Den 31:a januari så skrev jag om min nya spännande lägenhetspolare Charlston. En mycket spännande person som fyllde mitt tidigare tysta liv i Ram Village med marijuana dofter, hiphop-musik/vibrerande väggar dygnet runt, ett tjugotal "vänner" och ständigt påslagna apparater och lampor. Helt enkelt en karl som man i så lite kallar 'mysig'.
Trött på strul med folk jag bor i ignorerade jag det mesta och på något magiskt sätt så lyssnade Charston på mig de gånger jag bad honom sänka basen på subwoofern eller stänga sin dörr. Rökningen lät jag fortgå.
Men jag var nog den enda som ignorerade hans små hyss. Att Ram Village är ett hus konstruerat av gipsväggar och ljudvänliga ventilationstrummor är ett faktum och detta skapade bålgetingar både över, under och framförallt bredvid vår lägenhet.
När bålgetingar blir arga så springer de till drottningen, och drottning på min våning är min RA (Resident Advisor, sv: Korridorvakt, typ). Fram och tillbaka fick hon springa och knacka på på vår lägenhet för att klaga på att Charlstons volym var överhög. Men vissa människor lär sig aldrig.
Det var ju inget tvivel om att en handduk under vår ytterdörr tillsammans med en vädrande RA-sniff en vecka in i februari tillslut avslöjade rökning i lägenheten. Besök av RA hjälpte inte. Ej heller det besök av en polis (som jag mötte ensam i vår lägenhet när jag kom hem en dag), som sökte igenom hans rum. I själva verket bestämde sig Charlston för att ha fest och röka järnet redan första kvällen efter polisbesöket.
En vecka senare får jag besök av vår 'community director', dvs. husförman/värd. Det visar sig att det tredje rummet i lägenheten, som låsts av vår RA några dagar tidigare, har brutits upp. Listen är paj. När? Av vem? Möjligt under en fest. Jag berättar hur jag känner med situationen och att jag inte vill/orkar stöta mig med folk jag bor med.
Hiphop. Hiphop. Rök. Vårt vardagsrum flyttar in på Charlstons rum, mina toarullar börjar användas på hans toalett, killen knatar in i mitt rum när jag inte är där...
För två veckor sedan får Charston ett brev där det står att han blir utkickad från lägenheten. Efter att ha ignorerat två möten med vår 'community director' så har hon fått nog med honom. Givetvis skiter killen i att packa sina saker och blir klockan 12 dagen efter utkastad och får låset till sitt rum utbytt. Det elektroniska låset till vår lägenhet blockerar hans nyckel och jag uppmanas att ringa 'Public Safety' (skolpolisen) om grabben dyker upp.
Nu är det ju inte så att han var ond eller taskig mot mig, nej i själva verket ville han ta mig på både basketmatchet och NHL-matcher. Men i stora drag måste han antingen vara extremt blåst eller i annat fall otroligt lite respektfull. Det sägs att han blev utkastad från campus för två år sedan och avstängd från (amerikanska) fotbollslaget efter att ha ertappats röka gräs, och när jag nu ser tillbaka på det förvånar det mig inte alls.
Hursom, efter att ha ignorerat ett tredje möte med vår värd, då han skulle få tillgång till sina saker, så kom i morse flyttgubbar och tömde vår/min lägenhet på hans prylar. Hämtar han inte ut dessa inom 30 dagar så slängs/säljs de. Sägs det.
Charlston, Charston...vad tänker du med? Har du problem med auktoriteter? Är du rik och bortskämd och klarar dig utan allt i ditt rum? Säg mig, behöver du inte dina kläder?
Jag trivs i min nya (nudist)lägenhet.
fredag 7 mars 2008
Uppdatering: ...och så var de bara en...
torsdag 6 mars 2008
Tragedi på UNC
För några dagar sedan fick alla studenter ett meddelande att en kvinna hade hittats skjuten till döds utanför campus. E-mailet bad alla studenter att vara lyhörda och inte gå omkring ensamma om nätterna etc.
