Ah! En underbar kväll av biljardspelande mot Hans, med en paus för biltur med Merle och hennes homopolare till ett upperbarligen mycket populärt ställe som sålde frusen yoghurt - det som vi kallar mjukglass :-) Notera för övrigt att jag leder stort över Hans för tillfället i biljardspelen.
...men jag ska faktiskt börja i rätt ände. Egentligen så började min dag med att jag gjorde halva min läxa som jag fick igår och har två veckor på mig att göra. Väldigt skönt och jag kände mig mycket duktig när jag lade läxprogrammerandet åt sidan för att ta en promenad och fylla i formulär för byte. En del av er har hört att jag har haft lite strul med en rumskamrat - och det känns inte värt att gå runt och må dåligt av det om jag kan byta boende.
Därefter for jag på min andra handbollsträning här. Den förra var igår, och om jag inte hade tillräckligt med träningsvärk i morse så har jag det garanterat nu. Det här är annorlunda handboll än vad jag är van vid på många sätt:
Handboll här (Team Handball på engelska) är en mycket liten sport och det finns några eldsjälar som slåss mot upplösning för att hålla igång sporten. De som har spelat handboll längst här har ungefär spelat i fyra år. De flesta 1-2 år. Om jag bara hade haft lite bättre koordination så hade jag varit stjärna. Tränaren, som befann sig i Sverige som extratränare i Örebro i sommar, har hållt i handbollslag sedan -89 nån gång. Det är nog möjligt att jag kan få en plats i deras "A-lag" om jag sköter mig (se nedan).
Eftersom att sporten är så liten, och massor av spelarna tog examen förra året så har de grym brist på spelare. Bland annat grund av denna brist så tar de in ~5-10 nya spelare varje termin och lär dessa spelarna grunderna i sporten i form av jämförelser med rörelser, strategi med mera i amerikansk fotboll, basket... Mycket lustigt. Hela gårdagen gick ut på att vi fick göra övningar i att passa, göra enkla växlar med mera. En nybörjarkurs i handboll helt enkelt.
Spelandet i sig är sig ganska likt - skott och passar är bra men jag undrar hur många kombinationer de kan. Spelsinnet verkar inte vara lika mycket topp som alla andra detaljer, om jag har sett rätt.
En annan sak, som kanske är den största skillnaden för mig är den mycket annorlunda ledarstilen: Tre visselpip och alla i laget fryser i sina positioner. Första träningen viskade jag diskret med en kille medan tränaren berättade hur man spelade handboll - och den incidenten resulterade i att vi blev bortskickade från planen, direkt. Utöver detta har tränaren 2-4 underhuggare, som har fått titlar, som i början kändes som rövslickare men som faller väldigt praktiska. Det är intressant hur de har lagt uppträningen av nykomlingar och hur de erfarna (inklusive jag) hjälper till att lära folk spela handboll :-) Tränaren uppskattar om vi alla köper varsin visselpipa för att själva vara domare - vilket kan bli mycket spännande.
Tyvärr har jag inga bilder för tillfället.
Nu ska här sovas! Imorgon har jag en pyttelektion, lite lunch med Hans och under kvällningen är jag bjuden till Fleming, Peders kompis festmö, på en jädrans partaj med över 200 inbjudna. Det ska bli mycket spännande. Det finns ett tema också som jag nog måste göra något åt under eftermiddagen.
Ses i vimlet. /J
fredag 7 september 2007
Biljard, frusen yoghurt och handboll
Upplagd av Jens kl. 05:51
Etiketter: levnadskvalitet, usa, utlandsstudier
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar