Att lastbilschaufförer inte är feta är för mig en gåta. Kanske får en större (amerikansk) mage inte plats bakom ratten och på sätt krävs bantade mål? Eller är det helt enkelt så att de tränar eller äter hälsosamt...? Heh, tror det ej.
Jag har sagt det i ett tidigare blogginlägg - vill man bli fet i detta land så är det inga bullar. Både Julie och jag har försökt att hålla oss undan från snabbmatsrestauranterna under vår trip än så länge och vi har lyckats mycker väl. Den enda gången vi riktigt ville ha snabbmat (frukost på Hardee's, nämndes i slutet av förra blogginlägget) så var Hardee's stängt för frukost.
När vi lämnade Asheville så fyllde vi upp bilen med mat av olika sorter, mestadels bröd och tunna kex. I Missouri, en mycket platt stat som vi passerade igenom mest utan att blinka, köpte vi färsk frukt och jordgubbar längs vägen och detta satte standarden för vår resemat.
Hardee's-frukosten fick vi ju inte men en biltur till Walmart några hundra meter därifrån gav oss tillfälle att investera i bagels (smörgåsar) och pålägg för hela Kansas-genomkörningen. Julie tog även tillfälle att ropa ut mitt namn i Walmart-affären för att hon tyckte det var kul - vi tror att vi gjorde de tre tanternas dag då de kastade sig över oss med frågor om mitt namn och varifrån vi kom och vart vi skulle. Det händer nog inte så mycket i Missouri/plattlandet.
fredag 23 maj 2008
Matinlägg
Upplagd av Jens kl. 22:18
Etiketter: levnadskvalitet, resa, usa, äventyr
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar