Studier i USA - och vånda

Innan jag for över Atlanten så var jag förstås ytterst nyfiken på vad det var för skillnad mellan att studera här gentenom i Sverige. Som alltid varierade svaret, men det jag kunde urskilja var att detn allmänna uppfattningen är att studier här är lättare men mer läxor. Det var framför allt kusin Markus som framförde detta.

Och det stämmer. Studierna här är inte svåra. Letar man sig upp bland graduatekurserna så kan det möjligen bli lite knepigt, men det svåraste jag har erfarit i kurserna är att förstå ett par vetenskapliga artiklar med en del matematik. Tackar vet man Google, som finna förklaringar för de kvarstående frågetecknena.

Vad studierna istället är, är tidskrävande, oavsett om ämnet är svårt eller lätt så tenderar de att kräva lika mycket tid; Ständiga läxor varannan vecka, presentationer och skrivna projekt. Man säga att det handlar med om att tillämpa än att förstå, något som gjort sig gällande i många av mina kurser.

Igår avslutade jag mitt projekt i matematisk kommunikation. Arbetet, titulerat, "A model for object boundary adaptation using space warp based deformations", går att läsa här. Slideshows från presentationen finns även att ladda ner och kika på här. En mycket lyckad presentation må jag säga, men ingen rast eller ro för det. Inatt studerade jag till klockan fem på morgonen för att få klart terminens sista läxa. För första gången får jag handskas med begreppet Quaternioner, ett mycket användbart redskap för att rotera object i 3D mycket enklare. Särskilt svårt är det inte, men jag har ännu inte lyckats få fanskapet att fungera som det ska.

På måndag presenterar jag och min indiska compadre Megha vårt stora projekt där vi översiktligt har designat ett "online voting system", dvs. ett datorbaserat röstsystem. Väldigt roligt projekt och vi har fått lära oss lärorika metoder för att designa större datorprojekt - något som jag tror kommer att komma mig till användning i framtiden.

Redan i skrivandets stund har jag även min första hemtenta ute. Jag har inte haft en sekund att titta på den. På måndag kommer den andra hemtentan ut. Båda skall in på fredag. När fredag om en vecka.

När fredag har passerat så kommer jag antingen att jubla eller sova.

PS - Amerikansk fotboll

...och Jens ropade förtvivlat:
- Hey, pass me! Pass me! I'm free! medan pojken med den amerikanska fotbollen i sin hand förvånad tittade på honom sekundrarna innan han blev nermanglad av tre stora pojkar som skrikande kastade sig över honom.

Efter en kvarts intensivt spelande av amerikansk fotboll kommer Kelsey fram och viskar diskret till Jens:
- Jens, this isn't handball - you're only allowed to do one pass!

Jag vet iallafall nästan hur man kastar makapären till boll nu. Inte lätt inte lätt att försöka vara amerikan. :-)

Thanksgiving

Hej!
För exakt två veckor sedan började vårt Thanksgiving lov, som varade under sju dagar, och Jens var medbjuden till upstate New York för att hälsa på Julies rumskamrat Kelsey. I brist på tid så säger ett litet snipp från ett mail till mor min en hel del:

Allt nog och emedan. New York, alltså norr om självaste staden ute i ingenstans var vackert och naturnära. Huset som Kelsey, Julie:s rumskompis, växt upp i är en gammal äppelfarm från 1800-talet men då far i huset är snickare är allt upprustat förutom de gamla takbjälkarna som såklart var kvar. De äger än den 250 hektar stora marken.

Mysigt hus, och ännu mysigare blev det under natten till fredagen då vi fick några centimeter snö. Snöglädjen höll sig dock bara en förmiddag för sedan var det dags för oss att traditionsenligt möta upp med Kelsey high school-vänner och spela amerikansk fotboll i snö/lera. Jag fick några rejäla tacklingar, gjorde en touch down, och lärde mig grunderna. En rolig sport, även om jag har lite svårt att förstå alla interna uttryck. :-)

Lite smått i amerikansk anda så sov jag på soffa ordentligt separerad från Julie, Kelsey och Sydney som sov på loftet och jag kände mig lite som ett bihang i början då speciellt föräldrarna visade obalanserat mer intresse för damerna än för mig. Det slätade ut sig lite eftersom.
Vänliga föräldrar och en rolig far i huset. Hund hade de men inga problem. Deras hus var också fyllt med olika handgjorda knep-och-knåp av Kelseys farbror. Jag tror att jag har löst fem stycken knep under veckan!

