Resa över till USA

Den 16:e flög jag över Atlanten. Rummet tömt, Claes saker nerpackade, det mesta skrindat till moster Lise. Lite nervöst och stressigt var det allt då jag planerat att leka lite med Elin kvällen innan. Lite lekande blev det och så bestämde vi att jag sov på min extrasäng i hennes rum sista natten, mitt rum var så tomt och kalt.

Dagen därpå följde Elin och Peder till vänliga själabjörnar rörd och snurrig Jens till tågstationen. Allt gick smidigt, rentav ovanligt smidigt - jag lyckades övertyga incheckningsfrugan att mitt handbagage hade en tillräckligt liten storlek. Så med sin rull-carry-on väska Jens klev på sitt Atlantaflyg. Nio timmar, skulle det ta, men Hermann Hesses gestalt Siddharta kom och räddade Jens från denna långa tid. Jag rekommenderar er verkligen att läsa denna bok, "Siddharta" av Hermann Hesse, det är kanske den bästa bok jag har läst. Tack Lise och Lasse!

Flygresan var ovanligt kall. Till och med jeans på. Jag försökte låta Atlanta-tanten bredvid värma med hennes ego-samtal men förgäves. Jeans är bra i luften, men i Atlanta var det över 100 grader fahrenheit ((100-32)/1.8=37 grader celsius) och det var då shortsen gjorde sig aktuella, tro mig!

Efter att ha visat passet för amerikanska gränsen kom jag löpande försent till nästa flyg. Inget jättejobbigt i sig då de går ofta, men min rumskompis John väntade på mig i andra änden av den flyglatsen, på Raleigh/Durham-flygplatsen. Snälla John tog reda på att jag missat första flyget och väntade en och en halv timme på mig!

Väl framme i Raleigh/Durham träffade jag alltså John. John är den ena av mina två rumskamrater, där den andra heter Andrew. John är en 20.5 år gammal läkarson, kort, mycket inresserad av amerikansk fotboll även om andra sporter intresserar honom mycket också. Han har en flickvän som jag än inte har träffat men undrar mycket hur hon ser ut, han känns som 16-17 år, ogillar att jag går i kalsonger och helst inte i bar överkropp i lägenheten, är grymt nojjig med hur jag hanterar kött i köket. Samtidigt så har han varit jättejättesupersjysst och kört mig till mataffären och en annan affär och hjälpt mig hitta i dessa bautastora affärer. Justja, John spelar tennis ett par gånger i veckan och han är klädd som att han spelar tennis dygnet runt och så har han precis kommit in på business school.

Nåja, såklart kom inte mitt Bagage. Jag saknade hela min klädsamling plus lite till! Kläderna kom inte förrän 24:a timmar senare till min lägenhet! Detta ledde till att John körde mig till Walmart så att vi kunde köpa sängkläder, en tandborste, tandkräm, tvål och en handduk för att överleva natten. Sen åt vi snabbmat (här börjas det! :-) ), båda vrålhungriga, och körde sent hem till vår lägenhet.