Asheville, hippies och vacker natur

En säckpipespelare och hans flömjtspelande son deltar i Asheville trumcirkel. Trumcirkeln är öppen för alla att komma och spela och dansa - en ren folkfest! Varje fredag från klockan 17-23 i centrala Asheville.

Asheville, Asheville...Julie's hemort från dit ryktena har kommit före mig. Nu är jag här och rapporterar.


Visa större karta

Jag befinner mig alltså i Asheville och skriver detta blogginlägg. Jag anlände i onsdags efter en fyra timmars bilfärd västerut från Chapel Hill. Föraren var Julie och bilen hennes var packat med min, en gång lättviktiga packning som numera växt till sig lite, men också av Julies pick och pack. En trevlig bilfärd som piffades till av de 10 CD-skivor som jag brände under en hel eftermiddag innan vi for med bland annat Smashing Pumpkins, Peps Persson, Timbuktu, Anna Ternheim, José Gonzalez, Paul Simon, Feist, Simon and Garfunkel...

Asheville ligger i Blue Ridge-bergen som ligger i Appalacherna. Staden är känd för att vara en kulturhåla med många hippies. Jag ifrågasatte termen 'Hippie' men har efter en dagsvisit till staden i fredags kommit att godta beskrivningen; Stadens enda bokaffärs naturvetenskapsavdelning är minimal medan böcker om ayurveda, aromaterapi, lycka, psykologi, mystik och österländsk religion med mera kryllar. Det finns affärer som säljer allt vad cannabis heter förutom själva substansen i sig själv (bongs, se bild till vänster). Klädesaffärer á-la Indiska Kompaniet finns runt varje hörn och varje fredag hålls en enorm trumcirkel i stadens centrum (mer om det senare)! Fett!

Jag gillar Asheville. Folk är öppna och staden är rik på kultur. Folk känns genuint trevliga och öppna och det är en mysig stad belägen uppe i bergen med en vacker utsikt åt alla håll. Sen får staden ju bonuspoäng för sina trummor och live musik, såklart!

Rör man sig utanför Asheville växer konservativometern. Jag fascineras alltid över hur människor här så starkt identifiterar sig med sina kyrkor. Ordet 'community' kan vara det mest amerikanska ordet som finns - ett ord som jag tycker saknar motsvarighet i det mindre individualistiska Sverige. När Julie talar om sina vänner nämner hon deras kyrka. Det finns även en svart kyrka, den baptististiska, som vi funderade på att besöka idag. Besöket blev tyvärr inte av.

Vi bor hos Julies mamma i deras medelstora fina hus i ett relativt trist men pitoreskt kvarter (bild till höger på Julie och Greg barfotastrosande i deras kvarter) strax utanför Asheville. För de som har spelat Paper Boy på Sega Mega Drive för många år sedan kan jag intyga att kvarteret inte är mycket olikt. Även om de känner grannarna bredvid så talar man inte mycket med varandra. I själva verket är flickan på andra sidan gatan förbjuden att leka med the Jacobsons. Lite längre ner på gatan bor en av Julies bästa kompisar Savannah, som vi har spenderat en del tid med. En starkt religiös, med en mycket konservativ dominant far som Julie familj tycker riktigt illa om. De har mitt medhåll. Savannah är mycket trevlig, precis som resten av sin familj mycket musikalisk och ställer djupa frågor utan att riktigt lyssna på svaret.

Julies familj, som jag träffade under examenstider i Chapel Hill består av Cindy, Greg, Julie och Chris samt mamman Mary. Mary har sedan tio år tillbaka varit en ensamstående förälder. Då, i mörka tider, kastades deras våldsamma och manipulativa far ut ur deras hushåll med buller och bång. Idag dejtar Mary en ny karl, Steve.

Jens deltar i trumcirkel i Asheville! Foto: Julie

Jag tidigare den trumcirkel som är i centrala Asheville varje fredag. Då jag själv har försökt att starta en i Lund under en längre tid var jag mycket ivrig i att få delta i cirkeln. Trots småregn och kalla vindar så dök ungefär 10 trummare upp och jag fick spela i två timmar med alla dessa lustigkurrar. En riktig folkfest var det! Det fanns damer i 70-årsåldern, en säckpipespelare med sin 5 åriga son (båda i kilt), afroamerikaner, punkare, hemlösa, sydamerikaner, vuxna och barn (till och med svampar!) och native americans. Kanske 40 personer stod runtomkring och klappade händer, dansade och sjöng. Allt tiden gick var det människor som hoppade in i cirkeln och folk som gick hem. Den officiella tiden då polisen bröt upp cirkeln var klockan elva på kvällen. Jag är ivrig att få spela ytterliggare en gång i cirkeln och kanske kan jag få det tillfället när vi kör tillbaka från Colorado i slutet av juni! Hoppas! Trumcirkeln var fredagens stora händelse, även om den avslutades med ett pizzeriabesök tillsammans med Julie och Savannah.

En "Snatch Turtle" som kryp fram över vår stig - de kan bitas!

Igår bestämde jag och Julie oss för att fara till en av många nationalparker här i närheten. Parken var "Dupont State Forest" och vi promenerade hela eftermiddagen längs med älven som kom uppifrån bergen. Många vackra både inre- och kamerabilder fick vi. Högt upp hittade vi också en liten skyddad sjö där vi fick möjlighet att ta ett dopp näck - aldrig fel!

Julie har hittat en pinne vid Dupont High Falls. - "Good work, Julie!"

Jag och Julie har planerat att lämna Asheville imorgon (måndag) mot nya äventyr då vi kommer att bila till Colorado. Google Maps säger att det kommer ta oss totalt 22 timmar i bilen innan vi når Boulder. Planerna på var vi kommer att stanna är rätt vaga, men vi hoppas att guideboken ska ge oss många ledtrådar efter vår studiesession ikväll. Om ni har några tips så kan ju alltid lämna dem som kommentarer på detta blogginlägg!