Jag befinner mig nu i studenternas egna byggnad, Student Union, på centrala campus. För femton minuter sedan annonserades på TV vem som blivit skjuten med fyra skott i huvet bakifrån och det visade sig vara ordförande för "Student Body" - vad som kanske skulle kunna sägas motsvara AF:s eller KK:s ordförande. Att en så publik person, som otroligt många här känner, blir skjuten slår hårt mot UNC.
Mail har skickats ut till alla studenter från rektor och folk går runt överallt och gråter och talar i mobiltelefon. Ett par krisgrupper har satts upp och en preliminär minnesceremoni kommer att äga rum klockan 15:00, min tid.
Jag känner inte offret, men Julie och hennes rumskamrater har umgåtts med henne och går på ceremonin.
3D i Excel
Vissa människor har tid. Jag har sagt det många gånger förut och jag säger det igen.
Den här gånger är det en östeuropeisk julle som har spenderat sina dagar för att programmera, om man nu kan säga så, en 3D-mjukvara i Microsoft Excel. Crazy kille.
Slashdot-posten finnes här och ett film nedan:
tisdag 4 mars 2008
Tandlöst i februari
Igår så upptäckte Julie på jobbet att det inte längre var februari. När hon nämnde det för sin arbetskamrat (som för övrigt varit utbytesstudent i Lund) så svarade han: - Men Julie, har du inte märkt att vädret är bättre, att folk är gladare och att livet är allmänt bättre? Han menade såklart att vi äntligen har lämnat oss februari bakom oss.
Mitt februari har varit tungt. Dels har jag varit trött. Ständigt. Jag försöker klura ut varför - min stenhårda säng i lägenheten är och förblir en säng man drömmer och vänder sig i snarare än sover i.
Men det var inte bara tröttheten som har spelat roll under denna månad. Den 16:e och 17:e februari spelade jag en handbolskupp, som jag egentligen inte hade planerat att spela, och landade med hakan pladask rätt i golvet under en av första dagens matcher. Resultatet? Mina två kära övre framtänder gick i bitar. Vad som en dag var två hela tänder är nu, enligt min journal, bara 2/3 samt 1/2 tand.
Av denna anledning var jag igår på mitt tredje tandläkarbesök på 3 veckors tid och lade på lite fyllning (eng: filling) på min högra tand mest för att skydda den från att få hål in till nerven. I valet och kvalet mellan att antingen bygga upp en 'temporär låtsastand' på högersida och ha ett supersnett leende, eller att bara lägga på ett tillräckligt lager för att skydda nerven valde jag att behålla symmetrin - ett beslut som jag fortfarande slår fast vid.
Min vänstra tand var snabb med byta färg till svart, något som betyder att den blöder/blödde på insidan. Vidare diagnostik (igår) visade att nerven i den tanden helt sonika bestämde sig för att dö och till min lycka (ironi) kommer jag förmodligen under nästa besök (om två veckor) att få en rotfyllning.
Nu låter detta nog lite mer illa än vad det är. De första dagarna så var jag lite ledsen och orolig över det hela, men som ett ljus i mörkret så håller mina tänder först och främst inte på att trilla av. I själva verket var de lösa i början, men noterades igår vara betydligt mer stabila och istället för att äta icke-tugg-mat (se min första middag i bilden härovan) så ojar jag mig inte och kan nästan knapra morätter med framtänderna. Att dra loss tänder var min mardröm, men det kommer inte att ske.
Vad som kommer att ske långt fram i tiden är att jag kommer att få tandkronor. Då slipar man ner tänderna och limmar fast riktigt snygga, felfria låtsaständer som med mitt bländande leende(tm) kommer att lämna mig med snyggare framtänder än tidigare.
Om jag kommer hinna göra det i USA eller i svea rike får tiden bestämma. Just nu ser jag till att investera i ett bastant munskydd som jag ska använda resten av mitt liv. För jag har lärt mig en läxa.
Övrigt
Försäkring: När man far utomlands med med Lunds Universitet så får alla utbytesstudenter en försäkring som bland annat täcker akuta (tand)läkar-/sjukhusbesök, skadat gods under resa, resa hem till Sverige om någon avlider, resa för två personer till mitt studieland om jag skadar mig alvarligt mm. Jag håller nu på reda ut detaljerna med försäkringsbolaget.
Min tandframtid: Det har sagts mig att min (än) levande tandnerv även långt i framtiden kan bestämma sig för att dö, till och med 10 år framöver. På grund av detta så har jag numera förbundit mig att gå och säga hej till tandläkare sisådär ett par gånger per år.
torsdag 31 januari 2008
Lägenhetshändelser och basket
Han är stor och svart. Även en föredetta professionell (i min mening) amerikansk fotbollsspelare från Texas. Bärande namnet Charlston är han sedan början av denna termin min nya lägenhetscompadre...och John har av mystiska skäl flyttat ut - om det var på grund av den svarta kulturen som flyttade in, gräsrökningen, den höga hip-hopmusiken klockan ett på natten eller jag själv som ledde till denna flytt (ej troligt då jag knappt var hemma) kommer förmodligen aldrig att nystas upp.
"...och så var de bara två..."
Faktum är att det inte bara är min nya lägenhets-'bro' som är tillskott till lägenheten. Han har oerhört många vänner och helt plötsligt så har vårt hem blivit en valfärdsplats för tillsynes halva afro-amerikanska samfundet här på UNC. Var och varannan dag när jag kommer hem så finner jag nya människor sittande gloende på TV i vårt ytterst kala vardags (John tog med sig julgranen..en dekoration som jag gärna hade haft kvar i brist på annat). Trevligt! Helt plötsligt får jag insikt i ett amerikanskt samfund som jag inte känt till tidigare och som är svår för en vit att ta sig in i.
En av Charlstons bästa vänner spelar i UNC:s basketbollag. På UNC är basket en enorm (eng: ginormeous) grej, något som jag tror att jag nämnde i en tidigare bloggpost men som tål att sägas igen. Michael Jordan kommer härifrån och UNC var topprankade i collegeligan i början av förra terminen (nu ligger de fyra, tror jag). I själva verket är sporten så populär att varje studentbiljett lottas ut. Har man alltså otur så får man ingen biljett alls.
Men det fina är att stabila Charlston fixar basketbiljetter huxflux och ikväll är det dags för Jens att för första gången se en riktig basketbollmatch. Extra kul är detta då vi tydligen kommer att ha riktigt fina platser några rader bakom vårt basketlag, om jag har förstått det hela rätt.
Mitt Januari har i övrigt varit relativt lugnt och vanlig: Varje tisdag möter jag upp med internationella studenter och dricker öl och äter pizza för att sedan lyssna på jazz under resterande delen av kvällen. Jag har dessutom på en handbollsturnering i utkanten av New York (army military academy at West Point).
Utöver mina akademiska göranden (som kommer i nästa bloggpost) står för tillfället följande saker på min större agenda:
- Söka sommarjobb
- Planera afterschool-trip
- Söka/planera exjobb inför hösten
torsdag 10 januari 2008
Manhattan och Chicagobilder
Kära läsare,
Jag har nu änteligen klurat ut hur jag kan referera till mina bilder som jag har laddat upp på den digitala mötesplattformen Facebook utan att på något sätt kräva att ni registrerar er och joxar!
Nedan finner ni länkar till en massa vackra (och en del mindre vackra) bilder från min tid här i USA:
- Scenic Chicago (January 9)
- Chicago and The People (January 9)
- Manhattan part 2 (January 7)
- Manhattan part 1 (January 7)
- Christmas in Connecticut (January 7)
- Washington DC (Oktober 24, 2007)
- Late Night with Roy (Oktober 24, 2007)
- American Food (September 5, 2007)
- First Football Game (September 2, 2007)
Jens
tisdag 1 januari 2008
Urinoartankar i Manhattan
För många år sedan läste jag en artikel ur tidningen NyTeknik. Artikeln handlade om ett nytt material som hade utvecklats med hjälp av nanoteknik (en tvärvetenskap som i princip handlar om att kunna placera atomer i relation till varandra exakt som man vill). Materialet bestod av extremt små taggar gjorda av några få atomer per tagg.
