Web Jens

Hiding master tickets in Trac

2010-01-05T12:05:00.005+01:00

Are you using the MasterTicketsPlugin for Trac? Have you ever wanted to hide the tickets assigned to you that cannot be fixed because they are blocked by other tickets? Here's a nifty code that does just that.

To do this you need to have Trac permission to create a custom ticket report.

Open up Trac in a browser of your choice.
Click "View Tickets".
Click the button "Create new report".

Add a description like "My tickets, also showing tickets that are blocked.

Name the report something like "My tickets deluxe".

Paste the following code into "Query for Report":


SELECT p.value AS __color__,
   (CASE LENGTH(tc.value) WHEN 0 THEN CASE status WHEN 'assigned' THEN 'Assigned' ELSE 'Owned' END ELSE 'Blocked by another ticket' END) AS __group__,
   id AS ticket, summary, component, version, milestone,
   t.type AS type, severity, priority, time AS created,
   changetime AS _changetime, description AS _description,
   reporter AS _reporter
FROM ticket t, enum p
LEFT JOIN ticket_custom tc ON (t.id=tc.ticket AND tc.name='blockedby')
WHERE
    t.status <> 'closed' 
  AND
    p.name = t.priority
  AND
    p.type = 'priority'
  AND
    owner = '$USER'
GROUP BY t.id
ORDER BY LENGTH(tc.value), (status = 'assigned') DESC, p.value, milestone, severity, time

Click "Save report", and you're done!

Good luck!

Demokrati, hotad.

2008-12-18T13:03:00.006+01:00

Demokratin hotas - från både höger och vänster. Det anser integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp).

Så inleder Dagens Nyheter sin artikel Miljonsatsning mot extremism. Nyamko Sabuni vill av denna anledning starta en utredning som kartlägger vilka unga som drar sig mot extremvänster/-höger kretsar. Är inte det att hota demokrati, om något?!

Det måste vara ett skämt när en minister i den sittande Regeringen hävdar att andra hotar demokratin. Det är dom, Regeringen, som har genomdrivit FRA-lagen, det är dom som driver igenom IPRED trots att de har majoriteten emot sig och det är dom som har gått sina väljare bakom ryggen. Jag har med många tappat tron på dagens större partier just på grund av detta. Vafan är det för jävla sätt?

Åsiktsregistrering hör hemma i gamla STASI, eller i boken 1984. Om det ska startas en utredning så borde det vara en om hur demokrati skall försvaras i Sverige istället för hur den skall nedläggas!

Ibland önskar jag att vi hade en mer levande debatt i skolan om vad Demokrati egentligen är. Även jag halvsov, men jag har tagit igen det med egenstudier. Begreppet är mycket svävande och kan sväva iväg, lite som en ballong. Just därför måste man alltid aktivt hålla begreppet på rätt plats och försvara det. Alltid.

Det är just därför Nyamkos utspel bör ifrågasättas. Tror ni att hon vill att alla som har folkpartistiska åsikter ska registreras i en speciell databas?

Jordbävning

2008-12-16T15:24:00.006+01:00

Inatt vaknade jag upp av att saker föll.

Med ett ryck vaknar jag upp. Mina jongleringskäglor som stod i bokhyllan föll i golvet och med dom en del andra dekorationer. Tillsammans med dom ett ljud i väggarna, något sorts eko, eller är det en smäll? Har något kört in i huset?

Klockan är ungefär 6:30 på morgonen i Lund och mina käglor kan omöjligen ha varit på väg att falla en hel natt. Jag är förbryllad - är det någon i rummet? Jag blir rädd och sätter mig upp. Eftersom att jag har vaknat med ett ryck är kroppen redan vidvaken. Ingen i rummet. Har grannarna fest? Jävlar vad de måste ha stampat i golvet för att få saker i min hylla att falla. Men fest...klockan 6:30 på morgonen? Jag går ett varv i lägenheten och kollar och kryper därefter tillbaka till sängs och tänker:
- Det kanske skulle kunna vara en jordbävning? Jag ler och leker med tanken och somnar visst om att jordbävningar, de händer såklart aldrig i Skandinavien!

Tänk vad fel man kan ha.

Tack och lov verkar ingen ha skadats i sånna här incidenter:

...men man blir ju lite skakis, hehe.

Drupal-utvecklare sökes

2008-12-08T09:00:00.000+01:00

I förra veckan blev jag uppringd av en rekryteringsfirma i Malmö, Framtiden AB, som sökte Drupal-utvecklare. Detta var tredje gången på ett år som någon ringer upp mig och frågar om jag vill ha jobb. Inspirerande!

Lite smickrad blev jag allt att de ringde upp lilla mig och bestämde mig att iallafall gå dit på intervju och se vad de hade att säga. Jag hade aldrig varit på en regelrätt intervju, så det skulle bli kul.

Det kan inte vara lätt på ett rekryteringsföretag att veta någonting om området de ska anställa någon inom. Det gällde även i detta fall. Jag fick förklara både vad Drupal var som sådant, backend, frontend, MVC... Resultatet? Jag var deras bästa kandidat och gick med till nästa intervju på företaget som sökte Drupal-utvecklare.

För er som inte har varit på ett rekryteringsföretag tidigare så måste man, innan man får information om företaget skall anställa, skriva på ett kontrakt där man förbinder sig att inte börja jobba åt företaget direkt (utan förmedlaren som mellanhand dvs.). Detta kontrakt "sades" gälla i sex månader, men jag kritiserade Framtiden AB hårt att detta inte stod på kontraktet. Jag fick en muntlig försäkran, men tycker att det är pinsamt. Antag att jag vill jobba åt detta företag om fem år? Ska jag inte få det då?

Eftersom att jag ska göra examensarbete nästa termin så är frågan dock hur mycket tid man vill lägga ner. Jag skall tala med min examenscompadre Frode om saker imorgon. Drupal kanske är roligare om det förblir en hobby.

Django...

2008-12-07T11:46:00.004+01:00

...men jag glömde i förra inlägget att ge Django cred för sina riktigt snygga sajt - speciellt förstasidan är imponerande väldesignad.

Att få in mycket information på en förstasida utan att den blir plottrig är mycket svårt. Om man föredrar fix bredd eller varierande bredd kan alltid diskuteras och Djangos förstasida är ett utmärkt exempel på en väldesignad sida som hanterar variabel bredd.

MVC, Django och webbgränssnitt

2008-12-05T11:31:00.005+01:00

Häromdagen skrev Slashdot om Model-View-Controller-modellen, allmänt kallad MVC. Intressant läsning om en design pattern som har tappat sin ursprungliga betydelse. Kul timing, då jag den senaste månaden har provat en hel del olika ramverk för webbutveckling som säger sig ha baserat sig just på MVC.

Slashdot artikeln hänvisar till blogginlägget Removing the Model-View-Controller Straitjacket av Malcolm Tredinnick, ett inlägg som ger en sammanfattad bakgrund till vad MVC är och brukade vara. Inlägget förtsätter och ger inblick i hur hela designmönstret (en: design pattern) har blivit luddigt då man försökt att applicera det på icke-GUI-program.

MVC användes ursprungligen för att enkelt utveckla grafiska användargränssnitt, alltså t.ex. vanliga Windows-program med fönster och knappar mm. I allmän mun brukar MVC beskrivas i tre delar

Modellen, som hanterar datastrukturerna som programmet använder sig av. Ibland kan detta vara en databas. Exempel kan t.ex. vara en lista över namn och telefonnummer.

Vyn, som är det som användaren ser, i GUI-implementation är detta det fönster du ser framför ögonen.

Controllern, som hanterar kommunikation mellan Modell och Vy.

Den ursprungliga idéen med MVC var att Vyn skulle bli påmind om någonting i modellen förändrades (liknande Observer). Ett problem är att detta inte kan implementeras på en webbplattform då sidorna generas vid behov. Av den anledningen modifierades den ursprungliga idéen så att Controller-delen var den del som fick ta emot anrop från klienterna och som tillsammans med mallar genererade den HTML som skickades tillbaka.

Malcolm menar att denna 'modifikation' är större än man tror. Hela idéen med MVC baserade sig på GUI-utveckling och genom att föra in MVC i webbutvecklingen så har man modifierat designmönstret alltför grovt för att kunna säga att man fortfarande håller på med MVC-utveckling. Malcolm tar Django som exempel, även om han påpekar att Django inte är ett undantag. Då jag lagt några dagar på att utveckla en halvklar sajt i Django, blev Malcolms analys ännu mer intressant.

Django är en ramverk för att utveckla hemsidor som slaviskt följer (det modifierade, asynkrona, om man så vill) MVC-mönstret. Ramverket är skrivet i Python och tanken är att man genom att tvinga utvecklaren att dela upp sin kod i löst kopplade delar (Modell, Vyn och Controllern) ska göra hemsidans kod mer strukturerad och lättadministrerad.

Min erfarenhet av Django och många andra ramverk för webbutveckling, som hävdar att de bygger på MVC-modellen, är att de i fel spår. MASSOR av dessa ramverk ställer för stora krav på programmeraren och saknar den flexibilitet som kan behövas. Exempelvis så är Djangos template-system (sv: mall) Kid riktigt förfärligt med en knölig syntax som dessutom inte tillåter att data modifieras i mallarna, något som aldrig krävdes i det ursprungliga MVC-mönstret. Idéen är god med det blir mer knöligt och mer hopp i kod än kontinuitet när man läser den.

Ruby-on-Rails i all ära, men syntaxen är förfärlig. Kanske PHP är det bästa vägvalet ändå, trots att det inte kräver någonting av ens programmerare alls. Än.

Dålig webbdesign: Stadium.se

2008-11-29T22:38:00.003+01:00

På Stadium.se står det att de vunnit pris för bästa E-handel. Grattis - men hur?!

Det är på ett sätt sorgligt att en sajt som Stadium.se vinner priser för en hemsida som är både slö, ointuitiv och saknar produkter.

Att Stadium.se är slö tar det inte många sekunder att inse (även om det tar många sekunder, heh). Försök att förflytta er runt på sajten så känns det. Man somnar. Vanligtvis brukar flaskhalsen vara sökning på sajter, men i detta fall så är det även de flesta andra sidor inräknade i denna kritik.

Sajtens design. är heller inget att hänga i julgranen. Dagens sajter brukar vara hierarkiskt strukturerade. Anledningen är att det ger en intuitiv upplevelse för besökaren, som lätt kan hitta tillbaka vägen man har kommit från. Hierarkin är också en möjlighet att dela upp sajten i större delar. Denna uppdelning brukar göras med en primärmeny då man just väljer en sektion av sajten (ex. butik, nyheter, kundtjänst). Varje klick på en primärlänk genererar en sekundärmeny där man kan välja vad man vill läsa om under den valda sektionen. Man kan även ha ytterliggare en tredje menynivå som genereras av sekundärmenyvalen, även om många argumenterar att två nivåer gott och väl räcker för de flesta sajten.

Stadium har tre nivåer, och det är ingenting fel i det så länge menyerna är placerade på ett intuitivt sätt, men det är de inte. Högst upp på sidan finns Min Sida, Träning, Trend, Om Stadium. Detta är deras primära meny, men menyn direkt under agerar både sekundärmeny och tredjenivåmeny! Om man surfar runt bland produkter så är den en tredje nivå, medan man t.ex. under Om Stadium är en sekundärmeny.

Jag är övertygad att jag inte är den enda som var förbryllad. Till råga på att menyplaceringen är ointuitiv så ligger sajten flera år bakåt i tiden vad gäller andra standardverktyg idag för att göra en sajt lättnavigerad, sökmotoroptimerad och saknar även standardverktyg för att extrahera information. Jag talar om:

Breadcrumbs (sv: brödsmulor)
Clean URLs (sv: rena URL:er)
RSS/Atom feeds

Inte nog med det så lyckades jag inte hitta det jag sökte, nämligen koner till handbollslaget som skall startas i vår. Hela sajten var en stor besvikelse vad gäller att hitta, hastighet med mera. Jag tror domarna i E-handelstävlingen helt enkelt jämförde förstasidorna.

Sammanfattning av tiden i USA

2008-10-30T01:04:00.007+01:00

När man studerar utomlands via Lunds Universitet så förbinder man sig att fylla i en rapport efter sin tid utomlands i STARS - Student Abroad Rating System. Det är en 10 steg lång questionaire dr huvudfokus ligger på steg tre där man i en skriven rapport ska berätta hur ens år har varit, typ.

Jag känner mig mycket dömmande men har samtidigt varit mycket ärlig. Här är min text (på engelska):

Chapel Hill was a bit of a wild card to me. Arriving in the middle of August I was chocked by the tremendous heat that hit me when stepping off that airplane at the Raleigh/Durham airport. Being a Swede I was not expecting 40+ degress Celsius and I did not even know what to expect as of the climate in North Carolina!

A few days before I left Sweden I was contacted by one of my two apartment mates, John, who offered to pick me up at the airport. This was a great relief, to get an easy transport to campus is much appreciated when arriving at a place you've never been before. I did hear stories about other exchange students who did not know how to get to the university taking buses, cabs and even hitchhiking! Starting from fall 2008 I think UNC might have a shuttle going back and forth to the university for exchange students arriving.

If you've gotten housing through the UNC Housing (on-campus living), which I did, you will get an e-mail with contact information to your roomies/apartment mates. I recommend sending them an e-mail asking if they might be able to pick you up - DON'T rely on public transport your first day - a cab is a much more wise choice. Hazzling with public transport is something that can be done later throughout your semester/year at Chapel Hill as it is messy and takes times. Plus the bus drivers are usually mean.

Another thing people did not know was what to do when they arrived at UNC. Especially if they came a few days before school started. The number one thing I recommend you to do is to get to the FedEx Global Education Center and register that you have arrived. The people there are friendly and helpful. Since I missed the introduction meet I was happy getting that kind of expertise, for example a map etc. I was also pretty quick to unite with my Swedish compadre, Hans, who also was from Lund University and would be at UNC for a year just like me. The study abroad program in Lund introduced us to each other. It was definitely nice to have someone to fall back on speaking our native language for a lunch once in a while...

So, what did I expect from a year abroad? Expectations are very personal. Compared to most other international students from Europe I did not expect to go out every second night. I did expect I would get to know Americans, a few very well. Concerning the American culture I did not expect many of a difference. A western country I thought, with few difference.

For me the US has always been two sided. So many things you've heard through word of mouth but still American media showing something different. I read a lot on the web, but I have now understood that they are very liberal pages I've been hanging out on. United States is a very big country (yes, think again, BIG) with a great diversity of opinions.

Before I came to Chapel Hill to study I was traveling through the country for three weeks when I was about twelve years old. I had tons of memories seeing New York, Chicago, the Grand Canyon, Los Angeles, Las Vegas, Philadelphia and more. Even though my parents lived in the states for nearly a year while my dad studied in Philadelphia they never really gave me an idea what to expect. For the better of it, I guess. I like making my own opinions.

That trip far back in time gave me picture of the over sized cars, buildings and people(!). The images and the visual America, but only the visual. It's funny I use the word ”visual” America. It is a pretty descriptive word. I think about nature scenery that changes throughout the country, I think about how people are acting and behaving – it's all about the visual, titles and a good CV. It's about selling yourself or your product. Whether there is something behind the hansom face or not doesn't really matter as as short term impressions are more important.

This leads me to my 2 central conclusions when it comes to Americans and also my greatest disappointment with my year abroad. Americans are all super nice, with perfect smiles but for me it was hard to reach beneath that surface. I wanted to reach beneath the surface of America and talk politics, gender studies, values, their families... To me, that is my way of getting to know a culture fully. When headed back to Sweden I was surprised I only got to _know_ a so few Americans (whereas one became my current girlfriend!).

I was also surprised by the, in general, lower maturity level of american students compared to European ones. My theory on this is that they still are very much dependent on their parents for paying their tuition fee and housing expenses, they are not allowed to drink until 21, and they are living under strict regulations in campus (with RA's, Room Advisors, emplyed students on every floors who are acting like police men to see that everyone obeys the rules). It sometimes felt like more of a high school (Swedish: gymnasium) coming from Lund.

(Yes, I do sound very judging, but these are all remarks I've made throughout the year.)

Each and every time I am abroad I'm surprised to realize the perspective I get of Sweden. My year in the States was no exception. The trip has given me many insights: It's been very interesting to see extreme capitalism (for a Swede, at least) in action and how it works, a society with less ”looking forward” and more living in the present, a society based on debt, a government that does take care of its citizens with problem...ehm...I mean doesn't intrude :-)

I have definitely become much more politically interested during my time abroad. During spring 2008 there was the primary election going on across the country. The American 'pop politics' gave me an opportunity to see both Barack Obama and Chelsea Clinton trying to convince the mostly liberated Chapel Hill to vote for Obama vs. Hillary Clinton. It's been interesting hearing the americocentric world view, not just from the politics, but from ordinary American people who are talking about Europe as one country.

I mentioned above that Chapel Hill was liberated. In fact it was a small island of liberalism on the desert of (religious) conservatism. I am not religious myself and being from one of the most secular countries in the world I was aghast to see men preaching fundamentalist Christianity on central campus explaining how homosexuals end up in Hell together with the women wearing too short skirts. It was interesting seeing religion, and even more God, infiltrating everyone and everything. Public circles of prayers, presidential speeches and bible studies. Things I've heard of but never seen to such an extent.

Just like God infiltrates everything you also have the military and patriotism. The military presence, as the country in fact is (as of writing) at war, was very interesting to see. But also the presence of a blind patriotism. How can you protect borders if you've never crossed them?

The us vs. them scenario was seen all the time. Competition is fierce and real in the states. Either we are talking about sports, academics or war. In Sweden don't have something like that.

And as for my academics, I did learn a lot. I've almost exclusively been taking graduate classes, mostly at the Computer Science department. Being used to the Swedish educational system (esp. Civil engineer system) I'm don't think I ever grasped the American system as a whole. I've been taught throughout my time at university that as long as I know everything being said in class the final exam will be easy. In the US the lectures were extremely easy and seldom touched upon advanced subjects, yet the exams expects different.

The American classes are smaller and in a way open up for more discussions. Something I was lacking during my time at UNC was the teachers asking me how my studies went. It's definitely not easy acclimatizing to a new system, I wanted to have a better dialog where I could ask more about what they expected and could have an ongoing dialog. Being an exchange student sometimes made me feel a little neglected. Sure, it was possible to visit the teachers but they were either interested in either 1) helping you with a problem or 2) working on their research.

It's been said before, and I also came to the same conclusion: The American education is not very hard, but there's a lot of work! All my grad classes except one required me to do a project at the end of the semester. Because the classes were not part of a program any intercourse planning of projects did not occur which meant we all had to hand in all our projects the exact samt week. Huh. If you want to have time getting a feel for the country and not getting too stressed about school I strongly recommend to start of slowly with taking grad classes. They are not hard in theory, and usually start off very simple, but become stressful in the end. Especially the upper graduate classes (that also has some Ph.D. students in them).

As I said before I got an apartment through the UNC on-campus housing. I sent in my housing application with the rest of the bunch of papers that also contained my class registration form. The number one thing you should know about housing is THAT YOU CAN CHANGE ROOM MATE ANY TIME. I had issues with of my first two and being abroad is enough of an issue your initial time in the country. You want to be able to relax in your home. So, if an issue arises early, just switch and don't hesitate, it'll only make things worse.

There are lots of different residential dorms, the one I asked for in my application was called Ram Village and is one of the newer ones where you actually get your own room (alone, ie. not shared, which is common in the US). If you don't specify, most exchange students will likely be put in an apartment housing with your own room (although there were exceptions, a Danish friend did not). There were, however, also exchange students that found their own housing off-campus. I think they found them on Craigslist on Internet, but I'm not sure.

Concerning on campus housing you are not allowed to live cross-gender, ie. boy-girl, and you are probably not likely to be allowed to do that at any American university. Pretty silly. If you want to live together witha girl you have to do it off-campus.

The US is extremely car dependent. There was one exchange student that did buy a car I remember, but I would recommend you to already start thinking about maybe get together with some friends and buy a shared car. Parking is a hazzle on-campus so somebody with a parking off-campus would host the car. Sharing a car would make grossary shopping SOOO much easier. The American students can rarely cook and they instead have meal plans at the two university dining halls (you buy a plan per semester, there are different plans). Either get a car or find a nice American who can drive you, heh.

There are buses going around on campus but as soon as you wanted to leave somewhere you were car dependent. Buses to Raleigh and Durham exist. The nearest Greyhound bus (that goes to different parts of the US) stop is in Durham, but you need use a car to get there. Don't go with Greyhound at night. It's scary and STUPID(!) I did it to Washington DC.

Do you want to know more? While in the states I started my own blog (in Swedish) that can be reached here: http://ztyx.blogspot.com
It contains lots of stories about my experiences. Especially look at the (early) posts tagged "Utlandsstudier" (http://ztyx.blogspot.com/search/label/utlandsstudier) that should make life easier for you if you are planning to go to Chapel Hill, the US or just abroad. The blog is in Swedish.

Finanskrisen, bra?

2008-10-13T02:04:00.003+02:00

Här kommer kvalitetshumor postad på Dan Nilssons blogg tidigare idag:

Finanskrisen på YouTube

2008-10-08T00:06:00.003+02:00

Här kommer en mycket tänkvärd film som ger ett mycket intressant perspektiv på dagens finansmarknad och hur den fungerar:

I själva verket är den den första filmen i en serie av fem, så räkna med cirka 50 minuters film om man vill plöja igenom alla. Jag har sett de första, men känner redan att jag vill se dom igen.

Tack Calle för att du skickade denna till oss efter dagens lunchdiskussioner!

Ekonomikrisen

2008-10-01T16:54:00.008+02:00

Jag tittade precis på DN:s webbteve där människor på stan fick tillfälle att fråga ekonomiexperter om den pågående globala ekonomikrisen. TV-inlägget kan ses här.

Eftersom att ekonomer är allsmäktiga, styr världen och vet allt så undrar jag om de inte skulle kunna besvara fler framtidsfrågor än "Kommer räntan att ha gått upp om ett år?" och "Hur kommer det att gå för fonderna om ett år?". Mina frågor är:

Kommer "fonderna" att ha gått upp eller ner om 10 år?
Kommer vädret att vara bättre om ett år?
Vad är värdet på en stokastisk variabel?
Kommer USA att kollapsa inom 50 år?

Allvarligt, jag tycker synd om dessa tre ekonomer i TV-rutan som försöker svara på saker som ingen riktigt vet. Samtidigt förstår jag heller varför de inte vidhåller att de inte vet.

Vad som gör en webbutvecklare ledsen

2008-09-28T12:23:00.000+02:00

INTERNET EXPLORER.

Vad händer på Subprime-marknaden?

2008-09-27T21:33:00.000+02:00

Här har ni två britter som är både roliga och duktiga att på ett mycket avslappnat sätt beskriver vad som händer på den globala marknaden idag:

Läsvärt och tänkvärt.

Vad som gör en dataknutte glad

2008-09-26T15:00:00.000+02:00

Filesystem            Size  Used Avail Use% Mounted on
/dev/sda1             109G   58G   46G  56% /

*tömmer papperskorgen i Linux*

jens@supraflex:~$ df -h .
Filesystem            Size  Used Avail Use% Mounted on
/dev/sda1             109G   38G   66G  37%

Nån gång fick jag höra att Windows inte hade givit detta resultat i Windows där innehållet i Papperskorgen ignoreras när man kollar hur mycket plats man har... Någon som vill kontrollera?

Översättningsprojekt

2008-09-23T14:09:00.000+02:00

Häromdagen nämnde jag att jag har varit involverad i den svenska översättningen av Drupal. Detta har lett mig in på ett potentiellt Drupal projekt som har som mål att automatiskt kunna identifiera felaktiga översättningar.

En översättning är i princip bara ett par textsnuttar som är kopplade till varandra. Den ena är i originalspråket (vanligtvis engelska) och den andra är på svenska. Drupal använder sig av ett översättningsbibliotek som heter Gettext som sparar dessa strängar på ett mycket enkelt och bekvämt sätt i .po-filer (och .pot-filer). Genom plocka in dessa textsnuttar och för varje översättning jämföra dessa så finns det en hel del småfel som kan identifieras redan innan de skickas in till den centrala kodbasen på Drupal.org. Kalla det automatisk testing av översättning, om man så vill.

Projektet ligger nu på planeringsstadiet och här diskuterar den svenska gruppen vad för typ av misstag som modulen/programmet skulle kunna identifiera.

Man vill ju helst inte göra dubbeljobb, och det låter som att testing av översättning redan är på ingång, frågan är just var på Drupal.org jag kan finna det/de projekt(en) som eventuellt redan har kod skriven för liknande saker. Man vill ju helst att det ska vara modulärt och utbyggbart - medans svenska och danska gruppen säkert har i stort sett samma krav på felöversättningar så kan det skilja sig radikalt i jämförelse med t.ex. arabiska. Av den anledningen ser jag typ att projektet implementerar en svit av tester och att olika språk därefter skapar en profil, som är en urval av dessa tester för deras språk.

Det ska bli intressant att se hur det här går.

www.ungpirat.se lanserad i beta

2008-09-22T11:54:00.004+02:00

Äntligen är UngPirat.se ute i en publik beta-version!

Precis som folk inleder dåliga tal så inleder jag mitt (dåliga =) ) blogginlägg genom att säga att jag ju inte är någon designer. Trots detta så tycker jag att jag har gjort ett någorlunda bra jobb med att bygga utveckla ett Drupal tema baserat på Zen - något som jag hade övervägt att inte göra om jag visste hur mycket jobb det var med sökmotoroptimerade teman!!! ...strul med Internet Explorers egna "standarder" kommer man ju aldrig ifrån...

Sidan bygger som sagt på Drupal, version 6.4, och har en stor bunt moduler för att göra livet gladare för både utvecklare och besökare.

Att utveckla sajten har för mig varit ett stort lärorikt äventyr. Jag har för första gången efter att ha läst om Drupal i många månader börjat koda i det. Inte bara göra temat. Jag har hjälpt till med den svenska översättningen av Drupal, men också på kul börjat försöka att skicka in lite patchar här och var (jag heter ztyx) för att för att hjälpa till och lära mig Drupal. Att hjälpa till är jäkligt kul och myyycket beroendeframkallande!

Utvecklingen av Ung Pirat har gjorts lite under våren, en del under sommaren men mestadels nu i början av hösten. Ung Pirat hade förbundsstyrelsemöte igår och målet var att få den klar tills dess. Jag missade den deadline:n med 12 timmar.

Hästjobbet för detta projekt har dragits av mig och endast mig. Så länge det inte varit någon pressat så har jag tyckt det varit kul, men om man inte får betalt för ett jobb som detta så är det inte roligt att pressad. Då blir jag mest stressad, och så var det de senaste veckorna på grund av deadline:n som kom upp.

Av denna anledning har jag nu som mål att sätta upp en gynnsam utvecklingsmiljö för alla som vill hjälpa till (ett mailutskick har givit mig 18 intressenter!!!). Hemsidan ligger redan på ett publikt Subversion repository och kan checkas ut av vem som helst för att leka, men det finns inget bugghanteringssystem/system för att hantera att-göra lista etc. Ung Pirat har en wiki (som faktiskt har en inaktiv att-göra-lista för hemsidearbete), men vem vill hantera buggar i en wiki. Av denna anledning kikar jag på att inom kort installera Trac och hoppas att det finns några eldsjälar att ta upp hemsidearbete med, eller utan, mig.

Ja, och hur finner man eldsjälar som vill börja utveckla på hemsidan? En mer allmän fråga kan vara hur man involverar människor i volontärsarbete? I vårt fall så anser jag att kunna Drupal som webbutvecklare är ett starkt plus. Det är ett system som är i stor tillväxt och efterfrågan på kodare är betydligt större än tillgången (ex. så lutar Bonnier åt att bygga hela deras nya webbplattform i Drupal!). Dessutom så får man mycket goda kunskaper i att utveckla i ett team.

Jag har ju 18 intressenter, men jag räknar med ett visst bortfall, såklart. Drupal är inte bara HTML rätt och slätt; för att arbeta med Ung Pirats (tema) krävs goda CSS-kunskaper och pyttelite kunskap i PHP. För kodande krävs SQL och goda PHP-kunskaper. Jag hoppas att lanseringen av Ung Pirats beta-sida ska väcka intresse hos många av de intresserade - jag vill att de ska se saker som kan förbättras - för sidan är definitivt inte klar vad gäller design och funktionalitet!

Over and out. /J

Replacing a folder in Subversion

2008-09-22T02:17:00.011+02:00

So you have an external library foo version 1.0 that you have committed to your Subversion repository together with your code. Let us for simplicity say that your external library is situated in its own folder.

One day you realize that there is a new version 2.0 of foo released. You download it and since there was a while ago a lot of the file structure in the foo project has changed. How can you replace the files in your current repository in a good looking fashion?

Now you could remove the old foo-library. Commit, and import the new version of foo. But for me I always think it's important that a commit is correctly reflecting a change. And I would say that upgrading the foo library should be done in ONE commit. How do you do this? It turns out it's a pretty hard problem and something that does not exist in todays Subversion.

I solved this by running rsync from the new library folder to the old library folder, ignoring the .svn-folders:

$ rsync -vlr --exclude=.svn --delete foo_new/ foo_old/

Doing an

$ svn status

then gave a me a list of all newly added files (question marks), removed files (conflicts/exclamation marks) and changed files (M, as in modified). The added files and removed files then manually had to be added/removed in my local checkout before committing - something that could have been scripted if I wasn't doing this at 2:30 in the morning :-)

Please post if you do have a better solution.

Edit: Changed the title of this post.

SJ:s biljettsystem knäckt

2008-09-19T19:01:00.002+02:00

En artikel på DN.se skriver att "SJ:s biljettsystem är hackat".

Jag tror egentligen att deras system är knäckt eller crackat, och återigen har dagens pappersjournalister visat var de står i teknikkunskap.

För övrigt så skriver författaren till artikeln:

De falska biljetterna ser ut precis som de riktiga, men enligt SL:s försäljningsavdelning går de att känna igen vid en kontroll.

Eh? Om de går att känna igen vid kontroll så har har ingen knäckt deras biljettsystem! Eller?

Artikel om Drupals grundare och Drupal i sig själv

2008-09-16T19:14:00.003+02:00

Drupal som är ett av de kraftigaste webbpubliceringsverktyget som finns idag. Jag har redan i tidigare blogginlägg skrivit om hur imponerad jag är av systemet och dess brinnande community. Ett skepp kommer lastat med en intervju av systemets grundare, Dries Buytaert.

Artikeln finns att läsa här (engelska).

Digitalt liftande #2

2008-08-29T20:30:00.000+02:00

För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg med titeln Digitalt Liftande. Hemsidan PickupPal.com var inte den enda som erbjöd tjänsten.

Några dagar efter mitt förra blogginlägg skickade min vän en länk till ytterliggare en hemsida för digitalt liftande/samåkning, nämligen Samakning.nu. Denna tjänst är, som man kan gissa på titeln, svensk.

Sidan är stilren och snygg, men upplägget är annorlunda än PickupPal.com. Istället för att sajten matchar bilförare och liftare (enkelt och smidigt!) så ger denna sida en lista över möjliga rutter som man kan hoppa på (knöligare, men mer kraftfullt). I en ultimat värld så hade man nog velat ha båda funktionerna. En stor fördel för många tror jag också är att Samakning.nu finns på svenska. PickupPal hävdar att de är internationella men gör ingen ansträngning att översätta sin sajt till något annat språk...

Demokraternas konvent

2008-08-29T13:04:00.008+02:00

Har lyssnat på Demokraternas konvent i en timme nu. Såhär uppfattar jag deras tal realiserat i ett tag cloud:

Family, God, fotball, warrior, Obama, parents, children, fight

En bra sammanfattning, tycker jag.

Creativity vs. Law

2008-08-29T11:37:00.002+02:00

Här kommer en film som fångar en del av mina tankar och idéer om copyright, idéer, demokrati och ansvar.

En väl värd 20-minuter lång presentation av Larry Lessing som kan varmt rekommenderas för att sätta sig in i dagsaktuell problematik kring bland annat intellektuell äganderätt:

Digitalt liftande

2008-08-26T10:47:00.003+02:00

Förra veckan presenterade en vän en kul affärsidé för mig. Han bjöd in mig i projektet. Men som många idéer var denna redan tagen...och som sådan så kan jag nu berätta vad idén gick ut på.

Genom att åka tillsammans i bilar så sparar man både pengar, trafik och miljön. Detta var grundtanken i projektet. Men det är inte alltid man har passagerare i sin nära omgivning (vänner, familj etc.).

Min väns lösning på problemet var en webbportal där passagerare och förare kunde finna varandra. Passagerare och förare skrev in vart de vill/skulle och sedan matchade hemsidan dessa med varandra.

Enkelt, kul och så gjorde man någonting bättre för världen. Ett sorts digitalt liftande kan man säga. Vi gick igång på idéen och jag har vänt och vridigt på idéen under den senaste veckan och utgått från att ingen annan gjort det eftersom min vän har försökt finna något liknande på nätet under ett halvår.

MEN! Idag damp det ner ett mejl. PickupPal.com är en exakt replika av vad vi hade tänkt oss. Någorlunda snygg, enkel och smidig. De har testat den affärsidé vi tidigare hade med att ta provision utan att lyckas men numera övergått till att bara tjäna pengar på reklam, något som vi också hade diskuterat.

Jag har ett konto nu och ska nu testa tjänsten. Den kommande helgen planerar jag, och Julie som jag har på besök, att fara till Stockholm. Efter att ha lagt in att vi vill lifta till Stockholm så har två förare blivit kontaktade. Ska bli spännande att se vad de har att säga.

Tillbaka till planeringsstadiet,

Jens

Laptopskärmar

2008-08-18T22:02:00.012+02:00

Min bror skickade mig ett mail häromdagen och frågade mig vad han ska tänka på när han köper laptop. Mitt svar fick mig att börja tänka över dagens skärmar...

Sedan ett par år tillbaka övergår i princip hela TV- och datorskärmmarknaden till att använda sig av 16:10-proportionen (istället för 4:3). Slashdot hade för länge sedan en öppen fråga* om hur programmerare skulle ta denna övergång då alla skärmar skulle bli bredare och lägre - något som för programmerare gör att man kan se mindre kod, på en lika stor area. Helt enkelt Ineffektivitet 2.0 i mina ögon!

* Om jag kunde hitta den, så hade jag länkat. Har förgäves letat...

Problemet sträcker sig inte bara till programmerare utan även till alla de människor världen över som använder datorn som ett redskap för att ordbehandla och att surfa. Datorer blev ursprungligen populära just för att de var ett bättre alternativ till skrivmaskinen och majoriteten av datoranvändarna använder datorn för att surfa - då är 16:10 formatet riktigt riktigt uselt eftersom läsbarheten minskar med textens bredd. Det är höjd man vill ha i ett Word-dokument och på en hemsida för att öka läsbarheten och översikten över information framför ens ögon.

Hade jag ur ett designperspektiv konstruerat skärmar så hade jag antingen hållt mig till 4:3-formatet eller kanske till och med lanserat 10:16-skärmar. Rent designmässigt så är 16:10 förfärligt för allt annat än just filmtittande och eventuellt spelande.

Man kan vrida vissa skärmar så att man får 10:16, jag vet...men varför säljs inte sådana skärmar i högre utsträckning? Dessutom så saknas vridningsfunktionaliteten i dagens nya bärbara datorer. Man kan tycka att det är lustigt att de "business notebook" som säljs idag har skärmar som är designade för att titta på film och spela datorspel! Om jag var en affärsman så var det inget som jag hade prioriterat till min nya företagslaptop...

Anledningen till att skärmproducenterna har bestämt sig för att övergå till 16:10-formatet sägs vara för att möta de kommande behoven att använda datorn som en mediaspelare. Men jag frågar mig samtidigt varför den gamla skärmen slopas. Är trycket större att titta på film på datorn än att använda den för surfande, ordbehandling och programmerande...? Lite konspiratoriskt tror jag också skärmtillverkarna behövde ett nytt format för att styra marknaden och upphålla sina försäljningssiffror.

Sist men inte minst så kan man fråga sig var filmmarknaden är till alla dessa nya skärmar som bara ligger och 'väntar' på att visa filmer framför våra ögon. 16:10-formatet finns visserligen redan i de flesta nysläppta DVD-filmer, men hur många tittar på DVD på datorn? Den nya blue ray tekniken har inte gått så bra som man trodde, och kräver dessutom en speciell läsare som få har. Var är tekniken som gör att man kan titta på filmer över nätet? Eller ladda ner? Den marknaden finns inte och det är en av anledningarna till att piratkopiering försigår.

Rättning: Min vän och korrigerare Gustav påpekade att det faktiskt är 16:10 som är det nya formatet och inte 16:9 som jag hävdade i det här inlägget. Tack för korrigeringen!

Förstaklassobservationer

2008-08-11T08:18:00.000+02:00

Förstaklassobservationer på X2000. Skrivet fredagen den åttonde augusti.

Nu har jag precis suttit på X2000 upp till Stockholm i fyra timmar. Av en händelse så fick jag tag på en mycket billig förstaklassbiljett på Tradera igår natt - en lyx som har givit mig bredare stolar, inglasad kupé, gratis trådlöst internet (alltså, ingen kostnad utöver biljettpriset) OCH SURA människor omkring mig.

Jag ogillar gärna att generalisera men den här gången får jag helt enkelt göra ett undantag: Förstaklassresenärer på tåg är surare och knöligare.

Har jag rätt?

Bilder från Roadtrip'08

2008-08-09T04:00:00.001+02:00

Nu kan du se bilder från roadtrip!

Bilderna från min och Julie:s roadtrip har legat uppe på Facebook i några veckor nu, men jag hade missat att publicera länkarna till albumen här på min blogg!

Nedan följer länkar till albumen:

...och nästa vecka kommer Julie till Sverige och hälsar på...kul!

Borta bra, men hemma bäst!

2008-08-08T15:13:00.002+02:00

I söndags kväll landade jag änteligen i Lund. Borta bra, men hemma bäst!

Jag har fått en lägenheten med kusinen och har i arbetat hårt i veckan med att få min fasta heltids(distans)anställning att fungera parallellt med att måla om lägenheten, städa Peders rum, bära lådor och övrigt administrativt arbete som måste göras vid hemkomst. Kaotiskt, men ändå skönt att veta att det är ett permanent hem som jag har landat i - sedan får det ta den tid det tar.

Mitt liv är för tillfället i kala väggar och lådor, men det kan bara bli mysigare. Nästa vecka hoppas jag att kunna sitta och programmera med någonting på väggarna.

Alla som vill är varmt välkomna att komma förbi - slå mig en pling på mitt gamla mobilnummer.

Anledningen till att folk flyr C++

2008-08-04T17:38:00.007+02:00

Nu sitter jag här i Lund och knackar kod i C++. Jag tänkte bara visa er en anledning varför inte C++ är ett nybörjarspråk:

Compiling...
AMServer.cpp
c:\program files\microsoft visual studio\vc98\include\utility(23) : error C2664: '__thiscall std::set,class std::allocator >,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >::std::set,class std::allocato
r >,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >(const struct std::l
ess,class std::allocator > > &,const class std::allocator,class std::allocator > > &)' : cannot convert parameter 1 fro
m 'const class std::_Tree,class std::allocator >,class std::basic_string,class std::allocator >,struct std::set,class std::allocator >,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class
std::allocator > > >::_Kfn,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator >
> >::iterator' to 'const struct std::less,class std::allocator > > &'
Reason: cannot convert from 'const class std::_Tree,class std::allocator >,class std::basic_string,class std::allocator >,struct std::s
et,class std::allocator >,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >::_Kfn,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator<>,class std::allocator > > >::iterator' to 'const struct std::less,class std::allocator > >'
No constructor could take the source type, or constructor overload resolution was ambiguous
C:\Documents and Settings\Administrator\Desktop\Galder repos\PLC\Galder PLC_Server\trunk\GalderPLC_Server\source\AMServer.cpp(292) : see reference to function template instantiation '__thiscall std::pair,class std::allocator >,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >,bool>::std::pair,class std::allocator >,struct std::less,class std::alloc
ator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >,bool>(const struct std::pair,class std::alloc
ator >,class std::basic_string,class std::allocator >,struct std::set,class std::allocator >,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >::_Kfn,struct std::less,class std::allocator > >,class std::allocator,class std::allocator > > >::iterator,bool> &)' being compiled
Generating Code...
Compiling...
GldPlcServer.cpp
Generating Code...
Skipping... (no relevant changes detected)
MyWMISink.cpp
Error executing cl.exe.
Creating browse info file...

GldPlcServer.exe - 1 error(s), 0 warning(s)

Felet löstes genom att ändra en rad kod från

typedef set<string> iterator;

till

typedef set<string>::iterator iterator;

SJ:s tågproblem

2008-07-21T19:10:00.005+02:00

Under min hemresa från Stockholm visade SJ sina svagheter. Dålig kundsupport och ingen 'kunden har alltid rätt' där inte!

DN.se skriver idag om SJ:s problem med Tradera-auktioner. Redan igår fick jag känna av deras strul: Jag hade vunnit en auktion på nätet, men kunde inte betala mina 600 kronor.

Jag kontaktade deras kundtjänst. Den första personen (webbservice) visste inte vad han skulle göra i datasystemet och skickade mig efter tio minuter vidare till kundtjänsten som han trodde skulle kunna hjälpa till. Efter 10 minuters köande i telefonen nådde jag äntligen kundtjänsten där en anställd som 1) först hävdade att det var jag som hade gjort fel på datorn, 2) insåg att så inte alls var fallet för att sedan 3) inse att de SJ hade sålt min plats till någon annan och att tåget var proppfullt. Med andra ord - jag var kastad av tåget.

Ja, är ju i sig inte så himla kul. Hade detta hänt inom flygbranchen hade man som kund direkt bli kompenserad genom att bli omplacerad på ett annat tåg gratis. Men så fungerar inte SJ - till råga på det hela får jag förslaget att placera mig på ett tåg som kommer fram klockan 02:50* på morgonen till Göteborg - OCH BETALA 600 KRONOR FÖR DEN BILJETTEN!

* Till skillnad mot 21:20.

Pinsamt, dålig service och snålt. I slutändan lyckades de få tag på en sista plats på mitt ursprungliga tåg och jag gick med på att betala mina 600 kronor. Då hade jag talat och väntat i totalt en timme. Men ingen kompensation fick man för det heller.

Helgtur till Stockholm

2008-07-21T13:30:00.001+02:00

I helgen for jag upp till Stockholm för att träffa familjen och tre vänner från UNC.

Jag for upp till Stockholm på fredag morgon. Tackar vet jag flextider på jobbet och på grund av denna anledningen kunde jag skjuta upp mitt arbete till under helgen och på så sätt fara tidigare. Spanjorskan Patricia, som jag lärt känna i USA under mitt år, skulle nämligen fara tillbaka till Spanien på lördag morgon.

Jag anlände under förmiddagen, lekte lite med familjen och spenderade sedan större delen av eftermiddagen och kvällen med Hans, Viveka och Patricia. Vi gick på Gröna Lund (kul!), åt middag hemma hos min familj i förorten, åkte båt, hoppade studsmatta och gick ut halva natten. Även bror Claes hängde på under natten. Tack för en underbar dag vänner och tack för en underbar helg familjen!

Var är Jens?

2008-07-17T23:30:00.000+02:00

En mycket relevant fråga - han har ju inte bloggat på flera veckor!

Det här med att blogga är inte så lätt som man tror. Grundidéen är ju att man ska ha en Webb Log - en ständigt uppdaterad sida med många små kort notiser. Men om man hamnar på efterkälken? Jag har haft en underbar roadtrip i sex veckor i USA och har sett oerhört vackra platser under turen. Massor av bilder är tagna och jag håller på att förbereda en bunt superhippa panoramabilder! Julie har redan publicera en del av de sina på Facebook ([1], [2] & [3])...

Men innan bilderna är publicerade - ska bloggen ligga och sova då? Ånej. Så får det helt enkelt inte bli (men det har det)!

Bruce Springsteen förrförra helgen var helt otrolig. Att den gamla mannen med The E Street Band kan hålla igång är helt fantastiskt. Ungefär tre pratpauser var det under den långa konserten. Också jättekul att se morsan och faster Karin rocka loss järnet!

Under hela föregående vecka var det mitt nya sommarjobb i Kungsbacka som jag tog tag i: Jag jobbar på ett säkerhetsföretag och utvecklar det datorprogram som säkerhetsvakter sitter och stirrar på i vaktrummet. Programmet ska både styra dörrar och larm samtidigt som man ska kunna ha en översikt över de olika larmen. Vill man gräva ner sig ännu mer så kan videoövervakning vara relevant längre fram...

Jobbet är kul och jag trivs med små fikaraster och min sommarjobbskompanjon Lars som programmerar på liknande, men andra grejor. Häromdagen var några av mina arbetskollegor till exempel varit inne i stan och åt sushi. Smarrigt!

I helgen kom kusinen Peder kom upp till Göteborg en sväng för att träffa sin vän Niklas. Tillsammans med dessa två och en tredje väninna Linnea var det finemiddag och utgång till Röda Sten. Kul och ovanligt att gå á-la svensk style - ingen rap, ingen kroppsgnidning som på de amerikanska dansgolvet, inga 25-cents öl och heller inte ens ögonkontakt. Välkommen till Sverige :-P

Nu under veckans gång så pinnar jag på med mitt sommarjobb. En del i projektet är programmerad i Python och en annan i Visual C++. På grund av licensbegränsningar så måste jag bygga små omvägar för att hålla hålla mig på den lagliga sidan av världen - synd, omständigt och tråkigt. Det är möjligt att jag kommer att skriva en del kommentarer under projektets gång.

Igår fick jag också träffa min lundakompis Elin Pelin som av en slump bor tio minuter från Clara (gammal korridorare - som jag bor hos) under en del sommaren. Jättekul (om än att vi var trötta)! Nästa vecka hoppas jag vi får tillfälle/väder att bada i Claras närliggande sjö.

Over and out for now,

Stränghantering i Visual C++

2008-07-17T11:16:00.005+02:00

Så sitter man här och programmerar i MS Visual C++.

Sist jag använde Visual C++ var för ungefär sex år sedan under gymnasiet någon gång. Lång tid sedan. Även om det står sig i mångt och mycket så finns det saker man frågar sig. Till exempel, varför har Microsoft definierat över fyra olika egna typer av strängar?

Att man vill separera enkelbytesträngar och multibytesträngar (á-la widestring) är fullt förståeligt. Att man, när C++ kom, utvecklade STL-klassen string förstår jag också - då blir det ju gladare och mer lättanvänt.

Följande alternativ för strängtyper finns:

string
CString
System.String
stringbuffer
BSTR
...med flera...

Tack och lov finns det funktioner för att konvertera mellan dessa (länken fungerade i morse men inte nu...förhoppningsvis senare igen).

Blogstorm mot McCain

2008-06-22T20:16:00.007+02:00

Slashdot rapporterar om en politisk bloggare som vill sökoptimera webbsidor/nyheter innehållande dålig publicitet för republikanernas presidentkandidat John McCain (officiell sajt). Hans blogginlägg finnes här.

Ett av sätten som Google sorterar sökresultat baseras på hur många länkar på webben som pekar till varje sida. En sida som har många länkar som pekar till den anses "populär" och innehålla bra information (annars vore folk inte länka till sidan!). Genom att länka till nyhetssidorna om McCain så är tanken att sidorna skall flyttas högre upp i Google sökresultat när man exempelvis söker på McCain. Det ska bli spännande att se om experimentet fungerar. Räkna med att det tar en månad för det att slå igenom då Google reindexerar (uppdaterar sin databas) ungefär en gång per månad.

Så jag tänkte:
- Varför inte hjälpa till? Jag är inte särskilt förtjust i republikaner eller McCain heller för den delen.

Länkarna är:

John McCain Votes to Filibuster Minimum Wage Hike.
McCain housing policy shaped by lobbyist.
Bush, McCain plug Social Security.
McCain blasts Obama's and Clinton's attacks on NAFTA.
McCain in NH: Would Be "Fine" To Keep Troops in Iraq for "A Hundred Years".
McCain: Bush right to veto kids health insurance expansion.
Senate passes expanded GI bill despite Bush, McCain opposition.
McCain says overturn the law that legalized abortion.
McCain Defends Bush's Iraq Strategy.

En idé

2008-06-20T18:41:00.001+02:00

Hur telefonoperatörer kan kringå avlyssning...

Lagtexten säger ingenting om hur operatörer får kringå avlyssningen. Av denna anledning kan t.ex. internetoperatören Bahnhof helt sonika ändra vägen som deras internettrafik tar ut ur landet och på så vis undgå att få sina kunder avlyssnade.

Frågan är, kan t.ex. Telia kryptera telefonsamtalen över gränsen? Kryptering är inte olagligt och på så vis kan de kringå avlyssning. Det är en intressant idé...

Produkter av FRA-lagen

2008-06-19T18:17:00.004+02:00

Efter att FRA-laget klubbades igenom häromdagen så har Alliansen fått en del hårda smällar:

1) Finlands kommunikationsminister överväger att varna finnar att deras kommunikation kan avlyssnas när de talar över telefon och internettrafik med Sverige. Problematiskt är det i Finland också då en stor del av deras internationella internettrafik går via bottenviken och passerar alltså Sveriges gränser.

Andra internationella aktörer har redan före omröstningen igår kritiserat lagförslaget. I Mars gick Google ut och sa att de inte tänker investera i några datacentraler i Sverige om lagen träder i kraft. Andra stora aktörer har också visat kalla handen mot Sverige efter lagen.

2) Många arga mail har inkommit till regeringen. Enligt DN sa registratorn idag att de "formligen blivit mejlbombade". Lycka till med att svara på de mailen. I samma veva vill jag också nämna att den mailtråd som jag har blivit insvept i (se föregående blogginlägg) fortfarande pågår. Många intressanta och välskrivna inlägg är det där.

3) DN har dessutom publicerat en artikel om hur man enkelt kringår att bli avlyssnad av FRA. Äntligen har en del av det material som jag velat göra allmänheten mer uppmärksam på nått den breda massmedian. E-post kan avlyssnas lätt! Det finns även program för att göra ens surfande anonymt med mera.

Synd är dock att DN inte har fokuserat mer på gratisversionen av GNU Privacy Guard som kan användas för att kryptera mail och är gratis. Jag har funderat länge på att skriva ett litet informationsmaterial om hur det fungerar. Alternativt en bok. Kanske det är dags nu?

Även NyTeknik tycks ha publicerat en artikel om hur man kringår FRA:s avlyssningar.

Dessa två artiklar visar hur oerhört lätt det är att kringå FRA:s spaning och säger på samma gång väldigt mycket om hur mycket mer lagförslaget går emot demokrati och inte gör någon skillnad rent tekniskt i övrigt - vill en terrorist inte bli avlyssnad så finns det en uppsjö med programvaror gratis på nätet för att kryptera sin kommunikation.

Uppdatering, igen: FRA-lagen

2008-06-18T23:17:00.005+02:00

Något nytt hopp var det alltså inte. Lagen har bifallits. Gått igenom.

Richard, du hade så rätt så. Igår klockan 21:21 lokal tid röstade riksdagen igenom FRA-lagen med en mindre modifikation; I själva verket en så liten modifikation att det i princip var samma förslag men i vackrare ord - eller tingel tangel som något blogginlägg skrev.

Något som var lite kul var att jag faktiskt fick ett svar från en av de riksdagsmän, Ewa Thalén Finné, jag mailade. Jag citerar:

Hej!

Tack för alla era mail och ursäkta att jag svarar er i ett massvar och att ni inte alla har fått svar omgående - har haft några mail att hantera.

Jag kommer att rösta för att signalspaningen i Sverige får bättre lagreglering. Jag är av den åsikten att signalspaning är viktigt för Sveriges och svenskarnas säkerhet.

Jag vill börja med att konstatera att jag sällan mött någon fråga där det finns så många missuppfattningar som i denna. Exempelvis är inte den signalspaning FRA bedriver tillåten när det gäller kommunikationer inom Sverige. Inte heller trafik som sker inom landet, men som passerar Sveriges gräns av tekniska skäl, omfattas av rätten för FRA att bedriva signalspaning, vare sig mailtrafik eller telefontrafik, om eller när sådan trafik "fastnar" på grund av angivna sökbegrepp ska den omedelbart förstöras. FRA kommer inte att lagra samtlig mailtrafik som passerar våra gränser. Många blandar ihop signalspaning med buggning och lagring av teleuppgifter. Det är olika frågor.

All form av underrättelseverksamhet innebär per definition att någons integritet kommer att kränkas vid något tillfälle. Därför är det viktigt att denna verksamhet hanteras med största varsamhet och selektivitet. Skulle vi inte bedriva underrättelseverksamhet i vårt land över huvud taget skulle vi behöva förlita oss på andra nationers underrättelseorganisationer för information och det är ingenting som görs frivilligt eller gratis. Dock vill jag tillägga att signalspaning har Sverige använt sig av under mycket lång tid.

I Sverige har vi tre underrättelseorganisationer i form av Säkerhetspolisen, SÄPO, Militära underrättelsetjänsten, MUST och Försvarets Radioanstalt, FRA. SÄPO hanterar säkerhetsfrågor inom Sveriges gränser och är en polisiär myndighet, MUST hanterar militära frågor och är en militär myndighet, medan FRA är en civil myndighet som bedriver sin underrättelseverksamhet på uppdrag av andra myndigheter som Regeringskansliet, Utrikes- och Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och i vissa fall SÄPO. Viktigt att understryka är att FRA endast bedriver sin spaning mot företeelser utanför Sveriges gränser. Gränsen för när SÄPO tar över är solklar.

Jag skulle vilja understryka några saker om FRA och dess verksamhet:

1) FRA sysslar inte med massinhämtning av individers kommunikation. Det lagförslag vi ska ta ställning till i dag eller i morgon ger heller inget utrymme för detta. FRA väljer utifrån regeringens och uppdragsgivarnas försvarsunderrättelsebehov ut den utrikes kommunikation som är nödvändig för att svara på dessa behov, sökbegreppen ska godkännas av en nämnd bestående av jurist och riksdagsledamöter från samtliga partier.

2) FRA anses i underrättelsevärlden som en av de bästa kryptoknäckarna i världen. Givetvis kan de inte forcera allt och ska inte det heller.

3) Genom FRA:s arbete har ett flertal, allvarliga hot mot vårt land avvärjts. Den absolut största delen av FRA:s verksamhet består dock i att stödja regeringen, och då främst Utrikesdepartementet, med utrikes- och säkerhetspolitisk information i dess kontakter med andra regeringar. Teknikutvecklingen har medfört att den största delen av dagens trafik sker via tråd, istället som förut genom luften. Därigenom har FRA:s möjlighet att inhämta informaton för landets räkning kraftigt försämrats och behöver en ändring i lagstiftningen.

4) Den lagstiftning vi har att ta ställning till i dag eller i morgon innehåller flera kontrollinstanser för att de spaningsuppdrag som FRA får av sina uppdragsgivare avgränsas i omfattning (prövning innan) och kontrolleras i efterhand (prövning efter). I den nya myndighet som ska inrättas, Försvarsunderrättelsenämnden, kommer både juridiska företrädare samt politiker från riksdagens alla partier att sitta. Därutöver kommer även Datainspektionen och en helt fristående kommitté med riksdagsledamöter att få i uppdrag att följa verksamheten.

Vi kommer i Sverige nu att få ett bra regelverk för att kontrollera att integritetsfrågorna hanteras med största varsamhet inom underrättelseverksamheten, det kan kanske krävas ytterligare lagförändringar, men jag tycker ytterst att det är bra med lagreglering och är öppen för både att förändringar och förtydliganden kan behövas i framtiden.

Jag vill även lyfta missförståndet som flera skrivit om, signalspaning i både eter och kabel pågår i flera länder i vår närhet, t.ex. Danmark, Tyskland, Storbrittanien och kanske inte överrasknade i USA. Dock är den i flera av dessa länder inte lagreglerad när det gäller integritetsskydd.

Med vänlig hälsning,
Ewa Thalén Finné

PS. Jag har i mitt svar använt olika delar av olika kollegors och partiets svar - så samtliga ord är inte rakt igenom mina egna, dock står jag helt bakom dem.
___________________
Ewa Thalén Finné
Riksdagsledamot (m)

Telefon:
kontoret: 08-786 45 56
mobil: 070-319 74 88
hemsida: www.ewatf.moderat.se

Tack för svar Ewa! Lustigt med hennes svar var att hon såklart råkade bifoga alla e-postadresser till de personer som hade skickat mail till henne gällande FRA-lagen. Detta misstag har lett till att en öppen diskussion har byggts upp och jag har fått kopior av de svarsmail som har skickats till henne. Lite kul. Av hänsyn till de människor som har deltagit i diskussionen kommer jag dock inte att publicera deras mail här på bloggen. Vad jag gärna delar med mig av är mitt eget svar till henne:

Hej Ewa (och andra engagerade),

Eftersom att Ewa gladeligen spred alla kontaktuppgifter(!) och att flera
mail redan skickats hakar jag på och CC:ar er andra. Om ni anser att ni
inte vill vara med på tråden tycker jag att ni ska skicka ut ett mail
och be att få avskrivas.

Tack för svar Ewa. Alltid trevligt med korrespondens, men det gör mig
besviken att läsa att det inte ens var riktat till oss (enligt Marcus
M?????????). Antar att vi är en del i mängden.

Det gör mig också besviken att läsa att du tror att det är vi medborgare
som är bakom flötet. Jag accepterar att ni har en annan åsikt, men vill
samtidigt påpeka att många av dina argument är tämligen fattiga. Jag
skulle lika gärna säga att det "jag sällan mött någon fråga där det
finns så många missuppfattningar" bland politiker:

On Wed, 2008-06-18 at 12:09 +0200, Ewa Thalén Finné wrote:
> 1) FRA sysslar inte med massinhämtning av individers kommunikation.

Så länge information stannar upp genom FRA:s filter så kallar jag det
'massinhämtning'. Sorry.

> [...]
> 2) FRA anses i underrättelsevärlden som en av de bästa kryptoknäckarna
> i världen. Givetvis kan de inte forcera allt och ska inte det heller.

Den vanligaste asymmetriska krypteringsalgoritmen som används idag
(bland annat för e-mail) är RSA. Ända sedan dess födelse 1977 har _inte
ett enda_ säkerhetshål noterats då krypteringen bygger på matematik som
inte en dator kan lösa...och tro mig, lryptoanalytiker har försökt ända
sedan dess utsprung.

> 3) Genom FRA:s arbete har ett flertal, allvarliga hot mot vårt land
> avvärjts. Den absolut största delen av FRA:s verksamhet består dock i
> att stödja regeringen, och då främst Utrikesdepartementet, med
> utrikes- och säkerhetspolitisk information i dess kontakter med andra
> regeringar. Teknikutvecklingen har medfört att den största delen av
> dagens trafik sker via tråd, istället som förut genom luften.
> Därigenom har FRA:s möjlighet att inhämta informaton för landets
> räkning kraftigt försämrats och behöver en ändring i lagstiftningen.

Vilka var hoten? När?

Sen har jag några andra frågor:

1. Hur kommer det sig att det inte har varit en större debatt i
riksdagen gällande lagen när Journalistförbundet, SÄPO, Lagrådet,
Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen alla kritiserade förslaget
hårt?

2. Varför var det så bråttom med att få igenom lagen? En del i riksdagen
hävdade att det knappt hade tid att sätta sig in i ändringarna. Varför
inte låta andra remissinstanser få säga sitt?

Men nu har lagen gått igenom och jag ser fram emot nästa mandatperiod då
den förhoppningsvis avskaffas. Inte ett enda alliansparti har längre
mitt förtroende.

Jag ser fram emot ett svar,

Jens Rantil

(ursäkta den lite fula formateringen, sånt händer när man copy-paste:ar)

Det ska bli spännande att se om jag får något svar.

Vill du läsa mer? Här finns mer bakgrundsinformation:

Uppdatering: FRA-lagen

2008-06-17T23:10:00.002+02:00

Toppen! FRA-lagen återremitteras! Bra jobbat alla som tryckte på!

FRA-lagen - öppet brev till politiker

2008-06-17T02:34:00.008+02:00

Man håller ju lite koll på vad som händer i Sverige. Via Piratpartiets-mailutskick och DN:s förstasida (som har följt FRA-lagen riktigt väl).

Lite i sista minuten skickade jag precis ut följande, till största delen egenskrivna e-post till fem riksdagsledamöter från Skånes södra valregion:

Hej <riksdagsledamot>,

Mitt namn är Jens *** och jag kontaktar dig gällande den FRA-lag som kommer att röstas i riksdagen imorgon. Förslaget är beklagligt på många sätt och det förvånar mig att <ditt parti>, som en del i Alliansen, är för ett sådant tarvligt lagförslag!

FRA-lagen ger, som du säkert redan vet, Försvarets Radioanstalt rättighet att tjuvlyssna på all kabelburen trafik som lämnar rikets gränser. Det handlar bland annat om telefonsamtal, e-post-trafik, men även annan internettrafik. Målet med lagen är att göra Sverige säkrare
genom att snappa upp meddelanden från terrorverksamhet.

Men lagen håller helt enkelt inte måttet. Jag, med tusentals människor bakom mig, anser att lagförslaget hotar vår demokrati mer än den kommer att gynna vår säkerhet (om än alls!).

Som allmän teknolog och civilingenjörsstuderande är jag väl insatt i dagens teknik och vet med säkerhet att den krypteringsteknik som finns fritt och enkelt tillgänglig idag inte går att knäcka (innan solen hinner brinna ut). Vilken terrorist klokare än en höna vet detta, och kommunicerar endast krypterat. Detta gör att att tjuvlyssna över kabel helt enkelt är lönlöst.

Istället är det vår demokrati som får en pungspark. Enskilda svenskars kommunikation blir lidande (för att inte tala om riksdagsmän, regeringsmedlemmar och journalisters!). Dessutom är det beklagligt att dra alla Svenskar över ett bräde och misstänkliggöra dem för
terrorverksamhet - vad sänder det för signaler från vår egen stat?! Tilltro till vår stat är i sig en viktig demokratisk hörnsten.

Förbudet att undersöka andras brev och avlyssna kommunikation står dessutom skrivet i Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar. Dessutom skyddas vår korrespondens av Europakonventionen. Sådana grundläggande mänskliga rättigheter får inte upphävas utan mycket tungt vägande skäl. Ingen har hittills visat att sådana finns.

Det förslag som ligger framför oss håller helt enkelt inte måttet. Jag ber Dig därför att ifrågasätta hur mycket du värderar den demokrati vi idag har och röstar NEJ till FRA-förslaget i riksdagen imorgon.

Tack för att du har tagit dig tid att läsa detta,

Med Vänliga Hälsningar,

Jens ***, civilingenjörsstuderande vid Lunds Tekniska Högskola

Rättning: The Boss

2008-06-07T00:41:00.003+02:00

Jag skulle vilja tacka Claes och Gustaf för påpekandet att Bruce Springsteens smeknamn såklart är The Boss! Samtidigt vill jag be om ursäkt för alla andra läsare och Springsteen-fans som kände sig slagna i pungen av denna ytterst grava felskrivning och hoppas att det aldrig ska ske igen. Jag vet helt inte vad som gick i mig.

Originalposten är korrigerad och skall nu vara felfri.

Med Vänliga Hälsningar

/Den ständigt uppkopplade Jens som nu befinner sig i Grand Canyon sedan igår natt

Bruce Springsteen i sommar

2008-06-03T23:33:00.001+02:00

I sommar blir det Bruce Springsteen i Göteborg!

Ville bara säga att jag är priviligierad att i sommar se "The Boss" - Bruce Springsteen - uppträda i Göteborg. Min morsa är bäst!

Avstamp

2008-05-30T14:30:00.001+02:00

Änteligen! Då var det dags! Idag tidigt på morgonen bestämde vi oss för att lämna Boulder och Julies mosters familj. Vår roadtrip tar ett språng i en ny riktning då vi ska bila ner till Grand Canyon och tillbaka. Planerna är att uppleva naturens USA - en del som sällan syns i svensk media där landet mer är ett kyotovägrarland.

Efter en veckas långt besök i Boulder där vi har planerat, ätit upp oss och blivit fitta (ehm alltså...vältränade) är det dags för nya endetag - nu är USA:s naturupplevelsers tid kommen och vår bil är återigen packa och fylld med frukt & smörgåsar!

Rent generellt så är målet att köra till Grand Canyon, sedan en kort visit till Boulder, Denver, Asheville, Chapel Hill och flyg till Köpenhamn från RDU den 2:e juli. I Chapel Hill hopas jag kunna säga hejdå till ett par vänner och lär stanna en natt så att jag kan vara i tid till flyget.

Mer specifikt så inbegriper vår planerade svängom mer än bara Grand Canyon. Vi ska ta en väg genom många nationalparker och hoppas kunna hajka (eng. hike) en del i den vilda naturen. Följande rutt gäller för tillfället:

The Great Sand Dunes National Park
Alamosa
Meza Verde
Four Corners (hörnet i fyra stater)
Grand Canyon
Glen Canyon
???
Rocky Mountains National Park

Sedan anländer vi till Boulder och kör en relativt normal rutt tillbaka till Chapel Hill.

Först ut är alltså The Great Sand Dunes National Park i södra Colorado. Bilkörningen lär ta ~6 timmar.

So long, and thanks for the fish! /Jens

Colorado - Heja Sverige!

2008-05-29T01:19:00.016+02:00

The Bolder Boulder Race.

Det sägs att träningsvärk brukar vara som värst tre dagar efter rörelse, och jag är inne på min andra dag sedan jag och Julie sprang Bolder Boulder i Boulder, Colorado och värken är outhärdlig. Men låt mig börja från början.

Under torsdagen den 22:e anlände jag och Julie bilandes från Missouri till Colorado. Däremellan ligger Kansas och om jag inte beskrev staten Kansas tydligt i mitt förra blogginlägg så är den lång, platt och tom. Kansas bemötte oss också med ett par riktigt ordentliga regnoväder (tornadovarning*) varav vi hade turen att köra i utkanten av det ena, tack och lov.

* Norr om Denver samma dag slog en tornado till...

På grund av Kansas enformig- och regnoväderhet firade vi när vi änteligen nådde Colorado. I stark blåst stannade vi bilen och försökte med hjälp av avancerad ingenjörskonst (mycket tejp och omplacering av bilen) ta en foto av oss framför den utslitna "Welcome to Colorado"-skylten samtidigt som de klassiska präriebuskarna kom rullande förbi oss.

Väl inne i Colorado så kör man sakta uppåt. Det är inte för inte inte som många människor känner lätta symtom av höjdsjuka när de väl anländer till Denver - The Mile High City. Vi drack mycket vatten och Julie var supertrött de första dagarna.

På torsdag kväll anlände vi tillslut till Julies morföräldrar. De bor i ett hus fyllt av böcker i alla vrår man tittar och jag fick privilegiet att möta både hennes blyga, än forskande, hjärnkirurg till morfar Harold och nyss höftopererad mormor Marian som ville visa oss hur stark och rörlig hon är genom att laga mat och passa upp. Mysiga morföräldrar med stora hjärtan. Vi sov en natt hos Harold och Marian under en långpromenad under fredagen stötte vi på en tam tätortsräv som betraktade oss lika mycket som vi betraktade den under en minut. Tyvärr var kameran i min väska...bummer. Centrala Denver har vi inte varit i och om vi far dit in så får det bli efter vår roadtrip ner till Grand Canyon.

Visa större karta

Moster Julie med familj tillsammans med morföräldrar.

Samma dag bilade vi över till Boulder (se ovan för kartposition) till Julies moster Julie (låt oss kalla henne 'moster Julie' för enkelhets skull) och hennes familj bestående av döttrarna Nicole (15 år) och Diana (~12 år) samt den spännande argentinske maken Koko.

Boulder ligger precis vid randen av Rocky Mountains och efter 15 minuters bilkörning är man en bit uppe i bergen och kan finna fantastiska vyer över plattlandet som breder ut sig härifrån. I krokarna ligger alla möjliga reservat och nära till naturen kan man inte klaga på. Till skillnad blir man alltså inte skjuten om man sätter foten på land som inte används till något.

Självaste staden Boulder är en universitetsstad som enligt ryktena har många fester men som ligger bland top-10 i rankingen över statliga universitet. Att det är en universitetsstad märks på många sätt: Inte minst att studenter åker i gummiringar längs ån som går genom staden (á-la Fyrisån i Uppsala), utan också på de hundratals cykelvägar som fyller staden. Att i USA ha en gågata är dessutom exceptionellt! Allt blir så mycket mer lättillgängligt och i söndags & igår cyklade vi runt hela dan istället för att svettas i bil.

I Boulder är folk generellt vältränade, hippies och miljömedvetna och etiketten 'vältränad' passar väl inpå vår värdfamilj. Koko spelade professionell volleyboll i Spanien under sex år och moster Julie är hälsoexperten nummer ett som arbetar som hälsokonsult, om jag har förstått det hela rätt. Hela familjen är kramglad och jättevänliga och vi har ärligt talat de bästa värdar man kan önska sig - om än man blir lite bortskämd ibland (vilket är priset man får betala!).

Vår första kväll blev vi bjudna på middag på ett trevligt litet hak av familjen. Under lördagen och söndagen promenerade vi runt på Boulder Creek Festival (se bild höger - live blues!) i centrala Boulder som varade lördag, söndag, måndag med massor av live-musik, gratis och blandade tält. Ett väldigt trevligt och roligt sätt lära känna en stad på. Vi blev också tagna till en näraliggande park - oerhört vackert.

I måndags var det Memorial Day, dagen då man hedrar alla krigsveteraner, levande eller döda. I samband med denna dag så arrangeras USA:s näst största marathon, Bolder Boulder. På initiativ av Julies hälsosamma moster var vi anmälda till sprinten, en 10 km långt race, som i folkmun kan kallas en folkfest med 53.000 löpare med live-musik, elviskostymer, öl, bacon, marchmallows, läskedrycker och rutchkanor längs loppet. Till råga på detta fotograferas löparna längs hela vägen kontinuerligt och folk springer i mängder av kostymer och former: jonglörer, bananer, Elvis, Obama, jokrar med mera... Jag och Julie var utklädda till Hawaii-bor i kjol och blommor runt halsen.

Rejset var skitkul och jag och Julie var inte tränade för fem öre. Vi promenerade två gånger och mina resultat kan ni se här (automatiskt inhämtat från chipet på min sko - är inte det ballt?!). De sista 700 metrarna stötte jag på en svensk som jag talade lite med. Alltid lite roligt.

Igår (tisdags) cyklade vi in till Boulder city och letade efter en windstopper och vandrarkängor till mig. Min svarta windstopper försvann spårlöst under mina sista två veckor i Chapel Hill och mina skräpkängor av Hanwag höll i lite mer än ett år (ordentligt utslitna i hälarna). Jag fann ingenting och dödströtta, trots Julies sömn på en bänk i skoavdelningen, cyklade vi hem i regn. Till lunch mötte vi upp med vår gemensamma vän Habib, vår lärare i afrikanska trumkursen vi tog tidigare under vårterminen. En mycket trevlig och intressant grabb som jag absolut vill hålla kontakt med.

Idag for jag och Julie till ett nytt ställe och jag fann äntligen en röd, tunn, regntät windstopper som andas. Kängor testade jag och kaaanske kan har något på tråden, men det är inget som är supernödvändigt. Vi har också tagit en två timmars promenad i en vacker park i stadens utkant.

Eldorado Springs.

Eldorado Springs #2.

Såhär i kvällningen i Boulder så är hela familjen hemma. Vi dricker grönt te och har alla varit involverade i Diana läxa att bygga en anordning som gör att ägget inte går sönder när man släpper det från hög höjd. Anordningen är klar och nu ska vi alla titta på 'So you think you can Dance', en tävling mellan solodansare på TV. Middag blir nog efteråt, och sedan hoppas jag att vi kan planera vår tur ner till Grand Canyon och tillbaks (ett senare blogginlägg).

Julie tar en tupplur i skoaffären.

USA:s president i Colorado Springs

2008-05-28T18:50:00.007+02:00

Har precis sett ett tal av USA:s president i Colorado Springs (Colorado) till de Kadetter som tog examen detta år. Talet var pinsamt och karln slåss underifrån:

Jag håller egentligen på att blogga om min resa till Colorado, men har precis sett President George W. Bush tala på den stora flygbasen i Colorado Springs här i Colorado och kan inte låta bli att kommentera lite. På agendan stod: Kriget i Irak, krig mot terrorism, och hänvisningar/rättvisningar som baseras på andra världskriget - i brist på resonabla argument behöver han ta till historiska händelser! Att ha en historisk återkoppling är aldrig fel, men det är synd att George W. Bush inte gör en historisk återkoppling till Vietnamkriget (som han själv stred i!) då man heller aldrig riktigt hade en fiende.

Det "krig" som förs idag är inte andra världskriget och hänvisningar till Kalla Krigets Ryssland känns just...kalla. Jag talade häromdagen med Julie's mosters man, Koko som är från Argentina, bland annat om amerikansk politik, oljepriser men framförallt om kriget. Amerikaner lever i tron att krig kan 'vinnas' precis såsom andra världkriget där man landstiger, slåss i några månader tills att fienden ger upp. Det finns fler argument än fingrar på min hand räcker till för att dagens krig som förs av USA aldrig kan 'vinnas', men mina två största frågor är: Hur kan en fiende ge upp när man inte har definierat vilka som är 'fienden' (vem är terrorist?!)? Hur kan man tvinga på ett land demokrati utan en demokratisk rörelse i landet, är det demokratiskt?!

Hela tron att saker och ting vinns och förloras är, enligt mig, mycket amerikansk och är en av mina slutsatser i landet under nästan ett år. Jag har under min tid här fått se hur tävlingsinriktat USA är, och det är mycket lustigt att deras lust att tävla går hand i hand med viljan att slåss. Tävlingsinstinkten som finns i sporten, akademiska världen, affärsvärlden och i amerikansk politik sprider sig såklart över till militären och de krig som förs av USA.

George W. Bush talar också om att "vinna kriget" och försöker att komma upp med en egen definition på när kriget i Irak kan kallas en "success". Sorry mannen, men kriget är redan förlorat - inte bara på den Irakiska arenan utan också på den internationella. USA ligger risigt till och många internationella bundsförvanter har tappat landets förtroende: både FN och EU är några.

Men det är inte bara USA som sådan som tappar förtroende. Tack och lov har USA's President Mr. Bush en ganska hård tid här i USA också. I början av Maj visade en undersökning att George W. Bush är den minst populära presidenten någonsin.

Efter att ha smålyssnat på hela farbror Bushs tal så förvånar det mig att han efter snart åtta år som president inte har blivit ett dugg bättre som talare. Felsägningar och stamningar. Nervös gungar han fram och tillbaka och ser mest kort, osäker och kaxig ut. I brist på att finna ord försöker han istället använda sina händer för att understryka vissa ord, men jag tycker mest att viftandet är ett tecken på lättnad att han funnit på rätt ord. Min sista fråga, som jag än inte har funnit ett svar på, är: Är George W. Bush dyslektiker? Han måste vara. Han trillar över orden som han läser.

Matinlägg

2008-05-23T22:18:00.002+02:00

Att lastbilschaufförer inte är feta är för mig en gåta. Kanske får en större (amerikansk) mage inte plats bakom ratten och på sätt krävs bantade mål? Eller är det helt enkelt så att de tränar eller äter hälsosamt...? Heh, tror det ej.

Jag har sagt det i ett tidigare blogginlägg - vill man bli fet i detta land så är det inga bullar. Både Julie och jag har försökt att hålla oss undan från snabbmatsrestauranterna under vår trip än så länge och vi har lyckats mycker väl. Den enda gången vi riktigt ville ha snabbmat (frukost på Hardee's, nämndes i slutet av förra blogginlägget) så var Hardee's stängt för frukost.

När vi lämnade Asheville så fyllde vi upp bilen med mat av olika sorter, mestadels bröd och tunna kex. I Missouri, en mycket platt stat som vi passerade igenom mest utan att blinka, köpte vi färsk frukt och jordgubbar längs vägen och detta satte standarden för vår resemat.

Hardee's-frukosten fick vi ju inte men en biltur till Walmart några hundra meter därifrån gav oss tillfälle att investera i bagels (smörgåsar) och pålägg för hela Kansas-genomkörningen. Julie tog även tillfälle att ropa ut mitt namn i Walmart-affären för att hon tyckte det var kul - vi tror att vi gjorde de tre tanternas dag då de kastade sig över oss med frågor om mitt namn och varifrån vi kom och vart vi skulle. Det händer nog inte så mycket i Missouri/plattlandet.

Kansas

2008-05-23T22:16:00.001+02:00

Plattland, majs, majs, majs, majs, silos, majs, åskväder, majs, mer plattland, starka vindar, kossor, kossor, kossor, kossor, kossor, kossor, kossor, "Auto Racing Museum"-skylt, majs, majs, majs, majs, majs, McDonalds, Subway, Hardee's, kossor, kossor, kossor, tornadovarning, vind, silos, åskväder och SPÖ(!)regn, kvarnar, "The World's Biggest Prairie Dog"-skylt, kossor, kossor, tornadovarning, kossor, kossor, majs, kossor, kossor, vind, kvarnar, kossor, silos, vete, vete, kor, vete...

Arrow Rock

2008-05-23T22:05:00.006+02:00

Onsdagens bilfärd var en lång tur som slutade strax öster om Kansas City. Som tur var överraskades vi av Stålmannens födelseort på vägen (se föregående blogginlägg).

View Larger Map

Som ni kan gissa av tidigare blogginlägg så lämnade vi Nashville rätt tidigt på morgonen. Målet var att komma långt under onsdagen och i själva verket körde vi nästan hela dagen pressandes musik, bagels med gurka och svenskalektioner. Många stopp blev det alltså inte av. Vädret under hela dagens körning var perfekt och få var stunderna när trafiken var obehaglig. Julie har dessutom redan växt i sin bilkörning och med mina hökögon varnande för trafikbesvär är vi en stark duo på vägen.

Målet var att nå Kansas innan kvällningen och Julies moster (också) Julie från Colorado tipsade om en camping på vägen som vi insåg att var tight att hinna till innan de stängde för natten. Istället siktade vi in oss på den 'historiska' platsen Arrow Rock som hade en camping som Julie spanat in på nätet några dagar tidigare.

Vi anlände klockan 7 på kvällen en en oerhört vacker solnedgång. Campingen bestod av gröna ängar av gräs och mycket spejs (utrymme på svenska) och var nästintill tom. Hungriga som vi var så promenerade vi några tältplatser upp och hälsade på den 60-åriga motorcyklisten som körde runt staterna igenom i en månad årligen. Ensamvargar syns inte utanpå, men efter att ha frågat var vi kunde hitta något att äta, pratade han på i en halvtimme om allt från sina 5 motorcyklar och sina motorcykelgäng, GPSer, offroad-turer etc. Vrålhungriga så började vi tillslut promenera bort och sa i förbifarten att vi nu var enormt hungriga och behövde gå. Han fortsatte prata, men då var vi redan halvvägs vid bilen. En trevlig stackare var han.

...och justja, närmaste matställe låg 20 minuter från campingen - längsta avståndet till snabbmat under hela min tid i USA!

Camping är lätt det billigaste, säkra, resealternativet när man reser i USA. Även om man _kan_ sätta upp ett tält varsomhelst så ska man i detta privatiserade land vara ytterst försiktig med det då det finns fler vapen än vuxna i cirkulation och vapen används för att 'försvara sitt land' (se filmen 'Bowling for Columbine' för en tankeställare). En natt på 'Arrow Rock' i tält, utan el, kostade oss nio dollar, ungefär 55 kronor i dagens valuta. Alltså lite under trettio kronor per skalle. Inte illa och lätt värt det. Dessutom var, trots den tomma campingen, toaletterna osedvanligt rena med varmvatten och dusch. En het (heh) rekommendation, alltså.

Natten var regnig och åskig men Julies familjs tält är en av de bästa jag sovit i. Inte en droppe rann in och lite småtrötta bilade vi vidare vid niotiden igår (torsdags) morgon.

Metropolis - stålmannens hemstad

2008-05-23T22:01:00.002+02:00

Vad händer om man följer småskyltarna som säger "Giant Superman Statue" från bensinplatsen efter ha kört i nån timme västerut in i Illinois? Jo! Man kommer efter 20 minuter från motorvägen till stålmannens hemstad - en vanligtvis tom stad som årligen blommar upp under en helhelg då stålmän och serietidningsfantaster från hela världen samlas längs stadens centrala gata! Vad händer resten av året? Jens och Julie rapporterar direkt från spökstaden Metropolis.

Klockan är ungefär 1 på eftermiddagen och vårt vrålåk till Honda rullar upp till Metropolis gråa rådhus. Framför den dystra byggnaden står en cirka 6 meter hög staty av Superman, eller Stålmannen som han heter på svenska. Stålmannen som uppenbarligen invånarna i Metropolis prisar som en gud är nymålad och står med händerna i sidorna och spänner sig. Stålblicken som får varje bov i staden att springa så långt ögat når är riktad ner längs huvudgatan och kaaanske så inger han även trygghet hos lokalinvånarna. Om det överhuvudtagen finns krimilalitet här, det vill säga.

Om inte Metropolis hade råkat vara stålmannens födelseort i serietidningarna så kan man undra varför någon skulle sätta sin fot på platsen. Den enda människa vi möter under vårt strosande längs den sovande och torra huvudgatan är en linkande man som stannar upp och försöker förklara för oss hur metropolisk Metropolis egentligen är; bland annat om den årliga Stålmansfestivalen och ber oss besöka dess hemsida. Festivalen, som tydligen besöks av många hundra människor iklädda de välkända röda kallingarna från vida världen, fyller upp hela huvudgatan och pågår under en helhelg. Celebriteter såsom skådespelerskan till Lois Lane bjuds in och brukar dyka upp. Dystert.

Vår enda vän i Metropolis berättar också om ett historiskt fort i stadens utkant, men även om hur han gärna hade velat äga den gamla stålmansstatyn:
- Var försvann den? Jag slår vad om att polisen tog den! hävdar han.
Den nya statyn, som byggde för några år sedan, är mycket snyggare hävdar han och skrämmer tydligen inte längre kvinnor och barn. Den är dessutom gjord i prima brons - viktigt vetande!

När 'Giant Superman Statue' väl är betraktad, fotona tagna och bönen som är uppsatt vid dess sida (av den lokala kyrkan) är läst är man givetvis inte klar. Kulturnavet Metropolis har som många andra höjdarplatser i världen även ett 'Superman Museum', två fantastiska 'Superman Shops' och varför inte besöka 'Kryptonite Tatoo' när man ändå är på plats?! Museum lät vi förbli obesökt (stängt) men traskade glatt in i shopen där både kryptonit, dockor, DVDs och serietidningar kunde införskaffas. Någon stålmanstatuering blev det inte av.

Efter en timmes strosande i Metropolisstadens hetta lämnade vi Stålmannens hemstad bakom oss och rullade vidare västerut. Hade vi kunnat flyga hade ju såklart varit bättre.

...och nej...han hade inte rostiga kalsonger. Än.

Nashville - gröna kullar, kinesisk bluegrass & trist släkt

2008-05-23T01:30:00.003+02:00

Änteligen efter två dagars förskjutning lämnade jag och Julie Asheville i tisdags för vår roadtrip västerut! Första dagstrippen, en kortare på fyra timmar, gick till Nashville - countrymusikens hemstad där vi lyssnade på Kinesiskinfluerad bluegrass och hälsade på hennes (en gång roliga, men nu) stentrista kusin..

För några veckor sedan investerade Julies morsa Mary i en ny bil till Julies syrra Cindy. En (het, heh) silvrig Honda Accord. Hon (Mary) föreslog i förra veckan att vi istället för Julies fräsiga Toyota Camery kunde ta denna bil. Ett bra erbjudande som vi övervägde under två testrundor i deras kvarter i vardera bil. Kvalitetstesterna som vi utförde var: Stereocheck med Peps Persson, 'seat comfortability', 'smell check'... Vi noterade också att den nya bilen hade fyra navkapslar istället för tre och tackade därmed ja till erbjudandet. Såhär i efterhand så har vi insett att vi missade: cruise control test, luftkonditioneringstest, luft i däcken-test, ljustest, framrutetorkare-/regntest... Tack och lov har allt fungerat finfint förutom vindrutetorkarna som jag försöker övertyga Julie behöver investeras i nya.

För att komplettera mina och Julies kvalitetstester på den nya bilen så körde vi den också till en verkstad på lördagen och lät dem gå över saker och ting. Efter en dagstur så tyckte Mary att bilens motor luktade lite bränt så vi tog henne ytterliggare en gång till verkstad där de dubbelcheckade oljefilter med mera. Lukten var lite utspilld olja över motorn. Den sistnämnda verkstadsvisiten var anledningen till att saker och ting blev försenat ett par dagar; vi hade planerat att fara söndagen men for en tisdag. Men bråttom har vi ju inte så 'no big deal'.

Ett förtydligande: Med att 'köra bil' och 'vi' så har jag ju inte ett körkort. Jag kör alltså inte utan ser mig själv lite som en 'aktiv wingman' som matar förerskan med Thin Wheat-crackers, riskakor i smakerna äpple/kanel och kola, vatten, tomater, gurka, bagels. Som wingman är jag även den som står för musikspelandet av de över tio CD-skivor jag har bränt för vårt ändamål. Jag bistår även förerskan i den ädla konsten av svenskt uttal när hon lyssnar på "Learn Swedish"-CD-skivor i timtal. Allt för att resan ska bli så behaglig som möjligt, helt enkelt.

View Larger Map

Bilfärden till Nashville, Tennessee, gick genom Appallacherna. I själva verket lämnade vi aldrig riktigt bergen helt, även om bergen i det sista mer övergick till små kullar. 'The Smoky Mountains', det lokala namnet på bergen vi passerade, är oerhört gröna och vackra under den här årstiden. Som allra vackrast var det när vi passerade 'The Smoky Mountains National Park' där bergen likt gröna torn vakade över oss där motorvägen slingrade sig fram i dalgången. Tidvis var Julie lite smånervös över de bautastora SUV:s och lastbilar som hittills har lastat både hela pool:ar, fetingmotorbåtar, hela hus och kranar. Inte alltid vad man vill passera i ringlande dalgångar, även om amerikanska vägar är lika breda som långa.

Vårt mål i Nashville var Julies kusin Jacob; en 25-årig doktorand inom medicin som spikade sitt SAT-test (liknande högskoleprovet) och med detta geniförklarades av Julie. Jacob beskrevs av Julie som en lekfull kille som inte skyllde att gå sin egna väg. De hade inte setts på fyra år då, till Julies förvåning, Jacob gifte sig med sin fru Elisabeth. Giftermålet har under de senaste åren resulterat i 2 söta töser - Claire och Caroline.