...och sen var det ju mycket mat, förstås - det är ju halva grejen med thanksgiving. Kalkon, stuffings, röror, räkor, chips, potatis, läsk...senare under Thanksgivingkvällen så bjud jag på en jongleringsshow för släkten och Kelseys farfar hade trollerishow. Det var uppskattat.

Tanken var att det skulle studeras under vår resa men icke sa Nicke. Istället gjorde vi så mycket annat och ända sedan jag kom hem så har jag haft raket i baken. De kommande två veckorna går jag (och resten av UNC!) in i ytterliggare en högre växel då jag ska presentera ett större projekt i övermorgon, ett på måndag. Däremellan har jag läxor och två hemtentor. När terminen slutar den 14:e tänker jag sova.

...med andra ord, mycket håll tillgodo med det goda bloggandet, men jag finns, lever och frodas!

Jens

Småkultur

- Ett skepp kommer lastat.
- Med vadå?
- En underbar Haiku (från poesisidan's blogg):

Småfet och pösig
och glosögd och väderspänd
Oj, vad han var grann!

Nytt datalagringsdirektiv - nytt kontrollsamhälle?

Nu har det hänt igen. Återigen försöker en svensk regering få igenom ett lagförslag som är ett steg närmre George Orwells bok 1984. Den förra socialdemokratiska regeringen med Thomas Bodström i spetsen, var redan den i framtåg att försöka få igenom olika diverse kontrollåtgärder över sina medborgare och nu är det alltså dags igen.

I den nya utredningen, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76), som släpptes av Justitiedepartementet idag föreslås åtgärder för att komma åt brottslighet till ett skrämmande högt pris för den personliga integriteten. Utredningen förslår att telefonbolag och internetoperatörer skall samla in och lagra i ETT ÅR:

• alla medborgares telefonsamtal.
• alla medborgares SMS.
• alla medborgares internettrafik (e-post, webbsidor plus diverse paketinformation).

Värt att notera är också att alla medborgares positioner kommer att lagras genom att ständigt pejla in våra mobitelefoner. För detaljerad specifikation av vilka uppgifter som skall sparas hänvisas till sidan 20 i utredningen.

Om vi för ett par paragrafer låter oss ignorera hur kränkande det är att alla sveriges medborgare ständigt kommer att delges misstänkta för brott så finns det också praktiska problem med ett lagförslag som detta. Dagens Nyheters nätupplaga har idag en artikel om utredningen och skriver skriver bland annat följande:

"Datamängden det handlar om är enorm, flera tiotals miljoner kommunikationer mellan enskilda svenskar varje dag, och den ska lagras av operatörerna i exakt ett år och sedan raderas."

Det är i själva verket inte konstigt att många internetleverantörer och telefonoperatörer motsatte sig Bodströms datalagringsförslag för något år sedan och det skulle inte förvåna mig om de fortfarande beklagar sig. Att spara alla dessa uppgifter är enormt mycket data - och kostar tillika väldigt mycket pengar i utrustning för att lagra både i mängd och säkerhet.

Säkerhet är någonting annat som gör sig gällande. Uppgifterna skall lagras hos operatörerna. Vad är det som säger att denna information inte kommer att springa vidare? Kommer denna enorma bank av data aldrig sin server? Jag har en GNU T-shirt som med stora bokstäver säger "Information wants to be FREE" - ett faktum som både politiker och musik-/filmbranchen tycks ha svårt att förstå. Säkerhet? Nah, jag tror inte det. Lagrar operatörerna så mycket information så kommer hackers att ligga som klister på dom innan ett år har passerat. Information vill slita sig loss.

Kanske är det dags för oss att investera i en ny T-shirt i år? En med tydligt budskap som får oss att tänka om och fundera över hur tilltron mellan stat och medborgare ska vara.

Som om detta lagförslag inte vore tillräckligt så har även EU bestämt sig för att släppa lite på vårt privatliv. I read your mail!

Trumkurs!

Jag tror många vet hur jag har arbetat för att få ihop något slags trumslagargäng i Lund utan att egentligen lyckas. I mitt ägo har jag nämligen en afrikansk trumma - en djembe - som vill bli trummad på lika mycket som jag vill på den.

Det roliga är att Julie även hon har en sådan i sin ägo och i vår har vi signat upp på en trumkurs en gång i veckan här. Det kan bli hur kul som helst!

Till dess så får jag dyka upp på trumcirkelmötena som äger runt en gång i veckan...

Dansande papegoja

Humor: