärmatchen.

Redan dagen före detta fotbollsevenemang förklarade Merle för mig att husbilarna som fyllde uppe en hel parkering vid vårt hus i själva verket var här bara för att se matchen. Om jag sedan säger att hela Kenan Memorial Stadium var fylld med 60.000 pers så kanske det säger något om hur stort det här evenemanget var. Det hippaste var nästan att alla studenter på hela Chapel Hill har gratis inträde på alla matcher! Det så kallade OneCard-kortet som man får när man studerar här ger verkligen en hel del...

Dan, the Man, min mentor
Att, som jag, aldrig ha sett varken en basket-, amerikansk fotboll- eller basebollmatch ger liknande reaktioner som när någon förklarar att de inte kan läsa i Sverige. Folk rynkade pannan under matchen när Dan och en okänd kvinna till höger om mig under jubel försökte förklara för mig hur det gick till; Jag har lite bättre koll nu. Jajustja, "James Madison" hette laget de mötte! :)

Å justja...cheerleaders, mascot, fallskärmshoppare, fetingorkester var alla där. Precis som i filmerna helt enkelt!

Under söndagen Skype:ade jag för första gången länge och väl hem. Familjen kom tillbaka från Danmark och Skånelandet. Claes har flyttat till Lund (Helsingkrona!) och det gläder mig att höra att den kurs han läser är spännande och intressant.

Under den här veckan har jag och Hans hängt lite med en danska som heter Anne Mette. En trevlig prick, som vi med ibland tvekar om vi ska tala engelska eller svenska med. Utöver detta har det varit ganska mycket studier och handboll.

Många hälsningar till er där hemma,

Träningsvärks-Jens

Inga kommentarer: