Oj, så mycket som har hänt sedan den 21:a då jag beskrev läget, och likväl känner jag att jag har haft väldigt mycket tid där jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra - till största delen för att mina kurser verkar ha en segare uppstart än de flesta andra har (två av kurserna har en mjukstart i att använda datorprogrammet Matlab, som jag har arbetat i i fyra år, och den sista kursen påbörjade jag idag). Idag känns det iallafall som att kurserna verkligen har börjat och jag har lärt mig en massa nytt spännande redan!
Kurserna här är numrerade. För att beskriva vilken kurs man tar så säger man t.ex. MATH 325 - vilket betyder att man läser mattekursen (#325) på 300-nivå. Desto högre nivå desto knepigare. Precis som Hans så läser jag också en kurs på 700-nivån och precis som han gjorde förra veckan så insåg jag nu ikväll att det både går snabbt fram och inte är så lätt! Den lilla skaran som läser kursen kan räknas till åtta stycken, och vi förväntas lära oss ett nytt programmeringsspråk på en och en halv dag! Vi får se hur det här går :-P Men intressant är det!
Men jag tänkte (med min kalender i knäet) att jag skulle berätta lite kort vad som hänt sedan jag senast rapporterade: Den i tisdags förra veckan så skulle det vara en filmkväll (The Art of Happiness - som jag sett 4/5 av) ute i gräset vid ett studentboende här i närheten - men timmen innan så det stora åskvädret, så hela kalaset avskrevs.
Under tisdagen fick jag också ett mail från en kille som hävdade att han var min mentor under min tid här på UNC. Utan att veta det så hade jag uppenbarligen kryssat i att jag gärna hade velat ha en mentor - mycket trevligt och uppskattat. Mentorn heter Dan och vi var snabba att bestämma en tid för lunch nere i Chapel Hill "Downtown" (ni kommer ihåg, den där gatan som ligger på andra sidan campus:et). Lunchen var trevlig och 22-åringen Dan, som nu under sitt sista år har som mål att festa så mycket som det bara går (för tillfället tre ggr. i veckan), bjöd med mig och Hans på en fest på torsdagen.
Men onsdagen var längre än så! Senare samma dag var det också det årliga "Ice Cream Social"-evenemanget där alla internationella studenter fick äta så mycket glass de ville! Evenemanget hölls såklart i den nya Global Education Center-byggnaden och glassen smakade mycket bra. Då Merle, som vi träffade där, och Hans båda hade ärenden att ränna på ganska så snabbt så fann jag mig kvickt ensam i evenemanget och bestämde mig för att gå och kika på det handbollslaget som jag hade hört skulle träna då. Men icke-sa-Nicke - "Carolina Team Handball"-teamet tränar först den 5:e september - och i och med min nya kurs så kommer jag förmodligen vissa en del av den ena träningen i veckan.
När jag ändå är inne och talar om handbollen: Handboll på engelska heter just "Team Handball" här för att "Handball" är en sport som liknar squash utan racket om jag har förstått det rätt. Jag har varit i kontakt med lagets tränare per mail och försökt att spekulera lite i om man kan få tag på handbollsskor här men det vore ett ambitiöst projekt då det inte verkar finnas några. Jag har gjort ett försökt att få tag på det på "the Mall", men fann mest instabila tennisskor och blytunga basketskor. Får väl se om kanske ett onlineköp från Europa kan bli aktuellt.
Jag är fortfarande mycket nyfiken hur duktiga de är på handboll här.
Nåja, tillbaka till mina dagar; Tanken på onsdagkvällen var att ytterliggare en gång göra ett försök att gå på gräsbiograf och se "Men in Black". Det hade varit ett perfekt sätt att lära känna lite människor, men jag var helt enkelt lite för neggo för att ta mig dit (ni vet..."jag trivs bäst här..."-stuket...).
Vad jag inte berättade tidigare var att Dan bor på ett så kallat fraternity. Fraternity är mycket gamla, många gånger konservativa, studentorganisationerna här som anordnar fester och samtidigt har boenden i samma hus. Lite som nationer fast att de har vissa ståndpunkter som det håller fast vid och som man måste godta för att få vara med. I själva verket liknar dessa i många avseenden de så kallade Verbindungs som jag stötte på i Freiburg - undantaget att man här inte behöver slåss och märkt för livet för att bli med :-)
Som ni kanske klurat ut så kommer ordet fraternity från just franskans fraternité - brödraskap - och organisationerna tillåter bara män att gå med. Som motpol finns såklart (60% av UNC:s studenter är kvinnor!) också sororities (sing.: sorority från ) - som bara tillåter kvinnor (och har lite mer städade fester).
Dan:s partaj på Fraternity:t.
Adrienne och Merle.Under kvällens villervalla så bestämde Merle att Hans och Jens behövde mobiltelefoner så fredagens nöje, efter att Jens överlevt en seg föreläsning och sovit tre timmar efter, blev att ta sig till det omtalat the Mall för att mobilifiera. Självklart vet ni att uppdraget var lyckat, eftersom ni slaviskt följer denna blogg - eller hur? :-P
Men nifty som man är så hade Jens med en lista över annat som inte hade varit fel att införskaffa - numera har han: Salt, mobiltelefon, mjölk, plastpåsar, fler kläder, en fantastiskt bra kökskniv. Nu är det bara handbollsskor, sandaler, några vardagsrumsaffischer och eventuellt en ny plånbok som saknas!
Shoppingen avslutades med ett litet besök till en kinarestaurant, där Merle och Adrienne (som talar mycket bra kinesiska) njöt av att kunna språket medan vi satt som frågetecken. En mycket trevlig fredagsutflykt helt enkelt.Mina lördagsaktiviteter bestod i att sova extremt länge, äta brunch med Hans vid universitetets matställe (mer om det sen) och tvätta kläder. Inget mer än så. Jag var också mycket duktig och tvingade mig till en joggingtur på kvällen - men ack vad tungt det är att andas i denna luft oavsett om det är kväll eller dag! Samma kväll gick vi ut och tog en öl med ett par kineser.
Hans bondar med Chris.Söndagen började, liksom lördagen, med Hans och brunch, för att sedan avlutas med ett stenhårt pass i gymmet. Förmodligen för att jag gick ut för hårt, är otränad, inte hade ätit på 4 timmar, åt lite vid brunchen och inte druckit tillräckligt så blev jag riktigt illamående och avslutade efter att ha ett par sets kvar...men träningsvärken hann sätta sig! :) Kvällen avslutades med en ordentlig pasta- och köttfärsmiddag hos mig - mycket smarrigt!
Idag har jag haft ett par lektioner - och avstod glatt för att träna då jag hellre låter min träningsvärk lägga sig lite. Under eftermiddagen lyckades jag och pappa Micky få kontakt över Skype också - duktig teknisk pappa som lyckas installera och fixa och kul att det funkade så bra! Sist men inte minst så tog jag en ensampromenad och fann mig själv sittandes ensam på UNC:s bauta hemlängtans-basebollsläktare. Det är som dom sa på vårt introduktionsmöte, "don't worry, it's natural, during your stay here at UNC you will probably have gone through all the feelings you can have".
Planerna i det närmaste är som följer: Mycket pluggande imorgon + lunch med Dan imorgon + gå och se Dave Matthews Band i Raleigh om några veckor + middag med en bunt danskar imorgon kväll + försöker träffa Peders kompis Jocke och hans fästmö som både är i krokarna.
Åh, justja - vi har nu lärt oss att åka buss här och det är najs. Speciellt när man ska till skolan om morgnarna. Dock brukar jag ta och promenera hem - jag ser det som en bra vana. Precis som att alla träningsfaciliteter är gratis om man har sin studentlegitimation så är även bussarna bara att hoppa på. Hippt!
Många och hjärtliga hälsningar hem till Ni Fina,
Jens
PS. Justja, jag glömde säga att Hans är bäst... DS.
2 kommentarer:
Det är så skönt att se att du i alla fall FÖRSÖKER göra lite motstånd mot min organiserade bloggmobbingkampanj. Ungefär på samma sätt som en kanin gör motstånd mot en långtradare när den kommer stormande nerför landsvägen. Resistance is futile.
jag lyssnar, bra skrivet. Plugget har börjar här i Odense- det är lugnt. Imorgon ska jag till ett sjukhus, hoppas jag lär mig något. / Arvid
Skicka en kommentar