Tandlöst i februari

Igår så upptäckte Julie på jobbet att det inte längre var februari. När hon nämnde det för sin arbetskamrat (som för övrigt varit utbytesstudent i Lund) så svarade han: - Men Julie, har du inte märkt att vädret är bättre, att folk är gladare och att livet är allmänt bättre? Han menade såklart att vi äntligen har lämnat oss februari bakom oss.

Mitt februari har varit tungt. Dels har jag varit trött. Ständigt. Jag försöker klura ut varför - min stenhårda säng i lägenheten är och förblir en säng man drömmer och vänder sig i snarare än sover i.

Men det var inte bara tröttheten som har spelat roll under denna månad. Den 16:e och 17:e februari spelade jag en handbolskupp, som jag egentligen inte hade planerat att spela, och landade med hakan pladask rätt i golvet under en av första dagens matcher. Resultatet? Mina två kära övre framtänder gick i bitar. Vad som en dag var två hela tänder är nu, enligt min journal, bara 2/3 samt 1/2 tand.

Av denna anledning var jag igår på mitt tredje tandläkarbesök på 3 veckors tid och lade på lite fyllning (eng: filling) på min högra tand mest för att skydda den från att få hål in till nerven. I valet och kvalet mellan att antingen bygga upp en 'temporär låtsastand' på högersida och ha ett supersnett leende, eller att bara lägga på ett tillräckligt lager för att skydda nerven valde jag att behålla symmetrin - ett beslut som jag fortfarande slår fast vid.

Min vänstra tand var snabb med byta färg till svart, något som betyder att den blöder/blödde på insidan. Vidare diagnostik (igår) visade att nerven i den tanden helt sonika bestämde sig för att dö och till min lycka (ironi) kommer jag förmodligen under nästa besök (om två veckor) att få en rotfyllning.

Nu låter detta nog lite mer illa än vad det är. De första dagarna så var jag lite ledsen och orolig över det hela, men som ett ljus i mörkret så håller mina tänder först och främst inte på att trilla av. I själva verket var de lösa i början, men noterades igår vara betydligt mer stabila och istället för att äta icke-tugg-mat (se min första middag i bilden härovan) så ojar jag mig inte och kan nästan knapra morätter med framtänderna. Att dra loss tänder var min mardröm, men det kommer inte att ske.
Vad som kommer att ske långt fram i tiden är att jag kommer att få tandkronor. Då slipar man ner tänderna och limmar fast riktigt snygga, felfria låtsaständer som med mitt bländande leende(tm) kommer att lämna mig med snyggare framtänder än tidigare.

Om jag kommer hinna göra det i USA eller i svea rike får tiden bestämma. Just nu ser jag till att investera i ett bastant munskydd som jag ska använda resten av mitt liv. För jag har lärt mig en läxa.

Övrigt
Försäkring: När man far utomlands med med Lunds Universitet så får alla utbytesstudenter en försäkring som bland annat täcker akuta (tand)läkar-/sjukhusbesök, skadat gods under resa, resa hem till Sverige om någon avlider, resa för två personer till mitt studieland om jag skadar mig alvarligt mm. Jag håller nu på reda ut detaljerna med försäkringsbolaget.
Min tandframtid: Det har sagts mig att min (än) levande tandnerv även långt i framtiden kan bestämma sig för att dö, till och med 10 år framöver. På grund av detta så har jag numera förbundit mig att gå och säga hej till tandläkare sisådär ett par gånger per år.