Det intressanta med det nyutvecklade materialet var att dessa pyttesmå taggar gjorde att vattendroppar som träffade materialet inte stänkte - dropparna fångades upp mellan taggarna. Och tillämpningarna på detta? Artikeln nämnde bland annat att materialet kanske kunde användas i pissoarer och på så sätt minska stänket.
Urinstänk är ju varken kul för båda folk med eller utan snorre, och värst är pissoarstänk speciellt om man har barfotasandaler eller shorts (läs: Jens). Artikeln i NyTeknik fick mig att börja tänka och då jag läste den under min första tid i Lund så var pissoaranvändningen stor, heh. Varje gång jag stod vid en urinoar funderade jag; Hur kan man konstruera en urinoar som inte stänker? Och dessa tankar har tills denna dag aldrig lämnat mitt huvud.
Min tes som jag driver är att en stråle stänker som mest när den riktas vinkelrätt mot en yta. Ett spännande projekt hade varit att statistiskt visa att så är fallet (givet en bra definition på "stänk", såklart). Jag har flera följdfrågor: Hur kan man mäta stänk på golvet på något sätt? Finns det modeller för vätskestänk mot en yta? Görs liknande forskning av företag som konstruerar pissoarer idag?
Om jag själv hade haft tid och pengar hade jag förmodligen gjort stänkmätningar genom att lägga ut en vit duk under pissoaren och fukta den med någon typ av indikator som byter färg vid reaktion med vatten. Relativ simpel bildanalys hade sedan kunnat ge ett värde på stänk som funktion av infallsvinkel på stålen.
Men finns det enklare empiriska tester man kan göra för att visa eller motbevisa min tes? Jag tycker det. När jag i shorts och/eller sandaler går går på herrtoaletten brukar jag placera min stråles träffpunkt i utkanten av urinoaren och på så sätt låta strålen träffa urinoarytan med en större vinkel mot dess normal*. Jag anser att stänket blir mindre än om jag placerar strålen rakt in mot urinoarytan. Är det någon som har en kommentar på detta?
Problemet med min teknik att placera träffpunkten på dagens urinoarer är att en stråle aldrig är helt solid. Ibland flyger små droppar i lite andra riktningar. Dessa splittrade droppar kan missa pissoaren helt och istället träffa vägen bredvid, vilket ju till viss del motsäger hela idéen att använda tekniken. 
Om denna tes visar sig vara riktig så skulle det leda till en ny typ av pissoarer som "fångar upp"* strålen i mitten av urinoaren på sådant sätt att stänket minimeras och samtidigt är inom ramen. Se bild här bredvid.
Innan jag avslutar det här blogginlägget så vill jag även nämna två andra saker:
Det första är den kända flugan som en del pissoarer har för att män skall placera sin träffpunkt där. Flugan är inte placerad på ett ställe som minimerar stänk, utan relativt centralt i pissoaren. Studier har visat att flugan dels hjälper till få användarna att träffa inom pissoarens ram snarare än utanför, men också att urinläckage minskar med 80% om män med detta problem tänker på flugan istället för att knäcka upp jylfen.
För det andra, om det visar sig att min test är felaktig så ser jag två sätt att lösa det irriterande stänket:
- Börja använda det materialet som nämndes i NyTeknik-artikeln.
- Skapa pissoarer som är djupare och har träffytan längre från användaren. Ibland när jag är ensam i en herrtoalett så tar jag några steg tillbaka och kör lite distansskytte - en någorlunda fungerande teknik så länge ingen kliver in på toaletten och tror att jag är tokig.
* Med andra ord skulle stråle och yta är vid första kontakt vara närapå parallella.