Men vårt besök var inte riktigt vad vi väntat. När Julie är upphetsad över något så är hon _upphetsad_ - ansiktet ler och skrattar och hon hoppar upp och ner och hit och dit. Det bet på mig och jag var mycket nyfiken över denna lekfulla kusin. Men efter fyra år med en hårt hållande hustru sätter sina spår. Det var alltså inte riktigt så mycket Jacob som hans fru som var problemet. Hon var enligt oss ärligt talat ett dominant ego som mest vara intresserad av att höra sin egen röst och tala om sig själv. Ständigt uppassad av sin man. Den trevligaste tid vi hade hos familjen var vår sista halvtimme på morgonen när frun lämnade en av ungarna på skolan. Då dök den gamle Jacob upp, den nyfikne, alternativa karl som inte har en mobiltelefon och som vill diskutera vad som händer i världen.

Att gifta sig tidigt ligger i kulturen här som tidigare blogginlägg har sagt. Julie, som är 20 år, har redan fått pikar från vänner i bergen som redan gift sig. Galet tycker hon, och får medhåll av mig. Elisabeth och Jacob är redan i nästa stadium och letar nu ett hus som de kan bo i under resten av sitt liv (även pensionerade och döende liv) i Nashville. Stabilt som fan.

MEN vår visit i Nashville fick trots vår lilla värdbesvikelse en trevlig överaskning. Jacob & Elisabeths polare Laura erbjöd att ta ut oss till en riktig bluegrassbar och Elisabeth hängde på. En missavläsning på barens hemsida resulterade att vi istället hamnade på ett releasepartaj för 'Abigail Washburn' - en 'kinesiskinspirerad bluegrasskvartett' bestående av två banjospelare (bl.a. Bella Fleck), en cellospelade och en violinist. Sånger var både på kinesiska och engelska. Det mesta vad rätt långrandigt, men kvällen hade sina ljusa stunder då lite mer klassisk bluegrass tidvis dök upp.

Vi lämnade Nashville tidigt och snabbt mot väster, Boulder, Colorado. Glada över att ha fått se en av få amerikanska rondeller och ha lyssnat på extremt alternativ bluegrass. Tacksamma är vi också över att ha fått låna luftmadrass, en veranda över en natt och fått tips av Elisabeth att istället stanna hos en annan av Julies släktingar på hemvägen.

Detta blogginlägg postades från en rastplats på gränsen mellan Kansas och Colorado (med gratis trådlöst internet ute i INGENSTANS!!!). På grund av dåligt batteri och brist på tid postar jag bilder till detta inlägg senare. Allt är och går väl och fler blogginlägg är på G. Puss och kram! /J

Asheville, hippies och vacker natur

2008-05-18T18:32:00.018+02:00

En säckpipespelare och hans flömjtspelande son deltar i Asheville trumcirkel. Trumcirkeln är öppen för alla att komma och spela och dansa - en ren folkfest! Varje fredag från klockan 17-23 i centrala Asheville.

Asheville, Asheville...Julie's hemort från dit ryktena har kommit före mig. Nu är jag här och rapporterar.

Visa större karta

Jag befinner mig alltså i Asheville och skriver detta blogginlägg. Jag anlände i onsdags efter en fyra timmars bilfärd västerut från Chapel Hill. Föraren var Julie och bilen hennes var packat med min, en gång lättviktiga packning som numera växt till sig lite, men också av Julies pick och pack. En trevlig bilfärd som piffades till av de 10 CD-skivor som jag brände under en hel eftermiddag innan vi for med bland annat Smashing Pumpkins, Peps Persson, Timbuktu, Anna Ternheim, José Gonzalez, Paul Simon, Feist, Simon and Garfunkel...

Asheville ligger i Blue Ridge-bergen som ligger i Appalacherna. Staden är känd för att vara en kulturhåla med många hippies. Jag ifrågasatte termen 'Hippie' men har efter en dagsvisit till staden i fredags kommit att godta beskrivningen; Stadens enda bokaffärs naturvetenskapsavdelning är minimal medan böcker om ayurveda, aromaterapi, lycka, psykologi, mystik och österländsk religion med mera kryllar. Det finns affärer som säljer allt vad cannabis heter förutom själva substansen i sig själv (bongs, se bild till vänster). Klädesaffärer á-la Indiska Kompaniet finns runt varje hörn och varje fredag hålls en enorm trumcirkel i stadens centrum (mer om det senare)! Fett!

Jag gillar Asheville. Folk är öppna och staden är rik på kultur. Folk känns genuint trevliga och öppna och det är en mysig stad belägen uppe i bergen med en vacker utsikt åt alla håll. Sen får staden ju bonuspoäng för sina trummor och live musik, såklart!

Rör man sig utanför Asheville växer konservativometern. Jag fascineras alltid över hur människor här så starkt identifiterar sig med sina kyrkor. Ordet 'community' kan vara det mest amerikanska ordet som finns - ett ord som jag tycker saknar motsvarighet i det mindre individualistiska Sverige. När Julie talar om sina vänner nämner hon deras kyrka. Det finns även en svart kyrka, den baptististiska, som vi funderade på att besöka idag. Besöket blev tyvärr inte av.

Vi bor hos Julies mamma i deras medelstora fina hus i ett relativt trist men pitoreskt kvarter (bild till höger på Julie och Greg barfotastrosande i deras kvarter) strax utanför Asheville. För de som har spelat Paper Boy på Sega Mega Drive för många år sedan kan jag intyga att kvarteret inte är mycket olikt. Även om de känner grannarna bredvid så talar man inte mycket med varandra. I själva verket är flickan på andra sidan gatan förbjuden att leka med the Jacobsons. Lite längre ner på gatan bor en av Julies bästa kompisar Savannah, som vi har spenderat en del tid med. En starkt religiös, med en mycket konservativ dominant far som Julie familj tycker riktigt illa om. De har mitt medhåll. Savannah är mycket trevlig, precis som resten av sin familj mycket musikalisk och ställer djupa frågor utan att riktigt lyssna på svaret.

Julies familj, som jag träffade under examenstider i Chapel Hill består av Cindy, Greg, Julie och Chris samt mamman Mary. Mary har sedan tio år tillbaka varit en ensamstående förälder. Då, i mörka tider, kastades deras våldsamma och manipulativa far ut ur deras hushåll med buller och bång. Idag dejtar Mary en ny karl, Steve.

Jens deltar i trumcirkel i Asheville! Foto: Julie

Jag tidigare den trumcirkel som är i centrala Asheville varje fredag. Då jag själv har försökt att starta en i Lund under en längre tid var jag mycket ivrig i att få delta i cirkeln. Trots småregn och kalla vindar så dök ungefär 10 trummare upp och jag fick spela i två timmar med alla dessa lustigkurrar. En riktig folkfest var det! Det fanns damer i 70-årsåldern, en säckpipespelare med sin 5 åriga son (båda i kilt), afroamerikaner, punkare, hemlösa, sydamerikaner, vuxna och barn (till och med svampar!) och native americans. Kanske 40 personer stod runtomkring och klappade händer, dansade och sjöng. Allt tiden gick var det människor som hoppade in i cirkeln och folk som gick hem. Den officiella tiden då polisen bröt upp cirkeln var klockan elva på kvällen. Jag är ivrig att få spela ytterliggare en gång i cirkeln och kanske kan jag få det tillfället när vi kör tillbaka från Colorado i slutet av juni! Hoppas! Trumcirkeln var fredagens stora händelse, även om den avslutades med ett pizzeriabesök tillsammans med Julie och Savannah.

En "Snatch Turtle" som kryp fram över vår stig - de kan bitas!

Igår bestämde jag och Julie oss för att fara till en av många nationalparker här i närheten. Parken var "Dupont State Forest" och vi promenerade hela eftermiddagen längs med älven som kom uppifrån bergen. Många vackra både inre- och kamerabilder fick vi. Högt upp hittade vi också en liten skyddad sjö där vi fick möjlighet att ta ett dopp näck - aldrig fel!

Julie har hittat en pinne vid Dupont High Falls. - "Good work, Julie!"

Jag och Julie har planerat att lämna Asheville imorgon (måndag) mot nya äventyr då vi kommer att bila till Colorado. Google Maps säger att det kommer ta oss totalt 22 timmar i bilen innan vi når Boulder. Planerna på var vi kommer att stanna är rätt vaga, men vi hoppas att guideboken ska ge oss många ledtrådar efter vår studiesession ikväll. Om ni har några tips så kan ju alltid lämna dem som kommentarer på detta blogginlägg!

Två anonyma resenärer kontaktade mig och sa att de ville ha en bild i min blogg. Vilka dessa två är är och förblir anonyma. Men är det inte en passande bild att avsluta ett blogginlägg med?!

Vunna tävlingar och fotografier

2008-05-17T10:46:00.011+02:00

Enda sedan jag köpte min digitalkamera i november förra året så har jag fotograferat en hel del och detta fick såklart ett lyckligt slut då jag under International Farewell Party fick reda på att jag vunnit pris för bästa bild "UNC Campus"! På bilden lyckades jag fånga en av de hundratals så söta ekorrar som springer runt på Campus. Alla bidrag (för höst 07 och vår 08) till tävlingen betraktas här.

I själva verket var min fotovinst bara grädsen på moset då jag denna termin vann både korpen i badminton dubbel tillsammans med tysken Jonas, och korpen i inomhusfotboll tillsammans med en bunt europeer (och vår study abroad officer). Kul!

Mina sista dagar på UNC fick jag även tillfälle att vara både fotograf åt Julie's rumskamrater[2] samt Julie själv en vacker dag. Båda albumen tycker jag var mycket lyckade. Såklart ville Julie också ha del foton på mig, så jag fick modellera i examenshatt och dress jag med!

Mina sista dagar i Chapel Hill och

2008-05-15T20:35:00.005+02:00

För några dagar sedan så damp det ner en kommentar i mitt senaste blogginlägg. Min kusin Niclas pepåkade hur lite jag har bloggat på sistone, och med rätta! Men jag har haft mina anledningar:

Min sista tid i skolan var mycket hektisk. Att studera graduatekurser i USA, som jag har gjort denna termin, är mycket olikt studierna jag har fått känna av i Sverige. Ingendera av mina kurser har krävts särskilt mycket vad gäller läxor - i princip alla läxor har gått relativt smärtfritt att göra under kort tid - men varje kurs har haft ett mycket stort tungt projekt att lämna in i slutet av terminen. För första gången någonsin så var jag faktiskt tidigt ute med att börja på mina projekt - hela påsklovet (spring break) satt jag hemma i lägenheten och knackade Matlabkod för få mitt ansiktsigenkänningsprogram att fungera snabbt och smidigt. Medveten om att kusin Peder skulle komma över under den kommande veckan arbetade jag på hårt, men kände inte att jag kom någonvart. Jag grävde ner mig riktigt ordentligt i projektet och arbetade in i sista minuten med att få ett bra resultat. Trots ett par möten med min professor så gick projektets fortskridande mycket sakta. Såhär i efterhand så stod jag i konflikt att göra någonting ordentligt eller slarvligt, som kanske skulle kunna fungera. Jag valde att göra ordentligt. Bummer.

Trots att jag arbetade länge och väl och inte fick några särskilt bra resultat med detta projekt så fick jag ett helsjysst betyg. Professorn förstod hur mycket tid jag hade lagt ner tack och lov, men jag hade dragit ner ordentligt på mitt andra projekt - och bunkrat upp mig i hemmet i mer än en månad utan att träffa människor i någon större mån.

Parallellt med skolans stress så fick jag för nu en och en halv månad sedan en svulst i magen. Jag var öm och hade något som liknade en knuta strax ovanför naveln - något som jag under några dar kände av redan i december, men som 'försvann' efter några dar. Under ett läkarbesök på UNC Student Health förklarade två läkare för mig att de inte kunde konstatera vad det var (och ej heller säga med sannolikhet om det kunde vara en tumör eller annat läskigt). De misstänkte en svullen lymfkörtel, ett tecken på en inflammation i magtrakterna? Vad än det var så känns det som om man har (ytterliggare) en klump i magen när läkare förklarar sådant för en. Det är ingenting som man vill höra när man studerar utomlands och är långt ifrån sina nära och kära.

...resultatet? Efter att ha konstaterat att 'en annan' lymfkörtel hade växt till sig i ljumsken på mig, en ultraljudsundersökning av magen, ett blodprov och ett möte med en kirurg kunde det konstateras att vad jag hade var en liten oftarlig fettsvulst som genom ett enkelt ingrepp kan opereras bort när jag kommer till Sverige. Tack och lov.

...men magproblem är inte det enda jag har haft för mig hos den amerikanska sjukvården. För nu två veckor sedan fick jag änteligen mina permanenta tänder. Efter 3-4 månader med halva framtänder och tre veckor med lösa löständer känns det mycket ovanligt att kunna tugga igen. Jag förväntar fortfarande att någon av tänderna ska trilla av och känner efter jämnt och ständigt. Det tar sin lilla tid innan man börjar tro på sin tänder igen.

Av medicinska skäl bad jag därför min andra professor om lov att skjuta upp min inlämning av det sistnämnda projektet - en metasökmaskin. Tack och lov gick det vägen.

Efter att min sista dag här på UNC slutade har jag lagt skola bakom mig. Jag har behövt det efter all stress. Några dagar efter skolans slut gick jag och Julie till en helkul Stash Bash (mustaschfest) och några dagar sedan for alla europeiska utbytesstudenter med vänner till North Carolinas strand och hade en underbar dag i och ur Atlantvattnet.

Dagarna därefter packade jag ihop mina grejor i min lägenhet och flyttade över till Julie, halvt om halvt i startgroparna redo att fara västerut på vår roadtrip. Mycket var osäkert dagarna innan avfart från Chapel Hill då jag så sent som dagen innan jag for till Asheville fick reda på att min mage var okej.

Det får vara allt för den här gången - jag skriver mer sen!

Tandstatus

2008-04-24T16:01:00.004+02:00

...och efter inledning till förra inlägg så insåg jag att jag på min blogg inte har nämnt min nya barikad av tänder! Sedan i tisdags har jag haft så kallade 'caps' insatta och efter lite bollande med tandläkaren Dr. Wagner under ingreppet så tycker jag att vi fick till det riktigt bra (se bild)!

Mitt nya leende bygger alltså på temporära kronor. Det permanenta leendet kommer på posten(!) och monteras den nionde maj. Spännande! Tills dess så arbetar jag på att förfina mitt uttal igen:
- Ssssss.... :-)

Ansiktsigenkänning - preliminärt resultat

2008-04-24T15:44:00.006+02:00

Nu sitter jag här med mina löständer (a.k.a. 'caps') och följande poppade precis upp i mitt Matlabfönster:

[n_pos, n_neg, false_pos, false_neg]=test_classifier('./faces', './non_faces', parameters)
n_pos =
1021
n_neg =
2343
false_pos =
81
false_neg =
14
>>

Äntligen(!!!) ser min klassifikator för ansikten ut att fungera!* Efter att ha arbetat med uppträningsprogrammet som lär upp datorn att känna igen ansikten i Matlab i fyra veckor, sedan givit upp Matlab, sedan arbetat i tre veckor till C/C++ istället, sedan skrivit själva klassifikatorn i Matlab och tränat igenkännaren med 3000 bilder (2x~13 timmar) har jag för första gången ett resultat! Och det är på tiden...på måndag ska projektet in (och dagen efter nästa projekt in)!

Nu gäller det bara att speeda på och se till att sökningen över en hel bild fungera, samt modifiera tränningsprogrammet och klassifikatorn så att den kan hantera cascade-klassifikationen som Viola & Jones använde sig av! Är förhoppningsvis inte alltför knivigt.

Over and out.

* Bilderna jag testade klassifikatorn på är de bilder den har blivit tränade så siffrorna är mycket missvisande i form av slutgiltigt resultat, men visar ändå att saker är som det ska.

Vad varje karl bör veta...

2008-04-22T06:20:00.004+02:00

När jag ändå har dödtid att vänta på att datorn ska bli klar har jag funnit en ny inspirationskälla - GNU C Library Manual. Varför fick man inte den i handen när man läste C-programmeringskursen på LTH?! En gissning må vara att den visserligen finns till Windows men inte följer standarder som inkorporeras i exempelvis MS Visual Studio...

PS. Imorgon får jag förhoppningsvis "caps", dvs. temporära tänder i två veckor. Spännande!

Ansiktsigenkänning av en dator

2008-04-22T06:11:00.005+02:00

...nu sitter jag här i tisdagnatten och väntar på att min dator ska cruncha sig igenom 3000 bilder på ansikten och förhoppningsvis kunna lära sig att detektera ansikten i digitala bilder. Algoritmen jag använder mig av är den som som Viola & Jones publicerade först 2001 och sedan igen 2004. C++-programmet var klarskrivet redan i helgen och kördes under hela förra natten. Som vanligt upptäckte jag en bugg efter 12-timmarskörningen och hoppas nu att jag kan finna den.

Det är svårt att finna buggar i ett program/projekt som detta. Viola & Jones tränade sitt program med 5 000 ansikten och 10 000 bilder utan ansikten. I brist på sjyssta databaser och (främst) tid att sitta och klippa ihop 5 000 ansiktsbilder som de gjorde så har jag nöjt mig med 1 000 ansikten (japp - manuellt klippta - det tog tid!) och 2 000 bilder utan ansikten. Programmet kommer att spotta ur sig olika egenskaper hos en bild som statistiskt signifierar ett ansikte. Men om det inte fungerar - har jag då en för liten träningsmängs av bilder eller är det en bugg i mitt program?

Projektet ska vara klart nästa måndag. Måtte jag hinna.

Gratis konserter

2008-04-15T23:27:00.004+02:00

Igår mötte jag upp med Julie's brudar och henne själv för att plocka ut gratis konsert till "Boys II Men". Två biljetter per person och sistaårsstudenter (seniors) fick biljetter före alla andra. Jag övertygade dem att jag är en jag också. "Boys II Men" är den 26:e april.

Duke University har en liknande grej den 23:e april med band såsom Third Eye Blind, The Roots och två andra band. Jag och Julie sticker förmodligen över dit och möter upp med hennes bästa väninna och hennes nördiga (helt i min stil) pojkvän. Man behöver inte ens vara student där.

Allt om jag har tid såklart. Mycket studier nu - inte ens tid att skriva det här blogginlägget egentligen.

Nervlöst i Chapel Hill

2008-04-15T15:57:00.006+02:00

Igår bestämde jag mig för att plinga en alternativ tandläkare istället för att fortsätta gå till UNC Dental School, som har en bra service, men har begränsningar i vad de kan göra åt mig då jag inte är en permanent medlem i deras klinik. Dessutom är köerna för långa på UNC Dental School, och min försäkring har givit mig rätt att fixa tänderna var som helst.

Min nya tandläkare, en privattandläkare med efternamn Wagner, hade tid samma dag (alltså igår) och efter en kort visit där hade vi satt upp en plan på hur jag kommer att hinna fixa mina tänder så snabbt som möjligt (innan tidsfristen går ut från min försäkring).

Snabbt skickades jag vidare och tre timmar senare satt jag i en tandläkarstol och fick två rotfyllningar medan Julie, min förare, satt och studerade i väntrummet.

Nu har jag två hål på baksidan av vardera tand. Jag är lite spänd i käken och ska knapra smärtstillande i tre dagar. Mitt nästa möte hos herr Wagner kommer jag förmodligen få temporära tandkronor (så kallade "caps") och två veckor senare anländer de beställda permanenta tandkronornanär.

Mina rotkanaler kostade $1600(!!!), så nu gäller det att vara snabb och ordentlig med försäkringspapprena så att pengarna klirrar tillbaka in igen.

Vad händer i dagarna

2008-04-09T23:19:00.005+02:00

Vår i Chapel Hill.

Just nu håller min termin på att sluta, och det är tungt må jag säga.

Jag har alltid haft en tendens att bli studietrött under våren och denna internationella vår är inget undantag. Att jag dessutom har haft grymt mycket i skolan (och hoppat av en av mina kurser) samt har en tung förkylningen som har anfallit mig med fullt artilleri har ju såklart inte hjälpt.

I helgen så spelade mitt handbollslag College Nationals uppe i New York men jag var tidig med att säga att jag inte hade tid. Det ligger väl också en del i att jag är lite trött på vår tränare. Trots detta så har jag börjat gå på träningarna igen. Handboll är roligt så länge det inte är så otroligt 'competetive'. Jag har nu investerat i ett bastant munskydd så att jag inte behöver återuppleva mina februarihändelser.

Tidigare idag så var jag och hade möte med en av mina professorer. Vi diskuterade mitt slutgiltiga projekt som jag har arbetat med stenhårt med ända sedan början av maj (och hela mitt vårlov!). Resultatet av mötet är att jag förmodligen måste skriva om hela programmet. Man ska man säga..."man lär så länge man lever"?! Nåja, jag har lärt mig mycket av förra datorprogrammet så det jag skriver nu ska förhoppningsvis gå lite snabbare.

Igår vann vi (europeerna) finalen i korpenfotboll. Jenkarna kan ju inte dömma och matchen var riktigt tuff och ful och det förvånade mig att ingen skadade sig.

...för tre minuter sedan började en middag anordnat av internationella sekretariatet för alla utbytesstudenter. De vill ha respons och idéer på vad som kan förbättras.

...imorgon spelar jag och Julie i mixlag innefotboll. Andra matchen. Förra matchen förlorade vi.

...igår var det som vanligt pizza och öl på pizzerian IP3s. Mycket trevligt.

I övrigt så håller värmen på att ta sig hit och det är skönt att slippa frysa. En dag som denna skulle mycket väl kunna bli en shortsdag.

Sommar- och höstplaner

2008-04-09T05:38:00.010+02:00

Om jag inte minns helt fel så slutar min skola kring den 7:e maj och då blir det resa till och med den 2:a juli då jag flyger till Köpenhamn.

Förmodligen egentligen tidigare än så då jag inte har några tentor alls utan endast två stora projekt - något som jag ojar mig mycket över då det stressar på rejält.

View Larger Map

Under min lediga tid i USA så har jag och Julie lite lösa planer och alla baseras på att vi ska bila till Colorado härifrån och hänga hos hennes tuffa hippiemoster. Julie tar examen den 11:e maj och sedan blir det några dagar i hennes hemstad Asheville, North Carolina, innan vi far. I Colorado räknar vi med många utflykter och förhoppningsvis lite vandring i bergen.

Vi kommer också såklart att bli tvungna att bila tillbaka, då Julie flyger till Argentina och jag till Köpenhamn båda från Raleigh-Durham flugplatsen i North Carolina.

Efter hemkomst den 2:e juli så har jag med 95% sannolikhet ett sommarjobb i Kungsbacka. Anställningen är ett programmeringsjobb och kan förmodligen göras på distans även om jag har planer på att bo hos min väninna Clara 10 minuter från Kungsbacka under några veckor (föräldrafritt - då får man ju slå till :-) ). Jag har planerat att jobba med det tills att skolan börjar.

Under min höst så är det examensarbete som väntas. Jag vet inte var men jag har skickat ut ett par förfrågningar. Jag kan även tänka mig att stanna på samma företag som sommarjobbet om de har någonting intressant att erbjuda, vilket kan vara fallet. Jag har tre kurser efter mig på civilingenjörsutbildningen därefter innan jag kan ta ut min examen.

Namnlista mot förlängning av upphovsrätt på musik

2008-04-07T18:40:00.006+02:00

Dagens upphovsrätt av musik gäller i livstid plus 70 år! En absurt lång tid som saknar rimlighet. Upphovsmannen är ju död sedan länge!

Just nu håller det inom EU på att lobbas för att göra denna bisarra tid 50 år längre då musikindustrin sakta håller på att tappa greppet om monopolet på sin musik och jag finner det lustigt att de ska tjäna pengar på verk som någon annan har producerat.

Om du läser detta, var god gå in på http://www.soundcopyright.eu/petition och stöd kampen mot att förlänga upphovsrätten för musik genom att fylla i namn och e-postadress. Det tar mindre än 30 sekunder.

Tack!

Se också:

Protestlista mot förlängning av upphovsrätten på musik

Crazy Julie slår till igen

2008-04-07T04:56:00.012+02:00

Under samma tid som jag i måndags lyssnade på Chelsea Clinton så smyg sig tjuven Julie in i min lägenhet. Jag hade nämligen totalt glömt bort att jag hade lånat ut nyckeln till min lägenhet samma dag.

Inbrottet var ett länge planerat sådant då tjuven länge har velat göra det lite mysigare i min lägenhet. Hon bestämde sig för att handla mat åt mig och arbetade sedan sig effektivt över alla mina väggar med söta, uppiggande och inspirerande post it-lappar under en timmes tid. Jag fick även en bäddad säng och låna en stor röd ljusstake.

Resultatet syns på bilderna.

Amerikanskt bröllop

2008-04-07T04:14:00.002+02:00

Denna Haiku skrevs på väg till bröllopet häromdagen:

Jag är på sprången
till amerikanskt bröllop.
En fet vigselring?

Chelsea Clinton vid UNC

2008-04-06T22:15:00.015+02:00

Den 6:e maj är det primärval i North Carolina för Demokraterna. Som presidentkandidat så är det inte lätt at hänga med och detta insåg Hillary Clinton och för att lätta lite på trycket beordrade hon ju sedan länge in sin make Bill i presidentkampanjen. Vad många kanske inte vet är att även dottern Chelsea är iblandad i smeten.

Under ett förvånansvärt litet säkerhetspådrag klev Chelsea Clinton upp på scenen i Student Union på centrala UNC campuset förra måndagen (31 mars). På grund av ett försenat flyg var hon ungefär 45 minuter försenad, men det hindrade in intressenter från olika delar av campus för att fylla upp all möjlig yta på både bottenvåningen och övervåningen för att få en skymt av den tidigare Oxfordstudenten. Själv missade jag personligen hennes entré men slank in några minuter in i hennes anförande och lyssnade i sisådär en kvart.

I själva verket tyckte jag lite synd om fröken fräken när hon stod och svarade på frågor i vad som bara efter några få minuter visade sig vara en lång utdragen frågestund med en hes dotter till kändis. Karismatisk? Nej. Kunde sina svar? Nja, det funkade väl, men jag inte se att hon ville stå på scen särskilt mycket.

Antar att det inte är inte lätt att vara dotter till en en forna president och ny presidentkandidat, men vad har jag att säga om saken?

Amerikanskt bröllop

2008-04-06T20:22:00.003+02:00

De älskar bröllop
och tror på kärlekens väg.
Damerna, alltså.

Igår drog Julie och hennes rumskamrat Cara med mig på amerikanskt bröllop. Snäppet underklädd dansade vi, åt, kollade på basket och firade brud och brudgummen, såklart. Förvånansvärt var hur rädda alla amerikanska män var att dansa. Jag fick beröm av andra damer som samtidigt klagade på att de amerikanska männen inte vågade.

Intressant är också hur mycket press det är här i södern på att gifta sig och skaffa barn tidigt. Julie's vän som gifte sig är 21 och hennes man är 25. Det talades redan i bröllopstalen om hur föräldrarna såg fram att bli far- och morföräldrar.

Nu har jag ju aldrig varit på ett svenskt bröllop så ingående analyser och jämförelser får komma senare.

Haiku #1

2008-04-06T20:20:00.001+02:00

Ettor och nollor,
Binära extremhumör.
Hon är min kvinna.

Google "Privacy"?

2008-03-29T05:15:00.002+01:00

Sökmotorjätten Google Inc. har länge fått kritik för att de inte respekterar rätten till ett privatliv (eng: privacy). De senaste två inläggen (idag) på Googles officiella blogg visar tydligt vilket dilemma de har i frågan:

Det näst sista inlägget handlar om hur de nu har lagt in så att man kan få grym mycket statistik över vilka som tittar på ens filmer som man har skickar upp på deras webbplats YouTube. Att föra statistik över besökare utan att deras tillåtelse kan i sig sägas vara ett brott mot rätten till ett privatliv.

Det senaste inlägget handlar hur Google informerar om deras rutiner för behandling av personlig data.

Om allt hade passat in på min skärm så hade en skärmdump kommit väl till pass här.

Fildelning

2008-03-29T04:37:00.008+01:00

Fildelning är här för att stanna. Vad ska vi göra åt det?

Fildelning är när man flyttar information/filer mellan olika datorer. Fildelning i sig är inget brott. Så fort man laddar ner datorprogram eller till och med laddar ner en webbsida på nätet så fildelar man. Text och bilder laddas ner. Bara det att debattörer och andra lustiga jullar talar om att fildelning är en felsägning då de såklart menar den illegala fildelning som bryter mot upphovsrätten. (Detta visar i sig hur lite många politiker/lagstiftare vet i frågan.)

Mitt förra blogginlägg vad i princip en uppvärmning till detta. Man kan tyvärr inte kontrollera internettrafik idag, och om man till trots försöker så hotar man de demokratiska rättigheter som jag värderar högt och inte vill tappa.

Det finns även andra sätt som fildelning försöker stoppas på som hotar demokratisk fundamenta. Regeringen har nyligen gått ut med ett lagförslag där upphovsrättsmakare skall ha rätt att få ut personuppgifter från internetoperatörer om personer som de misstänker bryter mot deras upphovsrätt. Helt plötsligt så skall alltså privata intressen och företag få agera polis på egen hand.

Synd är det att detta helt går emot deras vallöfte.

Jag har läst på en hel del i många bloggar och även om jag nog hade kunnat knåpa en text själv så har andra formulerat saker och ting bättre. Av denna anledning hänvisar jag er till "När började de kreativt skapande människorna dra i handbromsen?" skrivet av Anna Troberg. Hennes inlägg är en utmärkt beskrivning av mina åsikter i fildelningsfrågan.

Rickard Falkvinge tar även han upp en del i sitt senaste nyhetsbrev.

Piratpartiet har även skickat ut ett pressmeddelande efter regeringens lagförslag.

En kommentar om digital censur

2008-03-29T02:25:00.004+01:00

Okej, nu måste jag dela med mig lite av en av mina hjärtefrågor. Den senaste utvecklingen i Sverige och världen ger mig kalla kårar och jag hoppas att jag kan sprida lite tankar.

Det digitala samhället med Internet i spetsen har blivit en rörelse som idag inte går att stoppa. Internet liknar en anarki och vill man se det världsomspännande digitala datornätverket som ett problem eller en möjlighet så måste man ta ställning. Jag, med majoriteten av Internetanvändarna i spetsen, ser det som en fantastisk möjlighet och en vacker teknisk skapelse som skall användas - inte bromsas.

E-post, chat, WWW: forum, bloggar, kollaborativa plattformar med mera är fantastiska verktyg men som med allt så har Internet sina baksidor - kort och gott - det är "fritt" och utan kontroll av vilken information skickas. Det är i själva verket det som Internet bygger på och som har gjort att det har blivit så kraftfullt - inget företag, länder eller myndigheter har kontroll eller möjlighet att filtrera material som de inte finner lämpligt.

Notera texten i fetstil i föregående paragraf. Det roliga (eller ska vi säga sorgliga?) i situationen är att varken majoriteten av politiker eller nöjesbranchen har förstått att man inte kan kontrollera det digitala informationsflödet. CD-brännare finns i varje dator idag och kryptering möjliggör att kommunikation på Internet inte går att identifiera. Så länge man kan spela upp en CD-skiva så kan man också spara den på sin dator ([1], [2], [3], [4]). Illegal fildelning går till exempel inte att stoppa.

Kontroll av information ([5])är dessutom ett steg bort från demokrati och det öppna samhället. Att börja söka igenom folks privata kommunikation för att försöka kontrollera information är också i sig ett hot mot demokrati (hans engelska är knaglig med argument bra, se också [6]) och ett steg närmre George Orwells 1984.

Vill man börja sätta krav på vad som ska få finnas och skickas över Internet så förstör man det fundamentala som det bygger på och tar många steg bak rent teknologiskt, men hotar också långsiktigt de demokratiska rättigheter som vi har och som Internet har givit andra. Det är just det som det som försigår på olika fronter och det som Piratpartiet slåss för.

Valutakurs på dollarn

2008-03-28T05:15:00.011+01:00

Bild tagen från http://www.exchange-rates.org.

Om ni har följt den världsliga ekonomin så har den amerikanska dollarn sjunkit ända sedan jag kom till detta land. Här ges en liten kommentar till alla utbytesstudenter.

När jag anlände till USA så var en dollarn ungefär värd 6.89 SEK och idag är den värd strax under 6 SEK. Det är en stor skillnad och ledde bland annat till att många europeer i julas for över till New York (bland annat min familj och släkt) för att julhandla. Då den amerikanska dollarn länge har ansetts vara den mest stabila världvalutan så skakar också en instabil dollar många bankers grundvalar, inte bara amerikanska.

Jag skulle vilja nämna hur valutaförändringen har berört mig och vad jag rekommenderar andra utbytesstudenter at göra; När jag flyttade hit så visade det sig tidigt att det var speciella regler från SEB som gällde för mig om jag skulle som jag behövde läsa och acceptera för att få att skriva mig här och ha mina pengar hos dom. Jag slogs av att jag en gång fick höra en lundakamrat berätta för mig att det största problemet med svenska bankkunder var att de aldrig bytte bank och bestämde mig i detta skede att jag kunde kasta SE-banken i sjön och skickade dagen efter alla mina pengar till USA. Dumt. Under förra terminen så var jag oturligt dum nog att skicka över alla mina pengar tidigt och två dagar innan far min per mail rekommenderade mig att hålla pengarna i Sverige så länge som möjligt.

Det är lätt att vara efterklok. Klumpsumman på 50 000 från CSN blir lätt mer pengar när dollarn sjunker så mycket som den faktiskt har gjort.

Under denna termin så har jag lärt mig min läxa och väntade till förra veckan med att skicka över pengarna till mitt amerikanska kontot. Av denna anledning hade jag $15 på kontot under tiden som min kusin Peder hälsade på (senare blogginlägg), men det löste sig. Genom att ha väntat med att skicka över mina pengar hit har jag nu cirka $780 mer på mitt amerikanska konto än om jag skickat över pengarna i början av januari. Najs!

Slutsatsen till alla utbytesstudenter är kort och gott att tänka efter lite om den allmänna ekonomin gissar att valutan för studieorten ska gå ner innan man skickar över pengar (förutsatt att man har konto i landet, vilket kan rekommenderas då uttag på utlandsort ofta kostar pengar). Planering av när man ska skicka över pengar är mer relevant än man tror, speciellt när man får en såpass stor klumpsumma från CSN och det kanske inte lönar sig att skicka över pengar i omgångar på grund av transaktionskostnader (~150 SEK/transaktion i mitt fall).

Thoughts on 'relationship'

2008-03-27T19:24:00.003+01:00

A relationship.
A ship swaying back and forth of the sea of love.
Aaaah...
Dropping something in the ocean and never having it back.
Sometimes the storm comes,
and sometimes it's calm.
Like the afterburns of cyclones.

Storm, the wild sex with Miss Ocean,
that can rips you apart.
Yet, a storm tells you how fit you are,
to hand yourself
into someone else's arms
WITH NO PROTECTION.

Bruce Springsteen sings about the river.
and Eva Cassidy sings about the sea of love.
How the water is wide and how to get over.
They are interesting metaphors and
something missing in Swedish.

Länk: Stuff White People Like

2008-03-12T19:12:00.001+01:00

Detta, mina vänner, är kvalitetssatir: http://stuffwhitepeoplelike.wordpress.com

Bilder från våren

2008-03-10T06:46:00.004+01:00

Hejhopp,
Jag har publicerat 60 bilder på Facebook som berättar lite om vad som har hänt mig under första halvan av våren. Albumet heter "First half of spring semester" och kan ses genom att klicka här.

Kramar,

Jens

UNC vinner över Duke

2008-03-10T05:36:00.004+01:00

Hans skriker: "wraaaaaaaaaawwaweewaaaa!"

Igår var det en stor dag - UNC vann i basket mot Duke. Var gång detta händer så spärras centrala Chapel Hill av och alla dom har med Chapel Hill samlas och försöker tända lägereldar på gatorna och sjunger och stojar. Galet värre.

Vi såg matchen, som var oerhört spännande, i en vinbar. Det ska nu bli spännande huder det går går för favorittippade UNC (etta) i år. Duke ligger typ på femte plats...

Go Tar Heels!

'Spring break'-notis

2008-03-08T17:42:00.008+01:00

Som ni ser så har antalet blogginlägg skjutit i höjden de senaste två dygnen - nu 8 inlägg! Var inte förvånade. I fredags, eller egentligen torsdags, började mitt vårlov, 'Spring Break' och jag njuter av att inte har någonting planerat utöver lite läxor, komma igång med mina större termins-skolprojekt, leka lite hobbyprojekt, spela gitarr och ta lite promenader titt som tätt.

Möjligheten att fara till Mexico och Florida fanns, men jag kände att jag ville ha lite självtid och samtidigt komma ifatt/ligga före i skolarbetet inför att missa en vecka av lektioner när min kusin Peder kommer över mellan den 18:e och 26:e Mars. Ett besök som jag verkligen ser fram emot!

Vardagsrummet.

Min lägenhet är lugn och tom och kalsong-Jens rör sig obehindrat i sin nya lya. Igår bullade han till smattrande regn upp med täcke i vardagsrumssoffan och drack te, varm choklad, lyssnade på P1 sommarpratare och fin musik. Ikväll spelar UNC sin sista basketbollmatch och de få utbytesstudenter (bland annat spanska Patricia och svenska Hans) som är här tänkte äta vietnamesiskt och röra sig till någon bar. Jag också, såklart.

Lägenhetsköket.

Jens rum.

Jens försöker också att få sin nyinvesterade webbkamera att fungera och försöker glömma en förfärlig ~entimmespresentation han höll i torsdags. Det var tur att hans slides iallafall var snygga och välpolerade. På något lustigt sätt så påminner presentationen om en historia från Mickys (pappas) tid i USA.

Nu blir det frukost! Kramar /J

Hostip.info

2008-03-08T17:32:00.002+01:00

När jag ändå är i farten och nämner kollaborativa projekt så skulle jag också vilja nämna en fri databas som kan användas för att gissa var en viss IP-adress är lokaliserad i världen; http://www.hostip.info.

Det finns alltid kommersiella lösningar, men databasen verkar fungerar någorlunda bra. Speciellt för hobbyisten.

Alltid ett bra projekt att ha i bakhuvudet när man gör webbplatser.

Drupal och 17 fördelar

2008-03-08T17:03:00.004+01:00

Att programmera välstrukturerade, snygga, stora dynamiska webbplatser är inte enkelt och jag börjar komma till slutsatsen att det kanske inte är så smart att återuppfinna hjulet varje gång. Efter att ha djupstuderat ett fritt (CMS) system som heter Drupal har jag kommit till insikt att advancerade sajter kan skapas på ett bättre sätt.

Webbplatser bygger på en uppsjö av olika tekniker för att fungera. När de första webbsidan publicerades 1991 av Tim Berners-Lee så bestod varje webbsida av vanlig text, fylla med en del kodsnuttar som berättade exempelvis var fetstil började och slutade. Detta blev vad som skulle kallas HTML (HyperText Markup Language). Fyra år senare kom JavaScript, den första tekniken som kunde få statiska sidor på Internet att vara lite mer levande, och däremellan hade redan dynamisk generering av webbsidor uppkommit (t.ex. aftonbladet). Men som vi alla vet så har utvecklingen gått snabbare och snabbare och idag finns det en uppsjö av tekniker och metoder för att få den professionella funktionalitet/design som så många webbplatser har: HTML, XML, XHTML, CSS, JavaScript, Apache/PHP/SQL, ASP(.NET), Python, JSP (Java), Ruby on Rails med flera...

Precis som glaset kan vara både halvfyllt och halvtomt så ger alla dessa tekniker både fantastiska möjligheter men saknar samtidigt ett klart och tydligt sätt hur de ska interagera på ett flexibelt sätt. Som en webbutvecklare för större webbplatser så frågar man sig ständigt frågor såsom:

Hur kan jag konstruera en webbplats där jag över en dag kan ändra hur den ser ut?
Hur konstruerar jag ett smidigt och snabbt system för hur behörigheter på webbplatsen fungerar?
Vilket typ av innehåll ska min webbplats innehålla? Hur strukturerar jag det i databasen?
Hur implementerar jag en flerspråkig webbplats?
Hur implementerar jag sökmotor för hela webbplatsen?

När jag under ett års tid satt jag som förtroendevald webmaster åt Helsingkrona nation i Lund så ställdes frågor som dessa på prov. Arbetet bestod i att underhålla och utveckla helsingkrona.se. i samarbete med andra förmän och utskott.

Helsingkrona.se är en helt hemsnickrad komplex webbsajt som erbjuder användare med en viss behörighet att redigera alla artiklar och publicera både interna och externa nyheter. Utöver detta så har webbplatsen ett community som erbjuder funktioner á la (simplifierad) Facebook/Lunarstorm; bildgalleri, privata meddelanden, forum med mera.

Viktigt att förstå är att jag här inte bara talar om hur man impmenterar funktioner i listan, över utan även hur man strukturar en webbplats på ett så sätt att ny tung funktionalitet såsom lägga till ett nytt språk, en ny design, flytta webbplatsen, skins - arbeten som kan bli oerhört tunga om man inte har haft det i åtanke redan från första början. Kalla det vad ni vill - flexivilitet, modularitet - kärt barn har många namn.

Att skriva ett flexibelt hemsidesystem är oerhört svårt. Hur vet man hur stor en webbplats kommer att bli? Ska man räkna med att sidan skall översättas till spanska, engelska och italienska redan från första dagen? Vi som utvecklade Helsingkronas hemsida insåg att webbplatsens kod behövdes omarbetas och arbetar i själva verket för tillfället med att städa upp och strukturera upp.

Men i samband med att jag har tre andra större webbplatsprojekt inom en nära framtid så har jag under de senaste veckorna gjort en djupdykning i CMS-djungeln. Jag har fokuserat på Drupal då många forum och äldre blogginlägg tycktes visa på att denna CMS visserligen hade en lite högre inlärningströskel än många andra, men var oerhört kraftfullt.

Förkortningen CMS står för Content Management System och är precis vad som har implementerats på Helsingkrona.se. Ett CMS kan sägas vara en webbpubliceringsplattform - ett system som erbjuder enkel redigering av webbsidan via en webbläsare. Vissa kommer även med funktioner för att ha ett community.

Det finns oerhört många att välja bland - vissa är gratis, andra fria och en del behöver man betala töntigt stora summor för. Drupal är öppen källkod, vilket ger många fördelar gentemot slutna; Över hundra utvecklare sitter världen över och ser över all kod som skrivs till plattformen. Detta gör att koden inte kan tappa fokus på vara lättläst eller sakna flexibilitet för att passa många behov. Det ger såklart även en boost i hur säker systemet kan anses. 200 ögon är bättre än sex.

Att projektet är kollaborativt ger även en annan boost - Drupals dokumentation är alldelles fantastisk. Det finns guider för allt, och skriftliga beskrivningar över API:er. Skulle dokumentation av någon anledning saknas så finns hjälp alltid nära till hands via dess stora användarbas på groups.drupal.org.

Vi har tio sidors tunn dokumentation av Helsingkronas hemsida.

För att hålla min stora nya fascination för Drupal kort så presenterar jag här en lista över alla de fantastiska fördelar som jag ser med det:

Öppen källkod.
Stor användarbas med aktiva forum och diskussionsgrupper.
Snygg, väldokumenterad kod.
Ett mycket snillrikt system uppbyggt av moduler som starkt uppmuntrar ny kod att delas upp så att man vet var man hittar den. Möjlighet att stänga av och sätta på moduler finns.
Många färdigskrivna moduler
Stöd för sökmotorvänliga adresser.
Stöd för mallar/skins som gör att man kan dela upp användargränssnitt och bibliotek.
Stöd för webbplatser på flera språk.

Automatisk igenkänning av vilket språk en besökare har på sin dator.
Läckra användargränssnitt för att se vilka sidor som behöver uppdatera sin översättning.
Möjlighet att ladda ner alla (~1600!) vanliga ord och uttryck från drupal.org samt bidra till gemenskapen om man har uppdaterat översättningarna till det bättre.

Tydligt administrationsgränssnitt.
Läckert API för att hantera formulärdata på ett flexibelt och mycket mer säkert sätt.
Möjlighet att kategorisera nyheter och sidor på sin webbplats och filtrera efter detta.
Communityfunktioner så det ryker om det:

Vänlistor
Skicka meddelanden mellan användare
Skriva böcker och artiklar tillsammans
Forum
Delta/Skapa i grupper
Bloggar

Fantastisk behörighetssystem för att dela in användare i grupper såsom författare, webmaster etc. Man kan t.ex. ställa in att vissa användare bara får redigera vissa artiklar/böcker.
Snabbt (har överlevt en slashdottning) - har inbyggt cache i systemet.
Mycket snygg och flexibel lösning på hur man administrerar menyer på en sajt.
Hjälpfunktioner för AJAX-funktionalitet.
Möjlighet att översätta JavaScriptkod till flera språk.

...och sist men inte minst så har Drupal tänkt på så mycket att avancerad funktionalitet är lätt att implementera. Det var det den här bloggposten egentligen handlade om.

Drupal är fantastiskt och jag ser fram emot att jobba i det. Version 6.0 kom ut för ett par veckor sedan och deras moduler håller på att upgraderas till den nya versionen. Jag har hjälpt till lite med översättnignen till Svenska.

OpenStreetMap.org

2008-03-08T17:03:00.003+01:00

Jag fascineras ständigt över den kollaborativa arenan på Internet. Att hjälpa till med att programmera på öppen källkodsprojekt är bara en spott i havet av vad folk håller på med. Häromdagen snubblade jag över OpenStreetMap.org. Vissa människor har tid...

Fri programvara, eller öppen-källkodsprojekt, med GNU/Linux i spetsen, kan nog sägas vara det mest kända samarbetssättet på Internet. Men det finns så mycket mer. Wikipedia, ett uppslagsverk där vem som helst har tillåtelse att gå in och skriva nya/redigera artiklar, är ett exempel som många jag har träffat känner till men inte att uppslagsverket baseras på tusentals författare världen över.

Organisationen Wikipedia Foundation, som står bakom har Wikipedia, har även lanserat kollaborativa webbplatser som möjliggör publicering av nyheter, skriva böcker (barnböcker), citat, ordböcker, gamla texter med mera.

Och det finns så många flera fantastiska projekt för att samarbeta på nätet än de ovan. Det senaste tillskottet till min lista är OpenStreetMap.org - ett projekt som syftar till att bygga upp en egen vägkarta över hela världen. Check it out - det liknar Google Maps.

Människor sitter alltså och skriver in vägkoordinater på sin fritid. Alternativ så kör det längs en väg och sparar rutten på sin GPS. Är det inte fantastiskt vad vissa människor har tid till?!

Uppdatering: ...och så var de bara en...

2008-03-07T03:18:00.009+01:00

Den 31:a januari så skrev jag om min nya spännande lägenhetspolare Charlston. En mycket spännande person som fyllde mitt tidigare tysta liv i Ram Village med marijuana dofter, hiphop-musik/vibrerande väggar dygnet runt, ett tjugotal "vänner" och ständigt påslagna apparater och lampor. Helt enkelt en karl som man i så lite kallar 'mysig'.

Trött på strul med folk jag bor i ignorerade jag det mesta och på något magiskt sätt så lyssnade Charston på mig de gånger jag bad honom sänka basen på subwoofern eller stänga sin dörr. Rökningen lät jag fortgå.

Men jag var nog den enda som ignorerade hans små hyss. Att Ram Village är ett hus konstruerat av gipsväggar och ljudvänliga ventilationstrummor är ett faktum och detta skapade bålgetingar både över, under och framförallt bredvid vår lägenhet.

När bålgetingar blir arga så springer de till drottningen, och drottning på min våning är min RA (Resident Advisor, sv: Korridorvakt, typ). Fram och tillbaka fick hon springa och knacka på på vår lägenhet för att klaga på att Charlstons volym var överhög. Men vissa människor lär sig aldrig.

Det var ju inget tvivel om att en handduk under vår ytterdörr tillsammans med en vädrande RA-sniff en vecka in i februari tillslut avslöjade rökning i lägenheten. Besök av RA hjälpte inte. Ej heller det besök av en polis (som jag mötte ensam i vår lägenhet när jag kom hem en dag), som sökte igenom hans rum. I själva verket bestämde sig Charlston för att ha fest och röka järnet redan första kvällen efter polisbesöket.

En vecka senare får jag besök av vår 'community director', dvs. husförman/värd. Det visar sig att det tredje rummet i lägenheten, som låsts av vår RA några dagar tidigare, har brutits upp. Listen är paj. När? Av vem? Möjligt under en fest. Jag berättar hur jag känner med situationen och att jag inte vill/orkar stöta mig med folk jag bor med.

Hiphop. Hiphop. Rök. Vårt vardagsrum flyttar in på Charlstons rum, mina toarullar börjar användas på hans toalett, killen knatar in i mitt rum när jag inte är där...

För två veckor sedan får Charston ett brev där det står att han blir utkickad från lägenheten. Efter att ha ignorerat två möten med vår 'community director' så har hon fått nog med honom. Givetvis skiter killen i att packa sina saker och blir klockan 12 dagen efter utkastad och får låset till sitt rum utbytt. Det elektroniska låset till vår lägenhet blockerar hans nyckel och jag uppmanas att ringa 'Public Safety' (skolpolisen) om grabben dyker upp.

Nu är det ju inte så att han var ond eller taskig mot mig, nej i själva verket ville han ta mig på både basketmatchet och NHL-matcher. Men i stora drag måste han antingen vara extremt blåst eller i annat fall otroligt lite respektfull. Det sägs att han blev utkastad från campus för två år sedan och avstängd från (amerikanska) fotbollslaget efter att ha ertappats röka gräs, och när jag nu ser tillbaka på det förvånar det mig inte alls.

Hursom, efter att ha ignorerat ett tredje möte med vår värd, då han skulle få tillgång till sina saker, så kom i morse flyttgubbar och tömde vår/min lägenhet på hans prylar. Hämtar han inte ut dessa inom 30 dagar så slängs/säljs de. Sägs det.

Charlston, Charston...vad tänker du med? Har du problem med auktoriteter? Är du rik och bortskämd och klarar dig utan allt i ditt rum? Säg mig, behöver du inte dina kläder?

Jag trivs i min nya (nudist)lägenhet.

Tragedi på UNC

2008-03-06T19:36:00.002+01:00

För några dagar sedan fick alla studenter ett meddelande att en kvinna hade hittats skjuten till döds utanför campus. E-mailet bad alla studenter att vara lyhörda och inte gå omkring ensamma om nätterna etc.

Jag befinner mig nu i studenternas egna byggnad, Student Union, på centrala campus. För femton minuter sedan annonserades på TV vem som blivit skjuten med fyra skott i huvet bakifrån och det visade sig vara ordförande för "Student Body" - vad som kanske skulle kunna sägas motsvara AF:s eller KK:s ordförande. Att en så publik person, som otroligt många här känner, blir skjuten slår hårt mot UNC.

Mail har skickats ut till alla studenter från rektor och folk går runt överallt och gråter och talar i mobiltelefon. Ett par krisgrupper har satts upp och en preliminär minnesceremoni kommer att äga rum klockan 15:00, min tid.

Jag känner inte offret, men Julie och hennes rumskamrater har umgåtts med henne och går på ceremonin.

3D i Excel

2008-03-06T19:23:00.003+01:00

Vissa människor har tid. Jag har sagt det många gånger förut och jag säger det igen.

Den här gånger är det en östeuropeisk julle som har spenderat sina dagar för att programmera, om man nu kan säga så, en 3D-mjukvara i Microsoft Excel. Crazy kille.

Slashdot-posten finnes här och ett film nedan:

Tandlöst i februari

2008-03-04T23:59:00.012+01:00

Igår så upptäckte Julie på jobbet att det inte längre var februari. När hon nämnde det för sin arbetskamrat (som för övrigt varit utbytesstudent i Lund) så svarade han: - Men Julie, har du inte märkt att vädret är bättre, att folk är gladare och att livet är allmänt bättre? Han menade såklart att vi äntligen har lämnat oss februari bakom oss.

Mitt februari har varit tungt. Dels har jag varit trött. Ständigt. Jag försöker klura ut varför - min stenhårda säng i lägenheten är och förblir en säng man drömmer och vänder sig i snarare än sover i.

Men det var inte bara tröttheten som har spelat roll under denna månad. Den 16:e och 17:e februari spelade jag en handbolskupp, som jag egentligen inte hade planerat att spela, och landade med hakan pladask rätt i golvet under en av första dagens matcher. Resultatet? Mina två kära övre framtänder gick i bitar. Vad som en dag var två hela tänder är nu, enligt min journal, bara 2/3 samt 1/2 tand.

Av denna anledning var jag igår på mitt tredje tandläkarbesök på 3 veckors tid och lade på lite fyllning (eng: filling) på min högra tand mest för att skydda den från att få hål in till nerven. I valet och kvalet mellan att antingen bygga upp en 'temporär låtsastand' på högersida och ha ett supersnett leende, eller att bara lägga på ett tillräckligt lager för att skydda nerven valde jag att behålla symmetrin - ett beslut som jag fortfarande slår fast vid.

Min vänstra tand var snabb med byta färg till svart, något som betyder att den blöder/blödde på insidan. Vidare diagnostik (igår) visade att nerven i den tanden helt sonika bestämde sig för att dö och till min lycka (ironi) kommer jag förmodligen under nästa besök (om två veckor) att få en rotfyllning.

Nu låter detta nog lite mer illa än vad det är. De första dagarna så var jag lite ledsen och orolig över det hela, men som ett ljus i mörkret så håller mina tänder först och främst inte på att trilla av. I själva verket var de lösa i början, men noterades igår vara betydligt mer stabila och istället för att äta icke-tugg-mat (se min första middag i bilden härovan) så ojar jag mig inte och kan nästan knapra morätter med framtänderna. Att dra loss tänder var min mardröm, men det kommer inte att ske.
Vad som kommer att ske långt fram i tiden är att jag kommer att få tandkronor. Då slipar man ner tänderna och limmar fast riktigt snygga, felfria låtsaständer som med mitt bländande leende(tm) kommer att lämna mig med snyggare framtänder än tidigare.

Om jag kommer hinna göra det i USA eller i svea rike får tiden bestämma. Just nu ser jag till att investera i ett bastant munskydd som jag ska använda resten av mitt liv. För jag har lärt mig en läxa.

Övrigt
Försäkring: När man far utomlands med med Lunds Universitet så får alla utbytesstudenter en försäkring som bland annat täcker akuta (tand)läkar-/sjukhusbesök, skadat gods under resa, resa hem till Sverige om någon avlider, resa för två personer till mitt studieland om jag skadar mig alvarligt mm. Jag håller nu på reda ut detaljerna med försäkringsbolaget.
Min tandframtid: Det har sagts mig att min (än) levande tandnerv även långt i framtiden kan bestämma sig för att dö, till och med 10 år framöver. På grund av detta så har jag numera förbundit mig att gå och säga hej till tandläkare sisådär ett par gånger per år.

Lägenhetshändelser och basket

2008-01-31T16:35:00.000+01:00

Han är stor och svart. Även en föredetta professionell (i min mening) amerikansk fotbollsspelare från Texas. Bärande namnet Charlston är han sedan början av denna termin min nya lägenhetscompadre...och John har av mystiska skäl flyttat ut - om det var på grund av den svarta kulturen som flyttade in, gräsrökningen, den höga hip-hopmusiken klockan ett på natten eller jag själv som ledde till denna flytt (ej troligt då jag knappt var hemma) kommer förmodligen aldrig att nystas upp.

"...och så var de bara två..."

...men det är inte så farligt som man tror. I själva verket så har min nyinflyttade biff och jag det helt okej (mysigt är väl inte riktigt rätt ord). Han är tålmodig och säger varje mening två gånger då jag har finner det mycket besvärligt att förstå "ebonics" - så som man kallar det grova slang som används inom den afro-amerikanska kulturen. Eller kallas det "sludder"? Jag försöker klura ut...

Faktum är att det inte bara är min nya lägenhets-'bro' som är tillskott till lägenheten. Han har oerhört många vänner och helt plötsligt så har vårt hem blivit en valfärdsplats för tillsynes halva afro-amerikanska samfundet här på UNC. Var och varannan dag när jag kommer hem så finner jag nya människor sittande gloende på TV i vårt ytterst kala vardags (John tog med sig julgranen..en dekoration som jag gärna hade haft kvar i brist på annat). Trevligt! Helt plötsligt får jag insikt i ett amerikanskt samfund som jag inte känt till tidigare och som är svår för en vit att ta sig in i.

En av Charlstons bästa vänner spelar i UNC:s basketbollag. På UNC är basket en enorm (eng: ginormeous) grej, något som jag tror att jag nämnde i en tidigare bloggpost men som tål att sägas igen. Michael Jordan kommer härifrån och UNC var topprankade i collegeligan i början av förra terminen (nu ligger de fyra, tror jag). I själva verket är sporten så populär att varje studentbiljett lottas ut. Har man alltså otur så får man ingen biljett alls.

Men det fina är att stabila Charlston fixar basketbiljetter huxflux och ikväll är det dags för Jens att för första gången se en riktig basketbollmatch. Extra kul är detta då vi tydligen kommer att ha riktigt fina platser några rader bakom vårt basketlag, om jag har förstått det hela rätt.

Mitt Januari har i övrigt varit relativt lugnt och vanlig: Varje tisdag möter jag upp med internationella studenter och dricker öl och äter pizza för att sedan lyssna på jazz under resterande delen av kvällen. Jag har dessutom på en handbollsturnering i utkanten av New York (army military academy at West Point).

Utöver mina akademiska göranden (som kommer i nästa bloggpost) står för tillfället följande saker på min större agenda:

Söka sommarjobb
Planera afterschool-trip
Söka/planera exjobb inför hösten

Rättning: Basket inställd. Charlston sjuk och biljetterna behövs hämtas ut av honom. Synd.

Manhattan och Chicagobilder

2008-01-10T04:48:00.000+01:00

Kära läsare,

Jag har nu änteligen klurat ut hur jag kan referera till mina bilder som jag har laddat upp på den digitala mötesplattformen Facebook utan att på något sätt kräva att ni registrerar er och joxar!

Nedan finner ni länkar till en massa vackra (och en del mindre vackra) bilder från min tid här i USA:

Scenic Chicago (January 9)
Chicago and The People (January 9)
Manhattan part 2 (January 7)
Manhattan part 1 (January 7)
Christmas in Connecticut (January 7)
Washington DC (Oktober 24, 2007)
Late Night with Roy (Oktober 24, 2007)
American Food (September 5, 2007)
First Football Game (September 2, 2007)

Trevlig tittning!

Jens

Urinoartankar i Manhattan

2008-01-01T01:47:00.000+01:00

För många år sedan läste jag en artikel ur tidningen NyTeknik. Artikeln handlade om ett nytt material som hade utvecklats med hjälp av nanoteknik (en tvärvetenskap som i princip handlar om att kunna placera atomer i relation till varandra exakt som man vill). Materialet bestod av extremt små taggar gjorda av några få atomer per tagg.

Det intressanta med det nyutvecklade materialet var att dessa pyttesmå taggar gjorde att vattendroppar som träffade materialet inte stänkte - dropparna fångades upp mellan taggarna. Och tillämpningarna på detta? Artikeln nämnde bland annat att materialet kanske kunde användas i pissoarer och på så sätt minska stänket.

Urinstänk är ju varken kul för båda folk med eller utan snorre, och värst är pissoarstänk speciellt om man har barfotasandaler eller shorts (läs: Jens). Artikeln i NyTeknik fick mig att börja tänka och då jag läste den under min första tid i Lund så var pissoaranvändningen stor, heh. Varje gång jag stod vid en urinoar funderade jag; Hur kan man konstruera en urinoar som inte stänker? Och dessa tankar har tills denna dag aldrig lämnat mitt huvud.

Min tes som jag driver är att en stråle stänker som mest när den riktas vinkelrätt mot en yta. Ett spännande projekt hade varit att statistiskt visa att så är fallet (givet en bra definition på "stänk", såklart). Jag har flera följdfrågor: Hur kan man mäta stänk på golvet på något sätt? Finns det modeller för vätskestänk mot en yta? Görs liknande forskning av företag som konstruerar pissoarer idag?

Om jag själv hade haft tid och pengar hade jag förmodligen gjort stänkmätningar genom att lägga ut en vit duk under pissoaren och fukta den med någon typ av indikator som byter färg vid reaktion med vatten. Relativ simpel bildanalys hade sedan kunnat ge ett värde på stänk som funktion av infallsvinkel på stålen.

Men finns det enklare empiriska tester man kan göra för att visa eller motbevisa min tes? Jag tycker det. När jag i shorts och/eller sandaler går går på herrtoaletten brukar jag placera min stråles träffpunkt i utkanten av urinoaren och på så sätt låta strålen träffa urinoarytan med en större vinkel mot dess normal*. Jag anser att stänket blir mindre än om jag placerar strålen rakt in mot urinoarytan. Är det någon som har en kommentar på detta?

Problemet med min teknik att placera träffpunkten på dagens urinoarer är att en stråle aldrig är helt solid. Ibland flyger små droppar i lite andra riktningar. Dessa splittrade droppar kan missa pissoaren helt och istället träffa vägen bredvid, vilket ju till viss del motsäger hela idéen att använda tekniken. Om denna tes visar sig vara riktig så skulle det leda till en ny typ av pissoarer som "fångar upp"* strålen i mitten av urinoaren på sådant sätt att stänket minimeras och samtidigt är inom ramen. Se bild här bredvid.

Innan jag avslutar det här blogginlägget så vill jag även nämna två andra saker:

Det första är den kända flugan som en del pissoarer har för att män skall placera sin träffpunkt där. Flugan är inte placerad på ett ställe som minimerar stänk, utan relativt centralt i pissoaren. Studier har visat att flugan dels hjälper till få användarna att träffa inom pissoarens ram snarare än utanför, men också att urinläckage minskar med 80% om män med detta problem tänker på flugan istället för att knäcka upp jylfen.

För det andra, om det visar sig att min test är felaktig så ser jag två sätt att lösa det irriterande stänket:

Börja använda det materialet som nämndes i NyTeknik-artikeln.
Skapa pissoarer som är djupare och har träffytan längre från användaren. Ibland när jag är ensam i en herrtoalett så tar jag några steg tillbaka och kör lite distansskytte - en någorlunda fungerande teknik så länge ingen kliver in på toaletten och tror att jag är tokig.

Detta blogginlägg skrevs till största del under min Manhattan vistelse med familjen, men avslutades under flygresa till Chicago från New York. Jag kommer nu att befinna mig i Chicago till den åttondo. Gott Nytt år på er!!!

* Med andra ord skulle stråle och yta är vid första kontakt vara närapå parallella.

"Fast food" och konsumtion

2007-12-24T19:56:00.000+01:00

När man anländer till USA så slås gemene svensk av det totala beroende av snabbmat, eller fast food som man kallar det här. Att äta snabbmat varannan dag var för mig en gåta hur det var ekonomiskt möjligt, men som det mesta är snabbmat betydligt billigare här än i Sverige. Jag vill dock varna alla oerfarna turister för de snillrika amerikanska prisfällorna som man kan snava i. Följande små saker bör varje snålänning/svensk känna till innan ankomst till det stora landet:

På Subway (som serverar baguetter), där jag känner mig mest lurad, är priserna uppsatta på väggen för små baguetter medan alla bilder är på de stora baguetterna. Första frågan man får är om man vill ha en "foot long", dvs. den stora baguetten, som kostar dubbelt så mycket. I själva verket är det detsamma på Subway i Sverige, men ack ännu mer relevant här...
Om man räknar ut det totala priset när man handlar så är det i själva verket inte alls det priset man pungar ut. Termen "value added tax", direkt översättning - "värdesökande skatt" - eller det vi kallar moms är läggs på i efterhand när man betalar - allt för att maximera konsumtionen.
Vid de flesta köp så lägger de med tillbehör i form av en chipspåse eller liknande - denna kostar pengar.
Amerikanare ä fett beroende av kyla och framförallt is i sina läskeblaskor. Om man explicit inte ber om att inte ha is i sin läsk så fyller de banne mig hela glaset med det och sedan pyttelite läsk. Fördelen är att läsk i det här landet är likvärdigt med vatten och påtå i allmänhet givet. Det är väl mest att jag börjar bli jävligt trött på all denna is.

Alla punkter ovan säger någonting om hur den amerikanska verkligheten baseras på konsumtion på ett helt annat sätt än i Europa. Det har sina (bl.a. pris)fördelar, men gör mig många gånger äcklad över hur mycket skräp det är: refills, value added tax, plastförpackningar i plastförpackningar (rekursivt?). Se "waste".

Men trots att man känner till de goda tips ovan så är det inte lätt att köpa snabbmat i USA! Snabbmat i Sverige är busenkelt - man kliver in i haket, beställer en meny #3 och typ av läsk - och vips så är man klar!

Amerikansk fast food-beställning är i själva verket inte alls så. Jag skulle i själva verket kunna skriva en hel liten instruktionsbok om amerikansk snabbmat och dess rutiner. Nedan följer några väl valda tips för en ovan fast food-beställare. Dessa tips kan mycket väl skrivas ut och tas med inför en riktigt (eller varför inte fantiserad?!) resa till USA:

Att välja fast food-ställe: Det är inget snack om saken - amerikanska snabbmatsställena kan sin snabbmat, men då matkvalitéen går hand i hand med dessa ätare så är amerikanare mer petiga med mat än några av de med bortskämda matätarna jag känner i Sverige. Av denna anledning bör val av snabbmatshak göras av en amerikan om du har en sådan med dig - de flesta snabbmatskedjor vi har i Sverige anses sunkiga här, och med rätta. I ärlighetens namn så har jag ibland svårt att känna skillnad mellan Quiznos och Subway, men vafasen. Om du inte går med en amerikan så handlar det stora valet om varifrån i världen snabbmaten ska ha influenser ifrån; amerikansk BBQ/hamburgare, mexikanskt, indiskt, kinesiskt, mexikanskt eller smörgåsar/sallad.

Att beställa: Tack och lov så finns det alternativ att utgå ifrån. Inledningsvis kan beställning ske genom att peka. Denna beställning i form av pekning kan sägas vara en bas utifrån man justerar: lägger till och drar bort ingredienser. Beställer man smörgåsar måste man dock redan i förväg ha bestämt vad man vill ha för bröd (wheat, white, Italian...), och om man vill ha det rostat. Äter man mexikanskt rekommenderas det att ha funderat på typ av bönor (svarta eller bruna, tror jag...). Nästa steg handlar ofta att bestämma läskeblaska, se ovan för detta. Nästa steg ska man specifikt bestämma vad man vill ha på och detta är i själva verket det jobbista steget i beställningen - om det inte finns pedagogiska bilder på alla möjliga ingredienser kan det bli knepigt och engelska motsvarigheter såsom "boston gurka" - kan behöva vetas i förväg.

Har man kommit så långt att man svettandes lyckats överleva detaljpreferenserna av ingredienser så är man nästan färdig. Det sista hindret är att förstå när mannen/kvinnan mumlar "for here or to go?", dvs. "äta här, eller ta med?". I själva verket är denna fråga inte så svår som folk tror - för så fort de mumlar någonting man inte begriper så är det med största sannolikhet denna fråga de ställer! Betalning sker som vanligt med value-added-tax helvetet. Sist men inte minst, bli inte rädda för affärsbiträdena - arbetsförållandena är inte de bästa i USA och glada människor i lågbetalda jobb är svåra att finna.

Justja - man ger inte dricks på snabbmatsställena - men dock i amerikanska restauranter!

That's all folks! Lycka till! Vi ses i snabbmatsdjungeln!

Svensken Hans vinkar hej från skräpmatsdjungeln!

Spanskt i Connecticut (forts.)

2007-12-22T23:17:00.000+01:00

KULTUR?
Är tomhet och kultur att två timmar sitta leende och oförstående med en grupp glatt berusade latinamerikaner som sjunger falskt till gitarr?

Jahapp, nu har jag varit här i några dagar och här har man det bra. Jag är lika bortskämd som Dan och hans bröder. Vi har varit och julshoppat i två dagar och jag har fått se dessa små idylliska småstäder/byar med gator som till skillnad från North Carolina är privatägda butiker och inga enorma shopping malls. Mycket köpt har det då inte blivit av då jag det mesta planeras att köpas under mellandagarna, men jag bör ta mig i kragen och finna någonting fint att ge åt Dans föräldrar.

Jag har fått gallant tillfälle att få inblick i en, enligt mig, amerikansk undre överklassfamilj. Inte nog med att min mentor är en frat-pojke. Han största mål är i princip att bli rik och på något sätt så lyser det igenom mest Dan men ibland lite genom hans familj att det är status att ha pengar. Dans mål är att bli börsmäklare. Så småningom i sitt eget företag. Han är en reko kille, men jag är inte så förtjust i hur han ser ner på icke-akademiker (elitism) - något som samtidigt inte är föga förvånande när man har växt upp i dessa rika kvarter med endast en svart student i high school.

Igår kväll var familjen och jag inbjudna till julefest och senare jag och Dan till en privatfest av Dans chilenska vän, Giermo.

Julfesten bestod av halva Broadway (överdrift) och vi gick runt hela kvarteret och sjöng julsånger. Satan vad dessa broadwaymänniskor kan sjunga! Efteråt var det lite snack men vi fick begränsa oss då vi till nästa fest vi var på väg till hade med oss lassagne för tjugo personer. Lassagne för 20 personer är jävligt mycket lassagne. Tro mig.

Privatfesten vi hamnade på visade sig vara en spansktalande tequilafylld fest med både salsa och merengue. Mycket annorlunda, inte bara för att allt var så spanskt, utan också för att platsen för festen var ett supertomt hus då värden var fastighetsmäklare! Kvällen slutade med allsång (mest) på spanska framför brasan. När alla spanska sånger var över så lyckades jag göra reklam för Lars Winnerbäck så mycket att jag idag tror har givit honom 2 nya fans från sydamerika. Kul!

Sömn har vi inatt fått i något av det värsta rikemanshus jag har sett där Dan vaktar ett par hundar. Prylar i massor och fina märken av allt, men så är han tydligen en av de mest välrenommerade börsmäklarna i USA. Vi lär sova där inatt igen.

I övrigt så har denna dag varit ganska seg och vi håller på att planera avgång för ett andra biobesök (häromdagen såg vi I Am Legend - rekommenderas inte). För tillfället lutar det åt
den nya Johnny Depp-filmen.

F-1 visum

2007-12-19T18:13:00.000+01:00

Jag har ju velat att denna blogg kan komma till användning för andra utbytesstudenter, speciellt då sådana som ska till USA. För att ta sig in i USA så måste man ju ha ett visum. Problemet med visum är som sagt att man blir utkastat ur landet om man inte har ett giltigt sådant. Visumet har en giltighetstid, i mitt fal giltigt under hela min studietid, men detta betyder inte att jag måste lämna USA så fort jag är klar med mina studier. Hur länge man får stanna beror på vilken typ av visum man har.

Som student så har man antingen F-1 eller M-1 (dessa nummer antar folk att man känner till när man anländer hit - men det är bara att verka dum och fråga). I mitt fall, och i de flesta svenska fall tror jag, har jag ett F-1 visum. Idag (19 december 2007) så kan man stanna 60 dagar extra på ett F-1 visum och 30 dagar extra på ett M-1 visum. Exakt och uppdaterad visuminformation finns att läsa här.

Detta gör att jag, och alla andra utbytesstudenter, får lite tid att resa runt och se lite av USA innan vi blir tvungna att fara tillbaka till våra hemland.

I Connecticut

2007-12-19T07:14:00.000+01:00

Dagens citat:

- Hey, do you think there might be ice on the road? Frågar en orolig Jens efter att ha noterat att termometern i bilen visar 31 grader fahrenheit (vid 32 grader fahrenheit fryser vatten) och efter att Dan tar innerkurvan på motorvägen samtidigt som han bromsar in liiite för hårt.
- No, I just don't want to break when we turn. Svarar Dan, som om han förstod precis vad jag menar.

Svar på tal kan man säga. Jag befinner mig skrivandets stund i Connecticut, staten norr om New York och det tar i själva verket 2 timmar söderut med bil för att ta sig till Manhattan. Hållan jag kommer att leka i den kommande veckan heter Westport och detta är min mentor Dan the Man:s barndomsstad.

Sedan i fredags har jag varit ledig. Mina sista veckor var, som ett tidigare bloginlägg hävdade, mycket stressiga och jag bestämde mig förra veckan att några dagars ledighet innan Jens smakade sig vidare i den amerikanska julegröten inte hade suttit fel. Mina dagar innan avresa hit har innehållit:

Pizza + Öl + Amerikansk collegebasket (UNC mot nått annat lag)
Sju böcker från biblioteket
Latmaskeri/Pillat mig i naveln (allmänt kallat "Navelpilleri")
En mycket gullig middag av Julie
En galen kväll av Swat Cup

Allt utom latmaskeri behöver sin beskrivning:

I går for Hans danska flickvän Anne Mette tillbaka till Danmark. Snyft. Jag, Hans och Julie lämnade av henne vid flugplatsen och det blev genast lite tommare i UNC. Anne Mette är, om mina beskrivningar inte nått fram, en mycket mysig blivande bibliotekarie som har hängt med oss i vått och torrt. Nästa gång vi ses kommer marken att vara stabilare och landet skandinaviskt. Tills dess så får Facebook stå till vårt förfogande. Av denna anledning har vi spenderat en del tid med Anne Mette och Hans denna helg - bland annat gått ut och sett UNC spela basket, men även spelat biljard i det sunkigaste puben jag någonsin varit i - The Cave - en pubb i underjorden inredd till en grotta med lukt av en grotta. Det enda jag saknade var en hund, som dök upp efter minuter. Men sunkiga ställen har sin charm och även detta. Nästa gång ska jag vara mindre uppklädd, dricka lite sunkigare öl och spela mer pool.

Häromdan var jag också en sväng på biblioteket. Målet var att låna en bok om genetiska algoritmer - ett ämne som intresserar mig då det är ett ballt sätt att få en dator att lära sig saker. Men den som söker han finner och jag kom hem med sju böcker istället för en. Jag har uppenbarligen funnit både mitt nya favoritbibliotek, Information and Library Science Library, som är fullt med spännande böcker om databashantering, bildbehandling, webbdesign med mera...! Tyvärr har jag bara med mig tre böcker under min julresa. :-)

Igår kväll bjöd Julie mig på middag. Detta kanske inte låter mycket i mångas öron, men matlagning i allmänhet är ingenting som amerikanska studenter behärskar och tyvärr inte Julie heller. Jag lär henne sakta konsten och har börjat med att lära grunderna i att hacka lök (blir skiva gurka nästa steg, måntro?). Julie förklarade för mig att hennes mat såg mycket godare ut innan hon hade stekt den (då kycklingen och paprikan var relativt svarta på tallriken). Efter att ha plockat bort det mest brända hade vi en trevlig och rolig middag som sedan avslutades med lite gitarrspelande och planer på att gå ut och dansa...

...men så blev inte fallet. Någon timma senare kommer det inrumlande ett större gäng ungdommar glada i hågen för att spela ett "drinking game" kallat "Swat cup" (referens någon?) - oj, så roligt! Stressigt och snabbt och jag tror att vi spelade det i två timmar innan vi gav upp. Tack och lov var ölstraffen volymsmässigt mycket små...

Ja, jag nämnde ju julresa tidigare. Den är alltså nu i full gång. Jag kommer att vara i Connecticut denna veckan och kommer att fira både europeisk jul (den 24:e) och amerikansk jul (den 25:e) här. Den 26:e bär det av till New York och Manhattan där jag kommer att tillbringa mellandagarna med hela familjen (längtar!) och den 31:a bär det av till Chicago där nyår firas med Hans. Från Chicago flyger jag den 8:e tillbaka till UNC. Kul och spännande!

Nu måste jag sova. Både Dan och jag sover i familjens källare och jag är mycket nyfiken på att träffa hans familj. Under bilfärden från mitt flygplan har jag fått reda på att hans 9-åriga lillebror är skådespelare på Broadway och det här huset är ostädat á-la hippieföräldrar som Tobbes. Inte alls vad jag trodde om en Frat-pojkes familj... Spännande, spännande...

Vardagsrum med Hot-Tub och palmer hos Dan.

En del av källaren där vi sover.

Här sover jag!

Over and out och gonatt,

Jens

DN idag: Statsministern nattvandrar

2007-12-13T03:00:00.000+01:00

Haha! En titel som låter bra. Vill ni veta fortsättningen i DN:s artikel?
"...i Danderyd."
Nästa gång kanske han nattvandrar i Täby. Eller Liljeholmen...

Först när Herr Statsminister Fredrik Reinfeldt nattvandrar i Rosengård. Eller i Alby. Eller Rinkeby. Först då kommer jag att lyssna. Men Danderyd - tss, nästan gulligt...

Singel eller dubbel?

2007-12-10T16:48:00.000+01:00

I förra veckans skulpteringsprojekt så var jag i början mycket nervös över att jag kanske inte skulle ha tillräckligt med material för att fylla upp de 10 sidor. Men ack vad fel jag hade. Två dagar innan den slutliga presentationen framkom att vår lärare, menade med dubbelt radavstånd i texten - något som alla andra på UNC tog förgivet.

Kulturkrock? Helt plötsligt satt jag med dubbelt så mycket material än vad som förväntades. Men resultet blev bra, och jag fick inte all jag ville ha med!

Hoppsan

2007-12-10T05:41:00.001+01:00

Humor.

21 grader celsius igår, 20 grader idag

2007-12-09T19:31:00.000+01:00

Man får sig en tankeställare. Samma dag som Al Gore och Rajendra Pachauri, årets fredspristagare, håller en presskonferens om klimatfrågan i Oslo så har vi 20 grader utomhus. Trots att det är mitt vintern - 9:e december. Igår var det 21 grader!

Visst att jag befinner mig på samma breddgrader som Marocko, men för en vecka sedan var det svinkallt, fuktigt och jävligt, och det är så urinvånarna i North Carolina säger att brukar vara.

Jag promenerar till skolan - men det gör inte mina klasskamrater.

Studier i USA - och vånda

2007-12-08T01:39:00.000+01:00

Innan jag for över Atlanten så var jag förstås ytterst nyfiken på vad det var för skillnad mellan att studera här gentenom i Sverige. Som alltid varierade svaret, men det jag kunde urskilja var att detn allmänna uppfattningen är att studier här är lättare men mer läxor. Det var framför allt kusin Markus som framförde detta.

Och det stämmer. Studierna här är inte svåra. Letar man sig upp bland graduatekurserna så kan det möjligen bli lite knepigt, men det svåraste jag har erfarit i kurserna är att förstå ett par vetenskapliga artiklar med en del matematik. Tackar vet man Google, som finna förklaringar för de kvarstående frågetecknena.

Vad studierna istället är, är tidskrävande, oavsett om ämnet är svårt eller lätt så tenderar de att kräva lika mycket tid; Ständiga läxor varannan vecka, presentationer och skrivna projekt. Man säga att det handlar med om att tillämpa än att förstå, något som gjort sig gällande i många av mina kurser.

Igår avslutade jag mitt projekt i matematisk kommunikation. Arbetet, titulerat, "A model for object boundary adaptation using space warp based deformations", går att läsa här. Slideshows från presentationen finns även att ladda ner och kika på här. En mycket lyckad presentation må jag säga, men ingen rast eller ro för det. Inatt studerade jag till klockan fem på morgonen för att få klart terminens sista läxa. För första gången får jag handskas med begreppet Quaternioner, ett mycket användbart redskap för att rotera object i 3D mycket enklare. Särskilt svårt är det inte, men jag har ännu inte lyckats få fanskapet att fungera som det ska.

På måndag presenterar jag och min indiska compadre Megha vårt stora projekt där vi översiktligt har designat ett "online voting system", dvs. ett datorbaserat röstsystem. Väldigt roligt projekt och vi har fått lära oss lärorika metoder för att designa större datorprojekt - något som jag tror kommer att komma mig till användning i framtiden.

Redan i skrivandets stund har jag även min första hemtenta ute. Jag har inte haft en sekund att titta på den. På måndag kommer den andra hemtentan ut. Båda skall in på fredag. När fredag om en vecka.

När fredag har passerat så kommer jag antingen att jubla eller sova.

PS - Amerikansk fotboll

2007-12-04T00:48:00.000+01:00

...och Jens ropade förtvivlat:
- Hey, pass me! Pass me! I'm free! medan pojken med den amerikanska fotbollen i sin hand förvånad tittade på honom sekundrarna innan han blev nermanglad av tre stora pojkar som skrikande kastade sig över honom.

Efter en kvarts intensivt spelande av amerikansk fotboll kommer Kelsey fram och viskar diskret till Jens:
- Jens, this isn't handball - you're only allowed to do one pass!

Jag vet iallafall nästan hur man kastar makapären till boll nu. Inte lätt inte lätt att försöka vara amerikan. :-)

Thanksgiving

2007-12-04T00:36:00.000+01:00

Hej!
För exakt två veckor sedan började vårt Thanksgiving lov, som varade under sju dagar, och Jens var medbjuden till upstate New York för att hälsa på Julies rumskamrat Kelsey. I brist på tid så säger ett litet snipp från ett mail till mor min en hel del:

Allt nog och emedan. New York, alltså norr om självaste staden ute i ingenstans var vackert och naturnära. Huset som Kelsey, Julie:s rumskompis, växt upp i är en gammal äppelfarm från 1800-talet men då far i huset är snickare är allt upprustat förutom de gamla takbjälkarna som såklart var kvar. De äger än den 250 hektar stora marken.

Mysigt hus, och ännu mysigare blev det under natten till fredagen då vi fick några centimeter snö. Snöglädjen höll sig dock bara en förmiddag för sedan var det dags för oss att traditionsenligt möta upp med Kelsey high school-vänner och spela amerikansk fotboll i snö/lera. Jag fick några rejäla tacklingar, gjorde en touch down, och lärde mig grunderna. En rolig sport, även om jag har lite svårt att förstå alla interna uttryck. :-)

Lite smått i amerikansk anda så sov jag på soffa ordentligt separerad från Julie, Kelsey och Sydney som sov på loftet och jag kände mig lite som ett bihang i början då speciellt föräldrarna visade obalanserat mer intresse för damerna än för mig. Det slätade ut sig lite eftersom.
Vänliga föräldrar och en rolig far i huset. Hund hade de men inga problem. Deras hus var också fyllt med olika handgjorda knep-och-knåp av Kelseys farbror. Jag tror att jag har löst fem stycken knep under veckan!

...och sen var det ju mycket mat, förstås - det är ju halva grejen med thanksgiving. Kalkon, stuffings, röror, räkor, chips, potatis, läsk...senare under Thanksgivingkvällen så bjud jag på en jongleringsshow för släkten och Kelseys farfar hade trollerishow. Det var uppskattat.

Tanken var att det skulle studeras under vår resa men icke sa Nicke. Istället gjorde vi så mycket annat och ända sedan jag kom hem så har jag haft raket i baken. De kommande två veckorna går jag (och resten av UNC!) in i ytterliggare en högre växel då jag ska presentera ett större projekt i övermorgon, ett på måndag. Däremellan har jag läxor och två hemtentor. När terminen slutar den 14:e tänker jag sova.

...med andra ord, mycket håll tillgodo med det goda bloggandet, men jag finns, lever och frodas!

Jens

Småkultur

2007-11-19T01:52:00.000+01:00

- Ett skepp kommer lastat.
- Med vadå?
- En underbar Haiku (från poesisidan's blogg):

Småfet och pösig
och glosögd och väderspänd
Oj, vad han var grann!

Nytt datalagringsdirektiv - nytt kontrollsamhälle?

2007-11-07T16:30:00.001+01:00

Nu har det hänt igen. Återigen försöker en svensk regering få igenom ett lagförslag som är ett steg närmre George Orwells bok 1984. Den förra socialdemokratiska regeringen med Thomas Bodström i spetsen, var redan den i framtåg att försöka få igenom olika diverse kontrollåtgärder över sina medborgare och nu är det alltså dags igen.

I den nya utredningen, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76), som släpptes av Justitiedepartementet idag föreslås åtgärder för att komma åt brottslighet till ett skrämmande högt pris för den personliga integriteten. Utredningen förslår att telefonbolag och internetoperatörer skall samla in och lagra i ETT ÅR:

alla medborgares telefonsamtal.
alla medborgares SMS.
alla medborgares internettrafik (e-post, webbsidor plus diverse paketinformation).

Värt att notera är också att alla medborgares positioner kommer att lagras genom att ständigt pejla in våra mobitelefoner. För detaljerad specifikation av vilka uppgifter som skall sparas hänvisas till sidan 20 i utredningen.

Om vi för ett par paragrafer låter oss ignorera hur kränkande det är att alla sveriges medborgare ständigt kommer att delges misstänkta för brott så finns det också praktiska problem med ett lagförslag som detta. Dagens Nyheters nätupplaga har idag en artikel om utredningen och skriver skriver bland annat följande:

"Datamängden det handlar om är enorm, flera tiotals miljoner kommunikationer mellan enskilda svenskar varje dag, och den ska lagras av operatörerna i exakt ett år och sedan raderas."

Det är i själva verket inte konstigt att många internetleverantörer och telefonoperatörer motsatte sig Bodströms datalagringsförslag för något år sedan och det skulle inte förvåna mig om de fortfarande beklagar sig. Att spara alla dessa uppgifter är enormt mycket data - och kostar tillika väldigt mycket pengar i utrustning för att lagra både i mängd och säkerhet.

Säkerhet är någonting annat som gör sig gällande. Uppgifterna skall lagras hos operatörerna. Vad är det som säger att denna information inte kommer att springa vidare? Kommer denna enorma bank av data aldrig sin server? Jag har en GNU T-shirt som med stora bokstäver säger "Information wants to be FREE" - ett faktum som både politiker och musik-/filmbranchen tycks ha svårt att förstå. Säkerhet? Nah, jag tror inte det. Lagrar operatörerna så mycket information så kommer hackers att ligga som klister på dom innan ett år har passerat. Information vill slita sig loss.

Kanske är det dags för oss att investera i en ny T-shirt i år? En med tydligt budskap som får oss att tänka om och fundera över hur tilltron mellan stat och medborgare ska vara.

Som om detta lagförslag inte vore tillräckligt så har även EU bestämt sig för att släppa lite på vårt privatliv. I read your mail!

Trumkurs!

2007-11-05T16:51:00.000+01:00

Jag tror många vet hur jag har arbetat för att få ihop något slags trumslagargäng i Lund utan att egentligen lyckas. I mitt ägo har jag nämligen en afrikansk trumma - en djembe - som vill bli trummad på lika mycket som jag vill på den.

Det roliga är att Julie även hon har en sådan i sin ägo och i vår har vi signat upp på en trumkurs en gång i veckan här. Det kan bli hur kul som helst!

Till dess så får jag dyka upp på trumcirkelmötena som äger runt en gång i veckan...

Dansande papegoja

2007-11-03T19:18:00.001+01:00

Humor:

Förlängning?

2007-10-29T16:15:00.000+01:00

Amerikansk kabeldragning?

Jag kunde inte låta bli att publicera denna bild. Igår strosade jag runt lite i Student Union och stötte på den gulligaste elinstallationen jag sett på länge. Notera hur den övre kontakten är kopplad till den undre. Varför?!